Varumärkesintrång?

Är det verkligen rimligt att ett politiskt parti kan lägga beslag på begreppet gyllene gryning? Kan man stämma dem, månne, för något – som varumärkesintrång, kanske?gyllene gryning

Publicerat i Att tolka, Debatt | Etiketter | 11 kommentarer

Nä, nog får det vara nog…

drgDet är oroande det låsta läget i USA. Det kan ju få hela världsekonomin att tippa över om man inte kommer överens.

Man ska ju inte skämta om eländet. Så jag citerar i stället valda delar av drottning Elizabeths öppna brev till USA, förmedlat av Michelle Devlins. (Tipstack till Niklas.)

Bettan riktar sitt brev till medborgarna i Förenta Staterna och det är inte frågan om att inleda brevet med några artighetsfraser eller sedvanligt preambulerande; hon går rakt på sak och innebörden är: Nu får det vara nog!

– Eftersom ni inte kan klara er är det lika bra att jag tar över och ni förklaras härmed omyndiga att sköta ert land. I fortsättningen är ni återigen brittiska undersåtar. Det innebär bland annat (jag översätter några av de 15 punkterna på Bettans lista):

– Bokstavens u återinförs i ord som colour, labour och neighbour.

– Ni måste lära er att lösa personliga problem utan att använda gevär, advokater eller terapeuter. Det där med att ni använder så många advokater och terapeuter visar ju bara att ni inte är mogna att vara självständiga. Gevär ska bara användas för att skjuta ripor. Om ni inte kan reda ut konflikter utan att stämma någon, eller gå till terapeuten, då är ni inte mogna att skjuta ripor.

– Därför kommer det i fortsättningen inte att vara tillåtet att bära något farligare än potatisskalare. Det kommer dock att krävas tillstånd för att bära potatisskalare offentligt.

– I det f.d. USA kommer engelska priser på bensin att gälla, dvs ungefär 10 dollar per gallon. Get used to it!

– Ni måste lära er att göra riktiga chips. Det ni kallar ”French fries” är inte chips och det som ni envisas med att kalla potatischips heter ”crisps”. Riktiga chips är tjocka och friterade i animaliskt fett och till dem använder man inte ketchup utan vinäger.

– Den där kalla smaklösa drycken som ni envisas med att kalla öl är inte öl överhuvudtaget.

(Här blir Bettan så ordrik att jag hänvisar till originalet i länken här ovanför. Fast jag måste ändå citera annan källa – brorsan – som berättade att amrisarnas favoritöl Budweiser, av belackare brukar kallas ungefär ”att vänslas i en kanot”, dvs: fucking close to water…)

– En skattmas kommer att besöka er inom kort för att driva in utestående fordringar från 1776 och framåt.

– Teatime är från 4 p.m. Använd lämpliga koppar, med fat (inte muggar), bisquits (kakor) av god kvalitet samt jordgubbar med grädde under säsong.

Ja vad ska man säga? God save the queen?

Publicerat i Att tolka, Debatt | Etiketter , , , | 4 kommentarer

En bra början…

Funderar på att köpa ny klockradio. Den gamla, som hängt med ett bra tag, lyder inte längre mina kommandon. Så nu håller jag på att orientera mig i klockradiodjungeln och fastnade för denna apparat som ett intressant alternativ.

klockradio

Det är ju viktigt att kunna lokalisera klockan, till att börja med. Känns grundläggande på något sätt och jag tror inte att många godtar som ursäkt, när man är sen, att det var omöjligt att se var klockan var. Inte när det finns klockor som denna på marknaden.

Publicerat i Livet | 24 kommentarer

Att tala med träd

Så länge jag minns har de stått där, tolv mäktiga susande björkar. Men nu är det en gång så med björkar, har jag lärt mig, att de har en ganska begränsad livslängt. De hotar att ramla över både folk och hus och till sist måste man inse att bäst-före-datum redan passerat.tretton träd

Och börjar man se det på det sättet, då inser man ju att de skuggar rätt rejält också. Och mycket löv blir det… Kanske inte bara är nackdelar med att ta bort dem? Men ändå, dessa träd som barnen klättrat i och där pappa byggt trädkoja åt dem. Lätt är det inte. Men om man har turen att känna någon som kan tala med träd blir det lite lättare. En trädpsykolog, helt enkelt, som förstår sig på dem och som kan förmedla lite fakta från trädens värld. Och som dessutom kan få dem att falla med centimeterprecision mellan husen.

