Lördagstema: Tid

Postat den 13 oktober, 2012 av Karin

Karin på Pettas står för lördagsteman för oktober. Denna vecka uppmanas vi att fundera kring Tid. Och jag har haft turen att snubbla över ett skaldestycke som fångar mångas känslor både inför den aktuella årstiden och tidens flykt. Varsågoda, här är tricotagechefen och poeten A:lfr-d V:stl-nd med en

HÖSTSONETT

Skalden A:lfr-d V:stl-nd, blomsterprydd och i harmoniskt kreativ sinnesstämning

Nu drager sommaren i Nordens länder
sin sista s.m.s. suck i år
och återkommer ej förr’n nästa vår,
om icke något oförutsett händer.

Så är det stadgat. Varje årstid går
igenom almanackan, en i sänder,
tills tidens tänder bara liksom vänder,
och nästa sommar plötsligt förestår.

Det kan vi gilla eller inte gilla,
och inga tårar lönar det att spilla,
ty årets obeständighet är klar.

Ja, allting flyter, hur man än förfar.
Av fasta värden finns så föga kvar.
Blott Diktens Genus står för evigt stilla!

Av A:lfr-d V:stl-nd

Bilden nedan visar skalden i ett mer upprört sinnestillstånd år 2008, då han återigen blivit förbigången av Svenska Akademien. Fäst- & sångmön I-a söker trösta.

Övriga lördagstemabloggare är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt Nästa lördag skriver vi om Dialekt/folkmål

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , | 10 kommentarer

Galleri Fredag: Kväll

Postat den 12 oktober, 2012 av Karin

Har inte kvällarna varit extra färgstarka de senaste månaderna, både på landet och i staden. Så gott som varje kväll har jag sträckt mig efter kameran för att himlen varit så fin, ljuset så vackert eller molnen så måleriska. Här är ett mycket litet urval…



Desiree står för månadens fredagsteman. Nästa vecka blir det Något som gör dig glad. Här är övriga fredagsgallerister: Desiree i Stockholm, Annika i Washington , Erica i Piteå, Karin på Åland, Fourmom i Stockholm, Victoria i Florida, Marianne i Älmhult, Penny vid Vänern, Annika utanför Umeå, Cecilia i Norge, Olgakatt i Skåne, Anna FT i Stockholm, Channal i Norrköping, Karin i Stockholm, Jagger, Jenny, Nilla, Västmanländskan, Cecilia i England, Christina i Kalifornien, Byfånen, Musikanta, Livsrummet

Publicerat i färg, fredagstema | Etiketter , | 24 kommentarer

Mo Yan? Yo man!

Postat den 11 oktober, 2012 av Karin

Medan Peter Englund och Mo Yan ser över sina garderober och funderar på klatschiga repliker tills de ses, slickar vi övriga såren och förbereder oss för nästa år då kanske, kanske vår favorit kommer att få priset. Eller, som några av oss hoppas, vi själva.

Så medan PE och Mo Yan highfivar och har sig, glöder tangentborden.

Här är Skogsgurras försök. En lovande början, måste man ändå säga. Han har kallat det: Rätta sättet att börja en nobelprisvinnande kultur- och allmogeberättelse

Den uppmärksamma läsaren noterar nog att han har tagit fasta på Elmore Leonards 10 skrivregler, men vidareutvecklat dem efter eget kynne. Vilket är helt enligt Leonards egen idé, som han utvecklar i den längre artikel som det finns länk till i förra inlägget. Där konstaterar han nämligen att reglerna naturligtvis har undantag och att de verkligt skickliga författarna kan göra lite som de vill.

Grönköpings Veckoblad har engagerat sig i frågan om Svenska Akademiens bemanning och Skogsgurra har grävt i arkiven och hittat en rival om Nobelpriset.

Publicerat i Att läsa, Att skriva, Böcker, Språk, Tävling | Etiketter , , , | 14 kommentarer

I väntan på nobelpriset i litteratur…

Postat den 11 oktober, 2012 av Karin

Medan vi sitter och trummar med fingrarna på bordsskivan i  väntan på besked om vem det blev i år, kan vi väl passa på att fira Elmore Leonard som påpassligt nog fyller år i dag. Grattis Elmore! Det lär inte bli han som får nobelpriset, även om han är ovanligt uppskattad av litteraturkritikerna. Storsäljande deckarförfattare brukar inte få det.

