”Hur väljer du dina motiv – egentligen?” undrade en akvarellkompis. Det har jag just inte funderat på – det ger sig ju efterhand och bortsett från ett (25 april) har det varit kul att måla det som dyker upp. Det finns till och med en liten motivkö, som står och stampar i farstun.
Länge har jag tänkt att jag skulle ta med målarprylarna ut i naturen, men det har inte blivit av.
Men idag, tänkte jag i morse, idag blir det utomhusmåla av! Det var innan jag klev ut på balkongen för mitt morgonkaffe.
Jag gick snabbt in igen och kollade termometern. Som kallast var det 0,5 grader i natt och på morgonen var det 3,5.
Jag överlade med mig själv om det är försvarbart att sätta på värme-elementen på den inglasade och hyfsat isolerade balkongen. Jo, det gick an, undantagsvis, eftersom ett av träden på gården lockade som dagens motiv.
Undrar vad det kan vara för träd? Det är första våren jag bor här och jag kan inte minnas om det var några bär eller frukter på trädet i höstas. Dekorativt är det i alla fall och tillräckligt nära för att jag ska kunna urskilja blommorna. På ett ungefär i alla fall.
Aj då. Det blev visst två olika sorters blad på trädet. Det till höger – ungefär klockan två – stämmer bäst med verkligheten.
Tack vare dagens motiv kunde jag också äta lunch och dricka eftermiddagskaffe på den uppvärmda balkongen, som jag välsignar varje dag.
Tanken var att balkongen skulle bli målarverkstad när det är tillräckligt varmt, men det fungerar inte.
Det är söderläge och det är svårt att måla i direkt solsken. (Det är ingen slump att de som kan välja väderstreck alltid placerar ateljén mot norr, där det är ett jämnare ljus.)
Att dricka kaffe i solsken går däremot mycket bra. Så jag har bestämt mig för att köket får tjänstgöra som ateljé och balkongen som lunch- och fikarum.
Nu använder jag den så snart det är varmt nog och några sköna kvällar har det gått bra att sitta där och läsa en stund. Jag håller på att utveckla ett balkongberoende tror jag och tröstar mig med att det finns värre beroenden.
Kanske jag har någon Aten-bild som jag kan använda som motiv tänkte jag och började rota efter bilder från den tiden, men det finns inga. Lite utflyktsbilder från Rhodos, men inget från Aten.
en ett par blyertsskisser verkar vara från Aten och en har till och med färginstruktioner, så den skulle jag kanske kunna använda?
Idag läste jag en artikel om hur resurserna stramats åt de senaste årtiondena för 
Konstigt akvarellpapper. Väldigt kraftigt, som kartong. Vanligtvis brukar jag måla på papper som väger 300 gram per kvadratmeter, ibland 640. Det här verkar väga bortåt 800. Jag vet inte när jag skaffat eller fått det, men jag misstänker att det var ett tag sedan. Det luktar lite skumt om det när det är vått. Gammalt lim kanske. Och jag hittar ingen stämpel.
Puh! Nu när jag är klar med allt det där börjar klockan bli så mycket att jag bara hinner göra en snabbskiss. Kanske blir det en fortsättning på påskliljorna i morgon. Eller kanske något helt annat.
Men sedan blev det ännu värre. Mitt nästa försök blev mer som något slags korsikanskt berg, med en smal liten väg. Eller nåt. Och en ganska svajig horisontlinje.
De här två är väl bofink och en blåmes, tror jag. Talgoxar och domherrar känner jag också igen, och skator förstås, men sedan är det nog inte så många fler. Trots att jag tillbringade en stor del av min barndom i skogsområdena hemmavid, har jag dålig koll på fåglar.
Här ser dom lite för stora ut. Det är småfåglar – tänkt er att dom är i närbild, med ett stort fält mellan fåglarna och björkarna där långt borta.
