Karin Englund

”Nej tack, inget vin för mig.”

Postat den 29 oktober, 2016 av Karin

I väntans tider är Pettas-Karins veckans-tema-förslag. Och det kan man verkligen säga om dessa dagar. Vi väntar besök från Brasilien; dotter och dotterdotter är på väg hit. Men just som jag inventerade förrådet med varma barnkläder, stövlar och annat kom ett meddelande från São Paulo: Halsfluss, hög feber och flygförbud. Så trist! Det hade annars varit ett vältajmat besök eftersom alla kusinerna, som längtat så mycket efter sin minstingkusin, har höstlov. Nu fortsätter vi att vänta och längta och hoppas att det i alla fall blir en Sverigeresa inom kort.

Veckans tema blev alltså högaktuellt för mig. Min plan var annars att skriva om hur man numera får veta att någon väntar barn. Oftast börjar man väl undra när kvinnor i fertil ålder säger: ”Nej tack, inget vin för mig!” Väninnorna utbrister: ”Va, är det sant!” Och så sprids nyheten.

När frågan var aktuell för mina föräldrar gick det annorlunda till. De var dessutom nykterister, så den där vinmetoden skulle ju inte ha fungerat.

Det var tydligen så att man uttryckte sig lite diskret om detta ämne, även mellan äkta makar. För hur ska man annars tolka detta budskap, som enligt familjemytologin var mammas sätt att berätta för pappa att hon väntade barn?

Pappa rakade sig med rakkniv, som ingen fick röra, mer än pappa. Den skärptes med en strigel av läder som alltid fanns till hands på en krok på dörrkarmen i köket. Det var en omständlig procedur som också krävde varmvatten, raktvål, rakborste, raklödder och så behövdes en rakduk. Gärna den där större modellen av näsduk som var vanlig förr, blårutig i mjuk bomull. Så när mamma ville berätta nyheten om kommande tillökning för pappa tog hon helt enkelt och broderade ett par blåklockor och en liten blåklocksknopp på pappas rakduk! Subtilt, tycker jag.

Tack Pettas-Karin för fina teman under oktober. Nu tar Livsrummet över: 5 nov Ögon, 12 nov Fiber, 19 nov Sits, 26 nov Grått. Och här finns övriga veckotemabloggare: Anna Ankis tankar Jordgubbar och bubbel Livsrummet Pettaskarin Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön

Publicerat i Att tolka, Livet, Lördagstema | 22 kommentarer

Rapport från akvarell-landet

Postat den 24 oktober, 2016 av Karin

När jag skrev om mitt akvarellande senast, var det någon som läste det som akvarell-landet och det kan man verkligen kalla det. När man sitter med färger, papper, penslar och vatten försvinner resten av världen; det händer lätt att timmarna går och man ska bara försöka en grej till… och en till. Och om man gör så här i stället… Eller testar med den här bakgrunden…

Jag vill inte påstå att det går framåt med mitt målande, för det går i rakt motsatt riktning mot vad jag tänkt mig. Men jag börjar acceptera att det är den väg jag måste ta. Så nu blir det noggranna, detaljrika, lite för fotografiska målningar ett tag. Sedan ska jag så småningom kunna måla lite friare, hoppas jag.

Här är trappan upp till ateljén där jag går en akvarellkurs på tisdagsförmiddagarna.

Och här. Ledstång eller inte ledstång, det är frågan. Man kan ju göra lite som man vill när man målar.

Ibland är det kompisar som fyller år eller ska grattas av annan anledning och det är välkomna tillfällen att få måla en blomma eller fler. Höstanemoner, till exempel. Och alla höstlöv som vill bli porträtterade. Lite ironiskt att jag faktiskt försökte plocka bort ett höstlöv från bordet. Inte ska det ligga här och skräpa, tänkte jag, innan jag insåg att det inte var lövet, utan den målade varianten. Apropå det där med alltför fotografiskt.

