Karin Englund

Fotografering (igen!)

Postat den 22 maj, 2015 av Karin

Nu blir det Fotografering (igen!) som tema för lördagsbloggandet. Ja, visst hade vi det för någon månad sedan, men ivrig som jag är med min nya kamera slank det med på nytt.

Björktrast enligt Wikipedia

Kameran kommer till exempel fram när redaktörn undrar vad det är för fågel vi ser. ”Det där” säger jag ”det är ju en sketrost”.

Redaktörn invänder att någon sådan fågel inte existerar och att jag inte alls övertygar som ornitologexpert. Då plockar jag helt enkelt upp kameran och plåtar fågeln i fråga.
Sedan kollar vi vad det finns för uppgifter på nätet om samma fågel – och titta här!

Version 2 Detta är samma fågel, enligt mig. Skillnaden är bara att vår sketrost har hittat en munsbit av något slag. I Wiki finns dess olika namn med: norrländska skvakatrast, grantrost eller fjeldtrost, finlandssvenska skitutrast och skånska Berkedrösla.

Men beteckningen sketrost är inte med! Vilket möjligen är förklaringen till redaktörns klentrogenhet. Sketrost är tydligen dalmål.

Det är inte alltid jag lyckas med fokuseringen när jag dokumenterar vårt fågelliv. Här blev det lite Bruno Liljefors-aktigt, kanske. En av oss har rört sig i sidled…

Tack för hjälpen, Kicki!

Fotografering medför också fördelen (eller nackdelen, beroende på hur man ser det) att man ser sin omgivning med kamerablick. De här grindarna var så avflagnade och fula att det inte gick att fotografera stugan. Så därför hjälptes syrran och jag åt med att måla dem. Och när jag tog den här bilden upptäckte jag att plastbrevlådans ilskna röda färg inte passar ihop med resten, så den fick inte vara med! Dags för ny brevlåda nu när grindarna blivit så fina.

Å andra sidan kan ju ett visst förfall vara väldigt tacksamt att fotografera. DSCN8616

Men då ska det helst inte vara ens eget… DSCN9154

Här finns övriga lördagsbloggares inlägg om fotografering:

Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin,musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Skrivarstugan,Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla

Publicerat i fåglar, Foto, Lördagstema | Etiketter fåglar, fokus, förfall, Fotografering | 30 kommentarer

Påklätt

Postat den 19 maj, 2015 av Karin

Vi känner oss som avvikare, redaktörn och jag, för vi tycker att det här vädret är rätt OK. Det gör inget om det är lite kallt, för då hinner man med våren på ett helt annat sätt än de där åren då allt exploderar i början av maj. Nu får vitsipporna köra sin föreställning innan liljekonvaljerna tar vid.

När det regnar får man tid att fixa lite inomhus, vilket är lika behövligt som ovanligt i maj och när det inte regnar är det tillräckligt svalt ute för att man ska orka gräva och klippa gräs.

Jo, en del grenar kunde ha sågats upp till finved, men då hade det ju blivit mindre ved till brasan (sa smygpyromanen).

Regnet gör det dessutom lätt att elda grenar och bråte, någon som är uteslutet en varm och torr majmånad. Det blir lite samtal med grannar och förbipasserande, som alla är väl påpälsade. Mössor, vinterjackor och vantar.

Idag lyckades jag för en gångs skull hejda mig i tid innan en replik hoppade ur min mun som en riktigt präktig groda. En bekant stannade till och vi bytte några ord. Först kände jag inte igen honom men då påminde han mig om att sist vi sågs var det betydligt varmare, för det var på badstranden i somras. Javisstja, då kände jag ju igen honom!

Om vi inte blivit avbrutna av ett par grannar som dök upp just då hade jag nog sagt vad jag tänkte. Tur att jag inte gjorde det, för den repliken skulle nog ha spritts över hela samhället och kanske till och med skapat missförstånd. Vad jag tänkte var nämligen följande:

”Ja nu känner jag igen dig, men det är ju inte lätt när du har alla de där kläderna på!”

