Det är något bortom bergen…

Det är bergigt här. Och överallt går stigar över till nästa by eller stad. Man blir ju nyfiken. På andra sidan de här bergen ligger Gran Tarajal, som är en av de största städerna på ön. Den växte sig stor när tomatexporten för hela ön gick via hamnen i Gran Tarajal. I dag skeppas de fina kanariska tomaterna från Puerto del Rosario.Det är bergigt här. För att komma till Gran Tarajal kan man gå en stärkande promenad över bergen.

För att komma till Gran Tarajal kan man ta en stärkande promenad över bergen.

runt udden

Den närmaste vägen till Gran Tarajal är dock runt udden, men då måste man simma eller hyra en kanot. Sedd på lite håll ser den här bergsryggen ut som en urtidsödla som lagt sig ner, med sitt trötta huvud på stranden.

cyklaJag tog mig till Gran Tarajal på cykel. Det röda är cylekbanorna och det grå är bilvägen.

Hamnen är en rätt idyllisk plats och längs strandpromenaden finns många restauranger, men inga hotell. Stranden är vid och sanden len. Gatorna slingrar sig nedför sluttningen ner mot havet. Det verkar vara en stad som inte vänder sig till turister. En vardagsstad med skolor, kommunalhus, postkontor, sjukhus, polisstation, men också en viktig stad för för fuertoventurianerna med konserter, festivaler och marknader.

mujer3a tu mujerla mujermujeres

Det finns gott om skulpturer här och där. Alla verkar vara kvinnor. I alla fall alla som jag såg. En glad kvinna i parken håller upp en trasslig sol, en kvinna vid stranden vänder ryggen mot havet och tar hand om sitt barn och en spänstig kvinna är på väg till marknaden med en korg med tomater på huvudet.

Och på bästa plats längs strandpromenaden ligger Casa de Mujeres, Kvinnornas hus. Väldigt stängt, dessvärre, så jag kunde inte undersöka deras verksamhet närmre.

Publicerat i Att resa | 20 kommentarer

Barking up the wrong tree

”Barking up the wrong tree” är ett bra engelskt uttryck som betyder att hunden står där med framtassarna en bit upp på trädstammen och skäller, medan katten som han jagade sitter i ett helt annat träd. Alltså att man har fel, att man skäller på fel person, angriper ett annat problem än det det handlade om. Att man är ute och cyklar helt enkelt. Undrar om man kan använda det när man är ute och cyklar och råkar cykla upp på fel berg?

fyren

Så här var det: Jag fick tag i en ovanligt trevlig cykel med finesser som gör att man kan cykla så gott som lodrätt uppför en bergsvägg. Eftersom jag befinner mig i bergiga trakter, på Fuerteventura, passar det ju bra. Den där kullen på bilden med en rund byggnad överst anses vara en utmaning. DET är väl ingen utmaning med en sån här cykel tänkte jag och begav mig upp på toppen av ett annat närbeläget berg

Det såg mycket intressantare ut, med alla sina fina små hus. Och dessutom skulle jag, när jag väl tagit mig upp på bergets baksida, kunna cykla nerför framsidan tillbaka till hotellet. Trodde jag. Men där var det en otrevlig stenig brant som inte ens mirakelcykeln hade någon lust att tackla, samt till yttermera visso ett kraftigt staket. Bäst att cykla ner längs de smala gränderna i ungefär rätt riktning i stället. Även om jag har uselt lokalsinne borde det vara lätt att orientera sig när havet ligger där det ligger. Så jag började nerfärden. Troligen åt rätt håll, men på fel gator, för plötsligt blev gatan en trapp. Kanske dyker upp någon tvärsgående gränd en bit ner? Jag jag började leda cykeln utför trappan och ungefär halvvägs mötte jag en engelsk familj.neråtuppåt

Precis här. Vänstra bilden visar trappan upp, högra trappan ner. ”Oh dear, that looks cumbersome. Are you lost?” frågade den vänliga damen. ”Närå”, svarade jag, ”det här är en ny sorts extremsport.” Föräldrarna skrattade gott och önskade mig lycka till, men deras ohängda son, som såg ut att vara i elvaårsåldern, sade ”You ARE lost, aren’t you.”

