Lördagstemat är trapp. Om ni undrar varför, så är det för att det börjar på T. Förra lördagen var det Tåg, nästa vecka Tvätt och sista februariveckan blir det Träna.
– Se upp för trappen!
– Vilken trapp….
appp…
appp…
Äsch, det där var roligare när jag var i tolvårsåldern, kanske. Och om någon tycker att teckningarna kunde varit lite elegantare håller jag med. Ritade med ett svettigt pekfinger på styrplattan på minimacen, som fått följa med ut och resa, och då blir det som det blir.
Trappor är en utmaning för varje arkitekt och husbyggare. De ska vara bekväma, snygga och praktiska. Jag har försökt konstruera alternativa trappor i olika hus, som jag funderar på att bygga om, men varje gång ger jag upp eftersom min alternativa trappa ofta slutar där snedtaket är för lågt, eller helt enkelt rakt in i en vägg.
Här har det byggts om trappor förr och det är här jag brukar ha mina mesta trappfunderingar. Det är det hus i Horndal som vi tog över efter föräldrarna, som i sin tur flyttade dit på 1970-talet. Bilden är troligen från 1973.
Många år tidigare – på 50-talet – hade min pappa fått tag i en teckning av huset, gjord av en Horndalskonstnär.
Eftersom en av Horndals mera framstående söner bodde här i sin barndom, Johan-Olov Johansson (smed, ordförande för Metall-industriarbetareförbundet, ordförande i Stockholms stads-fullmäktige och författare till ett tjugotal böcker) skickade pappa teckningen till honom och frågade om han ville ha den.
Det ville han verkligen inte. Han svarsbrev går i korta drag ut på att teckningen är dålig och vad värre är, det där hemska trapphuset förfular ett annars vackert hus enligt Johan-Olov. ”Emellertid gjordes på nittonhundra-talet en förskräcklig tillbyggnad och det är tydligen den som konstnären velat föreviga”, skriver han bland annat.
Så när mina föräldrar flyttade in i huset ungefär tjugo år efter denna brevväxling, var en av deras första åtgärder att riva det förskräckliga trapphuset och bygga en trapp inuti huset i stället. Men en sådan är ju skrymmande och det är därför jag ibland försöker hitta fiffigare lösningar för att ta sig mellan våningsplanen. Ett trapphus kanske?
På husets framsida finns en trevlig och flitigt använd veranda, med en trapp som också gärna används som sittplats.
Och hur har vi det med trappor här i Brasilien då? Jo, här är till exempel dotterns trapp. Den börjar och slutar (till skillnad från mina trappkonstruktioner) där den ska.
Under trappan står en cykel från Sandviken och möbler från olika håll, bland annat skymtar en träsoffa till vänster. Den har farfar gjort och sist jag såg den stod den i ladugården på landet.
Och apropå farfar hittade jag ett trappräcke som påminner lite om det farfar gjorde i stugan i Horndal. Inte exakt likadant, men lite lika tänkt. Det vänstra är farfars. Det högra fanns i ett bildreportage om inredningar i de gamla fazendorna och estanciorna.
Övriga lördagsbloggare finns här: Gnuttan Helena Karin på Pettas(som pausar denna vecka och nästa) Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten och Malin (aka Filifjonkan).
Det tar ett tag innan man upptäcker det, men det finns nästan ingen reklam i tunnelbanan i Sao Paulo. Däremot dyker det upp konstutställningar här och där.
