Vad gör dom egentligen hela dagarna, dom där änglarna?

mikaelRedaktörn och jag gav oss på Dagens Nyheters ganska svåra fredagskorsord.

Ingen av oss är särskilt bra på angelologi, men på ”ärkeängel” gissade jag rätt på Mikael. Och så undrade vi förstås över prefixet ”ärke-”. Ärkeängel, ärkebiskop, ärkeskurk och ärkefiende. ”Ärke” verkar vara kyrkligt eller negativt; ingen av oss har hört talas om ärkevänner.

gabriel o maria

Här berättar Gabriel för Maria att hon väntar barn. ”Äh, lägg av!” säger Maria, jag har ju inte ens… ”  ”Jomen så är det i alla fall”, säger Gabriel, ”så det är lika bra att du pratar med din kusin Elisabeth om det där, för hon ska också ha en unge.”

Änglagärningar är Spanarens lördagstema idag och vad är det? Vad har änglarna för sig hela dagarna?

När det gäller ärkeänglarna, som väl måste ses som en slags gudomliga avdelningschefer, finns det ganska utförliga arbetsbeskrivningar visar det sig.

Mikael är en slags vice vd, närmast gud. Han är den ängel som belönar människor för deras goda gärningar och den som leder kampen mot den fallne ärkeängeln Lucifer. I den koptiska kyrkan är Mikael dessutom Nilens beskyddare.

Gabriel verkar vara kommunikationschef och tar själv hand om de viktigare budskapen. Det var ju han som berättade för Maria att hon väntade barn. Han finns också inom islam och det var han som  dikterade Koranen för profeten Muhammed.

Och så har vi Rafael då, den tredje av de vanligaste ärkeänglarna, de som kan sägas ingå i den gudomliga ledningsgruppen. Han har hand om  hälsovård och sjukvård, inklusive den palliativa delen.

Sedan finns flera mindre kända ärkeänglar – upp till 92 stycken, läste jag någonstans, men det är nog i överkant – samt änglaskaror med vanliga änglar och så de där gulliga små puttisarna, som mest verkar vara knubbiga busungar med vingar.

småänglar Palazzo Ducale de MàntuaNär man busat runt hela dagen kan man bli lite trött

Målningen till vänster är från nätet, men jag har inte hittat någon upphovsman (eller upphovskvinna, men jag gissar på man). Målningen till höger är från ett furstepalats i Mantua i Italien.

Uppdatering: Japp, målningen ”Vårens återkomst” med kvinnan och alla keruberna är målad av en karl, fransmannen William-Adolphe Bouguereau. Tack Agneta för hjälp!

Och alla andra lördagsbloggares änglagärningar finns här: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove 

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , , | 23 kommentarer

Rätt, stort och fritt!

Nu har jag varit på en riktig nostalgitripp till min ungdoms Uppsala. Jodå, visst har jag varit där många gånger sedan studenttiden, men det var ändå lite kul att promenera omkring och minnas. Den här devisen, till exempel, som har orsakat diskussioner och rabalder sedan universitetsbyggnaden invigdes 1887. tänka fritt

Vi studenter brydde oss nog inte så mycket om den. Vi log lite överseende och tänkte att ja, ja, så där tänkte väl gubbarna förr i tiden.

Det var först när jag arbetare på Dag Hammarskjölds minnesfond, som jag fick anledning att fundera lite mer på hur det kunde bli så tokigt. Till Hammarskjöldfonden kom besökare från hela världen och jag fick ofta rycka ut och visa runt i stan. Och alla, precis alla, ville veta vad guldbokstäverna betydde.

Här är Hammarskjöldfonden, som är inrymd i Geijersgården, på Övre Slottsgatan. Om man bara väljer rätt vinkel överflyglar den universitetsbiblioteket i bakgrunden.

Här är Hammarskjöldfonden, som är inrymd i Geijersgården, på Övre Slottsgatan. Om man bara väljer rätt vinkel överflyglar den universitetsbiblioteket i bakgrunden.