I min ålder räcker man inte ut tungan åt elvaåringar så jag lät bli.

Hemma

Hemma

 

Publicerat i Att resa | 20 kommentarer

Trögfattad

Är det bara jag som är trögfattad när det gäller vädret? Jag läser i förväg om resmålets 20-24 plusgrader, men tycker ändå att det är lika bra att behålla tröjan på när jag kliver av planet, den är ju av tunnaste ylle. Den åkte av rätt snart, kan jag berätta. Men så där har jag gjort ofta. Till och med när jag reser till ställen som jag känner till och där jag VET hur varmt det är. Klär mig olämpligt varmt på resan och tänker att det blir nog bra, det kanske är lite blåsigt. Som om jag inte riktigt kan föreställa mig temperaturskillnaden.

Och apropå trögfattad hann jag tänka lite fel, när en kvinnlig röst välkomnade oss ombord på planet i går, med orden: ”This is you captain.” He, tänkte jag, flygvärdinnan behagar skämta? Men så insåg jag att det var en kvinnlig pilot. Jag har flugit rätt mycket men det här var faktiskt första gången jag stötte på en kvinnlig kapten för besättningen. Undrar hur många det finns. Bild fick jag gärna ta. pilotMen jag glömde förstås fråga vad hon heter.

klok fågelNu är jag alltså på den ö som Unamuno förpassades till från jobbet som rektor vid universitet i Salamanca 1924 eftersom diktatorn Miguel Primo de Riveras inte gillade honom. Jag kan inte mycket om Unamuno, men blev lite nyfiken på honom och hans fru, Concepcion. Och när det nu finns ett Unamuno-museum på ön kan man ju passa på att besöka det. Om inte annat för att jag tycker det är spännande att se hur man löser det där med ett museum om någon som är mest känd för sina idéer. Turligt nog är han också känd för sin origami, så man kanske har en chans att se hans ”kloka fågel”, eller något annat av hans verk.

Publicerat i historia, konst | Etiketter , | 24 kommentarer

Dygdens belöning

Nu är det dags för belöningsresa. Målvikten är uppnådd (Ok det fattas sju hekto, men eftersom jag ”vägdes in” direkt efter en rejäl lunch och inte före den, räknar jag med att det är OK). Så det blir en veckas simma, träna, promenera, kanske cykla och möjligen yoga.

Och så tänker jag försöka ta reda på något om Concepcion Unamuno. Hon var gift med filosofen Unamuno och fick tio barn (jo hon hette Concepcion, vilket betyder befrukting), men det är nästan omöjligt att hitta något om henne. Men på Unamunomuseet kanske det finns något spår. Och därmed har jag givit en ledtråd om målet för resan.

Publicerat i Att tolka | Etiketter , | 21 kommentarer

Lördagstema konsumtion. Eller: It’s not the having, it’s the getting…

imagesShopoholics – köpgalna personer, blir det väl ungefär på svenska – har anammat ett berömt citat av Elizabeth Taylor som sitt motto: ”It’s not the having, it’s the getting.” Det är själva shoppandet som är grejen. Att köpa, inte att ha. Shop till you drop. (Det finns andra tolkningar också, men inte om du frågar en shopoholic.)

Det anses vara ett typiskt kvinnligt beteende, men det stämmer dåligt med mina erfarenheter. Upphovet till den föreställningen är kanske de studier som gjorts på olika personer i julhandeln. En rejäl felkälla med de metoder man använt. Men har helt enkelt skickat in män och kvinnor på några större varuhus i värsta rusningstid, med en köplista. Efter en timme kollade man stresshormonerna. Hos männen brukar de ligga i nivå med stridsflygare under strid, medan kvinnorna ofta har normala nivåer.

Åh, nej! Det där är ju en sidavbitare. Ändavbitare står de ju på köplistan. ÄNDAVBITATE!

