”Barking up the wrong tree” är ett bra engelskt uttryck som betyder att hunden står där med framtassarna en bit upp på trädstammen och skäller, medan katten som han jagade sitter i ett helt annat träd. Alltså att man har fel, att man skäller på fel person, angriper ett annat problem än det det handlade om. Att man är ute och cyklar helt enkelt. Undrar om man kan använda det när man är ute och cyklar och råkar cykla upp på fel berg?
Så här var det: Jag fick tag i en ovanligt trevlig cykel med finesser som gör att man kan cykla så gott som lodrätt uppför en bergsvägg. Eftersom jag befinner mig i bergiga trakter, på Fuerteventura, passar det ju bra. Den där kullen på bilden med en rund byggnad överst anses vara en utmaning. DET är väl ingen utmaning med en sån här cykel tänkte jag och begav mig upp på toppen av ett annat närbeläget berg
Det såg mycket intressantare ut, med alla sina fina små hus. Och dessutom skulle jag, när jag väl tagit mig upp på bergets baksida, kunna cykla nerför framsidan tillbaka till hotellet. Trodde jag. Men där var det en otrevlig stenig brant som inte ens mirakelcykeln hade någon lust att tackla, samt till yttermera visso ett kraftigt staket. Bäst att cykla ner längs de smala gränderna i ungefär rätt riktning i stället. Även om jag har uselt lokalsinne borde det vara lätt att orientera sig när havet ligger där det ligger. Så jag började nerfärden. Troligen åt rätt håll, men på fel gator, för plötsligt blev gatan en trapp. Kanske dyker upp någon tvärsgående gränd en bit ner? Jag jag började leda cykeln utför trappan och ungefär halvvägs mötte jag en engelsk familj.
Precis här. Vänstra bilden visar trappan upp, högra trappan ner. ”Oh dear, that looks cumbersome. Are you lost?” frågade den vänliga damen. ”Närå”, svarade jag, ”det här är en ny sorts extremsport.” Föräldrarna skrattade gott och önskade mig lycka till, men deras ohängda son, som såg ut att vara i elvaårsåldern, sade ”You ARE lost, aren’t you.”
I min ålder räcker man inte ut tungan åt elvaåringar så jag lät bli.