Det blir ingen valanalys från mig om detta svårhanterliga parlamentariska läge. Det finns gott om andra som sköter den saken. Jag kan bara konstatera att valaffischerna känns fullständigt passé, såhär dagen efter och kan förstå impulsen att vräka allihop på soptippen. Men lyckligtvis bevaras några exemplar, bland annat på Kungliga Biblioteket. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har också en stor affischsamling.
Äldre valaffischer är ofta roligare än dagens ängsligt korrekta. 1954 var frågan om en ny flygplats aktuell.
Bromma började bli för litet och Socialdemokraterna drev i valrörelsen en intensiv kampanj för att flygplatsen skulle flyttas och området skulle omvandlas till en ny närförort med 62 000 bostäder. Det blev en ny flygplats, Arlanda, men Bromma blev kvar, ”tills vidare”.
Kanske dags att ta tag i det gamla vallöftet från 1954?
Visserligen framstår det i motargumentationen som om Sveriges näringsliv skulle kollapsa totalt om man lägger ner Bromma. Men Arlanda klarar nog Brommatrafiken också och möjligen kan man jämka avgångstiderna lite för charterflyget så att inte alla åker samtidigt.
Moderaterna varnade i årets valrörelse för att Bromma flygplats skulle läggas ner (underförstått om de rödgröna vann valet). Ett, tu tre.. Jag tror det fanns en och annan väljare som missförstod budskapet och tänkte att det var väl ett lysande förslag. En flygplats så nära inpå storstaden är ingen bra idé. 
Nu är tidningarna fulla av råd till den blivande statsministern om förslag på samarbetsmöjligheter åt olika håll. Sådant har förekommit förr, som bekant.
Socialdemokraterna och Centern (dåvarande Bondeförbundet) bildade 1951 en gemensam koalitionsregering. Folkpartiet tyckte på sin valaffisch 1954 att dom borde gå. På det svarade Socialdemokraterna med en annan affisch att de tänkte sitta kvar och det var bäst för landet att Högern och Folkpartiet fick fortsätta att stå.
Socialdemokraterna och Bondeförbundet satt kvar några år till, fram striden om den allmänna tjänstepensionen 1957, då koalitionen sprack. I Erlanders dagböcker kan man följa både förhandlingsmödorna med Bondeförbundet och meningsmotsättningarna inom det egna partiet. Lika spännande som TV-serien ”House of Cards”, men utan dess cyniska grundton!
Och hur blir det nu då? Ja det återstår att se. Nog är det ett långt tuffare läge för Löven i dag än det var för Erlander för 60 år sedan och kanske måste det bli nyval. Å andra sidan är vi ju vana vid minoritetsregeringar i Sverige. Det har varit det normala sedan den allmänna rösträtten infördes 1921 och majoritetsregeringar har varit undantag. På dessa 93 år har vi haft minoritetsregeringar under 62 år om jag har räknat rätt.
För tre kuddar är väl ändå minimum? I alla fall om man sover på sidan. Det behövs en lagom hög kudde under huvudet, så att man inte får ont i sovsidesaxeln. Dessutom behövs en kudde till den andra armen så att man inte knölar ihop bröstkorgen för mycket. Och så en kudde för det ”översta” benet. Sedan kan man sova gott!
m borde det se ut som ett försvarskrig för Tysklands del, så att inte några andra länder fick för sig att börja kriga. Därför genomfördes några fejkattacker på tyska mål, av tyskar utklädda till polska soldater den 31 augusti. Den mest kända är attacken på den tyska radiostationen Gleiwitz i Schlesien, som var en rätt klantig historia. Man hade missat att sändarstudion fanns på annan plats, så när meddelandet gick ut från radiostationen om den ”polska” attacken, nådde den inte långt. Men eftersom det var tyskarna själva som genomfört attacken dröjde det inte länge innan de tyska nationella sändningarna kunde sända ut informationen över hela landet. Därmed var saken klar, och Hitler anföll Polen nästa dag. Planen fungerade ganska bra, i alla fall ett tag. Visserligen förklarade Frankrike och England krig mot Tyskland redan den tredje september, men sedan gjorde de ingenting på flera månader.
Nej nu byter jag ut den där dystra bilden i sidhuvudet. Men den kändes rätt i går, med sina hotfulla moln när Svenskarnas Parti höll sin manifestation där borta vid Gustav Adolfs Torg. Problemen är förvisso inte borta, men molnen ligger i alla fall inte lika tunga över stan i dag.
Och att de gärna överraskar en med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Och så har han mejlat över ett exempel på det. Ett par magnetiseringskurvor (nej jag vet inte heller riktigt vad det är) som dök upp i en mätmojäng som han byggt.