Åh, nej! Det där är en sidavbitare. Ändavbitare står det ju på köplistan. ÄNDAVBITATE!

Vad säger detta test egentligen? Just inget mer än att kvinnor har större vana än män att handla på Åhléns och NK. Men hur hade stressnivåerna blivit om man i stället fått en i uppdrag att gå till Clas Ohlson och köpa lite saker som skruvdragarbits, dykert i lämpligt dimension för nya panelen, ett slangvattenpass och en enklare ändavbitare, Det är inte omöjligt att stressnivåerna hade sett lite annorlunda ut då.

Själv är jag en ganska medioker shoppare. Jag kommer mig sällan för och det händer att det går så långt att redaktörn klagar på att jag aldrig handlar kläder. (Ska han säga!)

Någon enstaka gång kan jag, gärna med hjälp av inspirerande sällskap, tycka att det är riktigt kul att handla kläder. Men för det mesta lämnar jag affärerna ohandlad. Som idag. Massiva reautbud, där det känns och märks att det handlar om kläder med mycket kort livstid gör mig bara nedstämd. Och får mig att fundera på om det inte skulle kunna gå att sy om något av det jag har liggande. Och kanske rentav stoppa strumpor! Och så har vi ju all annan konsumtion av klotets knappa resurser… När ska vi börja spara på allvar, tro?

trasig hylla rea

 

Tack Karin på Pettas för riktigt inspirerande teman i januari!

Här finns övriga lördagsbloggare: Byfånen Gnuttan HeLena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt. I februari är det HeLena som tar över, tror jag.

Publicerat i Lördagstema | 11 kommentarer

Galleri Fredag: På väggarna

Penny är temavärd för i Galleri Fredag och den här veckan är det På väggarna. Det borde ju vara lätt, men det svåra är att välja. Eftersom mina föräldrar startade en målarcirkel när jag var barn och eftersom den fortsatte i bortåt tjugo år är jag uppväxt med ett provisoriskt förhållande till vad man har på väggarna. En halvfärdig tavla, för att se hur den egentligen ser ut. En lånad tavla, en målning som man funderar på att ge bort och plötsligt behövs en ram till den och den tar man från någon annan tavla… och så där håller det på. Det vi har på väggarna känns som ett tillfälligt arrangemang. Att det sedan kan bli hängande något årtionde är ju en helt annan sak.

Här är en tavla som hängt med länge, den med hyttan i mitten av bilden, som jag målade när jag var sexton. Till höger en målning av Georg Bohlin, från Falun, som deltog ibland i målarcirkeln. Och till vänster några schackpjäser som barnbarnen använder för att iscensätta fantasifulla historier (och oj vad svajig tavellisten är, ser jag nu!).

hytta o bohlin

schackpjäser

Så här ser några av schackpjäserna ut på nära håll. Redaktörn, som tar schack på allvar, tycker inte att de är riktigt seriösa. Figurerna flyttar omkring lite varje gång barnbarnen är på besök och just nu bor de så här (schackpjäserna, alltså).

Den där hyttan kämpade jag med i många år. Det var ett komplext motiv, många byggnader i konstiga vinklar. Jag har ritat den i tusch och blyerts, målat den med kritor, akvarell och olja. Jag blev aldrig riktigt nöjd, men så revs den och jag är glad att jag i alla fall har lite skisser kvar från dess glansdagar.

hyttskisserna

Varje år, på skyltsöndagen, hade målarcirkeln utställning. Utställningsaffischerna gjordes ofta av Rune Bergström, som växte upp i Horndal och som var en av de första deltagarna i målarcirkeln. Pappa brukade se till att samla in affischerna när utställningen var över. Rune tyckte inte att det var något att spara. Idag är jag förstås glad över allt pappa sparade på, både Runes affisch och skissen som han gjorde först. Den frejdiga konstnären som vet precis vad han vill måla. Och så den modstulna uppsynen när han tvivlar på sin förmåga.

griffelutställning2

griffelutställning

Båda bilderna hänger i arbetsrummet som en påminnelse om – ja, det ena och det andra. Och så kan man titta in hos de andra fredagsgalleristerna och se vad de har på väggarna. De finns listade i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.

