Handgripligheter och affärsbegåvningar

Postat den 23 maj, 2014 av Karin

Om man kör upp med bilen på gräsmattan framför entrén till huset får man skylla sig själv. För då fungerar bilen som en vält som pressar ner alla maskrosfrön i marken så att de kan börja gro. Därför har vi mer maskrosor än jag trivs med framför verandan.

Det är väl bara att meja ner dem med gräsklipparen, tänker ni. Ack vore det så enkelt!

onda maskrosor

Idag såg det ut så här innan jag gick till handgripligheter.

Först en vända med åkgräsklipparen. Maskrosorna hukade sig och tittade upp igen nästa dag. Då tog jag fram Klippo-klipparen i tisdags och körde med lägsta inställningen för att nacka dem. Det gick halvbra. Många maskrosor tittade upp igen och såg rätt oberörda ut. Så i går körde jag snaggvarianten fram och tillbaka några gånger för säkerhets skull. Maskrosorna couldn´t care less.

Så nu har jag gått till handgripligheter. Än så länge rycker jag av alla jag ser för hand, för att hindra frösättning och spridning, men min långsiktiga plan är att skaffa ett maskrosjärn och rycka upp dem med rötterna.

vägren En av grannarna, som inte alls har så många maskrosor som vi, berättade om en annan (mindre lyckad) maskrosbekämpningsmetod. Han erbjöd sina barn och deras kompisar en krona per maskros. Om de kunde visa upp en hel upprotad planta var han beredd att betala fem kronor.

Barnen sprang förstås omedelbart till närmaste vägren och plockade famnen full med maskrosor. I dagens beställar-utförar-kultur måste man vara noga med kravspecifikationerna.

Publicerat i Att odla, Att tolka | Etiketter | 7 kommentarer

Men? Vad håller dom på med?!

Postat den 22 maj, 2014 av Karin

Jag har länge fört ett utmattningskrig mot myrorna i huset vid vår tomtgräns. Myrstacken befinner sig på granntomten, men myrorna trivs bäst på vår tomt. Mer om detta här.

Så här såg mystacken ut vid halvtid, dvs efter att jag kärrat bort ett fyrtiotal kärror stack och innan syrran och jag kärrade bort lika mycket senaste nyårsafton. Det fanns gott om stack inuti huset också, ända upp till taket.stor stack

Myrstackarna hade alltså ingen stack när de piggnade till på våren och allt verkade gå vägen, för en bit bort startade ett nybygge. Bra, tänkte jag, dom fattade vinken fast den var fin!

Men så igår möts jag av denna scen. Några få myror, som ser rätt klena ut pysslar om hundratals myrägg på den gamla stackens plats. Tänker dom flytta tillbaka, eller har dom haft myrägg i någon underjordisk barnkammare som dom nu håller på att evakuera?IMG_3513

Om det finns någon myrkunnig person som läser detta skulle jag väldigt gärna vilja veta vad som händer, egentligen!

 

Publicerat i Livet | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Gripen-gåtor och svar

Postat den 21 maj, 2014 av Karin

Schweizarna röstade nej till att köpa stridsflygplanet Gripen E från Sverige. När det stod klart att nej-sidan vunnit började spekulerandet i svenska medier varför det blev så galet.

Kan det ha varit den svenske ambassadörens fel, han som med stor noggrannhet och målande beskrivningar kartlade centrala aktörer på nej-sidan? När de förolämpande formuleringarna om en del politiker kom ut, hoppade ledande kristdemokrater av Ja-kampanjen, som därmed försvagades.

ueli mauerEller kan det ha varit den schweiziska försvarsministerns själv, Ueli Maurer, en gång i tiden major över en cykelbataljon. Han lär ha drivit en ganska lam kampanj för Gripenköpet. Möjligen tyckte han inte att det där med stridsflygplan var så viktigt? Cyklar i stället, kanske?

Det sägs också att han fått kvinnorna emot sig efter ett ofta citerat uttalande. När någon damtidning intervjuade honom fick han bland annat frågan om det fanns några hushållsredskap som var äldre än 30 år i hans kök. Det kontroversiella svaret blev: ”Bara min fru!”

Jag undrar ändå om inte svaret finns på annat håll. Nej-sidans argument var inte så tokiga: Vad ska vi ha planen till, undrade de, vem är fienden? Ett neutralt land med Natoländer runtomkring – vem ska vi frukta? Behöver vi inte pengarna bättre till annat, som välfärd och vägar? Och om det ska satsas på ökade försvarskostnader – är då dessa dyra plan den bästa idén.

