Skogen

Postat den 11 april, 2012 av Karin

Under konstrundorna i påskhelgen hittade vi några favoriter. Jag fastnade för tre fina tavlor som hette Livets skog. När jag sedan strosade omkring i byggnaden och tittade på andra tavlor kom redaktörn fram och sa att han hittat några intressanta saker. Samma tavlor förstås. Vi kom överens om att det var våra tavlor och så fick det bli.

Det där med livets träd har jag aldrig förstått mig på, men livets skog däremot… Där man kan hämta kraft, tröst och lugn. Där man kan gå vilse, men ändå hitta rätt på något sätt.

Visst är den fin, Livets skog, av Paulina Wennerlund.

Publicerat i konst, Livet | 15 kommentarer

En kall blöt årstid

Postat den 10 april, 2012 av Karin

Jag undrar hur det står till med vår sjö. Den verkar sig lik på alla sätt utom ett: islossningen. Den brukar alltid kasta av sig istäcket så här års med en svepande gest, så snabb att man oftast inte ser när det händer.

Plötsligt är all is borta och om han tur får man se den där första timmen utan is. Då är vågorna fria individer, varje liten våg kan välja sin egen väg och gör det. De svalpar, hoppar och krockar och det ser ut som om de är lite förvirrade. Efter en stund börjar de samsas i stället. De hittar en gemensam rytm över hela sjön.

Den här bilden till höger tog jag strax efter islossningen 2007. Vågorna börjar hitta ett enhetligt mönster, men är fortfarande ganska uppsluppna.

I år vet jag inte vad som pågår. Det har varit kallt och isen har retirerat väldigt långsamt. Men nu borde det vara dags. Regn och vind har tagit bort all is utom en strimma. Sjön borde dansa. Men den bara ligger där. Om den orkar göra några vågor alls, blir det rätt lama samordnade rörelser mot stranden, trots att det blåser en hel del. Den verkar lite gammal och trött. Men det är nog bara kylan.

Vem vill dansa när temperaturen ligger kring nollsträcket? Eller är det isflaket därborta som håller tillbaka dansglädjen?

Publicerat i Livet | Etiketter | 13 kommentarer

Konstrundan fyller fyrtiofyra

Postat den 9 april, 2012 av Karin

Konstrundan är en lysande idé. För fyrtiofyra år sedan var det några konstnärer i Skåne som kom på att de skulle öppna sina ateljéer under en vecka kring påsk, så att alla som var nyfikna på deras konst, deras arbetsmiljö och dem själva, kunde komma och titta, diskutera och kanske köpa något konstverk. Sedan har det spritt sig över landet. Om man söker på ”Konstrundan” på Google får man hur många träffar som helst.

I Avestatrakten var det 13 olika ateljéer öppna och dessutom ett uppsamlingsheat på Hyttan. Vi kryssade mellan olika orter i Folkarebygden, By, Grytnäs, Dicka och Fors. Våra vägar korsades av olika bekanta som var ute i samma ärende, som vi kunde byta tips och erfarenheter med.

I Fors kunde man beundra Pernilla Nymans farligt aggressiva dalahästar och ett fint dalahästskinn som hon draperat på väggen.

Ett huvud från en fälld dalahäst satt också på väggen. Hon menar att det är dags att utrota dessa djur och gör så gott hon kan. Här är hästhuvudet till höger och skinnet skymtar i bakgrunden.

I Dicka finns Meg Ersbacken-Engmans akvareller och batiklanskap. Nej, inte sån där skrynklig batik, det här är något helt annat. Fina nyanser, fantastiskt ljus, lugna vackra landskap som skapats genom att hon bygger ett trettiotal lager med hjälp av vax och färgbad, där vaxet skyddar tyget från det färgbad som inte är aktuellt. Vaxreversage kallar hon metoden. Så här ser ateljén ut med några av hennes batiktavlor.

Och här är en akvarell från samma ateljé, alltså av Meg Ersbacken-Engman.Vi har några ateljéer kvar att beta av och så håller vi tummarna för vinst i konstlotteriet.

 

Publicerat i konst | Etiketter | 9 kommentarer

Långtidsplanering

Postat den 8 april, 2012 av Karin

Vintern kom liksom smygande och det var hyfsat bra väder en bit in i november vill jag minnas.

Sedan var det än det ena och än det andra och vips hade knutarna till hängmattorna frusit fast så att det var svårt att knyta upp dem och ta in hängmattorna.

Man kan visserligen klippa av snörena, men det känns lite väl drastiskt. I år ska vi nog försöka fixa ett smartare system, något som man förtöjer båtar med, till exempel.

Fast just nu gör det inte så mycket att de hänger där de hänger.

Publicerat i Livet | Etiketter , | 13 kommentarer

Nu har dom landat

Postat den 7 april, 2012 av Karin

Den här fnittriga flocken såg jag tidigare idag, när de gick ner för landning. Jag blev förstås nyfiken på vart de tänkte ta vägen, så jag försökte spåra dem efter landningen.