Men snart får det gärna bli lite badvänligare temperaturer i sjön!

Publicerat i Livet, Språk | Etiketter brasa, kall vår, samtal | 41 kommentarer

Fåglar

Postat den 15 maj, 2015 av Karin

Lördagstemat denna vecka är Fåglar och jag tyckte att jag var väldigt påhittig när jag bestämde det någon gång i slutet på april. För i mitten av maj skulle jag ju, med hjälp av min nya värstingzoomkamera, ha finfina fågelbilder att visa. Tänkte jag. Men så blev det ju inte. Inget fel på kameran, inte alls, det är bara det att fåglarna flyger iväg när jag öppnar köksfönstret.

Kaxiga_faglar_Brutus_Ostling Så jag vänder mig i stället till en van fågelfotograf för att klura ut hur han gör. Öppnar han inte fönstret? Eller har han kanske mer vältvättade fönster än jag? När jag försöker fota en fågel genom fönstret intresserar sig kameran med superzoomen mer för fluglortarna på fönstret än för fågeln på backen utanför.

Brutus Östling är en riktigt bra fågelfotograf. Men när jag läser om hans fågel-fotograferingsmetoder inser jag att det där med att fota från köksfönstret kan jag fetglömma.

Han bygger kojor i skogen och väntar ut fåglarna, han vadar i träskmarker med vatten upp till armålorna och kameran högt över huvudet. Han ålar över isar med ett kameraobjektiv som är en meter långt. IMG_0892 (1)

Så jag återkommer kanske med egna bilder så småningom, förhoppningsvis bilder på storlom.

Jag tänker mig att jag borde kunna häcka nere vid sjön tillräckligt länge för att få lite fina bilder på min favvofågel, storlommen. Den har jag skrivit om tidigare, här och här. Jag var förälskad i lommen redan som barn och tyckte det var bra att denna fina fågel alltid kom först i alla fågelböcker. Det gör den också i den här behändiga fågelboken som har alla fågelläten inspelade också. Man läser om fågelns egenskaper och lyssnar på ljudet. Mycket finurligt. Och mycket uppskattat av barnbarnen.

Här syns det vilka som skrivit boken, hoppas jag.

Men inget fågelinlägg utan katt. När vår katt Alexander var med oss på landet det första året undrade jag först vad det var som hände i naturen. Varför denna oro och dissonans? Men snart insåg jag att det var fåglarna som varnade varandra för katten, oroliga och upprörda. I stället för det vanliga fågelkvittret var luften fylld av varningsrop.

Alexander bevakar sitt revir

Vi försökte så gott det gick att lära honom att det var en berömvärd bravad att ta möss, men att det var en ovärdig ogärning att ta fågelungar. Det gick ganska bra. I alla fall förstod han att om han skulle ta fågelungar måste det ske i lönndom, men om han lyckades fånga en mus i gryningen (han var morgonjägare) brukade han stolt hoppa upp i husses säng och lägga musen på hans bröst.

Här kan man läsa om övriga lördagsbloggares relationer till fåglar: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin,musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Skrivarstugan,Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla

Publicerat i Lördagstema | Etiketter Brutus Östling, Fågelfoto | 45 kommentarer

Museer

Postat den 8 maj, 2015 av Karin

Dags att lämna lämna synpunkter på förslaget till ett nytt Nobelmuseum i en för ändamålet uppsatt paviljong vid Nybroviken. Bra, tänkte jag, det gör jag. Men när jag kom dit fanns ingen paviljong. Jag ringde till stadens ansvariga och frågade varför. ”Oh, nej. Den är borttagen för länge sedan. Den hade vi bara där i tre dagar!”

Jag invände att det var väl dumt, eftersom tiden för medborgarsamråd fortfarande pågick. Då utspann sig ett samtal som jag borde ha spelat in, för ingen tror mig när jag försöker återge det. I korthet fick jag veta att eftersom projektet var så bra behövdes egentligen inget samråd.

