Jodå, jag tycker att den amerikanska självständighetsförklaringen är ett viktigt dokument. Mer här. Jag tycker också att man får skoja med födelsedagsbarn och det här gänget lyckas bra med det. Tipset kommer från Annika i kommentarsbåset hos Lotten.
Men jag tycker att det är mycket obehagligt, det som nu kommer fram om USA:s intrång i andra länders säkerhetssystem. Upprördheten är inte särskilt stor i USA, verkar det som. ”Så där gör väl alla?” Och där undrar man varför vi hetsar upp oss här i Europa. Det tycker jag inte att vi gör – vi borde vara mycket argare. Angela Merkel är visserligen rasande att USA buggar EU-datorer och på så sätt kanske fått fram information inför de kommande förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Ja, vem skulle inte bli förbannad om motparten i en förhandling redan tjuvtittat på alla ens kort! Men frågan är ju större än så.
Den amerikanska självständighetsförklaringen slår fast att när en regering inte kan garantera medborgarna sina oförytterliga rättigheter som ”rätten till liv, frihet och strävan efter lycka” så har folket rätt att ”förändra eller upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny, enligt de principer som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet och lycka”.
För att det ska fungera krävs en öppen debatt och då krävs en fungerande yttrandefrihet. Även för de hemliga verksamheter som olika regeringar anser sig nödsakade att ägna sig åt (och som eskalerar i dessa terrorbekämpningens tider) ska det finnas rättssäkra rutiner och demokratisk insyn. Fungerar inte det, behövs personer som Edward Snowden, som vågar slå larm.
Kanske har rådjuren varit där och puffat undan snön med sina nosar? Men sedan har de insett att det kanske inte var riktigt vad de var ute efter.
”Nu var det kalas och du var inbjuden” sade småtjejerna med det lektempus som verkar gå i arv generation efter generation. ”Nu var du…” säger ungarna och förflyttar sig till sina fantasivärldar. Och de där fantasivärldarna kan snabbt ändra karaktär:
