Den här ladan började jag fotografera för några år sedan. Olika datorproblem (diskbråck, mm) har gjort att det i dag är svårt att datera bilderna, men denna torde vara från 2008 i alla fall. Och varje vinter bävar jag för hur det ska gå. Orkar den en vinter till?
Jo, den kämpar på. Den här bilden tog jag i förrgår. Den knäar lite mer för varje år, men den står upp i alla fall. Heja!
Min ritplatta och den relativt nya datorn kommer inte överens. Så nu ritar jag med pekfingret på styrplattan och då blir det så här. Det var bättre förr. Repriserar den här minnesregeln för sommartid, som jag ritade med gamla datorn.
För mig är det en sak som mer än allt annat symboliserar barndomspåsk och det är påskduken. Den kom fram när det var städat och fint inför påsken. Den är färgglad och vacker och jag älskade den som barn. Det gör jag fortfarande och med tiden har jag också insett vilket fantastiskt arbete som ligger bakom.
Det är den duken som ligger på bordet i ”stora rummet” på översta bilden. Mamma – som broderat duken – sitter i gungstolen. Vi växte upp i ett väldigt stort och helt omodernt hus som krävde extremt mycket skötsel. Snickarverkstad i bottenvåningen, bostad i övervåningen. Att hålla varmt med hjälp av vedspis och kakelugnar borde ha varit ett heltidsarbete, men mamma jobbade dessutom heltid i snickeriet. Så därför känns den där bilden där mamma sitter i gungstolen väldigt högtidlig. Där satt hon ju inte så ofta, mer än den sextiondedels sekund som det tog att ta kortet.
Innan jag lämnade duken vidare till min dotter häromåret fotograferade jag några detaljer: påskliljor, videung och blåsippor. Mer påsk än så kan det ju inte bli.
Och just som jag skriver detta inser jag att jag ju sitter vid det där bordet, på översta bilden, på en av de där stolarna.
Bordet var från början brunmurrigt. Pappa snidade bården runt sargen och mamma målade i ljusgrått och gråblått. Pappa gjorde stolarna. Nu står stolar och bord i farfars stuga. Tror att de hade gillat det, både farfar, mamma och pappa.
Lördagsbloggarna är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten. Och vems tur är det i april, månne? Jo, meddelar Gnuttan just, det är Byfånen som tar över. Tack Gnuttan för trevliga teman denna månad!
Kolla noga uppe till höger i bild. Där finns ett litet kryss. Ungefär där bor vi, nära alla kommunikationer. Det är bara att ta Katarinahissen… nehej, det är det inte, för den är avstängd numera och lär inte öppna på länge. Men då får man ta trapporna i stället, ungefär där jag ritat ett grönt streck, Rakt ner till alla kommunikationer man kan önska, tunnelbana, bussar, Saltsjöbanan och Djurgårdsfärjan. Hur smidigt som helst.
MEN, i går möttes jag ett betongblock och en skylt i stället, när jag skulle kila utför Thor Modéens trappor. Börjar känna mig som fångarna på fortet eller något liknande. Först Katarinahissen och sedan detta. Vad ska det bli härnäst, undrar man.
Erika i Piteå står för mars månads sista Galleri Fredagstema. Övriga gallerister finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.
Uppdatering när det är för sent att fixa: Kicki, samt andra som ev läser i Safariprogrammet. Min tjusiga påskversion av Bayeuxtapeten funkar ju bara i Firefox, tydligen. Och bilden ligger därhemma i en annan dator, så det är inte fixbart, i alla fall inte nu. Så jag får vädja till er fantasi i stället.
Men kolla, jag hittade Bayeux-kitet. Ha, här kommer alltså en ny påskscen på torget, med lite blandat innehåll. Det påskigaste jag kunde hitta i kitet. Går bra att försöka själv.
Stendöd
Varumärkesord, kallas det när ett ord som en gång varit ett varumärke blivit så vanligt att det också används för andra varumärken, till exempel: Asbest, filofax, frigolit, gladpack, jeep, keso, masonit, nylon, stetsonhatt, vaselin och vespa. Och så googla, förstås. Vilken sökmotor man än använder, så googlar man nu för tiden. Varumärkesinnehavarna gillar inte det där. Om man googlar på ”varumärkesord” kan man läsa: ”Ett varumärke kan vara friskt, sjukt eller dött. Exempel på varumärken som är döda (degenererade) är bakelit, grammofon, dynamit och termos. Ett exempel på ett sjukt varumärke är Google där företaget gått ut hårt mot webbaserade uppslagsverk och lexikon som listar google/googla som ett verb.”
Om man idag googlar, eller yahooar, då, på verbet ogooglebar (det som Google inte vill att Språkrådet ska ha med på listan över nyord, om inte definitionen snävas in och fixas till) får man 625 000 träffar. Själv föredrar jag formen ogooglingsbar, men den får bara 427 träffar. Kanske det rättar till sig, när Språkrådsbråket lagt sig.
Under tiden kan man roa sig med att se vad som är ogooglingsbart på Googlenope, som listar sökningar där Google säger, ungefär: ”Nope, det finns inte”. Som den här:
Nu blir det fiskgjusar igen. När hon flög söderut i höstas stannade vår fiskgjusemamma Katherine (dvs Piret) strax söder om Kairo så länge att jag började bli orolig. Men på samma ställe stannade också den mer resvana Erika, en fiskgjuse som hade många Afrikaresor bakom sig och som verkade mycket erfaren och kunnig. Kanske behövde de äta upp sig lite inför flygturen över Sahara? Och mycket riktigt, efter ett tag gav sig båda iväg söderut, Erika till Sudan och Piret till det nya landet Södra Sudan.
