Karin Englund

Avesta goes Mondrian

Postat den 2 juni, 2014 av Karin

Torget i Avesta är en omdebatterad plats. Det har diskuterats om man gjorde rätt när genomfartsleden gjordes om till gågata och man byggde köpcentret Plus. Borde man inte ha behållit allt som det var? Det tycker i alla fall konstnären Mats-Ola Burman som målade tavlan ”Minus Plus”.

En något romantiserad bild måste man nog säga att det är. Detta var också genomfartsled för ganska tung trafik och ett tätt trafikerat busstorg där avgaserna hängde tunga. Men borde man inte i stället ha anammat förslaget som den kända finska arkitekten Alvar Aalto skissade åt son kompis, Avesta-byggmästaren Sundh. Utsocknesbor tycker ibland att det var dumt att inte genomföra Aaltoplanen. Lite av den diskussionen kan man läsa om här.

Men nu har det i alla fall hänt något med det där omdiskuterade Plus-huset. Det har fått en knallblå fasad och lite fyrkantiga inslag i andra färger i mönster som påminner om Mondrians målningar. Rätt tufft, tycker jag och klart intressantare inslag i stadsbilden än innan. Och kolla papperskorgen i blått, nere till vänster, som matchar husfasaden. avesta mondrien

Dessutom är ju gamla stadshuset kvar på andra sidan torget, med sina fina planteringar. Bussterminalen är flyttad, biltrafiken går utan för staden i stället för rakt igenom. Så tokigt har det väl inte blivit?

Publicerat i Debatt, konst | Etiketter Alvar Aalto, Avesta, Plushuset | 14 kommentarer

Den gamla damen, kungen och kastanjerna

Postat den 1 juni, 2014 av Karin

Alen nere vid sjön är inte vilket träd som helst. Min farbror brukade kärleksfullt kalla den för ”den gamla damen”. Det är en ovanlig al, både med sitt växtsätt och sin ålder – så gamla och sirliga brukar inte alar bli. Hon har alltid funnits där och jag hoppas att hon räcker länge än!

Hon står där vid sjökanten och ser ut som om hon längtar efter att kasta sig i sjön.

Ett annat favoritträd är asken, kungaträdet. Kungen kommer alltid sist till kalasen och går först. Därför kallas asken för kungaträd. Asken får sina löv sist på våren och den fäller dem först på hösten. Men nu har kungen anlänt, så vi kan alla slappna av och sätta oss. Eller nåt. Det är askens mäktiga krona som syns bakom huset.

Och så har vi kastanjerna. Farfar satte fem kastanjer, en för varje barn, den första 1904. Fyra har klarat sig. Den kastanj som inte överlevde var den som han satte när min yngsta farbror föddes, men min farbror klarade sig fint ändå. Han blev hundra år.

Publicerat i Att odla, historia, Livet | Etiketter al, ask, kastanj | 6 kommentarer

Favoritserie

Postat den 31 maj, 2014 av Karin

Olgakatts sista lördagstema för maj är: Favoritserier i strip, magasin eller ruta. För något år sedan fick jag en tidning, med åtföljande prenumerationsinbetalningskort i brevlådan. ”Kvällsstunden” heter den och om jag alls skulle överväga att prenumerera vore det för seriens skull, Sympatiska Filip av Einar Lindberg.

Här har vi en ung dam som ber sympatiske Filip att hugga hål i isen. Snäll som han är gör han det. Men eftersom han vill göra sitt allra bästa förhör han sig om syftet. Ska det pimplas abborre, kanske? Nehej, inte det. Ståndkrok för gädda eller lake? Inte det. Borsta mattor eller skölja tvättkläder då? Nej inte det heller, utan olycklig kärlek.

kemikaliskt2 Är det bara jag som tycker att det är oemotståndligt komiskt med hans saklighet, blandad med förfäran.

”Så kemikaliskt gräsli’t!” har blivit ett av mina favorit-kraftuttryck. Fröken är också saklig, tycker inte att det behövs något jättestort hål för hennes del, men ändå ”skapligt” stort för att hon ska komma i. Filip undrar om det kanske skulle räcka med ett hål stort nog för huvudet, ifall hon skulle ändra sig ”på sista kardusen”.

Men det vill hon verkligen inte:”Inga dumheter. Gör ett ordentligt sopnedkast!”

Så han hugger upp en lagom stor vak. Till sist hoppar fröken i, men det visar sig vara bara ett par centimeter djupt gyttjevatten. De skiljs åt under ömsesidiga konstateranden att det allt var tur att hon inte stoppade ner huvudet i gyttjan.