Han är en hjälpsam person som gärna delar med sig av goda råd. Hans ”Tio regler…” är ett måste på varje skrivarkurs. Så här säger han:

  1.  Börja aldrig en bok med att beskriva vädret.
  2.  Undvik prologer.
  3.  Använd inget annat verb än ”sade” i dialoger.
  4.  Använd aldrig adverb för att modifiera ”sade” … förmanade han allvarligt.
  5.  Håll utropstecknen under kontroll. Högst två eller tre per 100 000 ord.
  6.  Använd aldrig orden ”plötsligt” och ”helvetet bröt ut”.
  7.  Var sparsam med dialekt.
  8.  Undvik detaljerade beskrivningar av karaktärerna.
  9.  Låt bli utförliga beskrivningar av saker och platser.
  10.  Försök att stryka sådana passager som läsare hoppar över.

Och så den viktigaste regeln som summerar alla andra: ”Om det låter som om det är skrivet så skriver jag alltid om.”

Men så finns det förstås alltid undantag och dem kan man läsa om i hans artikel i New York Times: “Easy on the Adverbs, Exclamation Points and Especially Hooptedoodle”

Jag kan inte garantera nobelpris i litteratur till dem som följer Elmores tio (elva) regler, men kanske en välskriven bästsäljare?

Uppdatering: Jaha, det blev Mo Yan, kinesisk författare som gått från ”ett hårt strängat, närmast matrisbaserat författarskap till en blandning av Faulkner, Charles Dickens och Rabelais”, sa dom just på P1.

Möjligen har jag åstadkommit en blandning av  Peter Englunds och kulturradions kommentarer, men kontentan är i alla fall att det är en bra berättare. Humor, fantasi och naturlyrik. Magisk realism. Säkert mycket bra.

Publicerat i Att läsa, Att skriva, Böcker, Ord, Språk | Etiketter , | 8 kommentarer

Nej, jag är inte släkt med Peter Englund

Postat den 10 oktober, 2012 av Karin

För ett år sedan råkade jag skriva något om att Tomas Tranströmer borde få nobelpriset. Strax därefter kunde vadslagningsfirmorna notera att oddsen för Tranströmer föll från 14 till 1,66 . En kompis påpekade att det förstås pågår en intensiv jakt på tips dagarna före litteraturpriset. Kanske har Svenska akademiens ständige sekreterare någon närstående som råkar försäga sig? En gissning från en person som heter Englund i efternamn skulle alltså kunna få stora återverkningar. Så det är bäst att upprepa: Jag är inte släkt med Svenska akademiens ständige sekreterare, Peter Englund.

Och i år då? Alice Munro, eller kanske Amos Oz. Såvida inte Ngugi wa Thiong’o… Fast då borde ju Chinua Achebe… Äsch, jag har ingen aning.

Amos Oz, Alice Munro och Chinua Achebe. Läsvärda, oavsett vem som får Nobelpriset.

Publicerat i Böcker, Tävling | Etiketter , , | 29 kommentarer

Promenad på stan

Postat den 9 oktober, 2012 av Karin

Jag gick förbi Kulturdepartementet idag. Och nu är hon tillbaka, den dansande flickan, som symboliserar lärandets glädje och möda.

Hon fick maka åt sig under ett halvår; flyttades ut i farstun, då man i stället ställde ut hemslöjdsalster i departementets foajé.

Men nu står hon där igen och försöker få till en piruett.

Välkommen tillbaka, säger jag till Torsten Renqvists ”Dansande flicka”.

Hennes utsikt är väl inte så kul, mot en renoveringsinplastad byggnad mitt emot, men för oss som passerar förbi är det trevligt att se henne igen i sin nisch, i stället för det insynsskydd från hemslöjden som departementet satte upp under hennes farstuexil.

Lite längre bort i Gamla stan dök det upp trevliga jättesåpbubblor från ingenstans. De dansade också och lyfte från trottoaren just som alla trodde att de skulle kraschlanda.

Och borta vid Slussen, har Slussen-djuren börjat byta till höstfärger. 

 

Publicerat i konst | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Man ska väl vara glad att man får vara tacksam, eller?

Postat den 8 oktober, 2012 av Karin

Nationalmuseum ”lyfter fram” kvinnliga konstnärer. Jag får lite dåligt samvete över att jag känner mig besviken. Tänker lite till och undrar varför.

OK, alla vet kanske inte att den berömda damen med slöjan är Roslins fru och ännu mindre att hon var en skicklig konstnär, Marie Suzanne Giroust. Jag visste det i alla fall inte. Men varför gör man det till ett huvudnummer när man presenterar kvinnliga franska och svenska konstnärer från 1700-talet och en bit in på 1800-talet? Varför börjar den påkostade, men rätt röriga katalogen med tre målningar av herr Roslin?

