Den 5 mars 1933 fick nazisterna 44 procent i riksdagsvalet i Tyskland och genom koalition med det tysknationella partiet skaffade Hitler sig en knapp majoritet på 52% av riksdagsmandaten. Och inom ett par veckor hade riksdagen antagit en lag som gav Hitler diktatorisk makt.
Bara sådär? Ja, Hitler visste att utnyttja de möjligheter som kom i hans väg. Den 27 februari brann riksdagshuset i Berlin. Marinus van der Lubbe, som anklagades för att ha tänt på, var medlem i det nederländska kommunistiska partiet. Detta var förstås lägligt för Hitler som fick vatten på sin kvarn om att Tyskland hotades av en kommunistisk konspiration. Huruvida Lubbe var skyldig eller ej diskuteras fortfarande.
Men det gav Hitler en dramatisk händelse och en berättelse om vilka faror han måste få fullt mandat att skydda nationen mot.
För att få igenom den lag som gav honom all makt, ”Lagen om avhjälpande av folkets och rikets nöd”, behövde Hitler dock kvalificerad majoritet (2/3 av rösterna) i riksdagen, vilket var lättare att uppnå tack vare riksdagshus-branden. De kommunistiska ledamöterna fängslades, de socialdemokratiska ledamöterna hotades, eller släpptes inte in vid omröstningen och Centerpartiet övertalades att rösta för lagförslaget.
Så pass lätt var det att avskaffa demokratin på 1930-talet.
