Midsommar

Musikanta föreslår Midsommar, som lördagstema i dag, så det är ju bara att ta några bilder från gårdagshögen. Vi brukar samlas i tretiden här i Horndal, i bruksparken och trots det inte fanns minsta lapp eller affisch om detta i handelsboden eller på anslagstavlan i parken, kom det hundratals midsommarfirare. Har man tur stöter man på släktingar eller någon gammal klasskamrat i vimlet. Det hade jag och gjorde jag. ”Hur känner du honom?” förhörde mig ett av barnbarnen när jag pratat en stund med någon. ”Och hur känner du henne?” Efterhand går det upp för henne hur pass täta nätverk det kan finnas i ett gammalt brukssamhälle.

Det här är en grannlaga uppgift som kräver mångdimensionellt samarbete.åhej rest

Och som alltid var det ett besökande folkdanslag som uppträdde, den här gången från Holland. Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin var med och tant Röd också. Samt många farbror Blå. Mycket spänstiga damer och herrar.

holländare2

Och tänk, ungarna ägnar sig med liv och lust åt hoppande grodor, raskande rävar, källarbackar och musikanter från Skaraborg! I en fullständigt förtjusande scen före firandet satt fem småttingar i rad i hammocken och övade på att sjunga ”Små grodorna”. Jo, jag skulle förstås ha spelat in.

Och apropå grodor så gick det årliga ankracet av stapeln med ovanligt högt tempo. Vattnet forsade fortare än det brukar och det blev lite ankanarki vid målgången. Med hjälp av målfoto fick man fram sju lyckliga vinnare och vi andra fick trösta oss med att ankorna samlat in 23 000 kronor till verksamheter för barn och ungdomar i Horndal.

ankanarki

Ja se det var ett finfint midsommarfirande. God midsommardag allihop!

Övriga lördagsbloggare finns under rubriken Lördagstema i sidhuvudet.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter | 6 kommentarer

Möjlig stockros. Trolig luktärt.

Jag hoppades i det längsta, men nu börjar till och med jag tvivla. Jag suckade och suktade efter stockrosor vid stuggaveln och tror ni inte att snälla Pettas-Karin skickade några finfina frön som med rätt behandling skulle kunna bli fleråriga. Jag har en lika långvarig som olycklig kärlek till stockrosor, som aldrig vill sig i min vård. Men nu, tänkte jag, nu ska det bli stockrosor av.

Vad ska man tro? Stockros, eller kanske luktärt?luktärt

Publicerat i Att odla | Etiketter , | 11 kommentarer

Klipphängare

cliff hangerNågon puffar mig försynt i sidan och påminner om att jag placerat en cliff hanger om en utlovad berättelse för några inlägg sedan. Det var apropå ett Nigeriabrev som jag lovade berätta om att det finns de som går på både det ena och det andra. (Det skulle säkert jag också göra – för mer lättlurad och troskyldig får man nog leta efter.) Men i alla fall, det finns fler, till exempel en person som vi kan kalla Peter.

palermoHan hade ärende till Sicilien, där han bodde i Catania och när han fick lite tid över beslöt han att  ta tåget till Palermo och själv undersöka hur det var med maffiavälde, tjuvaktighet och sånt. Det kanske inte alls var så farligt som folk påstod.

Han vandrade omkring i staden och fann den både vacker och relativt idyllisk. Efter ett tag återvände han till järnvägsstationen för att ta tåget tillbaka till Catania. Då dyker en ung man upp och förklarar att han har problem. Han är en maltesisk sjöman och har just missat sin båt till Malta och det kommer att stå honom dyrt. Han måste på något sätt ta sig till Malta för att hinna ansluta till besättningen innan han får sparken. En flygbiljett vore lösningen och skulle Peter kanske kunna vara intresserad av att köpa förstklassiga tweedtyger som han av en lycklig slump kommit över i Skottland. Underbar kvalitet!

Peter invänder att han nog inte har så mycket kontanter och tar upp sin plånbok och demonstrerar att den är rätt tunn. Maltesaren krafsar då försiktigt på den och säger ”Look inside, there is money!” Och visst har Peter stoppat undan några stora sedlar i ett inre fack. Maltesaren hämtar en resväska med tyger som han entusiastiskt förevisar. Peter invänder att han inte behöver några tweedtyger just för ögonblicket. Och för övrigt måste han hinna med tåget till Catania som snart ska avgå. Maltesaren blir eld och lågor. ”Catania!!” Jamen där bor ju den förträffliga skräddaren Papalardi, som alltid, verkligen alltid är på jakt efter förstklassiga tweedtyger från Skottland. Problemet är löst! Om Peter köper tygerna och sedan går till skräddaren Papalardi på Via Appelina, nummer 14, i Catania, får han tillbaka sina pengar. Plus tio procent, för det ska han ha för frakten.

sicilienSå Peter köper tweedtygerna och får resväskan på köpet. Tåget missar han dessvärre och blir tvungen att ta bussen i stället. Och när han sitter på bussen med en resväska full med tyg slår det honom med övertygande kraft: han är så grundlurad som man kan bli! Men han gör ändå ett försök när han kommer till Catania och tar en taxi till Via Appelina nummer 14. Men adressen finns överhuvudtaget inte, lika lite som skräddaren Papalardi.

