Inspirationskällor

Bloggvärlden ger en ständigt nya impulser. För rätt länge sedan läste jag om en mosaik- kurs hos Mosaic Sweden på bloggen Stribergs Station och gjorde en komihågmarkering.

guldmosaik

Sedan dess har jag haft mosaiktankarna i bakhuvudet. Och när det var dags för lite kreativa insatser med en förkyld tjej som måste vara hemma från skolan, åkte jag först till mosaikbutiken på Artillerigatan i Stockholm.

Det fanns önskemål om lite glittriga mosaikbitar, så jag gick direkt på det glittrigaste. Det var bladguld och kostade ungefär 18000 kronor kvadratmetern. Äsch då, tänkte jag och vände mig mot det näst glittrigaste, lite mer silveraktigt. Det visade sig vara vitt guld och kostade ännu mer. Ååååkej… Men det gick bra att hitta annat glitter – mosaikbitar, som glimmar fast de inte är guld.

hund

Bilden på hundhuvudet har jag både lånat från Stribergs Station och beskurit lite.

Stribergs station hade valt ett hundhuvud att jobba med på kursen och skriver att det var lite svårt. Det hade varit bättre att satsa på planare ytor, tipsas vi om.

Det låter ju mycket rimligt och jag valde därför en alldeles fyrkantig kruka med släta sidor (trodde jag).

Men när vi väl började jobba med våra mosaikbitar visade det sig att den nog var lite ojämn ändå.

Framförallt var överkanten så ojämn att jag borde tagit fram stämjärn och hammare innan vi satte igång. Lite kan man fixa till med mosaikjoxet som fäster mosaikbitarna, men inte allt. Så det fick bli som det blev.

lilablåmosaikkruka2Eftersom det var ett samarbete mellan två rätt olika konstnärliga temperament var det en utmaning att hitta gemensamma idéer. Bältet med spegelbitar som går igen på alla fyra sidorna, fjärde raden nerifrån (eller femte, beroende på bitarnas storlek), kunde vi enas om. Sedan fick bli olika färgteman på de fyra sidorna. Barnbarnet kom loss med lila-vita-blå bitar medan den med rött-gult-orange-guld bygger på gemensamma beslut.

mosaikkrukaguldkant

 

Jag fick fria händer med min gröna sida. Och när vi kommit så långt fanns inte så många bitar kvar, mest silver, och blått och några orange. Med en mosaiksax klippte jag smala bitar till hörnen och på överkanten lade vi ett lager med guldaktiga bitar. Rätt OK, tyckte vi nog att det blev, med tanke på att det var första försöket.

Publicerat i konst, Träning | Etiketter , , | 6 kommentarer

Fint besök

olokunI Bergrummen på Skeppsholmen visas fram till den 23 februari i år några fina skulpturer från Nigeria, framförallt de kända Ile Ife-huvudena.

De är gjorda i början av 1000-talet, men hamnade under århundradena långt ner i jordlagren. 1910 hittade en tysk forskare, Leo Frobenius, ett av huvudena.

Man förundrades storligen hur detta, som naturligtvis måste vara ett klassiskt grekiskt mästerverk, kunde ha hamnat i Nigeria. Att det hade inhemskt ursprung var det ingen som trodde.

På 1930-talet hittades flera sådana huvuden när man byggde om kungapalatset i Ife. Ju mer man hittade desto tydligare blev det att de gjorts i dåtida Ile Ife, från 800-tal till 1400-tal. Men Leo Frobenius framhärdade med sin idé om ett annat ursprung. Det var nog helt enkelt lämningar från det sjunkna Atlantis, menade han.

terracottaMen fortsatta utgrävningar och efterforskningar gav besked om skickliga skulptörer och gjutare, som skapat brons- och kopparskulpturerna. De som gjorts i dyrbara material föreställer kungar, eller gudar. De som gjorts i lera kan också vara ”vanligt” folk.

Ett intressant inslag är att man också porträtterar olika handikapp, som sågs som en slags meddelande från gudarna. De handikappade bär, liksom alla människor, på gudomlighet. Det är bara det att gudar också kan slarva lite ibland.

högerUtställningen kommenterades i höstas av författaren Ben Okri, från Nigeria. Han har skrivit en dikt om hur huvudena samtalar med varandra om oss sentida betraktare.

