Nya tider, nya seder – och gammal ceder

Är det OK om jag har en hejdåträff hemma hos er? Undrade lilltjejen, den dansande ingenjören, som hunnit bli trettio och ska jobba utomlands några år. Jag borde ju vara van att hon far iväg till olika utländer, men den här gången är det värre. Hennes lägenhet är uthyrd, bohaget skeppat till Sao Paolo och nu återstår tårfyllda farväl.

Självklart skulle hon ha hejdåträffen här, för då fick vi ju också en chans att träffa hennes trevliga kompisar. OK, hur många blir vi, på ett ungefär, undrade jag. Dottern höjde budet lite försiktigt vartefter. Det var utöver syskon, syskonbarn och övriga släktingar även dagiskompisarna som sedan blev skolkamrater och fotbollsgäng och som hängt med hela tiden. Och så KTH-kompisar, tangovänner… Vi tror att det var sextiotre personer som vimlade och kramades. Jag tappade räkningen strax efter femtio.

salladVännerna är festfixarvana personer, som det är en ren fröjd förbereda tillsammans med.

Det är lite svårt att beräkna mat och dryck för så många, men det funkade fint. Det som blev över var bredskapshinken med sallad. Om allt annat skulle ta slut hade vi en beredskapsplan med sköljd och skuren grönsallad, några burkar oliver, tomater och fetaost, som vid eventuellt behov snabbt skulle kunna omvandlas till grekisk sallad.Och så några rejäla bröd, som åkt in i frysen. Någon som behöver lite extra sallad idag?

På bordet med olika drycker fanns också en elegant bjudlåda med festcigarretter. Idag på morgonen kom jag på att jag måste tömma askfatet på balkongen och då insåg jag att det hänt en hel del på senaste tio åren eller så. I askfatet låg en enda fimp!

bjudcigaskfatUppdatering: Det undras i kommentarsbåset vad det kan vara för material i den där cigarettlådan. Kompletterar med tydligare bild, så går det kanske att identifiera. Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Men jag upptäcker en intressant detalj på locket. Diaries, står det skrivet med blyerts uppe till höger. Någon har använt asken för sina dagböcker och sedan har någon annan fått tag i den och köpt färgglada cigaretter och lagt dem i asken (som nog var avsedd för cigarrer från första början) och gett den till dottern i present. Tänk om den innehållit Fidel Castros tonårsdagböcker en gång i tiden? Och tillgänglig expertis anser att detta är cederträ. Nya tider nya seder, men gammal ceder, får man väl säga då.lådan

Publicerat i Att resa, Livet | 17 kommentarer

Lördagstema: Det var hennes fel!

Jag vet inte vilket språk som talas i det här inlägget, som jag råkade hitta när jag letade efter något helt annat.  Allt är mycket internationellt och universellt begripligt.

Det var inte mitt fel, säger katten, men är ändå lite skuldmedveten, för något har den ju alltid ställt till med. Men just den där kullvälta blomkrukan tänker den inte ta ansvar för.

inte jag

 

 

 

 

 

Nej, det var inte mitt fel, utan hennes!utan hon!

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här är länken: http://www.jest.com/video/4875/guilty-cat

Byfånen förser oss med teman denna månad och här är alla lördagsbloggarna: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten

Nästa lördag skriver vi om betong.

Publicerat i Att tolka, Livet | Etiketter | 9 kommentarer

Galleri Fredag. Metall(missbruk)

Nilla fixar teman till Galleri Fredag denna månad och i dag är det Metall. Ett makalöst material som lånar sig till det mesta. Även missbruk. Som en byggnad av metall som stör vår utsikt. När jag försöker fotografera utsikten händer det ofta att jag måste avstå.

wfSkälet är en stor bländande metallkonstruktion som skickar reflexer rakt in i kamera så att övriga byggnader liksom störs bort.  (Redaktörn säger att det har hunnit bli en hel del bilder på den där utsikten ändå, men det hör inte riktigt hit.) Det är det så kallade Water Front-komplexet som verkligen inte är något lyckat tillskott till stadsbilden.

Så här ser det INTE ut, mer än på de säljande arkitekt-skisserna och specialvinklade bilder från dess första veckor.

wf2

Jag kan föreställa mig hur arkitektpresentationen lät, på ett ungefär: ”Tänk er en båtstäv som riktar sig ut mot Riddarfjärden, tänk er böljesvallet och vattnets mjuka former. Allt detta fångas i den visionära och djärvt nyskapande Stockholm  Water Front!”

Gör det väl inte, säger jag grinigt. Formen är vag och klumpig. Eftersom de där metallpinnarna snabbt blir smutsiga i innerstadsluften ser konstruktionen bara gråtrist och förfallen ut. Fast helt utan den charm som en gammal gärdsgård kan ha.

Den här bilden tog jag för snart två år sedan, innan den hunnit bli så där riktigt tråkgrå.  Jag försökte verkligen hitta en vinkel som skulle göra byggnaden någorlunda rättvisa. Den gör sig faktiskt bäst i gråväder. Ton i ton, liksom.wf4

Övriga fredagsgallerister finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag. Nästa fredag blir det

 

Publicerat i fredagstema | 12 kommentarer

Nervöst…

piret och ErikaHär kan man se hur olika fåglar navigerar. Tack vare radiosändare kan man följa deras färd. Fiskgjusen Erika till exempel, en erfaren Afrikaresenär flyger spikrakt dit hon ska.