Om Sophie Adlersparre sägs det att hon var intresserad av naturen, vilket enligt kommentarerna till utställningen bevisas av att hon plockat med en massa frukter och blommor i porträttet av syskonen von Arbin. Flickan på bilden håller i Asklepiosstav, symbolen för läkekonsten. Kanske hade något av syskonen varit sjukt och tillfrisknat, förmodar texten till tavlan.

Men, vänta nu lite! Här har vi en tavla av en kvinnlig konstnär som givit sig in på en manlig domän, sannolikt under rätt hårt motstånd. När konstnären sätter en läkestav i händerna på en liten flicka signalerar det väl snarare att flickan drömmer om, eller borde drömma om, att få bli läkare? Eller att Adlersparre själv kanske ville bli läkare? Flickans bror sitter där mitt på bordet och dominerar bilden och håller en… en… ja, vad är det egentligen? Medan flickan nästan gömmer läkarstaven bakom bordet. Nog öppnar sig den tavlan för fler tolkningar än att något av syskonen kanske varit sjukt och botats.

Men Amalia Lindegren är det ju alltid kul att se, tidigt ute som hon var med allmogemotiv och vardagliga porträtt, med detaljrika interiörer.

Hennes lilla tjej som just fått en stor apelsin är en av mina favoriter.

Men ändå, en så stor satsning och så mager utdelning. Och som sagt, det görs lite för stor affär av att Marie Suzanne Giroust kanske var nästan lika duktig som sin man.

Visst var hon skicklig och hade säkert blivit ännu mer framstående om hon inte hade dött när hon vara bara 38 år. Under sitt korta liv hann hon också föda sex barn. Det blir lite ointressant i det sammanhanget att hålla på och jämföra vem som var bäst, hon eller hennes heltidskonstnär till make. Men här är det i alla fall, porträttet av Marie Suzanne Giroust målat av Alexander Roslin 1768.

Utställningskatalogens nummer ett:  Damen med slöjan.

Publicerat i konst | Etiketter , , | 14 kommentarer

Lördagstema: Ordspråk

Postat den 6 oktober, 2012 av Karin

Till veckans lördagstema har Karin på Pettas valt Ordspråk. Det är något jag brottats med ibland när jag översätter. Det gäller att veta vad motsvarigheten är. Ordspråken ger ibland glimtar av kulturskillnader. Men oftast är både sättet att tänka och exemplen rätt lika. När arga katter får rivet skinn i Sverige är det den arga hunden som får linka hem på engelska. ”Quarrelsome dogs come limping home.”

I Östafrika stötte jag på den verkliga ordspråksguldgruvan. Överallt ser man dem, på kvinnornas kläder. Kangas heter de tunna färgglada bomullstygerna som så gott som alltid har en text.

Ibland kan det vara någon aktuell händelse som pryder kangan, som på den här från kvinnokonferensen i Nairobi 1985. Symbolen för FN:s kvinnoårtionde bildar mönster (klicka på bilden så syns det bättre).

Ofta innehåller kangatexten ett meddelande, om kärlek, om sorg eller om hopp. De används ibland för att tala om för någon särskild person, det man inte vågar säga, eller kanske bara som en påminnelse i vardagen om sådant man kanske glömmer att säga annars. Som: ”Kärleken dör aldrig”: Mapenzi hawafi.

Den här kangan från Oman, med en sirlig kaffakanna som mönster, har en text på arabiska och budskapet är ungefär samma som vårt att ”fisk och gäster blir olämpliga efter tre dagar”.

”Don’t overstay.” Tänj inte gästfriheten för långt.

Många ordspråk är nästan exakt som våra. Tomma tunnor skramlar mest motsvaras av ”Debe shinda haliachi kutika”, dvs en tom låda låter mer. Vårt ”Tala är silver och tiga är guld” blir i Afrika ”Tysta lejon får äta kött.”

I vilket fall är alla dessa kangas både lärorika och mycket bra som konversationsöppnare. Dessutom är de ofta rätt underfundiga, så det är inte helt lätt att förstå dem om man inte är väldigt bra på swahili och det är jag ju inte. Man får ofta en hel lite lektion i swahili på köpet när man frågar!

Här är några kvinnor som tvättar kläder norr om Mombasa (iklädda kangas, förstås). Vi fick en liten pratstund om kangatexter, när min bil pajade alldeles intill.

Kangamosaik på kangamuseet i Nairobi.

Och alla texter duger bra som dekoration på en kanga. Varför inte lite tvättmedels-reklam? Politiska budskap är också vanliga. Jag lyckades tyvärr inte ta någon bild på kangan med texten: ”Vi älskar Arusha-deklarationen.”