Några björkar senare...

Några björkar senare…

jag ska krossa dig

Huset från andra sidan, med lutande björk.

Den här björken ville ju inget annat än att krossa boden. Både björkens egen vilja och tyngdlagen sade: mot boden! Men genom en övertalningsmanöver fick trädfällaren den att väja åt sidan och falla strax bredvid, med någon halvmeter tillgodo till grannens uthus! Värstingbjörken fick dock vänta lite. När vi fikade efter de första träden sade träd- fällaren att det alltid är en anspänning när man fäller. ”Man har ju respekt för de där mäktiga varelserna. Och de har ju också en vilja.”

björkenOm det dessutom är lite blåsigt är det bäst att vänta. Men inte för länge. Bamsebjörken var av det där slaget som man ska se upp med. Den delade sig en bit upp på stammen och där, just där den delade sig hade det tydligen blivit fuktigt och bördigt. Mellan de två kraftiga stammarna växte en liten rönn!

Det tyder ju på röta i stammen och om den blir blöt och tung eller om det blåser rejält, då går den helt enkelt av. Bättre att fälla i ordnade former.

Så därför fälldes också den. I sista minuten kan man nog säga, för så här såg den ut inuti.

ruttan björk

Jag önskar verkligen alla som måste skiljas från sina trädkompisar att de kan få en klok och trädkunnig person som hjälper till. Någon som kan berätta att trädet har levt färdigt och det kommer nya träd, som växer upp fortare, när de gamla stora träden fällts.

Publicerat i Livet | Etiketter | 16 kommentarer

Engagemang

Lördagstema idag är engagemang. Och ja, som det ser ut i världen i dag behövs det verkligen engagemang på alla håll och kanter. Mest för miljön, tycker jag. Men när alla lobbyister och intresseorganisationer sagt sitt verkar det inte finnas några problem alls, så det är bara att fortsätta som om vi hade obegränsad tillgång på jordklot.

ål

Det finns inte många ålar kvar i världen, men försök att få fransmännen att sluta fiska glasål, dvs ålyngel, så får ni se!

Så tänkte jag i dag när jag hörde en representant för Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) som försvarade den hårdhänta utfiskningen, bland annat genom bottentrålning, av våra vatten.

Vi har sett utredningar, sade han, som visar att bottentrålning inte är något problem. Tvärtom: övergödningen blir ett ännu större problem om man inte bottentrålar. Övergödningen kan leda till snabbare bottendöd, nämligen… ”Men mänscha!” Sa jag till bilradion. ”Då är det väl övergödningen som är problemet, eller hur?”

Så mitt blygsamma engagemang är att försöka hålla koll på miljöaspekter på det jag gör och att klimatkompensera så generöst jag bara orkar om jag någon gång flyger och att se  till att köpa någorlunda OK produkter ur miljösynpunkt.

förlovningsmackaSom de här räkorna som fick vara med om ett helt annat slags engegemang, nämligen ”engagement”, en liten förlovningsfest när yngsta dottern förlovade sig nyligen.  Man tar ett pepparkaksmått och trycker ut lite brödbitar av någon lämplig sort – i det här fallet blev det smörstekta hjärtan av vetesurdegsbröd. (Smörstekning är onödigt krångligt. Ta något gott bröd, bara, som det är.) Så lägger man på ett salladsblad, ett par räkor och lite skagenröra och vips har man en förlovningsmumsbit!

Miljön och kärleken, se där två rimliga anledningar att engagera sig!

Livsrummet har givit oss oktoberlördagsteman som  finns ovanför under rubriken ”Lördagstema”. Övriga lördagsbloggare är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas  musikanta Olgakatt, Pysseliten. Byfånen har dock tagit långledigt, men Musikanta som pausat ett tag är tillbaka på banan.

Publicerat i Debatt, Lördagstema | Etiketter , , , | 24 kommentarer

… en dag ska jag visa dig Leksand

lena anderssonDet här är ett av de bästa bokomslag jag sett på länge. Snyggt, spännande och alldeles genialt i sin tolkning av bokens innehåll.

En kvinna som står och ser upp mot en tom projiceringsyta, en kvinna som försöker tolka mannens tecken, tyda hans signaler och förstå hans innersta tankar. Som projicerar sin tolkning och förståelse på hans tystnad. Eller som står på Kommendörsgatan och spanar upp mot hans fönster.