Peter går då till polisen som ser mycket allvarligt på ärendet. ”Ge oss resväskan med tygerna så ska vi reda ut detta brott,” säger de. Så det gör han och nästa morgon i gryningen åker han hem till Sverige, utan tweedtyger och en tusenlapp fattigare. Men en erfarenhet rikare.

Publicerat i Att resa, konst | Etiketter , , , | 15 kommentarer

Fint, men fiskfritt

Fortfarande inget napp, men fint är det ju.

fiske4

Publicerat i Livet | Etiketter | 16 kommentarer

Gone fishing

gone fishing

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

16 juni – Blooms day

Jag är ute på vift och missade Musikantas lördagstema i går: Minnesvärda födelsedagar. I dag är det väl kanske inte riktigt en minnesvärd födelsedag, men icke desto mindre en minnesvärd dag. Det är Blooms day, uppkallad efter efter Leopold Bloom, huvudpersonen i James Joyce Ulysses. Handlingen i boken utspelar sig den 16 juni 1904 och de riktigt seriösa Bloomsdayfirarna följer Leopolds vandring i Dublin under denna dag. Man kanske inte upprepar allt han gör (läs boken så förstår ni vad jag menar), men platserna kan besökas och måltiderna kan intas, liksom ett pint öl eller två.

gorgonzola

Det första Blooms-day-firandet var i Paris 1929, då Joyce förläggare Sylvia Beach ordnade en liten lunch för att markera dagens betydelse. Det var långt innan boken blev tillåten i engelsktalande länder. Sedan har firandet spridd sig över världen och det går säkert att hitta något arrangemang i närheten, vanligtvis en Joyce-uppläsning på ett bibliotek.

Man kan högtidlighålla dagen genom att äta stekt njure (”most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine”) eller kanske hellre den gorgonzolasandwich som Leopold åt på Davy Byrne’s pub på Duke Street 21 strax efter klockan ett den 16 juni 1904. Huffington post har receptet.

ulysses

Men det bästa sättet att fira Blooms day är nog ändå att läsa Ulysses, som precis har kommit ut både i nyöversättning av Erik Andersson och som ljudbok inläst av Reine Brynolfsson.

För de riktiga Joyce-entusiasterna finns allt samlat i en trälåda som finns i bokhandeln ”senast den 16 juni” enligt förhandsreklamen.

Om man råkar vara intresserad av förlagan, dvs Homeros Odysseus kan man ha glädje av ett tolkningsschema som Joyce utarbetat och som publicerades i Stuart Gilberts bok ”James Joyce’s Ulysses” (1930). Romanen följer Homeros hack i häl och de 18 kapitlen har alla sin koppling till Odysseus. Risken är dock att man förlorar sig i detaljerna där i stället för att läsa boken som en protest mot hjälteskildringar. Det är en berättelse om en oheroisk person i en ordinär miljö. Eller en vardagshjälte om man vill.

Publicerat i Att tolka, Böcker, Lördagstema | Etiketter , , | 15 kommentarer

Vackert

Annika föreslår Vackert som dagen tema för Galleri Fredag. Svårt! Hur ofta tar man inte fram kameran för att fotografera något vackert? En utsikt, blommor, människor, stadsmiljöer, landskap, en solnedgång… Och hur ofta blir man nöjd med resultatet? Just precis. Nästan aldrig. Särskilt solnedgångar skulle jag nog vilja påstå. Jag kan inte låta bli att fotografera dem, men de är alltid vackrare IRL.

Men så finns det annat som är vackert. Gamla industrimiljöer, till exempel, med rost och slitna ytor.De byggdes ofta i våra trakter med slaggsten, som var en restprodukt från järnframställningen.

Här är Lancashiresmedjan i Horndal, som den såg ut i sin krafts dagar. lancashiresmedjan förr

Och nedanför en bild på hur det ser ut där i dag. Man undrar ju om dagens industribyggnader kommer att åldras med samma behag. ruin smedjan

Övriga fredagsgallerister finns hos Annika

hyttan IUppdatering: Skogsgurra undrar i en kommentar om jag inte har några bilder på gamla hyttan.