Jag har inte tillgång till dikten här, så jag citerar så gott det går ur minnet, inte hela, inte formuleringarna, men innebörden.

”På ett språk, som människorna nästan kan höra talar de med varandra i sin tystnad.

Första anden: De ser oss inte. Våra förfäder hade rätt. Ju mer du talar desto mindre ser du.

ooni obalufonAndre anden: De talar för mycket och för tidigt.

Förste anden: De borde få hjälp att tänka.

Andre anden: De borde få hjälp att leva.”

Ben Okri berättar om kungarnas roll i det gamla Ile Ife. De skulle samla, trösta, uppmuntra och ena. De skulle se till att stridigheter stoppades i sin linda, de skulle verka för fred och samarbete. De skulle vara föredömen med sin klokskap och sitt lugn.

När man strosar omkring i bergrummen under Skeppsholmen och stannar till framför de olika huvudena kan man faktiskt känna lite av det där lugnet som de utstrålar.

m ben okriBen Okri är en intressant författare som översatts till svenska, bland annat med Den omättliga vägen, 1993 (The famished road, 1991). Jag träffade honom på bokmässan Story Moja i Nairobi för drygt två år sedan. Då fick han en penna av mig, eftersom hans penna tog slut vid boksigneringarna. Så för säkerhets skull tog jag med mig en extra penna nu också, just in case. Det uppskattades.

Passa på att träffa dessa besökare från ett annat årtusende och en annan kontinent, som kanske har ett och annat att berätta för oss på 2000-talet. Fram till den 23 februari, alltså.

Publicerat i historia, konst | Etiketter , , , | 14 kommentarer

Kompakt mörker

För många år sedan var jag på en jobbresa i norra Tanzania. Vi åkte från Shinyanga till Musoma och passerade bland annat Serengeti på vägen.

zebror

På den tiden fanns inte mobiltelefoner; man kommunicerade med lodgerna via teleprinter, eller radio. Chauffören kände till trakterna rätt väl, bilen var en stadig jeep och vi hade extra mat och vatten med oss, vi hade bokat rum på en logde i Serengeti, så allt kändes mycket välordnat.

röd vägMen det hade regnat ganska mycket och jag märkte att chauffören var lite orolig över ”vägarna”. Ibland var det ordentliga hyvlade vägbanor i den röda jorden på savannen, men ofta handlade det bara om uppkörda spår och det gällde att ha bra lokalsinne för att det skulle fungera.

Chauffören blev alltmer tystlåten och vi med, för det märktes att han behövde koncentrera sig. Även om vi hade karta och kompass var det hela tiden en fråga om att hitta rätt spår att köra på, så att vi inte skulle fastna i leran.

trött lejonVi fortsatte, bland zebror, antiloper, elefanter och ett och annat trött lejon, medan vi oroligt sneglade på klockan. Halv sju blir det tvärmörkt, som att dra ner en rullgardin. Vi skulle inte hinna till lodgen i tid, den saken var klar. Det var mulet och det skulle kanske börja regna igen.

Bilderna är blekta vid det här laget, men inte minnena av resan. 

buffel regnsky

Vi körde fast ett par gånger men lyckades tillsammans knuffa upp jeepen igen ur lergroparna. Vi åt vår matsäck, sparade hälften och lite vatten, just in case…  Det tog sin tid, klockan närmade sig obevekligen halv sju och mörkret föll.

För det är precis det som händer. Mörkret faller. Som en svart filt över hela landskapet.  Skymningen varar väl ungefär en kvart. Och när det är mulet finns inga ljuskällor alls. Kompakt mörker. Åtminstone för oss västerlänningar som är vana vid att det finns något som lyser upp mörkret, som den ljusare himlen över en avlägsen stad, en TV-mast på håll, ett flygplan, vad som helst som ger en strimma ljus. Här handlade det möjligen om blänket från något kattdjurs ögon och det var inte vad vi längtade efter.

Övernatta i bilen? Nej varför det, sade chauffören förvånat, nu var det ju inte långt kvar.