Ett sommarminne som blev en födelsedagshälsning häromdagen. Det gäller att ha skissblocket med sig i alla lägen, för annars blir det svårt att återskapa en sådan här ljus julikväll då ytterdörren står på glänt.

Här är hemläxan till i morgon. Om jag hinner ska jag försöka göra en ”slarvigare” version också.

Publicerat i Att måla, Att tolka, Träning | Etiketter akvarell | 29 kommentarer

Du LOVADE ju…

Postat den 23 oktober, 2016 av Karin

Att lova är att pantsätta framtiden. Den som lovar runt håller ofta tunt. Promise little do much. Lova lite, gör mycket. Underpromise, overdeliver. Håll det du lovar och lite till….

Löften skapar både ordspråk och komplikationer i livet. Om inte förr lär man sig snabbt när man har med barn att göra att det är väldigt dumt att bygga upp skuldberg genom lättvindiga löften. Det är inte roligt att möta en besviken blick från en ledsen unge: ”Men du LOVADE ju!” Och det är lika dumt att övertala dem genom att bygga upp orealistiska förväntningar. Som i: ”Jag lovar, det är jättekul på museet!”

Bättre att låta dem upptäcka det själva, vilket de ofta gör på lite oväntade sätt, som här, där utsidan på Avesta Art visar sig vara en finfin klättervägg. Och så finns det ett roligt pysselrum med generöst med material. Det gläder ett farmorshjärta när telningarna säger: ”Snälla, vi KAN väl åka till Avesta Art!” Det är förresten samma sak om man jobbar som turistguide eller färdledare, kom jag just på. OK, det får bli ett annat inlägg!

Löften är veckans tema i lördagstema-gruppen, dvs det som nu är veckans-tema-gruppen. Pettas-Karin bestämmer teman denna månad. Nästa vecka är det I väntans tider. Någon som vet vem och vad det är nästa månad?

Här är deltagarna i gruppen:

Publicerat i Livet, Lördagstema, Ord | Etiketter Avesta Art, löften, ordspråk | 12 kommentarer

Idyll

Postat den 14 oktober, 2016 av Karin

Idyll betyder ”Liten bild” på grekiska och användes för små korta dikter, gärna om vackra landskap, med herdar och herdinnor.

Fast smådikternas – eller idyllernas – mästare Theokritos, skulle bli förvånad om han såg vad vi menar med idyll idag.

Han diktar om dråpliga vardagsscener, och föralldel om herdestunder också. Men det kan handla om en berusad herde som full av självtvivel pratar med sin utvalda: kanske är han för ful, har för ovårdat skägg, för platt näsa? Han har i alla fall plockat äpplen åt henne och lovar att komma med fler. Theokritos Sånger eller ”Idyller” översattes (på nytt) i början av 2000-talet av Ingvar Björkeson.

Adinosfesten är en av de mest kända och där kan man bland annat läsa om hur två damer på Sicilien som är på väg till Adonisfesten blir åthutade för att de pratar för mycket: ”Tyst på er, kacklande gäss, hör upp med ert ändlösa pladder!” De svarar: ”Nej, hör på den! Vem är du? Vad angår det dig om vi ’pladdrar’? Vill du befalla så köp dig en slav; syrakusiska damer hunsar du inte!” Kanske inte riktigt det vi menar med idylldiktning. Allt är med versfötterna i god ordning på elegant hexameter, förstås.

Sådana här bilder hittar man många av när man söker på ”Idyll”. Någon mer än jag som tror att det finns en risk att kvällen slutar allt annat än idylliskt?

Idyll är Pettas-Karins förslag till veckans tema. Nästa vecka blir det Löften. Och här är veckotemaskribenterna:

Publicerat i Att läsa, Att översätta, Att tolka, Böcker, historia, Lördagstema | Etiketter Theokritos | 30 kommentarer

Katten på bordet

Postat den 8 oktober, 2016 av Karin

Katten på bordet är Pettas-Karins förslag till veckotema denna vecka. Så lägligt, för jag har just återfunnit några foton av vår katt Alexander som var en kär familjemedlem på åttio- och nittiotalen.