Boken börjar avväpnande vardagligt, nästan lite barnsligt: ”Ester Nilsson hette en människa.” Denna människa råkar förälska sig i Hugo Rask, som är en ganska upptagen man på många sätt. ”Ingen av dem var riktigt intresserad av henne, men båda var intresserade av honom.” Han åker varannan helg till sin skröpliga mor i Borås. Men: ”Det var något med dessa Boråsresor som inte stämde, ett onaturligt vakuum omgav dem så som onaturliga vakuum alltid omger lögnen.”

Han ska resa bort över jul också och blir nog borta i två veckor. Och kanske till Leksand, dit han drar sig tillbaka för att tänka. ”Just nu vet jag varken ut eller in. Varken ut eller in.”

Och Ester börjar tolka! Han plågas förstås av ovisshet om hon ska finnas för honom när han kommer tillbaka. Den där resan måste ju handla om att han gör upp med sitt nuvarande liv och den kvinna som sannolikt finns där. Och ”En dag ska jag visa dig Leksand” är så gott som ett frieri, eller hur?

Ja, så där håller det på och ”väninnekören” är ofta det enda klarsynta inslaget i detta ödesdrama, där Ester är hopplöst förhoppningsfull. Man sällar sig gärna till vänninnekören under läsningen: ”Åh, neeeej. Gå inte dit! Håll dig borta! LÅT BLI att mejla!” Och så vidare.

Men som Lena Andersson skriver i en avslutande betraktelse om hoppet: ”Kan Hoppet skaffa sig syre gör det det. Syret finns i ett felriktat adjektiv, ett förfluget adverb, en kompensatorisk gest av medkänsla… Hoppet kan bara dödas med klarhetens brutalitet.”

Och någon Leksandsresa blir det ju inte för Ester. Men boken är bra, det glömde jag visst att nämna. Hemskt bra.

Publicerat i Att läsa, Böcker, Ord, Språk | Etiketter , | 16 kommentarer

Jag klistrar…

Innanfönsterkunskaperna är glädjande goda bland bloggare och kommentatörer. Gårdagens inlägg fick flera sakkunniga kommentarer om hur man handskas med fönstervadd och klisterremsor, men också några frågor, så här kommer tidigare utlovad instruktion om insättning av innanfönster.

vädrinslucka

Förolyckad vädringslucka (i mitten) som just reparerats.

Först själva konstruktionen. Förr var det alltså det vanligaste att man hade två uppsättningar fönster till varje fönster, så att säga. Dels de permanenta ytterfönstren och så innanfönstren som sattes in i början av oktober och togs ut kring valborgsmäss. Ytterfönstren är öppningsbara och sitter fast med gångjärn och fönsterhakar. Innanfönstren trycks på plats och fixeras ofta med någon liten spik i kanten eller ibland med en skruv in i fönstrets mittstolpe. Sedan klistras de igen med fönsterremsor, runt kanten, så att det blir alldeles tätt. Det blir en riktigt bra luftspalt mellan de två fönstren och när innanfönstren väl är på plats kan de vara en effektivare isolering än många moderna fönster.

Det blir tätt när man klistrat. Därför finns ett lyxutföranden både av yttre och inre fönster med vädringslucka. Ett fönster i fönstret. Ett fantastiskt finsnickeri där ytterligare en smal fönsterbåge skärs ut i spröjsarna till en av rutorna. Innanfönstrets vädringslucka måste vara några millimeter mindre än ytterfönstrets så att den kan öppnas utåt, genom ytterfönstrets vädringslucka.

Mellan fönstren lägger man något som absorberar fukt, eftersom det lätt bildas lite kondens. Olika lavar fungerar bra, liksom fönstervadd, eller både och. Detta behövs:

tillbehör

Tidning, rulle med fönstervadd, rulle med fönsterremsor, tejp. en djup tallrik med vatten och (ej med på bilden) sax.

rulleMan börjar med att rulla ihop tidningen på den ledd som passar fönstrets bredd bäst och tejpar den. Om den blir några centimeter för kort gör det inte så mycket.

rullens längd

Sedan klipper man till fönstervadden i samma bredd som fönstret, eller kanske någon millimeter extra som man kan puffa in i den ihåliga rullen. Man vänder den klippta vadden med vaddsidan mot bordet och skyddspappret uppåt och lägger på tidningsrullen och rullar in tidningsrullen i vaddlagret. Så här.

rullen klar

Sedan lägger man rullen försiktigt i fönstret med skarvsidan neråt, som en rulltårta. Och om man vill, kan man lägga på renlav, eterneller, legogubbar, kottomtar eller något annat som piggar upp. Men tänk på att det kommer att ligga där till nästa vår; barnbarnens favoritpryttlar ska man kanske inte lägga dit, hur gulliga de än är att titta på.

remsa m vattenSå var det klistrandet då. De tunna fönsterremsorna som heter ”fönsterremsor” är bäst. Mina försök med olika former av tejp brukar sluta med att färgen lossnar från fönsterbågen.