Jag vill gärna veta vad man ska man göra i byggnaden. De som delar ut Nobelprisen har redan sina lokaler, liksom Nobelkommittén. Prisceremonin fungerar bra i Konserthuset. Tillresande från olika världsdelar kommer inte hit för att se ännu ett konferenscenter, de ser hellre modern arkitektur i världsklass, som Stadshuset och Konserthuset.

”Jamen Nobel-museet!” sa damen som (inte) svarade på mina frågor om nya Nobelhuset. ”Museet! Det behövs en ny byggnad för museet. Det är jättetrångt nu, jättelånga köer. Folk får inte plats. Klart det behövs en ny byggnad.”

Å fan, tänkt jag. Är det så illa. Och eftersom jag ändå var på stan i ogjort Nobelärende styrde jag om mina steg till Nobelmuseet i bottenvåningen på Börshuset i Gamla stan.

Och tänk vilken tur! Inga köer. Tomt i garderoben. Alla hängare var lediga. Jag fortsatte min vandring genom tomma lokaler. Kanske det vackra vårvädret gjorde att ingen ville gå på museum?

Jag har besökt Nobelmuseet förut, eftersom jag är lite intresserad av hur man gör. Hur ordnar man ett museum över en person? Det är svårt nog. Men om man sedan ska försöka fixa ett museum över alla Nobelpristagare – hur gör man då? Alla dessa olika människor var och en med sin specialitet. Hur gestaltar men det på ett vettigt sätt?

Ni måste helt enkelt tro oss. Det är jätteintressant med alla nobelpristagare som hänger här uppe.

Svaret hittar vi i taket på Nobelmuseet. Man gör en skylt, ungefär en meter hög för varje nobelpristagare. Sedan hänger man upp allt i skenor i taket och skyltarna åker runt runt, på betryggande avstånd från åskådarna.

Herta Müller

OK, det skulle kunna vara ett argument för att man behöver mer plats. Men hur har man då utnyttjat den plats man har? Här har vi montern där Nobelpristagaren i litteratur, Herta Müller, presenteras. Hon använde ofta collageteknik, så därför får vi se en nagelsax i hennes monter. Samt några urklippta ord.

Det krävs en engagerad och bra guide och personlig visning för att detta ska bli intressant. Om man vill att ett museum också ska kunna fungera som en plats att strosa omkring på och upptäcka på egen hand, då är detta ingen bra metod.

Efter att ha gjort flera försök att bli entusiastisk ger jag upp. I en sal finns massor med videodukar, bakom halvgenomskinliga skynken, där olika Nobelpristagare förklarar att det är jättebra med forskning och kunskaper.

Nej, detta övertygar inte om att det behövs mer plats för Nobelmuseet. Kanske personalutrymmena är trånga? Men även så – om man fortsatt har prisutdelningen Konserthuset och Nobelmiddagen i Stadshuset och de föreläsningar som pristagarna brukar hålla fortsatt får berika universitet och högskolor – ja då klarar man sig med en betydligt mindre byggnad som kanske skulle kunna smälta in på Blasieholmen bakom Nationalmuseum. Men jag skulle gärna vilja se hur man tänkt sig det nya museets innehåll, hur man tänker utforma utställningarna.

Men den här kolossen. som ska ligga och knuffas med kringliggande byggnader, den verkar kraftigt överdimensionerad.

Publicerat i Att tolka, Debatt | Etiketter herta Müller, Nobelmuseum, samråd | 60 kommentarer

Tillökning i familjen

Postat den 5 maj, 2015 av Karin

Anna berättar på sin blogg hur det är att få en ny kamera i familjen, hur man fotograferar allt i sin omgivning: ”Allt ifrån gruset på gården till grannen på andra sidan älven. Sådär som femåringar gör när de får låna en kamera! Alla motiv är spännande bara för att de finns och fastnar!” Precis så är det!

Numera har vi alltså en liten krabat på ungefär 600 gram och den visar sig vara riktigt duktig. Det är bara fotografen som måste bli duktigare, men det kommer väl, hoppas jag, när vi lärt känna varandra lite bättre. Anna berättar också stolt att anknytningsfasen gått bra för dem (Wi-fi anslutningen) men så långt har vi inte kommit än.