När katten är borta dansar råttorna på bordet, heter det ju egentligen. Det stämmer inget vidare på Alexander, för husmusen på landet brydde sig verkligen inte om ifall han var hemma eller ej.

Han var en usel musjägare. Jag försökte lära honom hur man gör. Jag till och med fångade en mus med hjälp av en skokartong, lät honom nosa lite runtom och så gläntade jag försiktigt så att musen kom ut. Den var lite förvirrad och inte särskilt snabb, men Alexander missade ändå.

Till sist klättrade musen upp i gardinen, som en annan kusin Vitamin. Alexander slickade sig obekymrat på tassen och hade verkligen inget med saken att göra.

Alexander ville alltid så väldigt gärna upp på bordet, men det fick han inte. I alla fall inte för sin unga matte och mig.

Redaktör’n, däremot, var lite mer medgörlig. Alexander visste precis vad som gällde. Det var inte ovanligt att han höll redaktör’n sällskap vid frukostbordet, alltså PÅ bordet. Men så fort jag kom in i köket försvann han ner på golvet som en oljad blixt.

Mycket märkligt, för jag hade faktiskt bara sagt åt honom vad jag tyckte om saken. Inga bestraffningar, inga belöningar eller försök till betingningar, bara ett bestämt nedlyft från bordet. Men så var han ju en ovanligt begåvad katt, förstås.

Han tog igen det där med att sitta på bordet när vi var på landet. För utomhus, på trädgårds-möblerna var det helt OK och han visste att jag inte hade något emot det. Här sitter han belåtet och ser sig om. Att jag kommer på trädgårdsgången gör inget. Han vet att han får.

Nästa vecka är veckotemat Idyll (och då skulle jag ju kunna använda bilden med Alexander under farmors äppelträd igen!). De som är med i veckotemat är:

Publicerat i fåglar, Foto, Lördagstema | Etiketter Katt, musjägare | 20 kommentarer

Och hur går det med akvarellandet då?

Postat den 6 oktober, 2016 av Karin

Jotack, jag kämpar på. Målet är att komma bort från det där alltför fotografiska och måla lite friare, mer akvarelligt. Dit är det en lååång väg och det kanske är så att jag måste gå via verklighetsliknande målningar för att komma dit. Inga jämförelser alls, verkligen inte, men nog är det den vägen många konstnärer vandrat.

Så jag börjar acceptera att jag är inne i en hyperrealistisk lärofas. Såhär.

Och såhär.

Publicerat i Att måla, färg, Foto | Etiketter akvarell | 20 kommentarer

Ju flera kockar…

Postat den 4 oktober, 2016 av Karin

Ju flera kockar desto bättre soppa! Visst finns det situationer där det är bra att någon har full koll och bestämmer hur det ska vara, men det finns många fler situationer där det blir både roligare och bättre resultat om var och en bidrar efter förmåga.

Varje år brukar vi fira arbetarförfattaren Johan-Olov Johansson den lördag som ligger närmast hans födelsedag den 12 augusti. Firandet består av att vi ses vid hans barndomshem, som numera råkar vara vårt fritidshus och så blir det musikunderhållning, högläsning av någon av hans noveller, eller kanske till och med en dramatisering av hans texter.

Vi äter smedmat (glödstekt sill och potatis) dricker svagdricka och så blir det kaffe och kringlor. Om någon har varit extra duktig på att främja hans författarskap under året delas Årets mästersmed ut.

Deltagarna är dels medlemmar i Johan-Olov-sällskapet, dels alla andra som har lust att komma och delta. Det kan vara femtio till hundra personer. Och då krävs det många kockar! Det är ett rutinerat gäng som steker sill, kokar potatis, skivar lök, beställer rätt sorts tunnbröd och svagdricka från den lokala handlar’n, bakar kringlor, hämtar bänkar och bord så att det räcker, fixar med högtalare och musikanläggning. Min uppgift är att se till att det finns rena dukar till alla bord och vaser med blommor. Samt att klippa gräset ett par dagar innan.

