Nu slår körsbärsblommorna ut i Kungsan i Stockholm, fast lite tveksamt. De ser frusna ut. Lite vilsna som om de undrar om de verkligen ska vara där. Nu, i den här kylan?
Men de fotograferas flitigt, inte minst av japanska besökare. Jag försöker också ta bilder, men det vill sig inte riktigt. De är för knorviga, blommorna, det blåser för mycket och och solen går hela tiden i moln. Och på uteserveringarna har man ingen känsla för feeling.
De där senaps- och ketchupflaskorna borde plockas bort eller bytas mot några med lite diskretare färger inför helgens körsbärsblommefirande i Kungsan!
Vi tar vår tillflykt till Buckan i stället där man visar massor av fin modern svensk konst. Ja, Bukowskis, alltså. De som ränner där ofta brukar säga Buckan, har jag förstått. Hursomhelst är deras hopsamlade utbud av modern konst (Sigrid Hjertén, Einar Jolin, GAN, Vera Nilsson, Olle Olsson med flera) och många fina svenska möbler en riktig höjdare. Man undrar förstås lite vemodigt vad det kan vara för vackra hem som skingras i och med dessa auktioner, men samtidigt är det ju bra om föremålen kan få komma till nya hem som sätter värde på dem. Alltså värde som i tycka om, inte bara pengavärdet.
Där hittade jag en fin målning av Inge Schiöler. Kanske körsbärsblommor? Den heter i alla fall Blommande fruktträd.
Själv föredrar jag nog klassiker i bokform och där finns det ju en hel del att välja på. Ofta har små förlag med engagerade förläggare haft klassikerutgivning som en knapp, men någorlunda säker inkomstkälla.
blir allt vanligare med frigående ägg. Säljs numera i var och varannan butik. Man får hålla koll på de små rackarna ordentligt så att de inte smiter. 
Den här finurliga och användbara manicken fyller år idag. Eller i alla fall dess patent. Blyertspennan med ett litet suddgummi bakändan har födelsedag idag.
Det var en amerikan, Hymen Lipman, som konstruerade den och tog patent på sin innovation, just idag för 157 år sedan. Då var sudd-delen mycket längre och tanken var att man skulle vässa fram nytt sudd, precis som man vässade fram ny udd.
Ja, ni fattar. Så jäkla fenomenalt underbar var väl inte den där rosen.
Det var ju många moment som skulle samverka för att bilden skulle bli så bra som möjligt: rätt exponeringstid, rätt hårdhetsgrad på pappret och så lite fix med mer eller mindre exponeringstid på olika delar av bilden. Knixigt, men roligt.
Här är solförmörkelsen 2001 i sin begynnelsefas.
Och idag var det nästan likadant här i Sverige. Lite molnigt, men fullt synlig solförmörkelse. Den gråmulna dagen blev ännu gråmulnare och lite kyligare och man såg solen som en nymåne genom molnen. Nej, ni får inte se bilden, för den är tråkigare än tråkig. Dystert ljus, molnigt och så en klen solskärva som tränger igenom molnen. Eller förresten, här är den, dårå.