Det var svårare än jag trodde men jag fick hjälp av en klok uggla i ett närbeläget träd.

”Ditåt” sa den och vred snabbt på huvudet åt och nickade åt stenslottet till.

”Va” sa jag, ”det där är väl inte blåkulla.” Men ugglan tycktes mena att det dög åt dagens häxor och var inte beredd att diskutera saken.

När jag skulle smyga fram till stenslottet för att se vad de höll på med passerade jag dasset och insåg att jag kanske skulle lämna dem i fred. Även häxor kan behöva lite privatliv, så påpassade som de är.

Hoppas bara att det inte är för stökigt på dasset efter vintern och att det finns toapapper. Sopa kan de ju göra själva, om det skulle ha blåst in löv och annat.

Och glad påskafton, alla, det var ju det jag skulle säga!

 

Publicerat i Att tolka | Etiketter , | 12 kommentarer

Sol, sol, sol i de glimmande snår…

Postat den 7 april, 2012 av Karin

Inför påsken fick en bestämperson på Aftonbladet en snilleblixt: ”Hörni, vi skriver något trevligt om påskvädret! Vad säger du Granlund, det fixar du.”

Granlund invände då att det blir svårt att skriva något trevligt om det. ”Snarare snöchock och dödsfällor i trafiken, om du frågar mig”, sa Granlund.

”Jaharu, men nu frågar jag inte dig. Nån liten solstrimma ska väl leta sig till våra breddgrader. Folket vill ha sol. Fixa, säger jag. Gärna något halvklätt fruntimmer också!”

Granlund ringde då, som den samvetsgranne journalist han är, till SMHI för att få en prognos för påskvädret. Troligen sade tjänstemannen på SMHI, när Granlund verkligen pressade honom, att visst kunde det tänkas bli sol på sina ställen under påsken. Detta har sedan Granlund, gjort bästa möjliga av och återger inte mindre än åtta gånger i sin artikel, varje gång med angivande av källa. Men får en känsla av att Granlund vill två sina händer.

Ett urval: ”Solen får mer tryck framöver”, säger Emil Björk på SMHI. ” Chanserna är stora att man får se solen i påskhelgen”, säger Emil Björk. ”På skärtorsdagen kommer en högtrycksrygg in över norra Europa /…/Då stiger temperaturen till tio grader med solens hjälp”, säger han (Emil, alltså).

På långfredagen händer det också grejer. ”Då är det nästan säker att man får se solen”, säger Emil Björk. Sedan kommer en ny högtrycksrygg på påskafton och den ligger kvar till annandagen och ”…hittar man någon bra södervägg kan det kännas riktigt vårlikt”, säger Emil Björk. Och så slutklämmen: ”När vi kommer längre in på våren, blir det varmare och varmare”, säger Emil Björk. Det ni!

Att delar av landet skulle vara snötäckt under långfredagen berättade inte Granlund, för det ingick ju inte i uppdrag. Och en skymt av solen har vi ju faktiskt sett, även om det inte lockar att lägga sig och sola i nysnön. Såhär illustrerades och rubriksattes artikeln.

 

Publicerat i Att tolka, Språk | Etiketter , , , | 14 kommentarer

Ett underbart hjälpmedel – fredagstema

Postat den 6 april, 2012 av Karin

I april är det Pettas-Karin som förser oss med fredagsteman och i dag är det: Hjälpmedel.

Valet självklart. Det finns ett hjälpmedel som nyligen kommit in i mitt liv och verkligen förändrat det till det bättre. För ett tag sedan skrev jag om mina problem med vilsesyndrom eller lokalsinneshandikapp, det som också fått namnet dysdirexi. Jag har helt enkelt svårt att orientera mig i geografin. Jag ska inte upprepa allt här, men för dem som har liknande problem finns nog lite igenkänning i den här skildringen.

Tidigare avstod jag från att handla på Blocket, eftersom det oftast innebar att man måste leta sig fram till okända adresser. Visst försökte jag någon gång, när säljaren insisterade att det var plättlätt att hitta. ”Du går bara upp till vänster från tunnelbanan och så tar du första höger och går tre hundra meter och sedan… ” Det finns alltid en annan liten väg till höger som jag kan ta i stället och ”till vänster från tunnelbanan” är sällan självklart.

Efter att ha irrat omkring och skickats åt olika håll av hjälpsamma personer vars riktningsangivelser jag inte heller lyckats följa, har det hänt att jag ringt och meddelat att jag nog inte hinner komma och köpa den där lådan med lego… förlåt för det!

Men nu! Ni anar inte vilken lättnad det är (och vilka Blocket-fynd jag gjort!) med en GPS. Den där fantastiska, befriande känslan att knappa in adressen och sedan bara följa rösten som säger: ”Kör in i rondellen och ta sedan första höger.” Eller när man är ute och går; det går bra att ställa in den på promenad också.

Här ser det ut som om bilen hamnat bredvid vägen, halvvägs i sjön och det är alldeles riktigt, eftersom jag tog bilden när den står parkerad precis så. Det råd som GPS:en ger mig är att "fortsätta på väg". Så liten och så klok! Önskar att jag kunde ge den ett påskägg för att visa min uppskattning.

Men det gäller förstås att komma ihåg att ändra tillbaka från promenad till bilkörning, för annars kan det gå som det gick för oss när vi skulle köra från Stockholms skärgård till Dalarna.

Jag var så fast övertygad att GPS:en visste bäst att jag accepterade mycket slingriga och konstiga vägar. Först efteråt kom vi på att vi inte hade åkt en enda meter på motorväg. GPS:en trodde ju att vi var ute och gick. Men nu har vi lärt oss hantera den där fantastiska manicken (tack kära barn för den omtänksamma presenten!) och den har faktiskt höjt min livskvalitet ett par snäpp!

 

Publicerat i Att tolka, fredagstema, Livet | Etiketter , , , , | 16 kommentarer

Skärtorsdag i vitt och svart

Postat den 5 april, 2012 av Karin

För ett år sedan drog jag till med att den liturgiska färgen för skärtorsdagen är lila. Det visade sig vara en sanning med modifikation och i kommentarsbåset dök den här intressanta informationen upp från Cecilia N:

 

Skärtorsdagen är alldeles jättekonstig. Fram till mässan så är det lila. Men när man dukar till mässan så byter man även liturgisk färg till vitt.
Efter mässan så dukar man inte bara av det vanliga utan tömmer altaret helt: nattvardskärl, blommor, ljus, duk. Rubbet. Då klär även prästen av sig den vita klädnaden. (Inte bara det som har liturgisk färg utan även alban.) Sedan läser man Ps 22 och då har prästen alltså den svarta kaftanen på sig.

På långfredagen har prästen röcklin (det enklare vita ”nattlinnet”) och svart stola. Altaret är fortfarande tomt. Kanske fem röda rosor. Det är enda kyrkdagen som har svart som färg.

Så då får det bli en svartvit bild skärtorsdagen till ära. Här går farmors höns och pickar i trädgården med tuppen högst upp på komposthögen. Allt är sig rätt likt idag, men tupp och höns fattas och äppelträden är färre.

 

Publicerat i Att tolka, historia | Etiketter , , | 16 kommentarer

Var så god och skölj!

Postat den 4 april, 2012 av Karin

Sjön sköljer, säger vi i södra Dalarna när isen går upp på våren. Just vår sjö brukar skölja den 27-28 april, men ibland har den varit tidigare, något år senare. Bästa sättet att följa variationerna mellan åren är förstås att anteckna. Men om man glömmer det, kan man kolla Väsman. Sjön Väsman, åt Ludvikahållet, är väl dokumenterad sedan mer än hundra år och vår sjö följer ungefär i samma rytm som Väsmans. Här finns datum varje år sedan 1909, när Väsman sköljt.

Sjön Rossen ligger vanligtvis ett par dagar efter. Väsman visar ganska stora öppna vattenstråk nu. Det har vi också även om de är mindre. Kanske i morgon? Eller i alla fall under påskhelgen?

Uppdatering några timmar senare:

Men vilken tid det tar i år! Så här ser det ut torsdag kväll.

Jaha, och nu har det hunnit bli fredag och isen håller visst på att lägga sig igen. Det har jag aldrig sett förut.

 

Publicerat i Livet, Ord | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Tolgtisdag

Postat den 3 april, 2012 av Karin

Det var palmsöndagen i söndags och i morgon är det dymmelonsdag och sedan blir det ännu lättare: skärtorsdag, långfredag, påskafton och påskdag. Men måndagen och tisdagen i stilla veckan, heter de något? En del anser att måndagen heter blåmåndag, andra menar att det är dagen före fettisdagen. Och idag? Har tisdagen i påskveckan något namn?

Berglins har som vanligt noterat ett aktuellt ämne på sitt speciella sätt (ja, inte bara ett förresten) och de har ju alldeles rätt om ”tolg”. Min husgud, etymologen Hellquist säger att det betyder ”fast mark” och kommer från gotländskans ”tulgus”, fast. Men även Hellquist har sina fläckar och jag undrar om det verkligen kan stämma. Tulgus är det fasta fettet (talgen) på fåret. Det hette ”tólgr” på fornnordiska, och var det man gjorde talgdankar av. Men från det till att betyda fast mark… njae. Hellquist har också en kompletterande förklaring som baserar sig på ett par grekiska ord, men den är så äventyrlig att inte ens jag vill återge den.

På nätet är annars den vanligaste förklaringen att ”tolg” skulle betyda ”nedskärning” och det kanske man inom militären tycker är en riktigare tolkning av Tolgfors.

 

Publicerat i Att tolka, historia, Ord, Språk | Etiketter , , , , | 8 kommentarer