Tack vare våra lördagsteman kan man hamna lite varsomhelst. Till exempel i Japan och på den brasilianska landsbygden kring förra sekelskiftet.
Lampor och lyktor har Musikanta föreslagit idag. Eftersom jag är i São Paulo tänkte jag skriva om hur man har det med lampor här och gick ut på lampspaning.
Trots ett virrvarr av elkablar längs alla gator kan belysningen i hela staden slås ut av en enda blixt. År 2009 mörklades hela São Paulo med sina 20 miljoner invånare. Det händer för övrigt rätt ofta att strömmen går, men den gången var det extra omfattande, eftersom blixten träffade någon knutpunkt i ett elnät som verkar sakna strategiska säkerhetsanordningar. Om kabeln från vattenkraftverket Itaipu inte funkar, ja då blir det ingen elektricitet i São Paulo och inte i Rio heller.
Gatlyktorna är lite glesa och inte särskilt intressanta, såvida man inte beger sig till de japanska gatorna i stadsdelen Liberdade. Där hänger japanska lyktor i långa rader.
Och då undrar man förstås hur det kommer sig att det finns så många japaner just här.
Jo, det hänger ihop med att man avskaffade slaveriet i Brasilien i slutet av 1880-talet. Godsägarna på de stora haciendorna ville inte anställa sina tidigare slavar (och varför de inte ville det har jag ingen förklaring på, men det handlade kanske om tjurighet. Eller prestige?). De letade i stället efter ny arbetskraft i Europa, utan någon större framgång. Arbetsvillkoren var helt enkelt för dåliga. Då vände sig några av godsägarna till regeringen och bad om hjälp. Efter lite funderande kom man på att det just då var ganska eländigt i Japan, med hungersnöd och extrem fattigdom på sina håll.
De brasilianska myndigheterna lyckades rekrytera drygt 700 japaner som anlände 1908 och fick jobb vid kaffeplantager i inlandet. Deras släktingar och grannar följde efter och efter ett par årtionden fanns det nästan 200 000 japaner i Brasilien. Nästa generation gillade inte det hårda slitet på plantagerna och sökte sig till storstäderna, framförallt São Paulo, som nu är den största ”japanska” staden i världen utanför Japan. Och det är alltså därför de har så fina gatlyktor i stadsdelen Liberdade.
Här finns de övriga lördagstemabloggarna och nu ska jag ge mig ut på lampspaning på deras sidor: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Eller den här leksaken som jag inte alls förstår mig på. Två små robotar som kan följa linjer som man ritar på ett papper. Det framgår inte vad som händer sedan. Jag är lite gammaldags när det gäller robotar och tycker att de ska göra nytta. Informationen är visserligen knapphändig och jag kan ha missat något. Men annars tycker jag nog rubriken borde vara ”Artificiell dumhet.”
Så varför skriver de att man kan lägga sju centimeter till sin längd utan att det märks? Ett par röda skor med 7 cm klack märks, jag lovar! Nähä, jaha, det var alltså herrskon som hade någon slags inbyggd kilklack som inte märks. Så att han ska slippa känna sig kort när hans kvinna tar på sig de där röda skorna. Varför är det där med längd så laddat? Det har jag alltid undrat.
Jag bryter av och fixar till så gott det går, men lasagneplattor är inte gjorda för att brytas. Det blir smulor, sneda bitar och hopplösa former.Jag stoppar tillbaka havererade plattbitar i kartongen och tänker att jag ska lägga pussel med dem en annan gång, när jag har mer tid.