Jag försökte verkligen förstå och förklara, men då som nu tycker jag att det är en rätt svårfångat. Citatet är från en skrift av Thomas Thorild, frifräsare på 1700-talet, som verkligen inte tog skit från någon. Har han ha skrivit detta? Så här skrev han i ”Rätt, eller alla samhällens eviga lag”1794:

Såsom sannt vett, sann ära, sann lycksalighet icke hafva ett större hinder än af falskt vett, falsk ära, falsk lycksalighet: så har ock den sanna friheten ingen större fiende i verlden än den falska. Af hvilken falska frihet menniskor först förvillas till en galen förtjusning; och sedan, när de finna sig bedragna, till en galen förtviflan, som störtar i träldom. Deraf ses, att det aldra största för allmän sällhet är: frågan om det rätta.

Men så följer ett resonemang som mer handlar om gärningar: hvars och ens dygd är måttet för hans frihet. Ty en rättighet, att äfven få göra allt det onda man kunde, skulle vara en rätt till att göra orätt. Så på sätt och vis vore det mer Thorildskt att skriva att man ska tänka fritt och handla rätt, men det blir ju rätt beskäftigt och platt det också.

Det var universitetsrektor Carl Yngve Sahlin som tyckte att devisen passade fint över ingången till den pampiga aulan, när den nya universitetsbyggnaden invigdes 1887 och här är hans motivering:

Detta fria tänkande behöver en upprättelse, det behöver övergå till att bliva ett rätt tänkande, ett sådant tänkande genom vilket människan finner det rätta och väsentliga och det, som hon icke kan umbära för att komma till ett inre och andligt liv. Dit kan man nå inte bara genom vetenskaplig forskning. Den som söker näring för sitt inre liv kan tänka rätt. Han tänker rätt därigenom, att han riktar sin tanke på det, som är tankens rätta föremål, och att han själv har rätt i sitt tänkande.

Lite svårt att hänga med? Jag vet, jag tror inte riktigt att jag förstår det heller.

universitetsingången

Den pampiga universititetsentrén. Ingången till aulan, med devisen, finns till vänster ovanför trappan.

”Äsch”, säger de som läst in sig på 1800-talets historia ”han ville bara läxa upp föreningen Verdandi”. Den hade bildats några år tidigare av bråkstakar som Hjalmar Branting, Karl Staaff, och Knut Wicksell. De protesterade mot tvångsanslutningen till statskyrkan, de kritiserade den tilltagande nationalismen och de propagerade för preventivmedel. Så visst kunde de väl behöva en åthutning så att de började tänka rätt i stället för fritt! Troligen tyckte Branting och hans kompisar att det var rätt komiskt.

Publicerat i Att resa, Att tolka, historia | Etiketter , , , | 25 kommentarer

Inom fysikens lagar…

Redaktörn och jag diskuterar bilköp. Det är mycket som ska stämma och vi har lite olika preferenser. Höj- och sänkbart förarsäte är vi överens om. Automatväxel får jag argumentera lite extra för. Farthållare gillar redaktörn, medan jag hellre vill bestämma själv. GPS är ett måste för mig, men sådan kan man ju ha separat, så det behöver inte finnas inbyggt i bilen. Ja så där håller vi på, tills redaktörn hittar det avgörande argumentet i en broschyr:

Den dynamiska stabilitetskontrollen registrerar rattvinkel, girning, under- och överstyrning och garanterar att bilen, inom fysikens lagar, behåller sin ursprungliga kurs.

”Det känns ju tryggt”, menar redaktörn ”jag vill inte ha en bil som på eget bevåg upphäver fysikens lagar.”

flygbil

chitty chittyJag tycker nog i hemlighet att det vore rätt spännande med en bil som trotsar naturlagarna lite grann. En bil som inte måste släpa på ett flygplan som ryggsäck, om den t.ex. vill upp i luften.

Kanske något i stil med den flygande bilen i musikalen Chitty chitty bang bang. Tänk att få lyfta över hustaken och bergstopparna när man vill! Tänk så praktiskt i bilköer.

Men en automatlåda är ju också praktiskt i rusningstrafik, som ju paradoxalt nog rör sig extremt långsamt. Redaktörn har nog rätt, trots allt. Vem vet vad en naturlagstrotsande bil skulle kunna hitta på.