Det som förbryllar mig med den här icke-affären är allt ståhej innan kring det eventuella köpet (kolossalt viktigt för Sverige!) och Saab-chefens axelryckning när det inte blev något. ”O nej, det här påverkar oss inte alls?” Nähä?

mer än 30 år

Själv har jag nog bara redskap som är äldre än 30 år, som till exempel redaktörn. Och så har jag några som är mycket gamla. Den där översta hör till en äppelmosvagga. Men den där i mitten med ett liksom avlångt ägg till rulle; det undrar jag vad det är.

Publicerat i #blogg100, Debatt | Etiketter , | 9 kommentarer

Några till

Postat den 20 maj, 2014 av Karin

Det har kommit klagomål från några blommor som inte kom med i går: Vi då?  Kvittenbusken, till exempel som blommar för fullt med sina fina blommor. Det blir gott om frukt på den lilla busken, men eftersom det är lite olika bud om ätbarheten har det inte blivit någon kvittenmarmelad, ännu.

kvitten2Och hur kunde jag missa att fotografera häcken med vita blommor. Jag vet inte vad det är för slags, men den blommar tappert varje år; det ser ut som om det har snöat.vit häck
vinka nära

vinka

Det här är den perfekta marktäckaren, vinka, som tokblommar så här års. Så fint!

Hallå, syrran, jag har fortfarande lite dåligt samvete för att du inte fick ta med dig några revor av den förrförra våren. Jag hade just fått den att ta sig efter lite grävskopeframfart, så jag tyckte det vore bättre om du hämtade i Tvåboslänten i stället, där den är väletablerad sedan länge, hela backen full!  Men så blev det inte av. Och sedan har jag glömt det. Men den finns kvar, bara att hämta.

stockisarnaOch så har vi årets välkomna nykomling, Stockrosorna, som Karin på Pettas gav mig, eftersom hon hade läst om min längtan efter stockrosor och alla mina misslyckade försök att få dem att trivas. De verkar må bra och kvickroten ska jag plocka bort!

Nä, nu får det räcka för i dag. Sorry gula vitsippan, daldockorna, julrosorna (ja, fortfarande!) och alla andra. Det får bli en annan dag. Eller ett annat år.

Publicerat i Att odla | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Några till

Mycket som hinner hända på några dagar

Postat den 19 maj, 2014 av Karin

Oj, vad det går fort! Bara man vänder ryggen till händer det hur mycket som helst i trädgården. Medan jag har förlustat mig i arkivsammanhang i förra veckan har  växtkompisarna i rabatterna fortsatt enligt sin egen kalender. Det är lika spännande varje vår. Är alla kvar? Har det kommit några nya?

löjtnantshjärta2Jodå, de finns kvar, med något undantag. Här, som avslutning på perennrabatten, stod ett löjtnantshjärta. Det gör det inte längre. Verkar vara favoritföda för sorkar eller något annat djur som gillar rötter. Alldeles borta.

Ja, ja, bilden avslöjar att det är en del kvar att rensa också och det ska man helst göra i maj. Jag har ju några dagar på mig.mahonia

 

Men mimosan blommar för fullt. Eller mahonian då, som också kallas nordens mimosa. dillpionknopp

Och vad kan det här vara för liten filur. Ser nästan ut som en fågel. Eller någon slags insekt. Det är en dillpionknopp. Pionen har etablerat sig fint efter flytten för ett par år sedan. På den plats där den bodde förut blev det avloppsanläggning.

När grävskopan kom kastade jag mig framför den som den värsta miljökämpe och ropade: ”Stopp!” Den snälla grävskopsgrävaren erbjöd sig att ta upp den med skopan, men jag avböjde. Hur skicklig han än var ville jag nog handgräva mina pionplantor.

klätterhortOch här har viklematis klematis  och klätterhortensia på ladugårdsväggen och sockblomma i rabatten.

Kul att se dem igen i full fart!sockblomma

 

Sorgebarnet i sammananhanget är trilliumplantan. Den har funnits i rabatten i femtio år. Den var min farbrors stolthet; han brukade visa besökare hur fint den växer med sina tre blad i alla våningarna. Den var en kraftig tuva med ett femtiotal blommor som jag till och med tog snittblommor av vid högtidliga tillfällen. Men så tyckte några besökare att det var en trevlig växt och tog med sig halva tuvan. Den amputationen har den atrilliumenldrig repat sig efter.

tri

Den tynar långsamt bort. För några år sedan såg den ut som här ovanför. Ganska utglesad, men ändå en liten grupp med blommor.