Vi har faktiskt inte kommit långt alls, men det beror verkligen inte på kameran. Här kommer mitt första råd till alla som funderar på en ny kamera: Byt inte operativsystem i datorn samtidigt som ni köper ny kamera! Det kan slumpa sig så att operativsystemet (Yosemite) inte accepterar det gamla bildbehandlingssystemet (iPhoto) och då blir det krångligt, åtminstone till man lärt sig använda det nya som heter ”Bilder”. Om man befinner sig på en plats med dålig uppkoppling måste man minska ner bilderna för att kunna lägga upp dem på bloggen. Men det verkar inte Bilder vilja göra. Hjälp! Är det någon som vet hur man minskar bildstorleken i bildbehandlingsprogrammet ”Bilder”?

Eller vänta, jag kan nog överlista systemet och välja ett mindre bildformat i epostprogrammet och skicka dem till mig själv…

Jo, det går tydligen, med vissa kvalitetsförluster. Det här ser ju inte så kul ut.

Men om jag zoomar in hittar jag den här. vitsippa farsta

Och här har vi en välbekant vy. slussenvy

Usch ja, det är lite stökigt därnere på Slussen. Mellan Stadshustornet och Riddarholms-kyrkan, ser man Bonnierhuset sticka upp som en rak lite ljusare byggnad.

Där, långt borta, ungefär mitt i bild. Och när jag zoomar in åt det hållet kan jag faktiskt se vad klockan är på Bonnierhusets fasad. bonnierklocka

Det blev alltså inte den där värstingkameran från Nikon som jag tänkte mig först, den som förstorar 85 gånger. För det första väger den lite mer, nästan som ett mjölkpaket. Det är mycket att bära med i handväskan. Och för det andra är det rätt marigt att hålla fast det motiv man zoomar in på långt håll, om man inte använder stativ. Och då blir det ju ännu mer att knö ner väskan.

Det blev inte heller det mindre syskonet till värsting-Nikonen, utan en Canon som heter Powershot SX60 HS. Det betyder att den förstorar 60 gånger och det är ju inte så illa det heller!

Tanken är att jag ska kunna få lite bättre bilder på storlommen i vår sjö. Lommen är på plats, den kommer så fort isen går upp, nu gäller det bara att jag också är där när den patrullerar strandkanten i gryningen.

Ett mycket varmt tack till alla som bidragit med synpunkter! Eftersom jag är lite otålig av mig hade jag nog rusat ut på stan och köpt första bästa (vilket inte alltid innebär att man får det man verkligen behöver) om det inte varit för kloka råd och värdefull information som fått mig att tänka efter en gång till. Bara det att jag varit i fyra olika fotobutiker innan jag bestämde mig är så otypiskt för mig att omgivningen häpnar!

Uppdatering om att ändra bildstorlek

storlek Eh… det där med att ändra bildstorlek går till så här, berättade redaktörn. Så här ser det ut när man ska exportera från från Bilder. Om man klickar på den där lilla pilen till höger om JPEG-rutan, den ensamma pilen, så dyker det upp nya trevliga rutor. storlek 2

Mycket användbara, om man vill ändra storlek på bilderna. Glöm alltså vad jag skrev om den krångliga omvägen att minska bilderna i mejlprogrammet och skicka till sig själv…

Och hjärtligt tack till redaktörn, som är bra på att läsa handböcker!

Publicerat i Foto | Etiketter Canon, Fotokungen, ny kamera | 45 kommentarer

May the fourth… 4 maj … May the force…

Postat den 4 maj, 2015 av Karin

Jag hade tänkt berätta om min nya kamera, men jag har inte fått till den där perfekta bilden ännu, så det kanske dröjer någon dag. Under tiden visar jag en bild som jag tog med min lilla kamera som också är ganska duktig. Jag hoppas bara att den inte blir sur nu när det kommer en konkurrent. Det var så det gick när redaktörn köpte ny dator nyligen. Den gamla datorn, som gott hade kunnat vara reserv-dator, backup-dator, lager-dator eller något sådan, den blev så arg att den tvärdog! Version 3

Här är en bild som jag tycker passar idag, den fjärde maj. ”May the fourth be with you”, tror jag katten säger. Precis som General Dodonna sa, i Stjärnornas krig. Eller egentligen sa han väl ”May the force be with you”.