Publicerat i Att tolka | Etiketter , | 27 kommentarer

Nyttigheterna

När vi var barn brukade min pappa säga: ”Är vitaminer barn, medan det är nyttigt!”. Det grundlade nog en viss skepsis hos mig, är jag rädd. Sedan dess har jag sett råden om vad som är nyttigt avlösa varandra. Nyttigt att sola så mycket som möjligt. Farligt att sola. Farligt att äta fett. Nyttigt att äta fett. Farligt att äta socker. Jag är dock inte tillräckligt gammal för att ha upplevt kostråden från 1930-talet om att sockra ordentligt på gröten.

socker på gröten

Några hälsoproblem såg man inte. Socker är ren energi. Precis vad barn behöver!

barn i rörelseNordiska museet har gjort en fin utställning om socker, dess historia och dess hälsorisker.

grattisgodisFrån slavhandeln, då man hämtade afrikansk arbetskraft till sockerrörsplantagerna i Västindien, till statssubventionerade sockerbetsodlingar i södra Sverige. Från lyx för kungar till medelklassnjutning. Från marknadslockelser för rika bönder, till fattigmanskost. Och så alla kampanjer för att vi ska äta mer socker, eftersom den egna sockerproduktionen var så framgångsrik.

begravningsgodis

Begravningskonfekt

Och när man med tiden kom på att socker inte var så bra för tänderna, då löste man det med tandborstning, lördagsgodis och flourtanter.

det sötasteMen att socker kanske inte är så nyttigt för resten av kroppen heller, det har man egentligen inte diskuterat förrän nu. ”Tomma” kalorier, ja. Men onyttiga, njae?

Eller jo. I alla fall om man får tro Ann Fernholm, som har skrivit böcker om hälsoriskerna med socker. Ett sötare blod och Det sötaste vi har. Läsvärt och tänkvärt. Efter att ha läst hennes böcker blir det lättare att välja bort sockeralternativen, både för egen del och för barn och barnbarn. Vi behöver inte socker. Socker kanske rentav är skadligt för oss. För bara två hundra tvåhundrafemtio år sedan hade de flesta svenskar aldrig ätit socker överhuvudtaget.

Uppdatering: Visst fanns det socker i Sverige förr, redan på 1300-talet och framåt. Men det var riktigt dyrt, en skryt- och lyxvara som bara de allra rikaste kunde unna sig.

sockerkurvaFörst en bit in på 1800- talet förekom det mer allmänt i Sverige. Här är en kurva över socker-konsumtionen i Sverige under några århundraden. Kring 1775 blev rörsockret från de stora plantagerna allt vanligare (trots försök att bojkotta det, för att motverka slavhandeln). Från 1850-talet går kurvan nästan rakt uppåt, för att stanna ungefär på dagens konsumtion, 50 kilo per person och år, från början av 1900-talet. Det är ju en rätt grovhuggen statistik, detta och vill man få en mer exakt kurva över samtiden kan man gå till Jordbruksverkets statistik.

Men så enkelt är det ju aldrig: den statistiken har kritiserats för att bara mäta socker från sockerbetor och sockerrör, inte fruktos som tillverkas av majs eller andra nya sockertyper. Det pågår en sockerfejd, för fullt, mellan dem som hävdar att vi inte alls har ökat sockerintaget de senaste hundra åren och dem som menar att om man lägger ihop alla sockersorter, i godis, bröd, mat och dryck, så har vi ökat intaget en hel del sedan sockerorgiernas glada 1950-tal.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , , | 38 kommentarer

November…

grånovembernovember 2November är mycket lång och grå…

Så börjar Johans jul, av Eva von Zweigbergk med illustrationer av Birger Lundquist.

Och hittills verkar det ju stämma. Men vi får väl se. Det lär vara snö på väg norrifrån.

Bilden har jag lånat från Akademi-bokhandelns hemsida och jag undrar om den inte är från en senare utgåva än den jag läste som barn. Jag minns den där grå farbrorn lite annorlunda. På väg bort, liksom. Men jag kan minnas fel. Och inte hittar jag boken heller. Någon annan som minns novemberfarbrorn från de tidiga utgåvorna?

