Och bilen går bra?

Postat den 4 september, 2019 av Karin

Så här års återsamlas man för det mesta i sina basläger och habitat, efter sommarutflykter åt olika håll.  En vanlig fråga när man återses i början av september är: ”Och hur har sommaren varit?”

Ofta anpassar man ju svaret lite efter person och situation och i år har jag blivit bra på att välja svarstyp rätt omgående. När det är knappt om tid blir det: ”Lite blandat, Dalarna, Gotland och stan; barn, barnbarn och akvarell. Och du?”

Om det finns tid för följdfrågor och diskussion blir det: ”Ganska otursförföljd. Trasig fot, tillskrynklad bil, avbiten halv kindtand och – som final på sommaren – en vattenläcka i nya lägenheten.” (Ja, jag har flyttat igen, denna gång till Skarpnäck.) Så nu ska jag evakueras under den tid som det tar att riva kök och badrum, torka och återställa. Tre-fyra månader säger byggfirman.

Synd, för jag stortrivs i nya lyan. Gång och cykelavstånd till barn och barnbarn. Sju minuter med cykel till en finfin badplats. Nära till Nackareservatet, Orhem, Söderbysjön och andra trevliga platser. Två minuter till tunnelbanan. Trevlig gård. Alldeles lugnt och tyst om nätterna.

Så här såg det ut vid Lilla Flatenbadet häromkvällen.

Nu drar reparationerna i lägenheten i gång nästa vecka. Bilen är redan på sjukhus och blir klar nästa onsdag. Tanden är hoplappad. Foten är röntgad och en tå är bruten, men inga mellanfotsben. Det får bli lite sjukgymnastik och bra skor framöver.

Och ni då? Hur har sommaren varit?

Publicerat i bostad, Livet, otur | Etiketter , , , | 30 kommentarer

Vi vann!

Postat den 31 augusti, 2019 av Karin

När jag nu får vara med igen på Facebook, hittar jag en hel del intressant. Som den här bilden till exempel, som jag hittade i en sådan där ”Vi-som-kommer-från”-grupp. Horndal i detta fall. Så kul att se. Och en bild som denna engagerar gruppen och nu är alla identifierade utom möjligen en.

Själv står jag i bakre raden i mitten. Någon ishockey-karriär blev det dock inte; matchen var mer tänkt som en muntration och vi spelade mot ett herrlag med seniorer. Att flickor skulle spela på allvar fanns liksom inte som ett alternativ. Vi vann, vill jag minnas.

Publicerat i Foto, historia, Livet | Etiketter , , | 25 kommentarer

Utslängd – insläppt

Postat den 26 augusti, 2019 av Karin

Sedan ett tag har jag varit utslängd från Facebook. Det har fungerat ibland, men så fort jag gjort något (kommenterat, lajkat, försökt lägga in en bild osv) har den här irriterande rutan kommit upp.

Sedan har jag inte kommit vidare. För ett tag sedan kom jag på att det kan bero på att jag blockerar alla annonser.

Med Facebook-logik är det ju rimligt: ”Du kan använda Facebook gratis eftersom det finansieras med reklam. Om du inte vill se reklamen kan du inte använda oss.”

Så nu har jag låtit reklamen flöda ett tag och jag verkar vara tagen till nåder igen. Än så länge är det en teori, eftersom jag inte är så flitig på FB, men jag har i alla fall lyckats kommentera några gånger utan att bli stoppad.

Ibland kan ju reklamen dessutom ha lite underhållningsvärde. Den här knasiga översättningen av en annons från ett nederländskt flygbolag till exempel. Efter att ha jobbat några somrar som färdledare i outhärdliga uniformer trodde jag först att det stod: ”Det är vår blå uniform som gör att vi inte står ut.”

Publicerat i Att översätta, Att tolka, Språkpolisen | Etiketter , , | 10 kommentarer

Tack, nu jag förstår!