Publicerat i fredagstema, konst | Etiketter | 20 kommentarer

Omvärlden avskuren

En mycket citerad brittisk tidningsrubrik från 1940-talet lyder: ”Fog in Channel: Continent cut off.” Dessa kaxiga engelsmän. När det är så dimmigt att det inte går att se tvärs över engelska kanalen är det inte England som är avskuret från omgivningen utan självklart omvärlden som är ”cut off”. Kom jag att tänka på i kväll när jag lyssnade till delar av Camerons tal om att England kanske lämnar EU. I alla fall ska engelsmännen få folkomrösta om saken.

Klart att Englands hållning till EU har varit lite kluven. Inte minst för att Frankrike inte ville ha med England, eftersom man tyckte att de var för nära allierade med USA. På presskonferensen 1963, då Frankrike meddelande att England inte var välkomna sade de Gaulle: ”Talet om att England skulle kunna tillhöra Europa är meningslöst. England är en ö och Europa en kontinent som sträcker sig från Atlanten till Ural. England får klara sig självt.” Men tio år senare gick de i alla fall med, om än med undantagsregler av olika slag. avskuren

Och vad ska vi då säga om denna vy som mötte mig i morse? Omvärlden är avskuren från Södermalm?

Publicerat i Debatt | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Logisk som en treåring

kommer kopiaTreåringen (eller i alla fall väldigt-snart-treåringen) satt i vardagsrummet med sin far och ropade att jag också skulle komma. Jag på väg uppför trappan till övervåningen för att hämta något, så jag ropade lugnande tillbaka att ”jag kommer” och fortsatte uppför trappan.

Treåringen tittade lite bekymrad på sin pappa, och konstaterade: ”Farmor är inte så duktig på att komma”.

Publicerat i Ord, Språk | Etiketter , | 10 kommentarer

Första

Vad sägs om lite historia? Idag är det 293 år sedan vi (alltså Sverige) förlorade delar av Pommern, söder om floden Peene och öster om Oder, samt öarna Usedom och Wollin. Det var i fredsavtalet med Preussen i Stockholm den 21 januari 1720, i den allmänna uppstädningen efter Karl XII:s krig.

presidented

Och så har vi ju det här med den amerikanske presidentens ed i dag. Egentligen är det ju redan avklarat, eftersom den 20 januari är ”rätt dag”, men det var en söndag så Obama genomförde en miniceremoni i går och så körde han det igen, mer publikt, idag.

Förr i tiden var det den 4 mars som gällde, fram till Franklin Roosevelt, som var den första som svors in i januari. Han bytte från den 4 mars till den 20 januari 1937, eftersom alla började tycka att det annars blev lite väl långt mellan valet i november och presidenteden.

första capitol hillUSA:s första president, George Washington, svor presidenteden i New York (eftersom Washington ännu inte blivit huvudstad) den 30 april, 1789, på en balkong vid Wall Street i New York.

Thomas Jefferson var 1801 den första som avlade eden i Washington, D.C. och hans tal var det första som trycktes i tidningarna.

John F. Kennedy var den första som lät en poet att läsa vid ceremonin. Robert Frost skrev en dikt särskilt för tillfället, ”Dedication”. Men i det skarpa solljuset kunde han inte läsa den utan tog något som han kunde utantill i stället:  ”The Gift Outright”*. Dålig tonträff, kan man tycka, eftersom dikten kan uppfattas som kolonialistisk och hänsynslös mot Nordamerikas urbefolkning.

Bill Clinton var 1997 den första president vars ceremoni sändes på internet.

Och så har det förstås varit en uppmärksammad nyhet att Barack Obama blev den första afro-amerikanska presidenten, vilket dels – förstås – är en god nyhet och dels inte borde vara en nyhet överhuvudtaget.