Men störst är ändå kärleken, om man räknar antalet kanga-texter i olika kategorier.

Fick just en påminnelse per e-post om en ordspråksmassaker som en god vän bidrog med för något år sedan. Som ”absurt sa räven om rönnbären.”

Här är övriga lördagstemabloggare: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt Nästa lördag skriver vi om Tid.

Publicerat i Att tolka, Lördagstema, Ord, Språk | Etiketter , | 29 kommentarer

Galleri Fredag. Tema Färgglad

Postat den 5 oktober, 2012 av Karin

När träden förbereder sig för vintern drar sig klorofyllet tillbaka och bladen blir gula eller röda, beroende på vad döljer sig ”under” det gröna. Träd som björk och asp reagerar på dagarnas längd. Andra träd, som äppelträd, reagerar på kyla. Men vad det än beror på blir det väldigt färgglatt med alla höstfärgerna mot en i bästa fall blå himmel!

Desiree står för oktober månads galleriteman och nästa fredag blir det: Kväll

Övriga fredagsgallerister finns  under egen rubrik i sidans ”huvud”.

Publicerat i färg, fredagstema | Etiketter , | 27 kommentarer

Irrfärder i Europa och Afrika

Postat den 3 oktober, 2012 av Karin

Minns ni fiskgjusarna? Den där familjen som man kunde följa hela sommaren, från de första äggen, till kläckning av de tre ungarna, flygförsöken och plötsligt var alla utflugna. Med fiskgjusar är så att mamman drar tyngsta lasset med ruvandet och barnomsorgen i boet. Därför flyger hon söderut på husmorssemester i slutet av sommaren. Pappan tar över, ger ungarna mat, lär dem flyga och fiska, innan de också flyger till Afrika.

Här ser vi mamma Piret, som hon heter officiellt (Hon har andra namn också, till exempel Katharine.) Hon säger att det är dags för henne att flyga iväg. Barnen är ute på en liten kvällsflygtur, så hon tycker att det kan vara lämpligt att ta upp ämnet (not in front of the children, ni vet). Pappan är lite avmätt, men vet att det inte är någon idé att argumentera.

Sedan undrar man förstås hur det går för dem och då är det så fint ordnat så att man kan följa åtminstone mamma Piret på hennes färd söderut.

Här finns en karta där det går att se, dag för dag, hur ett antal radiomärkta fåglar flyger mot sina vinterbostäder.

Jag har valt att följa Piret och en annan fiskkgjusemamma, Erika.

Samt den virriga skrikörnen Tönn, mest för att jag också har väldigt dåligt lokalsinne och känner starkt för alla andra som också lider av dysdirexi, lokalsinnes-handikapp eller vilsesyndrom, som det också kallas.

Piret är ljusrosa, Erika är mörkrosa och Tönn är grön.

Erika är van  resenär och hon kör bara rakt på utan att tveka.

Piret har irrat en hel del i norra Egypten, ner till trakterna söder om Assuan-dammen, sedan tillbaka till Nildeltat igen.

Men nu verkar hon ha flugit söderut igen, till Assuantrakterna, där Erika också är.

Tönn flaxade länge hit och dit mellan Sverige och Norge. Sedan vimsade han omkring på gränsen mellan Danmark och Tyskland rätt länge, innan han satte fart söderut.

Det finns ett tjugotal fåglar att välja på, på kartan: storkar, olika sorters örnar och så fiskgjusarna, som jag har kommit att bli extra förtjust i efter att ha följt dem hela sommaren. När jag var på Biologiska museet på Djurgården med barnbarnen upptäckte vi genast den här fiskgjusen i en trädtopp. Tänk om man går sta och blir fågelskådare!

Uppdatering: Cecilia N påpekar att det där fiskgjuseparet ovanför nog inte är Piret och hennes man utan snarare deras barn.

Jösses, säger jag, mamma och pappa upp i dagen!

Men för att ni ska förstå hur väl Piret behöver sin husmorssemester lägger jag upp en av bilderna på henne när hon ligger och ruvar.

I ur och skur, låg hon där. Tufsig och tovig, hungrig och ensam låg hon där hela tiden.

Uppdatering 5 oktober: Jag går in och kollar fågelkartan då och då och jag tycker det är synd att Piret inte drar nytta av Erikas erfarenhet. Nu har Piret blivit kvar i norra Egypten, medan Erika tuffat på söderut, genom Egypten, ner genom Sudan och just nu finns hon på gränsen mellan Sudan och Etiopien, i den fina fiskrika Dinder National Park.

Publicerat i fiskgjusarna, Livet | Etiketter , , , , | 8 kommentarer