Ja och så har vi ju Berglins, Liv Strömquist, Robert Nyberg, Sara Graner, Lena Ackebo, Nina Hemmingsson och många, många fler begåvade svenska serietecknare. Här först Sara Graner och sedan Robert Nyberg:

rövslickare

Då tar lördagstemat sommarlov för att återsamlas i september, med Tove som temavärd. Teman finns i sidhuvudet under rubriken Lördagstema.

Tack Olgakatt för fina majteman, tack lördagstemabloggarna för alla trevliga inlägg och kommentarer. Vi lär väl ses då och då under sommaren, på varandras bloggar, eller varför inte på utflykter i verkliga världen!

Här finns övriga lördagstema bloggare: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove .

Publicerat i Lördagstema | Etiketter Berglins, favoritserietecknare, Lena Ackebo, Liv Strömquist, Nina Hemmingsson, Robert Nyberg, Sara Granér | 16 kommentarer

Fågelskådardags

Postat den 30 maj, 2014 av Karin

Fiskgjusarna då? Hur går det för dem? Ack, det är tomt och öde i Pirets och Madis gamla hem. Någon har lagt en kraftig bom tvärs över boet som för att meddela att det är stängt. Men båda har setts där som hastigast i vår. Jag tror att dom bestämde sig att börja på nytt i ett annat bo. Det blev ju så mycket tråkigheter förra våren med den där Doris.

Men Irma och Ilmar hänger ihop och har hunnit få ägg. Jag är lite osäker på hur många ägg det är, Irma ruvar mycket plikttroget och reser sig aldrig upp när jag tittar in i boet. Ilmar kommer flaxande då och då med en fisk, eller bara för att kolla läget. Som på bilden. Precis efter att han satt sig bredvid Irma, lutade han sig fram som om han lyssnade på hennes hjärta (där var jag för långsam med avbildningen) och så flög han iväg igen.

Och så finns det ett tredje bo, i Lettland, tror jag (eventuellt i Litauen). Jag har inte lärt känna fåglarna så bra och vet inte ens vad de heter, men de har i alla fall hunnit få minst en unge, som man ser till vänster, bredvid äggen.

Uppdatering: Nu är alla tre ungarna kläckta i tredje boet. Bilden är från kameralänken i går.

Skulle man i stället vilja studera svart stork eller skrikörn går det också bra. På looduskalender.ee finns mycket att ägna sig åt. Men jag tror att jag nöjer mig med Irma och Ilmar, annars blir det inget annat gjort i sommar.

Publicerat i fiskgjusarna, Livet | Etiketter Fiskgjusar, Looduskalender | 5 kommentarer

Om man öppnar dörren till linneskåpet

Postat den 29 maj, 2014 av Karin

Så här års brukar jag bläddra igenom linneskåpet i det hus där det brukar bo mest folk under sommaren. Jag kollar till exempel att det inte smugit in sig någon linneduk bland lakanen. Det kan annars lätt hända att personer med lyxig smak (alternativt med noll koll på textilier) väljer största manglade finduken som underlakan.

lavendelfnas Det är bara att dra ut linneskåpets innehåll hylla för hylla och sortera. Men redan på första hyllan möts jag av denna syn. Jaha. Den framfusiga husmusen igen.

Hur i helsicke tog den sig in i linneskåpet och vad har den för övrigt där att göra? En ganska omysig musmiljö, skulle jag tro.

Jag skakade av hyllinnehållet och hivade det i tvättmaskinen. Men när jag skulle fortsätta saneringsarbetet – dammsuga, torka av – slogs jag av att det faktiskt luktade fräscht. Det brukar det inte göra där en mus boat in sig. Och i bakre hyllhörnet hittade jag en liten påse.

lavendelpåse När jag skakade ut lite av innehållet insåg jag att lavendel kan se ut precis som muslortar, faktiskt.

Men en lavendelpåse ska inte vara öppen på det där sättet, den ska vara ihopknuten med ett litet band. Som påsen som låg på nästa hylla.

Eller den den fina smårutiga på nästnästa hylla, som ser ut som en gammaldags gympapåse i miniatyr.

Tanken med att de knyts och inte sys ihop är ju att man ska byta lavendel varje år, men det har jag nog aldrig gjort. Den här lavendeln är minst från åttiotalet, kanske äldre och doftar hur intensivt som helst.

lavendelpåse2

Men för säkerhets skull har jag satt lite lavendel i rabatten utanför huset. Den klarade vintern, så i höst vågar jag nog skörda lite. Dessutom har jag brutit av lite häggkvistar, på inrådan av Hyttfogden, som musbekämpning. Det kanske rentav fungerar.