Man tar en djup tallrik med vatten och blöter remsorna vartefter. Det finns de som hävdar att det ska vara mjölk, men jag tycker det fungerar bra med vatten. OM man tar mjölk måste det nog vara skummjölk i så fall. Ja, det var väl allt, eller har jag glömt något? Så här blev det förra året. innanfönstervadd

Publicerat i Livet | Etiketter , , | 28 kommentarer

Dags för innanfönster, förlovning och nytt jobb!

fröställningOch hur har ni firat Mickelsmäss då? Bytt jobb? Flyttat? Satt in innanfönster? Förlovat er? Tagit hem korna från fäboden? Firat med en rejäl skördefest-måltid?

Det var ingen hejd på vad man skulle hinna med kring Mickelsmäss, som förr i tiden en av de viktigaste helgerna. Jobbet på åkrarna var klart. Djuren som varit på bete på annat håll var tillbaka. Man kunde bedöma hur många djur man skulle klara över vintern. Dags att sälja, slakta eller köpa så att tillgången på foder matchade antalet djur. Dags för kreatursmarknader.

Ungdomar som arbetat på annat håll återvände och träffades på nytt efter sommaruppehållet. Lantarbetarna hade rätt till en veckas ledigt och även rätt att byta jobb och flytta under första oktoberveckan. Det firades, festades och förlovades. Eller inte. Som i den sorgliga dikten om Per och Kerstin på Värnamo marknad.

Och det rustades för vintern. I England lär boktryckare (eller papperstillverkarna – jag är lite osäker på exakta tillvägagångssättet; någon som vet?) gjort papper för att täcka fönstren mot höstkylan. Och så inleddes en säsong när man inte längre kunde arbeta i dagsljus utan behövde komplettera med fotogenlampor eller stearinljus.

Och Mikael då, vad har han då med allt detta att göra? Inte mycket alls, men det var ju vanligt att man lagrade över med kristna symboler över befintliga högtider, som jul och påsk. (Midsommar har dock inte riktigt slagit igenom i Sverige som Johannesafton och under Mickelsmäss verkar ärkeängeln Mikael hålla sig lite i bakgrunden.)

fönstervaddHär hemma har vi i alla fall tagit dagen på största allvar och köpt LED-lampor för våra samlade besparingar. Nu ska här bli lågenergiljus i vårt hus, strömbesparande, långlivade och med helt OK ljus.

Och så ska vi sätta in de sista innanfönstren på landet också, men det får vänta någon vecka. Jag har utlovat en instruktion om hur man gör för att få det att fungera med fönstervadden mellan ytter- och innanfönster. Kommer inom kort på denna blogg!

mickelsmäss varberg

Varbergs museum skyltade sin Mickelsmässa förra året med frukt och grönsaker

Publicerat i Att odla, Att tolka, historia, Livet | Etiketter , , | 14 kommentarer

Generationsklyftor

Generationsklyftor är det lördagstema vi fått av Karin på Pettas.  Och jag frests att citera Mahatma Gandhi när han fick frågan vad han anser om västerlandets civilisation:

”Det”, svarade Gandhi ”det skulle ju vara en mycket bra idé!”

Lite generationsklyftor kanske vore en bra idé, tänkte jag i går när jag såg en tjej på sju år på tunnelbanan, som kräver att få sitta medan hennes mamma stod, som avvisade mammans förslag att hon kunde sitta i hennes knä, som lassade av sig ryggsäck och jacka på mamman, som grävde i mammans väska efter hennes iPhone för spela spel.