Publicerat i Att läsa, Böcker, Livet | Etiketter , , | 14 kommentarer

Det började ju så bra

När jag köpte biljett till Arlandabanan för ett par veckor sedan bad jag att få en biljett med reducerat pris. ”Varför det?” undrade den trevliga försäljaren och jag upplyste honom om att de har biljetter med pensionärsrabatt.

”Jo, det har vi ju, men i så fall måste du visa legitimation” sa försäljaren. ”Det är precis som på Systemet. Om man inte ser ut att ha åldern inne så måste man visa leg.”

Det var ju lite uppiggande. Men när han försökte sälja på mig en tur- och returbiljett protesterade jag: ”Det kommer inte att funka. Jag är ingen tur-och-returperson. Jag kommer att slarva bort den. Eller nåt. När jag står där på Arlanda om ett par veckor kommer jag inte att ha biljetten kvar. Eller också kommer jag inte att ha någon glädje av den. Planet kanske störtar. Jag kanske blir kvar i Brasilien. Det är bara dumt att köpa returbiljett, jag lovar!”

Men han gav sig inte. Det skulle bli billigare. Och så praktiskt att ha biljetten när man landat! I stället för att krångla med att köpa en biljett då och kanske missa tåget. Det är ju bara att lägga den i plånboken tills det blir dags att ta fram den! Och jag hade ju köpt returbiljett på flyget, eller hur?

Jo, jag gav upp. Han hade helt enkelt fler argument än jag. Men gissa vad? När jag landade på Arlanda i lördags kväll möttes jag av beskedet att Arlandabanan var avstängd för spårarbete fram till söndag morgon!

Jamen då är det ju bara att be att få pengarna tillbaka, kanske någon tänker. Jo, rent teoretiskt skulle det nog kunna vara så, men nu har jag ju ingen aning om var jag lagt den där jämrans biljetten.

arlandabanan_ulfLundin_8Nåväl. Här skulle det ju vara trevligt med en bild, tänker jag och letar efter lämpliga pressbilder som jag kan använda.

Men hallååå Arlandabanan, är detta allt ni har att erbjuda. En massa bilder på VD:n.

Inget ont om Ulf Lundin, som han heter, men nog skulle det väl gå att lägga ut några fartfyllda bilder på tåg också, gärna i ett årstidsanpassat landskap.

Publicerat i Att resa | Etiketter , | 9 kommentarer

Skuggor

Skuggor föreslår Spanaren som lördagstema denna första novemberlördag. Skuggor… tänker jag. I São Paulo med sitt varma klimat väljer man ofta gata efter dess skuggeffekt.skuggor6

De populära platserna i parkerna är de skuggigaste.

skuggor3

Det starka solljuset finns där hela tiden och skapar intressanta skuggeffekter.

skuggor2

Och på flygplatsen när jag ska flyga hem funderar jag över skuggor, reflexer och silhuetter.

why am I doing this

Och så ser jag eventuella medpassagerare på väg till gate 53 som skuggor mot en ramp.

skuggor

Någon av dem hamnar kanske som min närmsta granne under den långa nattflygningen som väntar. Vi kommer iväg och tolv timmar senare landar vi i London där flygplanets skugga avtecknar sig mot grönskan, strax före landning på Heathrow. skuggplan

Och då kan man ju konstatera att den engelska hösten ligger några veckor efter oss.

Och här finns övriga lördagsbloggares skuggsidor: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove 

Publicerat i Att resa, Lördagstema | 21 kommentarer

Vilken fin trottoar du har…

Det finns många sätt att uttrycka sig. Fastighetsägarna i São Paulo gör det bland annat genom utformningen av trottoaren utanför huset. Staden sköter anläggning och underhåll av gator. Fastighetsägarna sköter trottoaren. När en fastighet byter ägare märks det ofta på trottoaren. Nya gatstenar, andra gatstenar, samma gatstenar, annat mönster.barnvagn

Här ser vi en ovanligt barnvagnsvänlig sträcka. Samma trottoar fram till nästa gathörn!

två sorterOfta byts mönstret efter tre fyra meter och ofta är det omotiverade nivåskillnader, dåligt underhållna snuttar, omväxlande med perfekta trottoarbitar. São Paulo är rätt backigt och varje fastighetsägare vill ha en så vågrät trottoar som möjligt.