Och så SLÄCKTE han billyktorna och körde vidare. Vi såg ingenting och frågade honom om det inte vore bättre att tända strålkastarna. Nej, billjuset skulle bara förvirra honom. Bättre att vänja sig vid mörkret och kunna följa landskapet.

elefant lodge

Vi körde vidare under total tystnad för att inte störa chaufförens koncentration. Efter drygt två timmar glimmade det till och där, på en höjd, låg vår lodge.

Puh!

Och nästa morgon sken solen när elefanterna kom fram och drack vatten vid det lilla vattendraget intill logden.

 

 

Publicerat i Att resa, Foto, Natur, Planering | Etiketter , , | 12 kommentarer

Tjugofjärdedag jul

pumlor

Om man missat att städa bort julen på trettondagen har man alltid en ny chans vid tjugondag Knut, som tydligen kom till för att man skulle ha lite tid att efterfesta efter trettonhelgen. Men om man skulle missa även den chansen? Ja då får man väl sikta på kyndelsmässodagen i stället, fyrtio dagar efter jul.

Eller helt enkelt plocka bort stjärnor, pumlor, tomtar och halmbockar ändå. Till exempel denna helg, tjugofjärdedag jul. Ja varför inte?

Publicerat i historia | Etiketter , , | 13 kommentarer

Jamen förlåt, då

Postkodlotteriet har klantat sig. De tänkte sig att de skulle  – efter en allmän information, utan kundernas medgivande – dra en extrasumma från kundernas konton. Hur man kan komma på en så korkad och sannolikt otillåten idé är lite svårt att förstå. Däremot är det lätt att förstå att det uppstod en proteststorm och nu rättar man till det. Eller ”väljer att backa” som man uttrycker saken.

förlåt

Eftersom deras marknadsdirektör gått på sedvanlig medieträning väljer man också att be om ursäkt. Och dessutom att säga förlåt.

Vilket får mig att fundera på vad förlåt betyder nuförtiden och vad förlåtelse egentligen innebär. ”Jamen jag har ju sagt förlåt. Ju!” Då är saken utagerad och du är en dålig människa om du inte genast upphör att vara ledsen/arg/sur. Eller i detta fall: ”Nu har vi sagt förlåt, så då förväntar vi oss att du fortsätter att prenumerera på våra lotter, i stället för att vara otrevlig och säga upp din prenumeration på grund av våra tvivelaktiga affärsmetoder.”

Nästan så att jag önskar att jag vore postkodlotterikund, så att jag kunde säga upp abonnemanget!

Publicerat i Debatt | Etiketter , , | 27 kommentarer

För gränden den är trång…

klevgrNär jag måste ta bilen för olika ärenden finns det en tids- och bensinsparande väg från garaget rakt ner på stan (eller ut ur stan för den delen). Det är bara att köra Klevgränd ner mot Slussen och därifrån kan man komma i stort sett vart som helst.

Om inte gränden är blockerad av en bil, förstås. Då måste jag i stället köra runt halva Söder, bort till Nytorgsgatan, ner till Folkungagatan och vidare därifrån. Mycket trafik, många trafikljus och det känns rätt onödigt om man kan slippa.

Dessvärre är det många som tycker att Klevgränd är en utmärkt parkeringsplats. Eftersom den är så trång får det bara plats en bil. Det GÅR inte att klämma sig förbi, tro mig, jag har försökt.

trångt

Då gäller det i stället få kontakt med den som ställt sin bil i gränden och det är inte lätt. Jag tutar, jag söker på bilens registreringsnummer för att få tag i ägaren (går oftast inte och en och annan bil har visat sig vara avregistrerad), jag tutar igen och till sist kanske det kommer någon som mycket motvilligt flyttar sin bil.

Stämningen kan bli lite frostig, som häromdagen, men det har Eva redan berättat om mycket bättre än jag skulle kunna göra, så det kan man läsa om här.

Eftersom ägaren till den bilen ändå till sist backade bort från gränden är jag lite diskret och visar en avståndsbild. Av någon anledning verkade chauffören inte alls gilla att jag tog fram mobilen för att fotografera. Sen gnolade jag på Evert Taubes låt resten av dagen:

O, bugen er I bylingar med bucklor och batong,
och ställen er på sidorna, för gränden den är trång

Publicerat i Debatt | 11 kommentarer

Vi som minns

Ibland känns det som om jag tjuvåker på Facebook. Jag bidrar sällan med något, men jag får desto fler lästips om bra artiklar och information om möten, bokuppläsningar, utställningar och annat intressant.