Då återstår myrkriget och jag är beredd att sätta in kemiska stridsmedel. Syrran rekommenderar Fun Light, som lär ta kål på dem, men när jag kollade idag fanns det inte på ICA! Undrar vad jag ska ta då? Någon annan lightdryck med syntetiskt socker?

Publicerat i Att odla, Livet | Etiketter lavendel, linneskåp | 21 kommentarer

Rättelser, tillägg, frågor och klarlägganden

Postat den 28 maj, 2014 av Karin

Uppdatering: Oj vad jag lär mig av alla kunniga kommentarer! Jag tar det blomma för blomma.

Det är olika bud om gårdagens blommor. Orange näva eller nejlikrot? Cessi N föreslår nejlikrot och det verkar stämma om man kollar runt lite.

röd blomma

nejlikrot2 Uppdatering: Cecilia får instämmanden från sakkunnigt håll. Jag tror vi vågar slå fast att det är nejlikrot.

Och så har vi de där blå klockorna som inte är blåklockor och inte heller knölklockor (för knölklockor kommer senare, de har inte ens några knoppar ännu). Men vad är det då?

Uppdatering: Klockhyacint säger Olgakatt (som har dem i både blått och rosa) och Annika.

Ja så var det dillpionerna då, som vill ha ett klarläggande. Det är inte så att det finns bara en primadonna. Det är ett helt primadonnagäng. Jag har fotograferat dem vid solnedgången och de ser kanske lite trötta ut, men de vill i alla fall vara med på bild.

Uppdatering: Det ÄR kanske inte dillpion trots allt. Annika lanserar tanken att det är herrgårdspion, eftersom dillpionen ska vara ännu ”dilligare. Så här skriver Odla.nu:Det är inte helt enkelt alla gånger att veta vilken man har. Dillpionen, Paeonia tenuifolia, blandas allt som oftast ihop med herrgårdspionen, Paeonia x hybrida, som är en korsning mellan den sibiriska pionen Paeonia anomala och dillpionen och kan ha mer eller mindre finflikiga blad.

Javisstja, fotbladingen. LL99 och SG var lite undrande inför namnet, med all rätt: Den heter inte fotblading utan fotblad, eller Podophyllum hexandrum och under det namnet finns den avbildad på nätet i olika stadier, med sin lilla vita blomma till huvud och med sin kraftiga orange frukt.

Den här lilla godingen kallar jag helt enkelt för smörboll, men jag misstänker att det kan finnas andra namn på den också. Någon som vet?

Uppdatering:Detta kära barn har många namn; daldocka (ranunkel) säger SG och bullerblomster säger Hyttis.

Annars tror jag nästan att jag har koll på det mesta. (Ja, ja, jag hör fnittrandet från rabatten där man förbereder nya överraskningar varje dag. Men jag överlistar er nog vad det lider!)

Den här lilla anspråkslösa blomman till exempel som plötsligt bara stod där idag och såg söt ut. Nog är väl det en spetsmössa?

Uppdatering: Annika instämmer och kompletterar med vit spetsmössa (tiarella cordifolia).

Och den där lönnplantan i bakgrunden har definitivt satt sin sista potatis. I morgon bor den inte längre i perennrabatten!

Publicerat i Att odla | Etiketter dillpion, fotblad, nejlikrot, spetsmössa | 14 kommentarer

Mums, sade kvickroten. Odlartips för nybörjare.

Postat den 27 maj, 2014 av Karin

Om man köper ett par säckar kogödsel händer det att man bestämmer sig för att vänta med att använda innehållet något år eller två. Då gör man klokt att lägga in säckarna i en bod, på en stenhäll, var som helst egentligen, bara inte på marken. För kvickrot och andra ogräs sniffar sig till sådant godis på långt håll och en vanlig enkel plastsäck är inget skydd; den tar de sig lätt genom.

Resultatet kan se ut så här efter ett tag: bara trassliga kvickrotsrötter och väldigt lite gödsel. Men annars tuffar det på i trädgården. Blommorna paraderar och nya kompisar dyker upp i rabatten och gamla bekanta dyker upp på oväntade ställen.

röd blomma konstiga klockor De här två har jag ingen aning om vilka de är, men fina är de ju.

Och så har vi gamla bekanta, som dillpionen – primadonnan med sinne för effekter och dramatiska entréer. Ser ut som om hon svept om sig en fluffig boa av något slag.