Det innebär barnvagshinder var fjärde meter ungefär, eftersom det blir en nivåskillnad ner (eller upp) till nästa fastighets trottoar.

lappadNu pågår trottoarbyte runt knuten. Tidigare var det samma stenar längs halva kvarteret, fram till mataffären. Lite lappad här och där, men jämn och fin.Men nu blir det nytt. Jag undrar vad som händer med de gamla stenarna. Kanske hamnar hos någon annan fastighetsägare som vill förnya sig? På så sätt kan stenarna flytta runt i stan i det oändliga, för slitstarka är de ju.

arbete pågår

Det går undan. En dag så är nya trottoaren på plats.

São Paulo är en charmig och trevlig stad på alla sätt, men barnvagnsvänlig är den definitivt inte. Men det finns förstås barnvagnshinder som gärna får vara kvar!

trottoarhinder rötter
alien

 

Publicerat i Att resa | Etiketter , , | 15 kommentarer

Ett, två, tre…

”Un, dos, tres, Dilma otra vez!” Ett, två, tre, Dilma en gång till, skanderade man på valvakan i TV i går. Dilma Rouseff var den ena presidentkandidaten i gårdagens val i Brasilien. Den andra var Aécio Neves.

Här i São Paulo dominerade Neves stort och när jag var ute och handlade igår hamnade jag i en stor Aécio-demonstration. demo paulista2Värst vad de verkar militanta, tänkte jag, en massa knutna nävar i luften! Men det var förstås mobiler och kameror som sträcktes upp.

mottågJag skulle åt andra hållet, motströms så att säga i det massiva demonstrationståget, som fyllde upp hela den breda avenyn och trottoarerna på båda sidorna. Det var inte lätt. Inte förrän några ungdomar som också skulle åt mitt håll såg till att vi bildade ett litet eget tåg, med en stark kille i täten som banade väg åt oss.

Sedan höll vi i axlarna på den framför så att vi kunde hålla ihop. Mycket effektivt! Vi konverserade så gott det gick under tiden och de ansåg att det var dags för förändring. Först Lula i åtta år och så hans kronprinsessa Dilma, som varit president i fyra år. Inte fyra år till – Cambio! Förändring!

Men brasilianarna tyckte annorlunda, i alla fall något över hälften av de röstberättigade. Dilma Rouseff vann med 51,6% mot Aécio Neves 48,4%.

Det blev för övrigt inte mycket till valvaka. Valet är elektroniskt och resultatet är klart direkt. Känns lite snopet. Dilma (som hon allmänt kallas) började sitt segertal strax efter nio i går kväll. Med på scenen, bredvid henne finns den förre presidenten, Lula.

dilma o lula

Även Dilma är inne på temat förändring. Presidenten är både stats- och regeringschef, utser sin regering och har mycket makt. Men hon verkar inse att hennes seger var ganska knapp och hon sade bland annat i sitt tal (ungefär och fritt översatt): ”Ibland kan jämna resultat ge mycket starkare och snabbare förändringar än stora segrar. Jag kommer att välkomna idédebatt här i Brasilien och det kan bli kontroverser som leder till diskussioner och överenskommelser som hjälper till att utveckla samhället framåt, längs den väg av förändring som vi så väl behöver.”

Publicerat i Att översätta, Att resa, Debatt | Etiketter , , , | 11 kommentarer

Klockan är egentligen…

skajpningKusinerna i Sverige vill Skypa med med nya kusinen i Brasilien. Då gäller det att hitta en lämplig tidpunkt, som bör infalla efter att de kommit hem från skolan i halvfemtiden men före sovdags.

Det är höst i Sverige och vår i Brasilien Det är fem timmars skillnad mellan de båda länderna när det är sommartid i Sverige. Antag att kusinerna vill skypa när klockan är sju på kvällen i Sverige. Hur mycket är klockan då i Brasilien (som klarade av skiftet till sommartid för en vecka sedan), efter omställning till vintertid i Sverige?

Jag tror inte att det bara är jag som blir irriterad på allt detta bytande. Jag misstänker att eventuella fördelar med sommar- och vintertid äts upp av trassel och krångel vid omställningarna.

klockan är egentligen

Publicerat i Att resa, Att tolka, Okategoriserade | Etiketter , , | 13 kommentarer