Sådär, då har fiskargubben, hans fru och barnbarnet Sofia installerat sig vid Söder Mälarstrand och första begivenheten blir enligt barnbarnets önskemål stadshuset.
De kan se det från sin sida av Söder Mälarstrand, men det är svårt att lägga till vid stadshuskajen så de promenerar över centralbron till Tegelbacken och bort till stadshuset.
Det är svårt att förenkla ett motiv. Först måste man (eller i alla fall jag) kunna det rätt väl. Sedan kan jag ta itu med olika varianter.
Stadshuset är ett sånt där övningsmotiv och så småningom ska jag nog kunna få till något med bara några få penseldrag, som ändå ger både Stockholms-skimmer och lite igenkänning.
Stadshuset är öppet för besök och guidade turer och det är en riktigt givande tur, historia, kulturhistoria och politik. I hörnet, vid tornet finns de hundrades valv som har en fin akustik. Jag föreslår att fiskargubben, fiskarhustrun och barnbarnet sjunger något när de är där, till exempel den här som alla tre kan:
Sjörövar-Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
När de vandrar hem mot sin båt i kvällningen börjar solen gå ner och Riddarfjärden glimmar guldfärgad. Farfar berättar att Riddarfjärden förr kallades Guldfjärden ”i folkmun”, som det heter. På 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet var vattnet så förorenat av allt kloakvatten, som gick rakt ut i fjärden, att vattnet var alldeles gulbrunt, därav ”Guldfjärden”.
Någon stadsplanerare tog fasta på det och döpte en liten gatstump i närheten av Slussen (på Mälarsidan) till Guldgränd. Och någon annan stadsplanerare med noll koll på historien fick den käcka idén att det där stora schabraket till bro mellan gamla stan och Södermalm skulle kallas Guldbron. Skitdumt tycker både fiskarfamiljen och jag. 
Dessutom ligger ju bron inte åt Riddarfjärden, utan på saltsjösidan så till och med placeringen är fel.
Jag hade tänkt ta med båten där ute på Riddarfjärden, lite till höger, men jag hoppar nog över det. Dom har inte riktigt hunnit fram ännu. Det kanske gör bilden lite obalanserad, men om man tar med i beräkningen att det där (på bilden lilla) höga vita huset bortom Västerbron är en tidigare statsministerbostad, kanske det väger jämnt?
Det här är en annan, tidigare variant på samma motiv, som jag egentligen gillar bättre, men det kan ta några dagars experimenterande innan det lyckas med den här mer chansartade metoden.
Den här dagen har varit fylld av annat än akvarellmålande.
Så dagens akvarell får därför bli en bearbetning av ett välbekant motiv, Slusseneländet. Jag måste ju varna fiskargubben och hans besättning så att dom inte försöker slussa där när dom kommer fram till Stockholm. Slussenslussen är stängd. 
Det här är bara en bråkdel av utställningen, som fraktades till konsthallen på en lastbil som fick åka sju vändor. Det är mycket igenkänning på det där, måste jag erkänna, både för egen del och för min far.
Pappa samlade på allt som eventuellt kunde vara bra att ha. Boden fylldes vartefter med saker, fådda, hittade, och inropade på auktion. Besökare brukar undra vad den där konstiga balkongen på gaveln används till och samtalet kan låta ungefär så här:
Ja, nu får vi se hur det går för fiskargubben, fiskarhustrun och lilla barnbarnet.