Men det finns ett område på FB där jag har lite att komma med i alla fall och det är i en ”Vi-som-minns”-grupp. Sådana grupper finns lite varstans och i mitt fall handlar det om Horndal, som jag växte upp i och där jag tillbringar mycket tid. Foton från förr har jag ju rätt gott om, tack vare pappa som fotograferade jämt och då är det bara att skanna och lägga in dem på Horndalsgruppen. Och genom alla olika kommentarer får jag en fylligare historik om bilderna.någonstans i Sverige

Den här har jag just skannat och ska lägga in på Horndalssidan, men det slog mig att det kanske är fler som vet något om uniformsmodet på 40-talet. Dessa soldater befinner sig på Horndals station. Nummer tre från höger är min pappa. Men vad är det dom har på sig?

Publicerat i historia | Etiketter , | 29 kommentarer

Stjärnor (och ränder) som lördagstema

HeLena vill se stjärnor som lördagstema i dag och här kommer femtio stycken.

En stjärna för varje stat i flaggan, ”the star-spangled banner”, brukar barnen få lära sig i skolan i USA. Men hur många är stjärnorna? Femtiotvå, får man höra ibland, trots att de bara är femtio. Det blev lite förvirring när Alaska och Hawaii tillkom kring 1960 och skolböckerna hann inte riktigt med. I en del böcker var det rätt, men man rättade i dem också och lade till ett par stjärnor. Så kan det ha gått till när den felaktiga föreställningen om USA:s 52 stater uppstod.

första

Från början bestod USA av 13 stater. Grunden till den första flaggan, från 1775, var helt enkelt Storbritanniens örlogsflagga med  Union Jack  i hörnet på en röd enfärgad fana. Man sydde helt enkelt på sex vita band, så att det blev tretton ränder allt som allt.

Senare tog man bort Union Jack och satte dit tretton stjärnor i stället, först i en ring, sedan i rader. Och när Kentucky och Vermont anslöt sig 1795 sydde man på ränder och stjärnor igen. Femton stjärnor, femton ränder.

13 stjärnor

femton

 

Men så kunde man ju inte hålla på, i alla fall inte med ränderna, så man gick tillbaka till de ursprungliga tretton ränderna, medan stjärnorna blev fler och fler.

48 stjärnor

Så här såg flaggan ut mellan 1912 och 1959, med 48 stater. Stjärnorna bildar ett lite stelt symmetriskt mönster.

Sedan kom Alaska och Hawaii också med. Det är lättare att placera 50 stjärnor lite roligare än de där stela raka leden.

1960 med alaska o hawaiiDet finns regler för det där också, för hur nya stjärnor ska placeras in.

Flaggspottning är en populär syssla hos en del historiker. Är det rätt flagga vid olika tillfällen, eller har man hissat en äldre flagga med för få stjärnor?

Iwo JimaDen med 48 stjärnor är ju lätt att känna igen med sina raka rader, även om man bara ser en liten flik av den. Den hängde också med länge, från 1912 till 1959 och det är den man ser i bilder från både första och andra världskriget. Här de 48 stjärnorna på ett frimärke med motiv från slaget om Ivo Jima i Stilla Havet 1945.

Övriga lördagstemabloggare finns här:

Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten

Publicerat i historia, Lördagstema | 23 kommentarer

Avlyssnat på stan

jobbar inteEn mamma stannade framför fönstret vid en leksaksbutik i Gamla Stan och pekade entusiastiskt på ett par dockor. Döttrarna tittade lite mer kritiskt och verkade inte alls lika förtjusta. Jag stannade också till, det var riktigt fina dockor, lite ovanliga.

– Men hörni, visst är dom urgulliga!

(Ohörbart mummel.)

– Vilken skulle du vilja ha? Vad säger du? undrade mamman och vände sig till den yngsta dottern, som såg ut att vara i sexårsåldern.

– Vetinte. Den kanske? Sa lilltjejen och pekade på en docka i full playamundering.

hon som jobbarDå piggnade storasystern till och sade förargat att hon verkligen inte ville ha den andra dockan.

– Varför ska jag ha den som jobbar! Jag vill också va på stranden!