Det finns en hel May-the-force-vetenskap bland Starwarsfansen. Ungefär samma fras dyker upp på lite olika håll, uttalad av alla möjliga figurer, både Darth Wader och Luke Skywalker. Och på så sätt har den 4 maj – May the Fourth – blivit Starwarsdagen.

Tydligen hade Eddie Izzard med sitt nummer om Darth Wader på lunchrestaurangen när han uppträdde i Sverige i lördags. Det hade varit kul att se. Men man kan trösta sig med Lego-versionen i stället.

Trevlig 4 maj! Snart blir det kamerainköpsredovisning!

Publicerat i Foto | Etiketter May the Fourth | 12 kommentarer

Maj

Postat den 2 maj, 2015 av Karin

Det gick lite fort när jag hittade på teman för maj månad. Första temat måste ju bli Maj, tänkte jag, för det är ju lätt att skriva om. Sedan har jag trasslat in mig i etymologin. Vad betyder egentligen maj? Jag ska bespara er en längre utläggning om detta, ni får försöka tro mig om jag säger att det verkar som om det har med stor och växande att göra. Den romerska fruktbarhetsgudinnan Maia firades den 1 maj och därför fick månaden hennes namn (eller om det var tvärtom) och det är samma ord som major kommer ifrån. Och mejeri! Att maja betyder att pryda med gröna kvistar och blommor, som i majstång. Den som vill följa mina etymologiska irrfärder kan kolla i Hellquists etymologiska ordbok, men jag svarar inte för följderna. Man fastnar lätt!

Och här sitter Carl Larsson i Paradiset, som han kallade denna illustration till Bondepraktikans avsnitt om Maj. Ser lite ut som hemma hos oss i Dalarna.

Om man tänker använda Bondepraktikan för att få ordning på sitt liv bör man se upp. Det var ju lite krångligt med kalendrar förr i tiden och Sverige missade att synka när andra införde den Gregorianska kalendern. Det var först vid kalenderreformen 1753 som vi kom ikapp.

Men då flyttades ju bondepraktikans datum så att det inte stämde. Järnnätterna som låg den 8 till 14 maj hamnade plötsligt mellan den 28 april och 4 maj i stället. ”Järnnätter” verkar för övrigt vara en felöversättning av den tyska bondepraktikans, en hopblandning av Eis (is) och Eisen (järn). I Frankrike kallar man motsvarande fenomen för ”vinterns mitt-i-maj-svans”, la mi-mai queue d’hiver. Hursomhelst blir det inget vidare skördeår om det är för varmt under dessa järnnätter.

Beskows barbenta blåsippa

Men den första maj får man vara barbent, oavsett väderlek. Det höll vi benhårt på som barn och vi frös som lortar vissa år då vårvindarna var mer än friska. För första maj är våren kommen och man får gå utan strumpor och skor, vad än mor och SMHI säger.

Här finns övriga lördagsbloggares inlägg om maj: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla

Publicerat i Lördagstema | Etiketter Almanacksreform, blåsippa, Bondepraktikan, maj | 35 kommentarer

Nästa vecka…

Postat den 25 april, 2015 av Karin

Kommer ni ihåg när Pippi, Tommy och Annika stannade utanför en godisbutik och Annika frågade förhoppningsfullt:

”Ska vi gå in i den butiken?”

Pippi svarade med eftertryck :

”Ja, DEN butiken ska vi gå in i. Långt in!”

Då förstår ni hur jag känner mig när jag står framför en kamerabutik. DEN butiken ska jag gå riktigt långt in i. Och det har jag gjort idag. Med laddat kontantkort knallade jag iväg.

