Skulle det gå att göra en film om sexköpande män i Afrika? Om feta, europeiska medelålders män, som köper sex av unga afrikanska flickor. Om män som är fulla av fördomar och som förnedrar kvinnorna på olika sätt. Som tar för sig med nedlåtande välvilja och lysten nyfikenhet. Ibland blir de lurade, men de fortsätter med förnyat förakt till nya sexobjekt. De köper en svart flicka som födelsedagspresent åt en av kompisarna, ser till att hon klär av sig naken och dansar ”afrikanskt” på hotellrummet, inför fyra halvfulla karlar som dryper av rasism. Bara bristande potens räddar henne från gruppvåldtäkt. Skulle det vara möjligt att göra en sådan film?
Detta är handlingen i filmen Paradis: Kärlek av Ulrich Seidl, men med omvända roller. Kvinnliga sexturister i Kenya beter sig precis så svinaktigt.
Margarethe Tiesel spelar den något naiva Teresa, som dock redan i början av filmen faller in i mobbningsliknande kommentarer om ”dem”. I en inledningsscen sitter hon med en österrikisk väninna i hotellbaren och gör narr av den kenyanske kyparen. I bikinis som skär in i svällande bakar får man höra dem överträffa varandra i elaka kommentarer om hur enfaldigt kyparen beter sig och hur han skiner som en fläsksvål. Kan han säga fläsksvål? Under gälla skratt försöker de lära honom att uttala ”Ich sheine wie ein Schweineschwarte”.
En del filmrecensenter har framställt Teresa som uppriktigt kärlekssökande och annorlunda än väninnorna, men jag tycker nog att det bara är en fråga en nyansskillnader i så fall. Hon är kanske en smula mindre cynisk till att börja med, men gradvis manifesterar hon samma överlägsna manér, samma irritation och förakt som de andra.
En film utan hjältar och ljusglimtar, utom en liten, liten strimma i en slutscen när den kypare som hon hånade i början av filmen vägrar gå med på Teresas krav.
Filmen utspelar sig i Mombasa, där jag levt och arbetat som färdledare och dit jag återvänt som turist, senast för några år sedan. Jag känner inte igen det som skildras på bioduken. Det kanske pågår på andra platser.
Ska man se filmen? Ja, om man tror att man står ut. Det är en bra film, välspelad och med många minnesvärda scener som fångar turismens tristaste risker, tendenserna att göra kommers av precis allt.
Jag kan försäkra att jag tar det på yttersta allvar. Ser mycket seriöst på problemet. Vidtar konstruktiva åtgärder som ska leda till en varaktig förbättring på sikt. Ingen möda lämnas osparad och alla stenar vänds på.
Det började med den här katten som ser ut att hoppa från ner på Slussplan, fast den sitter egentligen fast på en tunn lina.