– Men lugna er tjejer, vi går in och kollar, det kanske finns fler stranddockor!

Sa mamman och försvann in i butiken med sina döttrar, troligen för att köpa de dockor som hon förälskat sig i.

Om jag hade haft tid hade jag följt med in i leksaks-butiken för att se dramats fortsättning. Kanske köpte mamman två snarlika dockor och dubbla outfits för stranden. Eller tog hon kanske rentav tillfället i akt att förklara för döttrarna att det inte funkar om alla ligger på stranden och latar sig. Några måste ju jobba också…

 

Publicerat i Att tolka, Livet | 13 kommentarer

Knäckta julnötter

Redaktörns julnötter var lite knäckande i år, tycker jag nog. Till och med ordkunskapsfrågorna – som jag betraktar som min bästa gren – var knepiga. Här är lösningarna.

I. Ordkunskap: homonymer

1.a Slakteriterm (KYL, benämning på lårben av lamm eller kalv)
1.b Finns i moderna kök (KYL)

2.a Tänk 80 (VAL. Räkneord. En kast var fyra strömmingar, 20 kast var en val, dvs 80)
2.b Tänk 1988, 1991 och 1994 ( VAL. Dessa år var riksdagsval)
2.c Tänk stort (VAL. Största däggdjuret)

3.a Viktigt för kockar (LAG. Behövs i marinader mm)
3.b Viktigt för fanatiker (LAG. Inte minst för Stockholms fotbollsfans)
3.c Viktigt för riksdagsledamöter (LAG. Riksdagens främsta uppgift är att stifta lag)

4.a Dröm för flicka ( BAL. Så underbart…säger Askungen)
4.b Dröm för kossa (BAL. Som i höbal)

5.a Mardröm för vattenvarelse (DRAG)
5.b Önskade bisarr greve (DRAG. Ian Wachmeister önskade ”drag under galoscherna”)

6.a Beundrad för sin styrka (RAM. Björnen är fruktad för sina starka ramar)
6.b Ofta mer värdefull än innehållet (RAM. På bondauktioner är ofta ramen mer värd än tavlan)

7.a Inget för den köpmedvetne (KRAM)
7.b Tillåtet för män på fotbollsplan (KRAM)

8.a Ingår i lekamen (VAD. En kroppsdel)
8.b Populärt i England (VAD. Spel om pengar)
8.c Förvillar spårhundar (VAD. Flyktingar som korsar vadställe kan lura förföljande hund)

9.a Gillar militärer (LED)
9.b Finns i fjällen (LED. Som i Kungsleden)
9.c Motoriskt oumbärlig (LED utan dem kan vi inte röra oss)

10.a Kan man räkna med (KAST= 4)
10.b Ingick i skolgymnastik (KAST med liten boll var en egen gren)
10.c Också en hierarki (KAST. Indisk klassindelning)
10.d Flugig förbindelselänk (KAST. Den tafs som förbinder flugspölina med fluga)
10.e För blytunga typer (KAST. Låda för förvar av blytyper)

På homonym nummer sex har en fyndig nötknäckare föreslagits ASK, som egentligen är en ännu bättre lösning. Träslaget ask är ju känt för sin styrka, används bland annat för att tillverka spjut. Och askar är ofta mycket mer värdefulla än det de innehåller.

II. Ren och skär logik – och konsten att avslöja lögner

1. En pojke och en flicka bekantar sig med varandra.
– Jag är en pojke, säger barnet med mörkt hår.
– Jag är en flicka, säger barnet med blont hår.
Åtminstone ett av barnen ljuger.

Fråga: Vilken färg på håret har pojken och vilken färg på håret har flickan?
RÄTT SVAR: Pojken har blont hår, flickan mörkt hår. Om man testar de olika alternativen – pojken ljuger/flickan ljuger/båda ljuger – ser man att gåtan bara kan lösas om båda barnen ljuger.

2. Du har framför dig tre tygpåsar om vilka du vet att var och en innehåller två ädelstenar. I en påse är båda ädelstenarna röda, i en påse är båda gröna och i en påse är en ädelsten röd och en ädelsten grön. Du vet att de röda ädelstenarna är 100 gånger mer värdefulla än de gröna. Du får ta två ädelstenar ur påsarna och behålla dem. Men hur ska du gå tillväga?