Men i år verkar det bara vara en enda liten strånk kvar. Mina försök att köpa nya plantor och sätta bredvid har misslyckats. Ack om jag kunde fråga min farbror.

Eller finns det något annan som vet hur man får en trilliumplanta att trivas?

Publicerat i Att odla | Etiketter | 8 kommentarer

Värmlandshistorier, tradition och förnyelse

Postat den 18 maj, 2014 av Karin

ketchupOm man har tillgång till barn i sex-sjuårsåldern kan man glädja sig åt att gamla fina traditioner lever vidare när det gäller historieberättandet. Ja till och med fyraåringen bidrar. ”Vill du höra en Värmlandshistoria, farmor?” undrar han. Jo, det vill man ju alltid. Och så berättar han en lång vindlande historia som räcker från Kärrtorp till Slussen. ”Det var en rysk och en norsk och en Bellman…” Ja, Bellman och Värmland låter kanske lite lika?

Men det sker också en gradvis förnyelse. När vi var barn tyckte vi att den där historien om två tomater som går över en väg var omåttligt rolig. Den ena tomaten blir påkörd. Då säger den andra: ”Kom nu ketchup så går vi!”

Mina barn berättade den på engelska: ”Come on, catch up!”, vilket onekligen tar bättre till vara ordvitsen med ”catch up” och ”ketchup”.

Nu berättar mina barnbarn den så här:

Det var två tomater som skulle gå över en väg. Då kom det en bil och och den första tomaten ropade ”Hjälp en bil!” Då skyndade sig den andra tomaten också över vägen och hann precis utan att bli överkörd. Då säger den första tomaten: ”Men, nu förstörde du ju historien!”

Publicerat i Att tolka, historia, Språk | Etiketter , | 10 kommentarer

Utflyktstips i sommar

Postat den 17 maj, 2014 av Karin

Utflyktstips i sommar är Olgakatts förslag till lördagstema. Gotland kanske, där jag är just nu? På sätt och vis är det ännu bättre så här års än mitt i sommaren, för mycket är på gång, men turistträngseln har inte börjat än. Men visst finns det mycket att se och göra på sommaren också, gott om plats utanför Visby och många olika landskap att upptäcka. Eller som turistbyrån säger: Jorden runt på en ö. cl

Ett annat trevligt spår är att hälsa på hos någon författare eller konstnär. Var man än befinner sig i landet kan man leta upp ett hem i grannskapet där det bott någon kreativ person. Som de mest kända, Carl Larssons Lilla Hyttnäs, eller Zorngården i Mora, Ellen Keys Strand och Elin Wägners Lilla Björka.

Om man vill botanisera bland mindre kända kreativa hem kan man gå in på De Litterära Sällskapens (DELS) gemensamma hemsida och leta upp författarhem och evenemang. Som till exempel den 22 maj klockan 18.00 då Ingmar Karlsson berättar om sin nya bok, Arvet från Bagdad,  i Wendelas Hus i Södertälje. Eller besök den stuga i Dalsland  Värmland som Almquist bodde i när han under 1800-talets gröna våg skulle bli bonde. Den 13 juli från klockan 12 firas 30-årsjubileet av stugans återinvigning. Johan Svedjedal berättar. Leta på DELS hemsida, där dyker upp nya tips vartefter.

Och här kan man läsa om det andra lörddagstemabloggarnas utflyktstips i sommar: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.

Publicerat i Att resa, Böcker, historia, konst | 24 kommentarer

Lilla fröken Herrn

Postat den 16 maj, 2014 av Karin

Therese föddes i början av 1800-talet och redan som barn kallades hon för ”lilla fröken herrn”. När hon blev sexton år förklarade hon att hon måste få bli man. ”Om jag ej får gå med Byxsor kan jag inte lefva”. Hennes pappa gick med på det och ordnade med ett läkarintyg som fastställde att hen var något mera man än kvinna. Att vara tvåkönad verkar visserligen ha setts som något rätt ovanligt, men som något som händer. Pappan ordnade allt juridiskt som behövdes för Therese skulle bli Andreas.

terese andreasAndreas växte upp på Gotland där hans omvandling, eller ”omklädningen” som han själv kallade det, väckte en del intresse i början, men sedan verkar det ha glömts det bort.

Han skrev memoarer, som  släkten har bevarat även om tanken var att de skulle brännas tillsammans med hans brev. Den släkting som åtog sig att förstöra dokumenten var klok nog att stoppa undan alltihop i stället. Och nu finns Andreas Bruces memoarer publicerade tillsammans med en del brev i en bok redigerad av Inger Littberger Caisou-Rousseau, Therese Andreas Bruce.