Sedan hittar jag en av de trevligaste och mest mångsidiga bekantskaperna i rabatten, en fotblading, på rymmen.

En halvmeter från rabatten står den och ser lite generad ut, med uppdragna axlar. Hur hamnade den där? Den gör inte så mycket väsen av sig nu, men i augusti kommer den att ha en stor knall-orange frukt under bladkragen! Säga vad man vill om odlandet, men enformigt blir det aldrig!

Publicerat i Att odla, Livet | Etiketter dillpion, fotblad, kogödsel, odlingstips | 13 kommentarer

Favoriten…

Postat den 26 maj, 2014 av Karin

Nu blommar min stackars sista trilliumplanta tappert. Ville bara visa den så att ni förstår varför jag är så förtjust i den. Vitare än vitsippor. Och med de där envisa tretalen: tre kronblad, tre foderblad och tre… vad kan det heta, det som sitter lite längre ner på stjälken… blad? Så enkel och så otroligt fin! Visst gillade jag den väldigt mycket när det var en tuva med trettio- fyrtio blommor, men nu när det bara än en kvar blir jag alldeles tårögt när den blommar och klappar den lite försiktigt på huvudet.

Här kan man se lite bättre hur den är uppbyggd, i tre våningar, var och en med tre blad, därav namnet trillium.

Publicerat i Att odla | Etiketter Trillium | Kommentarer inaktiverade

Badsäsongen inledd

Postat den 25 maj, 2014 av Karin

Vilken dag – både valdag och handdukens dag på samma gång. Eftersom jag poströstade häromdagen firade jag handdukens dag med ett primiärdopp i sjön.

Det kändes lite kallare än jag trodde att det skulle vara, så jag letade upp en termometer och kollade. 17 grader. Det borde inte vara outhärdligt kallt, för jag har satt 16 grader som nedre gräns. Men 17 graden nu på våren, när jag är lite ovan, känns kallare än 16 grader gjorde i höstas. Det är bara att hålla på eftersom jag gillar att simma mer än jag ogillar kylan. Efter ett tag har man vant sig igen. Huvudsaken är att den här sjön, som är min favoritsjö, är badbar igen. badsjö

Valresultatet tror jag inte att jag ska kommentera, det är så många andra som är i full färd med att göra det.

Publicerat i Livet | Etiketter badpremiär | 2 kommentarer

Odiskutabelt – tycke och smak

Postat den 24 maj, 2014 av Karin

Men idag var det väl riktigt svårt! Olgakatts lördagstemaförslag ”Tycke och smak” fick mig att googla lite på det jag trodde var ett citat från romartiden. Jag hittade : De gustibus non est disputandum: ”Om smak ska man inte diskutera”. Men så hittade jag också en nätdiskussion om detta talesätt, som tydligen inte är ett romarcitat, utan medeltidslatin. Där fanns mycket tyckande i en diskussion om detta som man inte ska diskutera. Hänger ni med?

Något tyckte att det borde heta De gustatibus non disputandum i stället. Då tyckte någon annan att det var en snobbig kommentar, medan ytterligare någon annan tyckte att hela diskussionen var onödig. Men det märkligaste med hela grejen var att man också förväntas betygsätta såväl frågor som svar och så får man stilpoäng! Jag fick lite svindel när jag försökte fatta det komplicerade betygssystemet (där ligger Jan Björklund i lä!).

Någon gillar ens frågor = 5+. Ogillar= 2-. Om någon gillar svaret=10+ och 2- för ogillar. Om svaret accepteras av frågeställaren får man 15+ och frågeställaren får 2+. Men om man ogillar ett svar får man 2-. Man kan ”levla”, dvs flyttas upp till en ny, finare nivå och riktigt vad som händer då orkade jag inte ta reda på. Det oroar mig, på ett sätt som jag inte kan reda ut. Det snabba ansvarslösa tyckandet på nätet, gillandet och ogillandet som egentligen handlar om vad man har för bakgrund, politisk uppfattning, utbildning och ja, tycke och smak, utan att det alls finns med i diskussionerna.

Nä, jag håller mig till blommorna i stället. Här har jag köpt lite blommor till en del av trädgården som behöver piggas upp med ettåringar. Det får bli Sveriges mest mobbade blomma, petunian. Plus lite pelargon och penséer. Färgglatt, okomplicerat och lättfixat.

petunior Och här har vi övriga lördagsbloggares syn på tycke och smak. Ska bli intressant att läsa vad det skriver om detta svåra ämne: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove .

Publicerat i Att odla, Lördagstema | 12 kommentarer