Vi blev inbjudna på en återinvigning av ett litet hus i går, syskonen och jag. Ett hus som haft stor betydelse i våra liv, eller i alla fall för min bror och mig; kanske lillsyrran aldrig riktigt hann uppleva det. Det var från början en typisk sportstuga, som de såg ut på fyrtiotalet. Den lottades ut i något stort lotteri och mina föräldrar, som just flyttat från sitt lilla rum i mina farföräldrars stugan vid sjön, köpte lotter. De längtade tillbaka; för dem var drömmen stark om en egen liten stuga vid sjön.
De vann inte stugan, men de ville så otroligt gärna ha den, så de ordnade så att de kunde köpa den i stället. Där tillbringade vi några somrar som etsat sig fast i minnet som en viktig del av ”barndomen”. Här tror vi att det är mamma som sitter till vänster framför stugan.
Efter några år såldes den och degraderades till personalmatsal vid en närbelägen såg och träullsfabrik. Men nu har den blivit fin igen, och fungerar som gäststuga och bastu åt det lokala kraftverksbolaget. Det – kraftverksbolaget – består av Inger och Anders, ett par med stark känsla för kulturhistoria. De har tagit tillvara fallhöjden i ån som de omvandlar till elkraft, både för eget bruk och el som de levererar till nätet. Och de har – nej, jag måste nog göra ett eget inlägg om alla deras fantastiska projekt. Med bilder.
Nu var det stugan. Så här ser den ut idag (med sin ungefär jämnåriga traktorkompis). Jag minns de där fönsterluckorna. Alldeles tyst och mörkt blev det när man stängde dem. De fungerar fortfarande!
Och titta här vad Inger och Anders hittade när de gjorde i ordning stugan! I stugans botten, som extra tätning, låg en av skyltarna som gjorde reklam för lotteriet på fyrtiotalet. Vem blir den lycklige?
Och apropå kulturhistoria så var det Johan-Olovdagen i går också. Det kan man läsa mer om här.
Här låg stugan på 1940-talet
Komplettering: Stugan är alltså flyttad från sjön Rossen till en damm i anslutning till kraftverket. Den har fortfarande fin vattenkontakt och det tror jag den trivs med.