Jodå, jag vet att äldre i alla tider klagat på barn och unga. Men jag undrar ändå om det någonsin funnits en barngeneration som haft så nära tillgång till vuxenlivets alla aspekter. Inte till bara föräldrarnas mobiltelefoner och datorer, utan också deras problem och glädjeämnen och dessutom till ett ständigt nyhetsflöde om vad som händer i världen. Visst ska barn vara delaktiga, men jag undrar om det inte kan bli lite mycket för de små ibland. Och för de vuxna.

g gap N

”MAD vidgar generationsklyftan” står det på omslaget från 1969

Begreppet generationsklyfta myntades på sextiotalet i USA, när den äldre generationen konfronterades med ett nytt folkslag, babyboom-generationen, som var van vid ett gott liv från första början, med mycket uppmärksamhet och frihet. Tidningen MAD bidrog på sitt speciella sätt till att öka generationsklyftan. Här är en grånad Alfred E Neuman en patriotisk knapp där det står ”MY COUNTRY –RIGHT OR WRONG”.

Den unge långhårige Alfred, däremot, har en knapp där det står ”Make love not war”.

En chockerande tanke för den ”veterangeneration” som fått sin världsbild präglad av minst ett, kanske två världskrig. Och så nu dessa snorvalpar som tycker att krig är fel! Klart att det uppstår en generationsklyfta och kanske en rätt hälsosam sådan.

Den generationsklyfta som jag efterlyser är snarare att en del vuxna möjligen skulle försöka orka vara vuxna i lite större utsträckning och låta barn vara barn. Tror jag. Vad tror ni?

De övriga lördagsbloggarna är:

Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten.

 

Publicerat i Debatt, Livet, Lördagstema | Etiketter , , | 19 kommentarer

Slussendjur efterlyses

Är det någon som sett en liten grupp ledsna Slussendjur? De bor egentligen på Slussen, bredvid Stadsmuseet och ser ut så här. (Ja, lite förvirrade och förvånade, kanske, men är det så konstigt med tanke på vad som händer med deras naturliga miljö?)

slussendjur

Så här års börjar de skifta färg. De kan ha tagit på sig höstpälsen och då ser de ut så här.

slussendjur oktober

Idag är det en stökig byggarbetsplats där de bor, så de flesta har försvunnit. Kvar finns bara två vilsna varelser som mer liknar misslyckade planteringar. Deras ögon är borta och jag misstänker starkt att det är någon sadistisk Slussenmarodör som varit framme. Trots att hela Slussenprojektet ännu inte är beslutat pågår en frenetisk verksamhet enligt den plan som allt fler underkänner.

Och i dag ska frågan om den så kallade ”Nya Slussen” upp i Mark- och miljööverdomstolen. Svenska Dagbladet har en bra genomgång av fallet och de olika tänkbara fortsättningarna på dramat. Jag hittar den inte på nätet ännu (bara denna bakgrundsartikel). Några av de kontroversiella delarna i projektet sammanfattas så här:

Kostnaderna – 8 miljarder enligt beslutet 2010, men många bedömare menar att det blir mer eftersom man inte räknat in den stora bussterminal som ska sprängas in i Katarinaberget.

Terminalen –  är i sig ett stort problem, svårlöst brandsäkerhet, längre gångavstånd och dessutom blir den obsolet när tunnelbanan till Nacka byggs ut.

Skymmande kontorshus – utsikten byggs för och det blir en mer sluten plats

Brant stigning – större höjdskillnad mellan Gamla Stan och Södermalm

Åtta år av trafikstörningar – vilket är lågt räknat för detta jätteprojekt

Problem med broöppning – med den nya lösningen måste cyklister och fotgängare vänta på broöppningar om de rör sig i kajnivån.

Själv skulle jag nog lägga till att det verkar vara en sämre trafiklösning. Idag tar dig Slussen från vilket håll som helst till vilken riktning du vill, med hjälp av det fiffiga klöverbladers tre rondeller. I framtiden blir det en klumpig T-korsning, med begränsade valmöjligheter. Yrkeschaufförer (taxi och buss) som jag pratat med är mycket kritiska. Och de som ska in i den framtida bussterminalen är riktigt oroliga för hur det ska bli.

Trots att att Nya Slussen ännu inte fått klartecken är arbetet i full gång och jag förstår om Slussendjuren vantrivs och ger sig iväg. Men jag saknar dem!

Uppdatering 12.30: Beslutet i Mark- och miljööverdomstolen för en stund sedan innebär att ett hinder är undanröjt för det fortsatta byggandet. I en DN-artikel förklaras läget.

Publicerat i Debatt | Etiketter , , | 14 kommentarer