Postat den 31 juli, 2019 av Karin

Det har varit bokdagar i Säffle (en utvidgning av bokdagarna i Dalsland) och Sara Lövestam pratade om sina böcker, men mest om sitt älsklingsämne grammatik.

Hon är enastående bra på att få en att inse att fullständigt självklara saker kan vara väldigt konstiga om man som invandrare ska lära sig svenska. Ta vår ordföljd. Jag har aldrig någonsin tänkt på att vi har en underlig ordföljd, men det har vi.

Titta på de här enkla meningarna: ”Här sitter jag” och ”Nu äter jag”. Verbet på andra plats i meningen. Försök att översätta till engelska med samma ordföljd: ””Here sit I.” ”Now eat I.” Det går ju inte! För dem som lär sig svenska är det naturligare att säga ”Nu jag äter”, oavsett vilket språk de kommer från. Sara beskrev hur det krävs övning, övning och övning just på verbets placering i huvudsatser. Om man börjar med plats eller tid ska verbet alltid komma tvåa.

När hon gnuggat in detta hos sina elever med övning på övning utbrister de till sist lyckligt:”Tack Sara, nu jag förstår!” På Youtube finns ett klipp med hennes beskrivning av detta. Lyssna gärna på hela föreläsningen. Just ordföljden kommer ungefär 17 minuter in i filmen.

Publicerat i Att läsa, Att översätta, Att skriva, Böcker, Ord, Språk | Etiketter , | 17 kommentarer

Månminnen

Postat den 20 juli, 2019 av Karin

I dag är det gott om månlandningsminnen i medierna. Denna blogg vill ju inte vara sämre, även om mitt månlandningsminne är flyktigt – någon minut bara – och kanske inte så värst spännande. Jag gick på någon av de centrala gatorna i Dar es Salaam, Uhuru Street eller kanske det var Lumumba street. Där fanns en radio- och TV-butik. Det fanns knappast några TV-apparater alls i Tanzania på den tiden, men i butikens skyltfönster fanns en en svart-vit TV med flimrig bild, uppkopplad via parabol och satellit.

Eftersom det stod en liten folksamling framför butiken stannade jag till och fick veta att det var månlandning på gång. Men kunde skymta en klumpig figur som baxade sig ut ur en trång dörröppning. Åskådarna diskuterade nyttan av detta och verkade vara tveksamma till om det verkligen var värt pengarna och eventuella människoliv. Jag gick vidare och missade alltså de berömda första stegen på månen.

Nyttan av månfärderna diskuteras fortfarande och personligen tycker jag kanske att den här bilden (som jag lånat av NASA) är bästa resultatet. Bilden på Jorden tagen från Månen. Den ser ut som en sådan där extra fin marmorerad glaskula där ute i rymden och det är klart att vi måste vara riktigt rädda om den, sas det då. Och så sägs det nu …

Utöver rymdfarkosttekniken och alla komplicerade koder och programmering som det krävde, är det nog stenarna som astronauterna hade med sig hem som varit intressantast för vetenskapen.

Där går det att läsa av månens ålder och kanske också dess ursprung. Troligen består den av bitar från en föregångare till Jorden. Bitarna slets loss vid en kollision och så klumpade de ihop sig till vår måne. Eller nåt. Det är ännu så länge en teori, så det kanske inte är något man ska lägga på minnet. Men ungefär 4,5 miljarder år är den i alla fall, det är man rätt överens om, på ett par hundra miljoner år när.

Publicerat i Att resa, Att tolka, Debatt, historia, Natur | Etiketter , | 8 kommentarer

Byskvallret sprider sig

Postat den 30 juni, 2019 av Karin

Undrar om huset känner sig lite försummat. Vi brukar vara här på midsomrarna, men i år blev det Stockholm i stället. Och det var ett tag sedan jag klippte gräset. Låt oss säga att det är mitt bidrag till humlornas och binas överlevnadschanser.

