Lördagstemainspiratör denna månad är HeLena och dagens tema är Vid köksbordet. Denna centrala och symbolladdade plats, där vardagen ofta visar sitt sanna väsen. Ack i något kommande liv ska jag försöka skriva en doktorsavhandling om köksborden i svenska memoarer och barndomsskildringar. Det ska jag banne mig!
Idealet är väl att ha ett så stort kök att man inte behöver något annat matbord än köksbordet. Byfånen skriver om för och nackdelar med ett stort köksbord i dagens inlägg och visst har både han och hans hustru rätt. Det är väldigt trevligt med ett riktigt stort köksbord, men det blir lätt upplagsplats för allt möjligt. Problemet kan lösas temporärt med avlastningshyllor i närheten av bordet, men de tenderar också att bli fulla…
Vid vårt köksbord har vi ett annat problem. När vi flyttade in i lägenheten var min första tanke att den där kökstapeten får vi allt byta ut. Och nödrolla med vitt så länge för den där skrikiga turkosa färgen med sitt påträngande krusidulligt mönster kan man ju inte ha!
OK, såhär ser det ut idag. Det har inte hänt så mycket. För gradvis kom jag att acceptera det turkosa. Vita väggar överallt blir lite väl vitt. Vi får väl se hur det blir. Ommålning av köksväggarna är inte längre högsta prioritet.
Skålen med citroner kräver sin förklaring. Vi ska inte sälja lägenheten, som man skulle kunna tro, för sådana citronskålar brukar finnas i alla säljannonser i bostadsbilagorna. Men att sälja är tekniskt omöjligt, eftersom det är en hyresrätt. Dessutom trivs vi alldeles för bra för att flytta. Nej citronerna ska strax omvandlas till italiensk citronglass, men tills dess får de bo i skålen, för de är ju fina att titta på och funkar bra ihop med det turkosa.
Lätt chockad tumlar jag ut i dagsljuset efter att ha försökt få tillbaka mina läsglasögon, som jag förlagt (kan vi väl kalla det?) på bio.