Du plockar först ur en slumpmässigt vald påse ut en ädelsten och den visar sig vara röd.

Ur vilken påse ska du nu plocka ut nästa ädelsten för att med största sannolikhet maximalt öka din rikedom? Eller spelar det ingen roll för din chans till maximal rikedom ur vilken påse du drar din nästa sten?

RÄTT SVAR: Sannolikheten till maximal rikedom är att du tar nästa ädelsten ur samma påse du dragit din första sten. Du har då 2/3 chans att få en röd ädelsten. Om du byter till en annan påse minskar din chans till 1/2.

Förklaring. Du vet att du inte kan ha dragit den första stenen från påsen med två gröna ädelstenar. Om du håller fast vid den påse du valde först finns tre möjligheter.

  1. Du valde först påsen med två röda ädelstenar. Du drog sten röd nr 1. Kvarvarande är då röd nr 2.
  2. Du valde först påse med två röda ädelstenar. Du drog sten röd nr 2. Kvarvarande är då röd nr 1.
  3. Du valde först påsen med en grön och en röd sten.

Som synes kommer du två gånger av tre att maximera din vinst.

3. Statens finansinspektion har upptäckt en olaglig spekulation mot den svenska kronan. En undersökning visar att en av tre storbanksdirektörer måste vara skyldig. Av utredningen framgår att bara en av dem kan tala sanning, medan de två andra två måste ljuga konsekvent av olika skäl. På utredarens direkta fråga om vem som har svindlat den svenska staten får han följande svar:

Kalle Kulor: ”Jag är oskyldig”.
Girige Herbert: ”Jag är oskyldig”.
Förslagne Doris: ”Girige Herbert är den skyldige”.

”Tack för de svaren”, säger utredaren och ber sina polisassistenter arrestera en av de misstänkta direktörerna som skyldig till svindeln. Och du vet väl också vem som är skurken i detta drama?

RÄTT SVAR: Kalle Kulor är den skyldige.

Förklaring. Antag Girige Herbert är skyldig. I så fall talade både Kalle Kulor och Förslagne Doris sanning. Följaktligen var det inte Herbert. Antag istället att Förslagne Doris är skyldig. Isåfall talade både Kalle Kulor och Girige Herbert sanning. Följaktligen var det inte Doris. Antag slutligen att Kalle Kulor är skyldig. I så fall talade endast Girige Herbert sanning. Det stämmer med förutsättningarna ovan och alltså är Kalle den skyldige.

4. Du har just levt klart och befinner dig nu i Sankte Pers väntrum för att slussas vidare till antingen Paradiset eller Helvetet. Men Paradiset håller på att bli överbefolkat så Sankte Per har föranstaltat en liten test för applikanterna.

I väntrummet som du förts in i finns bara två utgångar varav den ena leder till Paradiset och den andra till Helvetet. Men du vet inte vilken utgång som leder vart. Varje utgång vaktas av en dörrvakt varav den ena konsekvent ljuger och den andra konsekvent talar sanning. Men du vet inte vilken.  Du har därmed ingen aning om det är lögnaren som vaktar dörren till Paradiset eller om det är sannıngssägaren.

Sankte Per säger att du får bara ställa en enda fråga som kan besvaras med enbart ja eller nej till en av dörrvakterna för att ta reda på dörren till Paradiset. Han påpekar att de båda dörrvakterna är införstådda med valsituationens villkor. Du svarar gnälligt att uppgiften är omöjlig att lösa eftersom du varken vet vilken av dörrvakterna som ljuger eller vart dörrarna går. Sankte Per skrattar gott och säger att en enda fråga räcker, men vem har sagt att det ska vara lätt att komma till Paradiset. Och om du tänker efter noga kommer du nog på den enda möjliga frågan.