Förberedelser. Det ska vara olika dukar på borden, sa min mamma. Så var det förr. Man tog vad man hade, överkast, gardiner alla tygstycken som räckte till.

Evenemanget bevakas naturligtvis av lokalpressen.

Det brukar bli en alldeles utmärkt soppa som alla dessa kockar lagar till! I år kunde jag inte delta. Jag hann åka dit en sväng några dagar innan, lägga fram dukar, plocka fram vaser och klippa gräs. Men på själva Johan-Olov-dagen gick det bra ändå. Syrran ryckte in som vikarie och det fungerade alldeles utmärkt alltihop har jag fått mig berättat.

Ju flera kockar… är veckans tema och det är Pettas-Karin som tagit över temarodret. Nästa vecka skriver vi om Katten på bordet. Och här har vi de övriga lördagstemabloggarna:

Publicerat i Böcker, Lördagstema | Etiketter Johan-Olov, Mästersmed | 16 kommentarer

Praktiskt och progressivt…

Postat den 27 september, 2016 av Karin

Designade av Sven-Erik Juhlin

Fräscha plastmuggar och plastkanna.

Plasten kom till Sverige just när vi var i färd med att omvandlas till världens modernaste land. Och fort gick det!

Ut med trasmattor och blommiga porslinskoppar – in med plast. Hygieniskt och modernt.

Och progressivt. Det var liksom bakåtsträvande och mossigt att tycka att plast var vulgärt. Föga anade vi då… Nu har plasten blivit ett globalt problem, inte minst i haven. Tillsammans med utfiskning och temperaturhöjning innebär det ett hot mot livet i havet, och därmed också för livet på land. Här finns en skildring av vad som pågår under ytan. Det är mycket på grund av girighet och slarv som det blir så här illa. Om bara alla tog sitt ansvar, om förpackningsindustrin var lite mer miljömedveten. Om världens alla öldrickande semesterseglare slutade slänga plasten som håller ihop burkarna i vattnet, om de stora kryssningsfartygen kunde sluta att dumpa allt avfall i haven. Om vi alla kunde se oss om lite extra så att vi är säkra på att det inte ligger några plastpåsar och skräpar efter oss i naturen efter picknicken på stranden eller i parken.

När jag efter fyrtio år återvände till välkända platser i östra Kenya var allt sig likt, nästan. Samma rektangulära swahilihus med palmbladstak, samma små stånd längs vägkanten med papaya, mango och bananer. Men det hade tillkommit ett nytt inslag. Längs vägarna och på bygatorna låg något som såg ut som smutsiga snödrivor. Det var sådana där tunna prassliga plastpåsar som går sönder så lätt att det inte är någon idé att spara dem och återbruka. Så de slängs. Nu är det förbud mot sådana på gång i många länder och det är nog en bra idé.

Mitt förhållande till plast är Olgakatts sista veckotema för september. Tack för bra teman! I oktober tar Pettas-Karin över och här är hennes förslag till teman i oktober: Ju fler kockar… Katten på bordet, Idyll, Löften, I väntans tider.

Publicerat i Debatt, Lördagstema | Etiketter haven, miljön, Plast | 28 kommentarer

Veckans tema är ekologiskt

Postat den 23 september, 2016 av Karin

Lördagstemat har blivit ”veckans tema”, och denna vecka är det ekologiskt, enligt Olgakatts förslag.

Vilken tur då att jag formligen vältrat mig i ekologiska produkter på sistone. Så här års kommer kompisar hem från respektive lantställen med hemodlade grönsaker, garanterat obesprutade och så goda!

Och i helgen åt jag lunch på Äppelfabriken på Färingsö, där man också kan musta sina egna äpplen om man har, eller köpa marmelader, chutneys, moser, muster, geléer, safter och glögg. Den alkoholfria äppelglöggen är populär och skulle man vilja ha i alkohol kan man ju lätt fixa det själv. De använder ekologiska råvaror – äpplen, rabarber, hallon och jordgubbar. Sockret är ekologiskt rörsocker.