*The Gift Outright

The land was ours before we were the land’s.
She was our land more than a hundred years
Before we were her people. She was ours
In Massachusetts, in Virginia,
But we were England’s, still colonials,
Possessing what we still were unpossessed by,
Possessed by what we now no more possessed.
Something we were withholding made us weak
Until we found out that it was ourselves
We were withholding from our land of living,
And forthwith found salvation in surrender.
Such as we were we gave ourselves outright
(The deed of gift was many deeds of war)
To the land vaguely realizing westward,
But still unstoried, artless, unenhanced,
Such as she was, such as she would become.

Publicerat i Att tolka, historia | Etiketter , | 10 kommentarer

En fin funkismöbel

funkismöbel 3Slussen invigdes 1935, med mycket pompa och ståt, kungen var närvarande, folkmassorna hurrade, KF bjöd på champagne och tidningarna gillade vad de såg.

Det var modernt, spännande och funktionellt. Den 16 oktober 1935 fanns den här teckningen i Svenska Dagbladet, med texten:

”Mälardrottningen har fått en fin funkismöbel”.

Allt var genomtänkt ner till minsta skylt, räcke och fönsterdetalj. Svenska Dagbladets konstkritiker Gotthard Johansson berömde särskilt Blå gången och Blå bodarna med ”den av ett ovanligt vackert glasbetongtak övertäckta butiksrundan”. Här låg Aftonbladets och Stockholmstidningens depeschebyrå, med stora fönster ut mot de förbipasserande.

blå bodarna

Foto från Stockholms Stadsmuseum

blomsterutställning

Bild från Blomsterutställning i Rotundan, foto Carl Gustav Rosenberg.

Här låg också en mängd småbutiker som blomsterbutik, fruktaffär, handskaffär, café och biljettkontor för teatrarna. Åhlén och Holm hade en filial vid kupolen, Hamnstyrelsen hade sina kontor i närheten och kring slussrännan fanns verkstäder och garage.

Vid Gula gången planerades en biograf och restaurang. Stockholms-Tidningens konstkritiker, Gustav Näsström berömde detta  ”fantasieggande koncentrat av storstadens tekniska funktioner – ett strålande motiv för en modern Zola”.

Varför fick allt detta bara förfalla? När började förslumningen och varför har det fått gå så långt?                                                      blå bodarna åhlens

Nu finns några spännande Slussen-utställningar på Konstakademien i Stockholm, Fredsgatan 12, nära Tegelbacken. Bilderna är hämtade ur katalogen med Slussenmiljöer.

Gruppen bakom det alternativa Slussenförslagat – Plan B – ställer också ut sina förslag till en varsammare och billigare ombyggnad av Slussen, samtidigt som Slussenbacken presenterar sitt.

Och, bäst av allt, många av de allra bästa konstverken från Slussen ställs ut i tre salar. ALLA är där: Gideon Börje, D Carlberg, Svenolov Ehrén, Sven X-et Erixson, Randi Fischer, Edith Fischerström, Einar Forseth, Isaac Grünewald, Eric Hallström, John Hedberg, Lars Hillersberg, Sigrid Hjertén, Tor Hörlin, Einar Jolin, Kurt Jungstedt, Bo Larsson, Carl Larsson, Hans Lindroth, Hilding Linnqvist, Johan Mauritzson, Inga Möllerberg, Axel Nilsson, Vera Nilsson, Gunnar Pers, Olof Thunström, Tore Wideryd och min personliga favorit: Götrik Örtenholm. Jösses, vilken utställning!

Götrik Örtenholm, Södermalmstorg, 1942

Götrik Örtenholm, Södermalmstorg, 1942

Inga Möllerberg, Slussen, 1947

Inga Möllerberg, Slussen, 1947

snöskottare på katarinahissens gångbro, Holger Almqvist

Holger Almqvist, Snöskottare på Katarinahissens gångbro, kring 1960?

Publicerat i Debatt, konst | Etiketter , , , , | 33 kommentarer