RÄTT SVAR. Du måste ställa en fråga som involverar båda vakterna. Så här till exempel: ”Vad svarar din kollega om jag frågar honom om din dörr leder till Helvetet?” Det finns fyra möjliga kombinationer av dörrar och vakter.:

  1. Vakten du vänt dig till är sanningssägare och vaktar dörren till Helvetet. Hans svar på frågan blir NEJ (eftersom han vet att kollegan som ljuger skulle svara detta)
  2. Vakten du vänt dig är lögnare och vaktar dörren till Helvetet. Han svar på frågan blir NEJ (eftersom han vet att den andre vakten som talar sanning skulle sagt ja)
  3.  Vakten du vänt dig till är sanningssägare och vaktar dörren till Paradiset. Hans svar på frågan  blir JA (eftersom han vet att lögnaren skulle svarat ja)
  4.  Vakten du vänt dig till är lögnare och vaktar dörren till Paradiset. Hans svar på frågan blir JA (eftersom han vet att sanningssägaren skulle ha svarat nej).

Av dessa möjliga svar kan du dra slutsatsen att vid ett JA-svar står du framför dörren till Paradiset. Vid ett NEJ-svar står du framför dörren till Helvetet. Du behöver följaktligen inte känna till om du vänt dig till sanningssägaren eller lögnaren för att lista ut vilken dörr du ska välja. (Logiken i denna lösning är att dubbla negationer tar ut varandra, ungefär som vi matematiken fick lära -1 x -1 = +1)

5. A och B är två siffror mellan 0–9, inte nödvändigtvis olika. De två logiskt begåvade syskonen Karin och Gunnar försöker klura ut vilka siffrorna är. Karin känner till siffrornas summa och Gunnar känner till siffrornas produkt.

Följande samtal äger rum:

Karin: ”Jag vet inte vilka siffrorna är.”
Gunnar: ”Inte jag heller, men jag visste att du inte kunde veta det.”
Karin: ”Vad bra, nu vet jag vilka de två siffrorna är!”
Gunnar: ”Jag med!”

Vilka är de två siffrorna?

RÄTT SVAR. A = 2 och B = 2.

Det här är en av de svåraste gåtor jag känner till. Men faktum är att varje yttrande av Karin och Gunnar ger oss lite extra information så att vi logiskt kan räkna ut lösningen. Så här ska man resonera.

(i)  ”Jag vet inte vilka siffrorna är”.

Det här säger oss att Karins summa inte kan vara 0, 1, 17 eller 18. (Om den vore det skulle nämligen Karin känna till båda siffrorna. Summan 0 är ju lika med 0+0, summan 1 är lika med 0+1, summan 17 lika med 8+9 och summan 18 lika med 9+9).

(ii)    ”Inte jag heller, men jag visste att du inte kunde veta det”

Detta ger oss mer information. Gunnar kan bara ha någon av produkterna 4, 6, 8, 9, 12, 16, 18, 24 och 36. Om Gunnar haft någon annan tänkbar produkt skulle han redan ha vetat siffrorna (exempelvis kan produkten 5 bara uppstå med multiplikationen 1 x 5, produkten 7 med 1 x 7, osv. Testa vidare själv). Observera att Gunnar inte kan ha produkten 0 (som ju uppstår när 0 multipliceras med vilken siffra som helst). Om han haft det skulle han nämligen inte kunnat påstå att han visste att Karin inte kunde känna till siffrorna. Gunnar kan ju i detta fall inte utesluta att Karin haft summan 0, vilket skulle inneburit att hon hade känt till siffrorna från början, se (i) ovan.

(iii)     ”Vad bra, nu vet jag vilka de två siffrorna är”

Karins vetskap ger oss viktig information. Hon upplyser ju oss om att av hennes tänkbara siffror finns bara en kombination som ger någon av produkterna i (ii) ovan. En genomgång av summorna visar dessa måste vara 4, 12 eller 13 vilka entydigt pekar på produkterna 4, 36 och 36.  (Om till exempel summan varit 5 kan ju Karin inte veta om produkten var 4 (1×4) eller 6 (2×3). Samma mångtydighet gäller alla andra summor utom 4, 12 eller 13.)

Vi kan därför dra slutsatsen att Karin måste ha endera av sifferkombinationerna (2,2), (6,6) eller (4,9). (Varje kombination svarar mot en bestämd summa och det är därför Karin redan nu vet svaret. Observera att Karin vet att summan fyra inte kan uppstått genom 1+3, ty de siffrorna ger produkten 1 x 3 = 3, och om så vore fallet skulle Gunnar redan känt ha till siffrorna vilket han ju inte gör).

(iiii)       ”Jag med!”

