Det blir ingen valanalys från mig om detta svårhanterliga parlamentariska läge. Det finns gott om andra som sköter den saken. Jag kan bara konstatera att valaffischerna känns fullständigt passé, såhär dagen efter och kan förstå impulsen att vräka allihop på soptippen. Men lyckligtvis bevaras några exemplar, bland annat på Kungliga Biblioteket. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har också en stor affischsamling.
Äldre valaffischer är ofta roligare än dagens ängsligt korrekta. 1954 var frågan om en ny flygplats aktuell.
Bromma började bli för litet och Socialdemokraterna drev i valrörelsen en intensiv kampanj för att flygplatsen skulle flyttas och området skulle omvandlas till en ny närförort med 62 000 bostäder. Det blev en ny flygplats, Arlanda, men Bromma blev kvar, ”tills vidare”.
Kanske dags att ta tag i det gamla vallöftet från 1954?
Visserligen framstår det i motargumentationen som om Sveriges näringsliv skulle kollapsa totalt om man lägger ner Bromma. Men Arlanda klarar nog Brommatrafiken också och möjligen kan man jämka avgångstiderna lite för charterflyget så att inte alla åker samtidigt.
Moderaterna varnade i årets valrörelse för att Bromma flygplats skulle läggas ner (underförstått om de rödgröna vann valet). Ett, tu tre.. Jag tror det fanns en och annan väljare som missförstod budskapet och tänkte att det var väl ett lysande förslag. En flygplats så nära inpå storstaden är ingen bra idé.
Nu är tidningarna fulla av råd till den blivande statsministern om förslag på samarbetsmöjligheter åt olika håll. Sådant har förekommit förr, som bekant.
Socialdemokraterna och Centern (dåvarande Bondeförbundet) bildade 1951 en gemensam koalitionsregering. Folkpartiet tyckte på sin valaffisch 1954 att dom borde gå. På det svarade Socialdemokraterna med en annan affisch att de tänkte sitta kvar och det var bäst för landet att Högern och Folkpartiet fick fortsätta att stå.
Socialdemokraterna och Bondeförbundet satt kvar några år till, fram striden om den allmänna tjänstepensionen 1957, då koalitionen sprack. I Erlanders dagböcker kan man följa både förhandlingsmödorna med Bondeförbundet och meningsmotsättningarna inom det egna partiet. Lika spännande som TV-serien ”House of Cards”, men utan dess cyniska grundton!
Och hur blir det nu då? Ja det återstår att se. Nog är det ett långt tuffare läge för Löven i dag än det var för Erlander för 60 år sedan och kanske måste det bli nyval. Å andra sidan är vi ju vana vid minoritetsregeringar i Sverige. Det har varit det normala sedan den allmänna rösträtten infördes 1921 och majoritetsregeringar har varit undantag. På dessa 93 år har vi haft minoritetsregeringar under 62 år om jag har räknat rätt.