Gott och vackert och ett trevligt utflyktsmål!

På Färingsö finns också den spännande butiken Juntras Grönt som också är Thailänska restaurang, med rätter gjorda på egna grönsaker, grannens ägg, och annat närproducerat av olika slag.

I butiken kan man köpa obesprutade grönsaker som plockas varje morgon. Diverse kryp hålls borta utan gifter. Fina kryddväxter och massor med blommor finns det också. Jag har aldrig tidigare sett så stora luktärter. Tvåmeters!

Stället är populärt och det är tur att det finns så många sittplatser runtom i den fina trädgården. Den här helgen (24-25 september) är sista öppna helgen för denna säsong. Lägg namnet på minnet för kommande utflykter. Nästa år är det tioårsjubileum.

Och så har vi förstås Bonden egen marknad runt knuten. På Katarina Bangata, på Södermalm i Stockholm är det marknad alla lördagar från den 6 augusti till den 22 oktober.

Här är det lite blandat deltagande, så det gäller att kryssa sig fram mellan stånden och fråga hur det är med det ekologiska.

Men nyskördat, närproducerat och småskaligt är det i alla fall, enligt de regler som gäller för bondens marknad. Ibland tänker jag att det är lättare att hitta ekologiska produkter när man bor mitt i stan, än det ibland kan vara på landet. Men är man lite nyfiken och ihärdig hittar man nog ekologiska varor lite varstans i landet. Det är ju allt fler som inser att det är nyttigare för både kroppen och klotet och dessutom ofta godare.

Lördagstemat har blivit Veckans tema och jag ligger lite efter, tror jag. Hursomhelst är temat från och med i morgon: Mitt förhållande till plast och syntet.

Här är listan på deltagare i veckotemat (tror jag). Säg till om någon ska läggas till eller strykas!

Publicerat i Att odla, Lördagstema, Trädgård | Etiketter Äppelfabriken, Bondens egen marknad, Juntras Grönt | 20 kommentarer

Tiga är guld

Postat den 13 september, 2016 av Karin

Under en av mina vandringar på stan blev jag akut kaffesugen. Slog mig ner på närmaste servering, vid det sista lediga bordet. Just som jag skulle börja dricka mitt kaffe kom ett sms i mobilen. Meddelandet behövde ett omgående svar (barnbarnens frågor är högprioriterade). Det blev ganska många sms fram och tillbaka och och när jag till sist började dricka mitt kaffe såg jag att jag fått sällskap. En man satt mitt emot mig med urdrucken kaffekopp, upptagen av en broschyr. Hur länge hade han suttit där? Borde jag säga något? Svårt att börja när vi suttit där ett bra tag utan att prata. Och för övrigt tilltalar väl en dam inte en främmande herre. Eller är det tvärtom? Hjälp, Ribbing!

Hursomhelst hann jag aldrig säga något förrän han reste sig upp och sa ”Very nice not talking to you!”

Jag började förstås be om ursäkt, prata om barnbarn och förklara att svenskar är lite ouppfostrade, rent generellt. Men han höll upp handen och sa att verkligen inte, han menade det. Väldigt skönt att få sitta tyst en stund! Ja, vad svarar man på det? Jag önskar att jag hade kommit på något fyndigare än ”That’s nice”, men det gjorde jag inte. Såhär i efterhand kan jag förstås tänka mig en massa lämpliga repliker. Gärna något på temat Wittgenstein, han som sa att det man inte kan prata om måste man tiga om.

Jag har ingen bild från tillfället, men när jag såg mig om upptäckte jag att många andra satt likadant. Här är en snabbskiss, som jag gjorde på ett av paren.

Aj då, tjejens stol har bara ett ben! Och killen tycks ha varit på lägenhetsvisning och glömt ta av sig de där blå plasttossorna… Jag är visst lite ringrostig, tror jag. Sånt här höll jag på med hela tiden, förr i tiden.

Publicerat i Okategoriserade | 24 kommentarer