På Arkivcentrum i Visby finns några av dokumenten i anslutning till Bruces levnadsöde. De mest gripande är kanske de som handlar om den dotter han födde. Han levde tillsammans med en kvinna och hur det gick till när han blev gravid är lite oklart. Kanske var det en våldtäkt. Han döljer sin graviditet och föder tigande, för att det är ”manligare” så. Dottern lämnas först bort, men blir sedan fosterdotter till Bruce och hans sambo Maria.

I boken finns också brev från Bruce till den vuxna dotter. Vanliga förståndiga brev, med goda råd och förmaningar från en pappa. Som samtidigt var mamma.

Publicerat i Debatt, historia, Livet | Etiketter , | 12 kommentarer

Tjocksmock, utedasslock!

Postat den 15 maj, 2014 av Karin

havetlugnt

Så här lugnt och fint var havet igår när jag åkte till Gotland och tur var det, för jag blir alldeles för lätt sjösjuk. Jag tar inte ens Djurgårdsfärjan frivilligt om det blåser.

stunget kHär på Gotland har jag bland annat studerat runor. På bilden till vänster kan man se ett stunget k. Om det är utan prick – alltså ostunget – uttalas det som k. Men här är det alltså ett ”g” som i gutamål. Det är också loggan för föreningen Gutamålsgillet, här taturerad på  tecknaren och textförfattaren Bosse Carlgrens vänstra arm.

På en affisch för föreningen Gutamåsgilletl, sitter samma logga på någons rumpa, med texten ”Engagemang inpå bra skinnet.”

Bosse Carlgren? Ja, just den Bosse Carlgren, som ritat denna logga och som skrivit texter åt Lill Lindfors, Magnus och Brasse och många andra. Till exempel smurfarnas sånger på svenska. Och svordomsvisan.

I en presentation på Arkivcentrum i Visby fick vi  veta att Bosse Carlgrens arkiv är på väg att lämnas över till arkivet. Han berättade lite om vad som finns i det och det är – mycket! Skisser från arbetet som illustratör, loggakonstruktör, textare och från textskrivandet. Väldokunenterade arbetsprocesser, utkast, ändringar, färdiga produkter. Rena rama önskearkivet för en arkivinstitution, ett arkiv i gränslandet mellan personarkiv och företagsarkiv. Och där finns också en fortsättning på svordomsvisan. Hemligstämplad förstås, men jag avslöjar ändå några rader:

svordomsvisan

Publicerat i Att rita, Att skriva, konst, Ord | Etiketter , , | 9 kommentarer

Mer skicklighet än tur

Postat den 14 maj, 2014 av Karin

Det syns inte så bra i den här vinkeln, men monsterbjörken lutar sig lite kärvänligt in mot stugan. När sedan trädkunniga personer kastar bekymrade blickar upp mot kronan och skakar på huvudet inser till och med jag vad klockan är slagen. Björken måste bort.

björk3Trädfällare tillkallas och han lägger ett fällhugg en bit upp på stammen, för att fallet ska bli lite kortare. Dessutom fälls björken diagonalt över vägen. På så sätt slapp vi kalla in elbolaget för att plocka ner elledningen.

fällhuggNu svepte björktoppen ner med god marginal från ledningen.

När jag beundrade det vackra mönstret i stammen vid fällhugget, smålog trädfällaren lite roat och sa att så kan man ju också se det. ”Men röta är det lik förbannat…”

Det var ju på sätt och vis goda nyheter, för att ta ner ett helt friskt träd skulle ha känts mycket svårare.

Jag klättrade upp på motstående slänt för att få en bild av fallet, men som vanligt missade jag. Det går fort när ett träd faller. Först bara står det en stund och funderar, men sedan, fortare än en normal digitalkamera hinner reagera, ligger det där på marken.björk5

Om det hade fallit över stugan hade den bara försvunnit bland grenar och lövmassor.

Sedan gällde det att kapa snabbt, ta av de värsta grenarna och lyfta undan stockarna, för att släppa fram bilarna som väntade tålmodigt. Tänk er att röja undan detta med väntande bilar på båda sidor om björken. Kräver ett säkert handlag och goda nerver!

björk7Allt gick bra, ingen blev arg, vägen blev farbar på ett litet kick och då var det dags för trädfällarfika. Jag berömde hela processen, snabbheten och precisionen, men fick veta att det ju bara var tur att det gick så bra. Men det, kan jag garantera, det var det inte. Yrkesskicklighet kallas det.

Publicerat i Livet | Etiketter | 10 kommentarer