Visst har jag det och visst var den också vacker.

Tyvärr fick den inte vara kvar utan revs – eller sprängdes – på 1970-talet, om jag minns rätt. Så här såg den ut när den var i bruk.

hyttanii

hyttan III

Publicerat i fredagstema | 27 kommentarer

Käraste en…

Emellanåt kommer det ett Nigeriabrev. De kommer numera från världens alla hörn, ofta med berättelser om min hittills okände släkting, som så tragiskt och oväntat omkommit. Jag kan inte låta bli att läsa dem. Det är något med berättandet, detaljerna och uppfinningsrikedomen som fascinerar mig. Och – naturligtvis – språket. Automatiserade översättningar från knackig engelska till svenska ger ibland rent poetiska kvalitéer.

miljardI dag kom det ett brev från Elfenbenskusten och det började ”Käraste en…” Dearest one. Den här gången är det inte en av mina släktingar som dött utan skribentens egen pappa. Men turligt nog hann han kalla till sig sin enda dotter till dödsbädden och berätta för henne om det miljardbelopp som han satt in på ett bankkonto. Sedan dog han och ”nu kan hans själ vila i perfekt tempo”.

Pengarna behöver nu av olika skäl föras ut ur landet. Om jag bara skickar lite uppgifter om ett lämpligt bankkonto, koder, mina personuppgifter och annat, så ska jag få 15% av den där dryga miljarden. Lite tveksam är jag faktiskt. Tänk om min kontakt inte betalat arvsskatt ordentligt. Därför: tack, men nej tack!

Men OM jag skulle tacka ja och lämna uppgifter om något tämligen tomt bankkonto. Vad kan hända då, som allra värst? Det undrar jag emellanåt.

Publicerat i Språk | Etiketter , | 12 kommentarer

Returpapper i den högre skolan

När jag skrev om returpapper i går kommenterade Karin på Pettas om återbruk av gamla räkenskaper. Och DET leder ju tankarna osökt till Gustav Vasa och hans användning av konfiskerade arkiv från kyrkor och kloster. Handlingarna var ofta fina dokument på kraftigt pergament och eftersom den gamle rikshushållaren var ekonomiskt lagd använde han dem till omslag för sina räkenskaper.

Klemming

Gustaf Klemming, förebild för Fredrik Bööks berättelse om Den brottslige bokälskaren

Gustaf Klemming hette mannen som hittade dessa medeltidshandlingar. Han föddes 1823, fick ingen egentlig skolgång, men blev en passionerad bokälskare. Som tolvåring började köpa böcker på auktion.

Han byggde upp ett imponerande bibliotek hemma hos föräldrarna på Drottninggatan 40 i Stockholm, framförallt i vedboden.

När han var 38 år hade det hunnit bli över 10 000 volymerna ”dels sv tryck o dels tryck om Sverige”. Det började bli trångt i vedboden, så han erbjöd Kungliga Biblioteket att ta över samlingen. I utbyte blev han bibliotekarie på KB och med tiden dess överbibliotekarie.

På 1860-talet gick han igenom Kammarkollegiets arkiv med räkenskaper från äldre Vasatid och det var då han hittade medeltidsomslagen.

birgittinsk veckoritual

Birgittinsk veckoritual från 1400-talet.

Som handskriftsexpert kunde han lätt konstatera att det handlade om sensationella fynd och han menade att de där omslagen nog var väl så intressanta som de räkenskaper som de skulle skydda.

Han tog hand om dem för KB:s räkning och satte dit enkla pappersomslag i stället. Inte helt enligt regelboken, kanske, men rätt ändå, för annars hade vår medeltidshistoria varit bra mycket dokumentfattigare.

Fler exempel på de medeltidsdokument som han räddade kan man se här.  Gustaf Klemming och hans alltmer excentriska livsstil kan man läsa mer om i Svenskt Biografiskt lexikon.

Publicerat i Att läsa, Att tolka, Böcker, historia | Etiketter , , | 12 kommentarer

Hur gör man?

Livet är fullt av mysterier. Ta till exempel denna förpackning med toapapper som väcker viss förundran: ”Fyra hundra sheets? Det måste väl betyda fyra hundra skitar?” sa någon.

Nej, sådant kommenterar jag inte överhuvudtaget, men kolla vad som står längst ner. Returfiber. Hur gör man då, undrar jag.returfibrer

Publicerat i Att tolka | Etiketter , | 6 kommentarer