När jag kom hit blev jag förvånad att gräset kan bli SÅ högt. Sittgruppen framför huset var till hälften gömd och lilla paviljongen omgiven av mer än meterhögt gräs.

Så här högt gräs klipper man inte med gräsklippare egentligen. Men vad ska en stackar fattig flicka göra? Slå med lie vågar jag inte, ovan som jag är, för då kan man drabbas av liekärring och det är inte kul. Så det fick bli gräsklipparen i alla fall. Först en gång på högsta klippläget åt ena hållet och sen åt andra hållet. Och sen tre hack lägre också åt två håll. Det tar tid, men det går. Ett par timmar senare var delar av tomten framkomlig utan akut fästingrisk.

Och titta här! Jag tror att den blålila blomman kallas byskvaller, för att den sprider sig så snabbt. Jag har varit mycket tveksam till om det verkligen är den blomman, eftersom den snällt har hållit sig till samma lilla tuva i alla år.

Men nu! Nu poppar den upp lite varstans och jag inser att den inte haft en chans tidigare år, eftersom vi klippt gräset och bara lämnat just den där lilla tuvan där den brukade finnas. När den fått hållas utan gräsklipparens inblandning blir det så här. Jag låter dem stå kvar. Jag gillar byskvaller.

Publicerat i Att odla, Blommor och bin, Trädgård | Etiketter | 21 kommentarer

Mission (nästan) impossible

Postat den 27 juni, 2019 av Karin

Jag fick ett uppdrag för ett tag sedan av brorsan. Det handlade om att leta upp ett konstverk som han köpt av en person i Stockholm. Innan han hann hämta det reste säljaren bort och lade då konstverket för avhämtning någonstans på sin kolonilott i Bromma. Brorsan bor i Västmanland, tror jag, eller Örebro län, kanske. Och jag bor i Stockholm, så det var ju rätt naturligt att uppdraget gick till mig.

Dagarna gick och jag var lite låst av transporter och leveranser som skulle passas, så jag skickade uppdraget vidare till en kompis i Bromma. Skulle hon möjligen kunna leta upp kolonilotten i fråga och rädda konstverket? Hon återkom med beskedet att uppdraget var snudd på omöjligt. Koloniträdgårdsområdet är MYCKET stort, flera hundra lotter och hon undrade om det möjligen gick att få en mer precis positionsangivelse.

Jag kollade på kartan och insåg problemet. Säljaren hade uppgett ”Bävervägen”, utan gatunummer. Den finns inte inom koloniträdgårdsområdet, utan är en bilväg i närheten. Inom området heter vägarna Ängsvägen, Skogsvägen, Dikesvägen och sånt.

Brommakompisen åkte till Öland och fler dagar gick. Jag började känna mig lite orolig för det där konstverket och utarbetade en plan. Den gick i all sin enkelhet ut på att

1. På midsommardagen är det lite trafik i stan och överkomligt att ta sig från sydöstra till västra förorterna

2. På midsommardagen är det också sannolikt att kolonilottsinnehavarna håller till på sina lotter

3. Även om koloniträdgårdsområdet är stort finns det säkert en fungerande social kontroll

Så jag åkte helt enkelt dit för att leta. En ledtråd som jag hade fått av brorsan var att grinden till den aktuella lotten hade ett vagnshjul i sig. Den första damen jag mötte skrattade rått år min fråga. Hon hade ingen aning. ”Men lycka till – du har bara några hundra grindar här att kolla.” Nästa person var mer hjälpsam. Han tyckte sig minnas något sådant och ledde mig till en grind med en sol på. Nästan som ett vagnshjul tänkte jag och gick in frågade grindägaren om det var han som var Lasse. (Eftersom en annan ledtråd var att ägaren till vagnshjulsgrinden heter Lasse.)

Nej, han var inte Lasse, men han engagerade sig i mitt problem och min teori om social kontroll besannades.