Verm-24mm-P900-0273 Redan innan har jag trampat runt en hel del på nätet för att försöka hitta rätt i kameradjungeln, men det är banne mig inte lätt! Den här artikeln blev jag lite tagen av. Den visar först en panoramabild från Yellowstone National Park, tror jag det är.

Ser ni tornet därborta? Jomen däääär. Lite till höger uppe på bergskammen. Nu då?

Verm-2000mm-P900-0263-960x720 Verm-124mm-P900-0269-960x720

Och här kan man nästan se vilka som befinner sig på tornets terrass. Verm-4000mm-P900-0259-960x720

Det vill till en väldigt duktig kamera med superzoom för att kunna gå så nära från så långt håll. Förstoringen är på 85 gånger! Om det vore en systemkamera skulle objektivet vara bortåt två meter! Men denna kompaktkamera är betydligt behändigare. En sådan vill man ju gärna ha och sitta på stranden och lura på storlommen i sommar! Den (kameran, inte lommen) har en lättare kusin, som klarar en förstoring på 60 gånger. Inte illa det heller.

Först gick jag till en välrenommerad kameraaffär på Hornsgatan. De var vänliga, pedagogiska och tjänstvilliga. Lite för medgörliga. Jag saknade den där råheten som man kan möta i professionella affärer: ”Det där är inget för dig, har du funderat på en xx-kamera i stället?” Så jag knallade vidare till favoritaffären, som bemannas (ja, bara karlar) av idel kameraproffs med en mycket förtroendeingivande nördframtoning.

Men… de har stängt på lördagar! Otålig som jag är funderade jag en sekund på att åka till Media Markt eller nåt och plocka vad som helst från hyllan. Jag besinnade mig dock och gick hem för att skriva lördagsblogg i stället. Men nästa vecka, då blir det kamerainköp! Jag är inte ensam om att våndas över vilken kamera jag ska ha, så kanske jag rentav kan få lite goda råd?

Veckans ämne för lördagsbloggen är alltså Nästa vecka. Tack Wienerbrödslandet för fina teman denna månad. Och nästa vecka är det ju också dags för nya teman. Vem tar över?

Oj, det är tydligen min tur! Vad sägs om följande maj-teman:

 2 maj: Maj
 9 maj: Museer 
16 maj: Fåglar 
23 maj: Fotografera (igen!)
30 maj: Sommarläsning

Här finns lördagstemabloggarna: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla

Publicerat i Foto, Lördagstema | Etiketter Coolpix p900, kameraköp | 66 kommentarer

En ny teatertrend?

Postat den 19 april, 2015 av Karin

Andreas Cervenkas pjäs Vad är pengar? går på Dramaten, men är utsåld till halva juni. Stadsteatern spelar Välkommen till prekariatet, en pjäs om sms-jobb, timvikarier, bemanningsanställda och migrantarbetare. På Teater Tribunalen i Stockholm går Experimentet som handlar om ”arbetslinjen”. Och på Dramalabbet kan man se Dö inte än! jag ska bara fakturera först, en föreställning om vinstjakt i välfärden. Det ser banne mig ut som en ny trend i teatervärlden, kritiken av den moderna ekonomins avarter.

Dramalabbet är en liten scen på Östgötagatan, nära Mosebacke torg. Föreställningen handlar om varför det är alldeles nödvändigt med vinster i välfärden och den bygger på olika politikers och företagares autentiska repliker. Den är rätt effektiv i all sin enkelhet, rolig och otäck.

dö inte än Ett vårdbiträde på äldreboendet förklarar engagerat hur hon fått lära sig att man ska göra för att få skinkskivorna att räcka längre. Men delar dem, förstås. Men så måste man arrangera dem lite tjusigt så att den rundade delen av den halva skinkskivan följer tallrikskanten för då ser det alldeles naturligt ut. Och de redan rätt små gurkbitarna måste också delas i halvor. Eller kanske fjärdedelar…

Samtidigt ska gamlingarna tittas till, men gärna förmås att somna om, så att man hinner dela de där gurkbitarna till frukosten.

