Jag är rätt trött på allt medietugg om USA-valet och ändå kan jag inte låta bli att skriva om det. USA:s valsystem är besynnerligt på många sätt, ålderdomligt och skapat för en annan tid och ett annat land. När konstitutionen antogs 1791 hade USA 13 delstater och drygt 3 miljoner invånare. Idag är det 50 delstater och över 300 miljoner invånare.
De som skrev konstitutionen på 1780-talet ville inte låta varje medborgare få en röst i presidentvalet. Bättre att låta dem välja betrodda män som i sin tur f
ick välja president, typ jurister, höga militärer och personer som innehaft olika förtroendeuppdrag.
Man överlät åt delstaterna att bestämma hur elektorerna skulle utses och det blev i nästan alla stater ett vinnaren-tar-allt-system.
Resultatet av den modellen såg vi till exempel i förra presidentvalet i USA, då Hillary Clinton fick bortåt en halv miljon fler röster än Trump, men ändå förlorade valet, eftersom Trumps elektorer var fler.
Så skulle det nog kunna bli i år också när alla röster är räknade, när ett antal ogiltiga röster är bortsorterade och när olika domstolsbeslut slagit fast vilka röster som ska räknas. Det som gäller nu är att de poströster som poststämplats fram till valdagen ska räknas om de kommit senast på fredag. Kommer de fram senare än så är de inte giltiga.
Just nu, dagen efter valet, är det mycket jämnt mellan kandidaterna. Och då undrar man ju vad som händer om det blir oavgjort. Jo, då går bollen till kongressen. Representanthuset utser president, men är det antalet delstater som är viktigt, inte antalet kongressledamöter – vid presidentval gäller en stat en röst. Så, visserligen finns det fler demokratiska än republikanska ledamöter i representanthuset, men det finns fler republikanska delstater.
Men, vi vet ju inte hur nästa kongress ser ut, den som valet i går också handlade om. Den tillträder i januari, liksom den nya presidenten, vilket också är en kvarleva från förr.
Om valdagen ligger den 3 november måste man ge alla en chans att hinna komma fram till Washington tills kongressen öppnar. Att starta sammanträdandet före jul vore i knappaste laget. Därför blev det den 3 januari. Alla försök att ändra det har varit förgäves.
Så, kära frihetsgudinnan, han är fortfarande kvar och kommer att vara det till i början av nästa år. Vad som händer sedan vet vi kanske lite mera om i slutat av denna vecka. Eller i januari.
Uppdatering den 5 november.
Bara 6 elektorsröster återstår för att Biden ska vinna valet. Under tiden mobiliserar Trump och kräver att röster räknas om eller att rösträkningen stoppas i olika delstater.
En av Trumps många advokater menar att poströsterna kan vara från Mars, eller att Biden själv postat tusentals röster på sig själv.
Uppdatering 7 november 18.00. Nu meddelas att man kan räkna med att Biden har vunnit valet i USA och han har själv sagt att han betraktar sig som USA:s blivande president. Kommentatorerna på olika nyhetsmedia kallar honom ”President elect”. Så då är det nog så frihetsgudinnan och alla som gömt sig tillsammans med henne kan ng våga sig fram nu.
Han slår till exempel fast att svart inte kan användas i akvarellmåleri för det gör färgerna smutsiga. Men … ? Samtidigt föreslår han inte mindre än två (2) olika sepiafärger som man bör ha i sitt bassortiment. Och trots att de vackraste gröna färgerna är de som man blandar till själv, tipsar han om nio olika ”köpegröna”.
PS. Just som jag postat det här inlägget med en undran om vad spamvärlden ska hitta på härnäst, släcks hela sidan ner! Det var väl ändå att ta i, hörni alla spammare!
Sedan krånglade parkeringsappen. Betalningsproceduren för att parkera är numera lika komplicerad som att köpa en bostadsrätt. Och värre blev det när appen ändrades från den 1 oktober till det mest användarovänliga man kan tänka sig.
Idag ville Sofia att man skulle ha ett kvastskaft som träningsredskap och visst har jag väl ett sådant någonstans i lägenheten, men var?