Där har de sedan levt i olika naturreservat under vintern och för ett tag sedan var det dags att dra norrut. Piret flyger lite krokigt, medan Erika flyger spiktakt dit hon ska. Så var det på nervägen också. Ingen tvekan, raka spåret.
Båda tog sig till tillbaka till det där området söder om Kairo där de tillbringade ett par veckor tillsammans i höstas. Kanske kom de överens då att ses där igen på hemresan?
Men häromdagen kom den trista nyheten att Erika flugit in i en kraftledning och dött. Tack vare en hängiven fågelälskare i Egypten, som sökte upp henne med vägledning av hennes radiosändare, vet vi att det är en olyckshändelse och inte någon som gjort henne illa med vilje.
Här kan man se henne efter olyckan och nu har hon tagits om hand, så att hon inte bli mat åt hyenor och gamar. Piret får klara sig själv nu, utan sin erfarna kompis och vi får hålla tummarna för att hon ska ta sig hela vägen hem, till sitt bo i Kalakotkas. Under tiden får vi följa henne på kartan.
Av gammal vana har jag använt google för att leta upp saker på nätet. Det är det fler som gör och det sätter sina spår i språket.
Ogooglingsbar information
Jag har hört ungdomar utbrista när de hittar originalhandlingar i ett arkiv: ”Kolla här, alldeles ogooglat!”
Och för det mesta är ju arkivhandlingarna ogooglingsbara, eftersom det sannolikt bara är någon promille av arkivbestånden som skannats in och gjorts tillgängliga på nätet.
Så därför tog Språkrådet med ordet ”ogooglingsbar” i sin nyordslista för 2012, men se det skulle de inte ha gjort. Google tog omedelbart kontakt med dem och hotar stämma dem för varumärkesintrång och defaming och allt vad det är. Allt är googlingsbart enligt dem och blotta tanken att något inte skulle vara det får inte finnas. Ordet får inte finnas!
Så nu har jag börjat testa lite andra sökmotorer och där det förut fanns en symbol för – ja ni vet vad – har jag idag i stället Yahoo.
Här kan man följa dramat, mejl för mejl: Här sätter Google press på Språkrådet.
Uppdatering: Här har vi Svenska akademiens ständige sekreterares synpunkt på saken. Han inte bara heter Englund i efternamn, han tycker precis som jag också.
Och om någon behöver beskriva för engelsktalande vänner vad vi håller på med, finns en bra sammanfattning här.
I USA has man myntat begreppet ”googlenope”, för ord och fraser som är ogooglingsbara. Såvitt jag kan se har inte Den Mäktiga Sökmotorn givit sig på Washington Post som lanserar begreppet.
Artikeln i Washington Post illustreras med denna bild.
I dag är det Marie bebådelsedag, som också kallas Vårfrudagen, som i sin tur har folketymologiserats till våffeldagen. Alla dessa dagar är förstås framförhandlade i efterhand. Med tanke på att Jesu födelse är en omtvistad företeelse – tidpunkten infaller inom ett tjugoårsspann – är dagen för hans tillblivelse förstås lika diffus. Men nu har olika kyrkomöten bestämt att det är just i dag för 2013 år sedan som Maria insåg att hon på något obegripligt sätt blivit gravid.
Hon är ständigt aktuell i kyrkliga kretsar. Det är många som försöker få till en ny Mariadogm. I Katolska kyrkans katekes från 1995 står det, att
”då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra. Hon är moder överallt där han är Frälsare”.
Förrförre påven, Johannes Paulus II, uppvaktades av 5 miljoner katoliker, varav 42 kardinaler och 500 biskopar, med en vädjan om en ny Mariadogm, där hon äntligen skulle erkännas som ”Faderns dotter, Sonens moder, Andens gemål och Kyrkans moder”.
Påven Johannes Paulus II var rätt person att uppvakta. Hans valspråk, syftande på Maria och löd ”din i allt”. Och den nya påven talar också entusiastiskt om Maria.
Undrar om man ska se det som ett gott tecken på himmelsk jämställdhet. Eller om man ska bli oroad?
Den här bebådelseversionen är målad av El Greco och han får ursäkta men jag tycker inte den är så lyckad. Det där molnet som Gabriel kommer farande på ser mer ut som en demolerad segway och ärkeängeln själv ser lite dubiös ut.
Men hur som helst så blev det ju en liten Jesus som också dyker upp på miniatyrmålningar inom islam, till exempel på den här lilla målningen. Här heter de Miriam och Isa. Men, invänder någon, inom islam får man ju inte avbilda människor överhuvudtaget. (Jag fick den frågan apropå de där persiska och indiska miniatyrerna häromdagen, i mitt blogginlägg.)
Jodå, det är bara inom vissa striktare delar av islam som det inte går för sig. Men annars finns det en lång bildtradition, både inom hovkulturen och en mera folklig, främst i Iran och mogulernas Indien.
Och så såg jag i någon tidning att det är väldigt stor skillnad på våffeljärn och att de gammaldagsa gjutjärnsjärnen ger de frasigaste våfflorna. Men gör man frasvåfflor utan ägg kan man nog inte misslyckas, vilket järn man än har:
Värm våffeljärnet. Smält smöret och låt svalna. Rör ihop bakpulver, salt och mjöl. Tillsätt vatten och rör till en jämn smet. Ställ åt sidan. Vispa grädden hårt. Vänd ner mjöl och vattenblandningen i grädden. Vispa i svalnat smält smör (spar lite att pensla våffeljärnet med). Grädda. Happy våffeldagskväll!