Den yngre fiskgjusen Katharine, eller Piret flyger lite mer hit och dit, men hittar ändå tillbaka till den plats där de två kompisarna stannade till på nerfärden i höstas, strax söder om Kairo. Det verkar som om de kommit överens om att ses här igen på färden norrut. Det ljusrosa strecket är Pirets resa, det mörkrosa är Erikas. Det var Erikas sjätte eller sjunde afrikaresa i år, när hon på hemvägen till Sverige förolyckades. Hon flög in i en kraftledning och dog där i norra Egypten.

Och nu verkar det som om Piret inte vill fortsätta på egen hand. När Erika förolyckades, den 22 mars, fortsatte Piret att kretsa i samma område. På bilden till vänster ser vi hennes  flygrutt några dagar senare. Och härvan på bilden till höger är den senaste rapporten, från i går. Hon flyger fram och tillbaka precis vid den där livsfarliga kraftledningen. Måtte hon bara flyga norrut snart!

25 mars3 april piret

Publicerat i fiskgjusarna | Etiketter , | 10 kommentarer

Apropå…

Apropå påsken. Eller kanske apropå den pågående partikongressen?

evangelium

Robert Nyberg ritade

Publicerat i Debatt | Etiketter | 3 kommentarer

Still standing

ladan 7

Den här ladan började jag fotografera för några år sedan. Olika datorproblem (diskbråck, mm) har gjort att det i dag är svårt att datera bilderna, men denna torde vara från 2008 i alla fall. Och varje vinter bävar jag för hur det ska gå. Orkar den en vinter till?ladan mars 13 

Jo, den kämpar på. Den här bilden tog jag i förrgår. Den knäar lite mer för varje år, men den står upp i alla fall. Heja!

Publicerat i Livet | 30 kommentarer

Slut i rutan?

Men har ni SETT?!

Publicerat i historia | Etiketter , | 11 kommentarer

URsäkta, vad är klockan?

vad är klockanMin ritplatta och den relativt nya datorn kommer inte överens. Så nu ritar jag med pekfingret på styrplattan och då blir det så här. Det var bättre förr. Repriserar den här minnesregeln för sommartid, som jag ritade med gamla datorn.

spring-300x222fall-300x221

Publicerat i Att översätta, Att tolka, Livet | Etiketter | 15 kommentarer

Lördagstema: Min barndoms påskar

barndomspåskFör mig är det en sak som mer än allt annat symboliserar barndomspåsk och det är påskduken. Den kom fram när det var städat och fint inför påsken. Den är färgglad och vacker och jag älskade den som barn. Det gör jag fortfarande och med tiden har jag också insett vilket fantastiskt arbete som ligger bakom.

barndomspåsk 1Det är den duken som ligger på bordet i ”stora rummet” på översta bilden. Mamma – som broderat duken – sitter i gungstolen. Vi växte upp i ett väldigt stort och helt omodernt hus som krävde extremt mycket skötsel.  Snickarverkstad i bottenvåningen, bostad i övervåningen. Att hålla varmt med hjälp av vedspis och kakelugnar borde ha varit ett heltidsarbete, men mamma jobbade dessutom heltid i snickeriet. Så därför känns den där bilden där mamma sitter i gungstolen väldigt högtidlig. Där satt hon ju inte så ofta, mer än den sextiondedels sekund som det tog att ta kortet.

Innan jag lämnade duken vidare till min dotter häromåret fotograferade jag några detaljer: påskliljor, videung och blåsippor. Mer påsk än så kan det ju inte bli.påskduk

Och just som jag skriver detta inser jag att jag ju sitter vid det där bordet, på översta bilden, på en av de där stolarna.

bord o stolBordet var från början brunmurrigt. Pappa snidade bården runt sargen och mamma målade i ljusgrått och gråblått. Pappa gjorde stolarna. Nu står stolar och bord i farfars stuga. Tror att de hade gillat det, både farfar, mamma och pappa.

Lördagsbloggarna är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten. Och vems tur är det i april, månne? Jo, meddelar Gnuttan just, det är Byfånen som tar över. Tack Gnuttan för trevliga teman denna månad!

Publicerat i historia, konst, Lördagstema | Etiketter , , | 27 kommentarer

Galleri Fredag: Kommunikation

k hissKolla noga uppe till höger i bild. Där finns ett litet kryss. Ungefär där bor vi, nära alla kommunikationer. Det är bara att ta Katarinahissen… nehej, det är det inte, för den är avstängd numera och lär inte öppna på länge. Men då får man ta trapporna i stället, ungefär där jag ritat ett grönt streck, Rakt ner till alla kommunikationer man kan önska, tunnelbana, bussar, Saltsjöbanan och Djurgårdsfärjan. Hur smidigt som helst.

MEN, i går möttes jag ett betongblock och en skylt i stället, när jag skulle kila utför Thor Modéens trappor. Börjar känna mig som fångarna på fortet eller något liknande. Först Katarinahissen och sedan detta. Vad ska det bli härnäst, undrar man.

avstängd

Erika i Piteå står för mars månads sista Galleri Fredagstema. Övriga gallerister finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.

Publicerat i Träning | Etiketter , , | 15 kommentarer