Han trodde sig veta vem Lasse var och en slagning i Koloniträdgårdsföreningens förteckning över lottinnehavare ledde oss till rätt adress och grinden med vagnshjul.

Där låg mycket riktigt, bakom ett plank, ett större platt paket märkt BREFAB, vilket var den tredje ledtråden, eller let-tråden.

Mission accomplished! Eller nästan i alla fall. Nu ska jag bara se till att konstverket kommer till brorsan också, men det är den lättare delen av uppdraget. Nog ska jag väl hitta till Västmanland. Eller om det kanske är Örebro län…

Publicerat i Efterlyst, Livet, Trädgård, Tur | Etiketter | 9 kommentarer

Mera midsommar!

Postat den 25 juni, 2019 av Karin

I går var det midsommardag, igen! Midsommarförvirringen är stor, men det verkar som om den 24:e juni har fallit i glömska lite grann, som midsommardag. De gamla hedniska helgerna har ju mer eller mindre omvandlats till kristna, men just midsommar spjärnar emot. Att fira att Johannes döparen föddes den 24 juni har inte riktigt lyckats slå ut sommarsolståndet som festanledning.

Eftersom jag flyttat och fortfarande är i full färd med uppackandet blev jag kvar i stan över midsommar. Fast det var inte så synd om mig för det – det finns oaser i stan. Här några bilder från evenemanget, som tilldrog sig på Södermalm.

Sverige är fantastiskt. Till och med Stockholm! På midsommardagen (alltså den som infaller den 22:a) begav jag mig ut på ett halvhemligt och nästan omöjligt uppdrag. Mer om det i nästa inlägg.

Publicerat i Debatt, historia, Livet, Natur, Trädgård | Etiketter | 4 kommentarer

Första sommardagen

Postat den 21 juni, 2019 av Karin

I år är det midsommarafton på rätt dag, den 21 juni. Då kan alla fira samtidigt, både de som vägrar att vara med om en flyttbar midsommar och som envist håller fast vid att fira vid sommarsolståndet oavsett veckodag och de som som tycker att det är OK med midsommarafton en fredag i närheten av den 21:a. Eller som i år på rätt dag. De som möjligen kan bli lite besvikna är de som brukar fira både den 21:a och på fredagen.

Och som tröst till alla som brukar tänka att ”nu vänder det, nu går vi mot mörkare tider” kan jag påminna om att man brukar kalla sommarsolståndsdagen för första sommardagen i USA. De ser det som att nu, äntligen, är det full sommar. Och det är det ju. Bara att njuta.

Jag önskar alla en skön och fridfull midsommar. Så här kan det se ut här i Stockholm i natt.

 

Uppdatering 22 juni. Det verkar som om den arga akvarellisten är midsommarledig. Men jag fick ett e-postmeddelande från en kompis som visserligen tyckte den här akvarellen var OK, men som undrade hur det var med biltrafiken. Är det vänstertrafik igen, eller är det så att bilarnas avgaser syns som en ljusstråle bakom dem? På den frågan har jag inget vidare bra svar, mer än: ”Eh… tänkte nog inte på det!”

Publicerat i Arga akvarellisten, Livet | Etiketter , , , | 14 kommentarer

Pausfågel

Postat den 19 juni, 2019 av Karin

Här har vi en pausfågel, i väntan på nästa stadshusakvarell. Den uppstod av sig själv på min palett när färgen torkade in över natten. Hela fågeln fanns där på morgonen, med öga, näbb, bakgrund, allt. Utom klorna och den lilla grenstumpen som jag kladdade dit med ett fuktat lillfinger Och så drog jag bort lite grått från bröstet, men det kunde jag ha låtit bli.

Så där är det ju med akvarell. Det slumpmässiga, färgernas egna påhitt och flöden blir ofta det bästa resultatet.

Publicerat i Att måla, fåglar, färg, Tur | Etiketter | 5 kommentarer