Jag har haft ansvar för fem blandade barnbarn av och till och i olika konstellationer de senaste fem dagarna, tills jag sorterade upp dem i går på respektive föräldrar. Det ger oväntade bonusinslag, som till exempel att jag får hjälp med Pokemonjagandet så att jag nu levlat till 27 (vilket är mycket imponerande).
Dessuto
m är Eriksdalsbadet ett populärt besöksmål med barnbarnen, så det blev många timmar där vid ett par tillfällen. När det var dags att torka håret kunde kunde jag inte hitta en fungerande hårtork och stoppade huvudet under handtorken så att jag kom ut som ett vanvårdat penntroll.
När vi åt tillsammans efter allt badande bad jag barnbarnen om ursäkt för min yviga frisyr. Åttaåringen tittade förvånat på mig och utbrast: ”Men jag tycker att det är fint.”
På själva Valborgsmässoafton åkte vi ut till välkända trakter vid Vinterviken i närheten av Aspudden. Där bodde vi i många år och dit gick man på Valborg för att träffas och njuta av den stora kasen. Dottern och jag hade berättat för näst yngsta barnbarnen om den stora elden och hon var förväntansfull. MEN. Förra året var det någon som fick eld i håret, så i år var det nästan ingen eld alls. Ingen Valborgsmässokase. Treåringen tyckte att den lilla elden i ett eldfat var helt OK. Hon skulle bara veta! Min besvikelse var stor, eftersom jag är lite smygpyroman. Va? Ingen kase? Nästa år är det jag som åker till landet och eldar. 
Banne mig!
PS. Nu har jag vårstädat sidan och tagit bort vinterbilden i huvudet. Körsbärsblommorna blommar i Kungsträdgården igen och när solen skiner är det riktigt fint!