Sedan blir det underhållning för klienterna på äldreboendet och även detta bygger såvitt jag förstår på autentiska exempel. tabletter En måttligt begåvad trubadur och en lättklädd dansös iscensätter Flickan i Havanna, medan publiken med rullstol och rullator generat tittar bort. Utom en av gamlingarna som diskret försöker hänga sig i ett draperisnöre i bakgrunden. Han upptäcks dock och hans frihetsprojekt avbryts.

Ägarna talar engagerat om sina visioner för verksamheten, vilket främst handlar om ett antal nya produktionsenheter inom en snar framtid. Personalen drömmer i stället om att starta ett äldreboende på landet för sin egen ålderdom.

Ack ja, efter att ha sett den här föreställningen är det precis vad man börjar fundera på.

Publicerat i Att tolka, Livet | Etiketter Dramalabbet, dystopi, vinster i välfärden | 30 kommentarer

Glädjen med att blogga

Postat den 18 april, 2015 av Karin

Det finns många glädjefylla verksamheter som jag skulle kunna skriva om på dagens tema: Glädjen med att… som vi fått från Wienerbrödslandet.

Eftersom det är lördagstemabloggardags tycker jag att det passar ovanligt bra att skriva om glädjen med att blogga. Dit hör bland annat utmaningen att försöka skriva på ett givet tema. Att börja med tanken att näe, nu har jag nog inget att skriva om. Omöjligt tema, inte mitt ämne… Men så dyker det upp en bild, en tanke, en situation och vips har man sitt blogginlägg givet! Det är kul. Och det är väldigt roligt att vandra runt till alla andras bloggar och se vad de fått ut av samma ämne. Oväntade, roliga, gripande och tänkvärda tolkningar.

Glädjen med att blogga är framförallt kontakterna man får med trevliga människor på olika håll. Nya kompisar helt enkelt. Personer som delar ens intressen och ser till att man kommer iväg till en utställning eller konsert (Hej Monica, Anna, Ingrid och Niklas!).

Utan bloggandet hade jag nog aldrig hamnat på denna fina konsert med muciserande barn i Riddarhuset

Tänk om jag hade missat Louise Bourgeois-utställningen på Moderna Museet! Tack vare besökande bloggkompis kom jag iväg.

Det finns bloggkompisar som man vet att man kan hälsa på om man har vägarna förbi, även om det är på avlägsna platser (Hej Dina och Lena!) och bloggkompisar som ordnar simma-varje-dag-på-sommaren-utmaningar, bloggträffar och annat trevligt (Hej Ulrika och Lotten!).

Utan bloggandet hade syrran och jag inte hittat till Pettas på Åland (Hej Karin och Uffe!). Och då skulle jag inte ha fått de här fina stockrosorna. Eftersom jag beklagat mig på bloggen att jag hela mitt vuxna liv misslyckats med stockrosor fick jag ett par plantor av Karin på Pettas, och har man sett! De överlevde och blommade praktfullt långt in på hösten! Det kan man kalla glädjen med bloggandet!

Bloggandet är dessutom ett bra sätt att hålla kontakt med syskonen, mellan IRL-träffarna (Hej Skogsgurra, Hyttis, Kicki och Storfiskarn!) och gamla kompisar kan ha lite koll på vad man har för sig (Hej Eva och Kristina!).

Och kommentarerna! Det är kul att få synpunkter på det man skriver om. Jodå, även brorsans stundom en smula impertinenta påpekanden. Det är sånt som får en bloggare att skärpa sig lite till. Men nackdelarna då? Nej. Jag kan faktiskt inte komma på några nackdelar. Det är ju en helt frivillig verksamhet och jag skriver när jag har lust.

Och här kan man läsa om alla andra lördagstemabloggares glädjeämnen: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla

Har jag missat någon? Hojta till i kommentarsfältet i så fall!

Publicerat i Att skriva, Lördagstema | Etiketter bloggandet, bloggkompisar | 42 kommentarer