Gunnar kan enligt (iii) bara ha produkten 4 eller produkten 36.  Men om han haft produkten 36 kunde han inte varit säker på vilka siffrorna varit; de kunde ju uppstå genom multiplikationen 6 x 6 eller genom multiplikationen 4 x 9. Men eftersom Gunnar nu är säker på svaret måste han ha produkten 4. Denna produkt kan bara ha uppstått genom multiplikationen 2 x 2, eftersom multiplikationen 1 x 4 inte är möjlig för då skulle Karin haft summan 5 och enligt (iii) ovan inte kunnat ha känt till lösningen.

Gunnar kan alltså nu veta att rätt svar är A=B=2. Och det kan du också veta om du förstått hur Gunnar kommit fram till denna slutsats.

III. Optiska villor, andra villor och lite fysik

  1. Varje julnötstävling bör innehålla ett tändsticksproblem. I uppställningen nedan är uppgiften att flytta en enda sticka så du får en korrekt ekvation (åtminstone om du nöjer dig med två decimaler).

Vilken sticka vill du flytta och varthän?

tändsRÄTT SVAR. Du flyttar den högra stickan i talet XXIII till andra sidan likhetstecknet och lägger stickan vågrätt över II på så sätt att symbolen för talet pi bildas. Ekvationen blir då 22/7 = pi.

Med två decimaler är  22/7 lika med 3,14 vilket också är pi skrivit med två decimaler.

2. Två pojkar vill ta sig över en å. Båda pojkarna är dåliga simmare och skulle drunkna om de försökte ta sig simmande över ån. Enda sättet att ta sig över är därför att använda en liten båt, som bara kan ta en person åt gången. Båten kan inte återvända på egen hand och den dras inte med rep eller andra anordningar, ändå lyckas de båda pojkarna ta sig över ån. Hur förklarar du det?

RÄTT SVAR. Pojkarna befann sig på var sin sida av ån.

3. En gurka består till 99% av vatten. Efter att ha legat i solen på ett bord ett längre tag består den bara till 98% av vatten. Hur mycket väger gurkan nu om den från början vägde ett kilo?

RÄTT SVAR. Gurkan väger 1/2 kg eller 500 gram.

Intuitivt känns svaret överraskande. När gurkan till 99% bestod av vatten var den fasta massan 10 gram. När gurkan består av 98 procent vatten ska de fasta massan om 10 gram följaktligen utgöra 2 procent av gurkans vikt. Om vi antar att den skrumpna gurkans vikt är X kan vi ställa upp följande ekvation 2/100 x X = 10 vilket ger X = 100 x 10/2 vilket ger X = 500.

4. Erik kör sin motorcykel ett varv (= 1 km) på en motorbana i 30 km/t. Han ska köra ett varv till och vill efter det varvet ha kört de båda varven med en medelhastighet av 60 km/t. Hur fort måste han köra det andra varvet för att teoretiskt klara av uppgiften? (OBS. Svaret är INTE 90 km/t).

RÄTT SVAR. Detta betyder ju att Erik vill köra två varv på exakt samma tid som det första, dvs att han ”teoretiskt” måste köra det andra varvet på ingen tid alls, dvs med oändligt hög hastighet. Eftersom enligt Einstein inget kan färdas fortare än ljuset är detta ännu så länge omöjligt.

5. Betrakta de två trianglarna nedan. De är byggda av samma färgglada bitar, men i den nedre triangeln har smugit sig in en vit kvadrat. Kan du förklara hur den har uppstått?

______________________________________

___________________________________________________________________________________

RÄTT SVAR. Hypotenusan i de båda trianglarna är inte riktigt rät. I den övre triangeln buktar hypotenusan lätt inåt och i den nedre buktar den lätt utåt. Den lilla skillnaden ger det utrymme som behövs för att skapa den vit fyrkanten i den nedre triangeln. (Om man skriver ut figuren på papper och tittar på utskriften snett från sidan går att se att linjerna buktar).

Årets vinnare, som får ett exemplar av Det tänkande hjärtat av Yvonne Hirdman, är familjen Ehlin-Kolk som lyckades knäcka 18 av 20 nötter, med hjälp av grupparbete som också involverade andra än den omedelbara familjen. Kudos!

Publicerat i Tävling | Etiketter , | 11 kommentarer