Idag passar det bra att gå in på hemsidan 
på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och botanisera lite. Internationella kvinnodagen var ju ett initiativ av framför allt Clara Zetkin på en internationell kvinno-konferens i Köpenhamn 1910. Från början handlade det om rösträtt för kvinnor. På 1960-talet togs firandet upp igen i USA och på 1970-talet i Sverige.
Här finns lite av varje, till exempel inspelningar från ”Hembiträdesveckan” för ett tag sedan och en medryckande inspelning från 1948: ”Nu lämnar vi vår spis, Vår sykorg och servis, Nu skall vi protestera, Vårt tålamod är slut ”
Ständigt aktuell…
Uppdatering efter Aktuellt: Till skillnad från när hembiträdesfrågan diskuterades som hetast har vi idag en rätt matt diskussion kring arbetsvillkoren för dem som jobbar i de nya RUT-jobben. Hur fungerar det om man jobbar som RUT-anställd på Mallorca eller i Åre för ett barnvaktsföretag (dvs Bamseklubbar och barnskidverksamhet) vars tjänster delfinansieras med skattemedel. Arbetstider, anställningstrygghet, pensionsvillkor… Och är detta verkligen bästa sättet att använda skattemedlen?
Flykten från sykorgen, varför? tänkte jag och sedan tänkte jag ett varv till och och då blev det stoppa strumpor och laga och lappa. Det var nog inte som min flykt till sykorgen med rolig stickning och fridfulla broderier.
I övrigt går det förfärligt långsamt med frigörelsen tycker jag.
Ja, det är verkligen skillnad på olika. Sy av plikt och nödvändighet eller för att man tycker det är kul. Fast lite kul tror jag att man tyckte det var förr också – i alla fall att få väva och sticka annat som gav lite trevliga resultat, till skillnad från strumpstoppningens monotoni.
Har du klickat på länken? Om inte, gör det!
Jodå jag har klickat på länken, fin film, funderar på att sno den men du kan väl lägga den på fb.
Jag vågar inte röra mig på fb, för då får jag en störtskur av spammeddelanden här på bloggen. Mycket mystiskt och jag fattar inte hur det hänger ihop, men nu har det hänt så ofta att jag gör minsta möjliga på fb för att slippa sitta och klicka bort hundratals konstiga kommentarer.
Lite ensidigt perspektiv här.
Hur inihelvete roligt tror ni att grabbarna tyckte det var att gå till sina tunga jobb?
Där fanns det ingen valfrihet överhuvud taget. Bara blint tvång – eller att bli utstött, asocial, paria. Den aspekten ser jag sällan behandlas.
Men? Var det inte det som den där Karl Marx bråkade om? Och så vidare…
Njae. Inte riktigt så jag menade. Och det tror jag du förstår. Vi lägger ner innan det blir stelbent ideologiskt.