Engelsmännen (och kvinnorna, givetvis) har ett väl utvecklat sinne för klasstillhörighet och klassmarkörer.
De skulle aldrig nöja sig med våra grovhuggna begrepp, utan har fler skikt och skillnaderna verkar bli viktigare ju högre upp man kommer. Det finns alltid en möjlighet att skilja ut sig mot dem strax inunder.
Det är i alla fall det intryck man får när man läser engelska romaner och inte minst Alan Hollinghursts bästsäljande A stranger’s child. Huvudpersonen, den 16-åriga Daphne, är nöjd med sitt föräldrahem, en övre medelklassvilla med parkliknande trädgård, ”Two Acres”. Tills en dag… Hennes bror George bjuder hem sin (mycket) gode vän, poeten Cecil Valance, från godset Corley Court som har 3,000 acres. Det är då som Daphne för första gången i sitt liv känner ett vag klassbetingad obehagskänsla; “the first shimmer of uncertainty”.
Nu handlar boken egentligen inte om de engelska klasstillhörigheternas tusenbladstårta, det är något man får på köpet. Den handlar bland annat om en medioker poets framgångar och alla som vill utnyttja dem. ”Ett framgångsrikt författarskap”, säger någon i boken, ”handlar mest om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt”. Poeten Cecil Valance hade turen att dö under första världskriget och dessutom citerar Churchill en av hans dikter och därmed är hans lycka gjord. Som poet, alltså.
Boken består av fem delar, med många års mellanrum, 1913, 1926, 1967, 1980 och 2008 alla med tidstypiska scener och dialoger. Cecil fortsätter att vara i centrum, trots att han egentligen bara är “a first-rate example of the second-rate poet who enters into common consciousness more deeply than many greater masters”. Narcissisten Cecil. Och alla dessa ”Cecil-kännare” som cirklar som gamar kring hans kvarlevor och hittar mycket matnyttigt att livnära sig på, inte minst hans ” broad sexual tastes”. Som Bloomburygruppens författare, främst Rupert Brooke, som Churchill en gång faktiskt citerade en dikt av.
Man ska inte ha bråttom när man läser A stranger’s child. Den främsta njutningen är språket och författarens skickliga iscensättning och laddning av till synes odramatiska och vardagliga händelser.
Eftersom det var denna månads bokcirkelbok läste jag med pennan i hand och det finns 
gott om förstrykningar och utropstecken i kanten. Ta den här enkla scenen, till exempel. Någon ska skriva ett brev och försöker hitta den rätta tonen. ”’D’, she wrote, and hesitated with her nib on the paper. Not Darling, so ’Dear’, certainly and then an other pause, which thretened to turn into a blot, before she added ’est’: ’Dearest’…”
Bokcirkeln håller till på den trevliga English Bookshop i Gamla stan. Ett utmärkt ställe att titta in en stund och hitta nya och gamla favoriter eller presentböcker om man letar efter svensk litteratur på engelska.
Gamla mekaniska verkstaden, som nu är kulturhus
