Fredagstemat kan man läsa om här. Denna vecka är det återigen Musikanta som står för temat och hon har valt följande:
Från A till Ö. Skriv ett ord för varje bokstav i vårt alfabet som du kommer att tänka på direkt och varför du gör det eller som har någon anknytning till dig som person med en kort förklaring varför!
Nej, det är för svårt, tänkte jag först. Jag hoppar över. Men så ändrade jag mig försökte i alla fall. Man kan koppla bort hjärnans censurfunktioner och så här blev det, när min hjärna fick spinna loss utan övervakning. Ordens begynnelsebokstäver är från A till Ö i alfabetisk ordning, men självbiografiskt är den nog inte, vad jag kan se:
Att båda centrumenheterna dras emot framkanten gör helheten intressant. Jag kan lätt minnas när olika placeringars quasibetydelse räknades som trovärdiga. Under vårens xeroxutställningars yta zoomas århundradets ändlösa ödeläggelse.
Vad det betyder? Nja, det berättade ju inte min frihjulande hjärna för mig, så det får man väl fundera på. Och att illustrera den där texten är inte heller lätt. Det blev en balettdansösliknande varelse som snurrar nära framkanten. Strax intill har en liknande figur ramlat ner. Eller är det en ondsint insekt som intagit plattformen och hindrar den andra att komma upp? 
Kanske motivet handlar om något helt annat? Ändlös ödeläggelse… Jag försöker igen och då blev det besynnerliga djur – eller bortslängda skyddshandskar? – på något som ser ut som en stenig strand. 
Oljekatastrof?
Om det säger något om mig är lite tveksamt. Eller också är det precis det det gör? Och jag har i alla fall försökt, eller hur?
PS. Jag försökte också att skriva något som anknöt till gårdagens prinsessfödsel, men det gick inte så bra. Arma barn… Alltid bevakad … Ja, sånt. Och det passar sig väl inte.
Så sagolikt bra du gjorde det! Alfabetet!
Jag tycker att det är genialt…
och visst är det synd om det lilla prinsessbarnet som är så påpassat nu, innan och alltid kommer att vara.
Karin
Men tack! (Jag blir alltid lika förvånad när det ser ut som jag kommenterar mig själv, men så kommer jag på att det finns fler som heter Karin.)
Din bagare gillar jag. Tvättrådet är kanske lite tvivelaktigt, men ofta alltför sant, även om jag tycker att det finns hopp om ungdomarna!
Ja, jag säger som Karin, SÅ BRA!
OCH som du fick TILL DET!
Hatten av till dig!
Arma barn, säger jag också, Karin.
Och sen med det namnet…
nej, nej…
Lilla gumman. Hennes liv så inrutat och bestämt och övervakat från första stund…
Fast jag gjorde ju inget annat än kopplade bort mig själv från hjärnan och lät den associera på. Kul övning.
Och ja, hoppas det nya lilla livet kan få ett lite friare liv på eventuella sommarlov i Ockelbo. Där kan man hålla tyst om kungliga besök – folk jag känner, som bor i trakten, berättar om hur det träffar Daniel och Viktoria på byn, men ingen har någonsin ringt media och skvallrat. Strongt.
Du borde sluta ditt ordinarie jobb och bli musikkritiker eller konstrecensent i stället. Du skulle göra stor lycka! Fantastiska illustrationer till denna helt underbara text. Eller kanske du skulle bli poet…
Eftersom jag sett Estelle Bernadotte i verkligheten, som jag t.o.m. som tolvåring tyckte var en oerhört vacker kvinna, när hon invigde ett internationellt scoutläger som jag var med på, har jag alltid tyckt att Estelle var ett vackert namn. Pourqoui pas? Kul att Herman Lindqvist gick i taket! Drottning Stella – låter som lite Narnia eller Sagan om Ringen typ.
Jag tycker dessutom inte att det är ett dugg synd om den lilla prinsessan. Föräldrar, mor- och farföräldrar som älskar henne, ständig tillgång till förstklassig läkarvård, god och näringsriktig mat, semesterresor, somrarna på Öland eller Franska Rivieran, vintrarna i St. Moritz, etc.etc. Victorias liv har väl inte varit särskilt inrutat förrän nu, eller?
Problemet är ju att jag tycker att vad som helst kan betyda alldeles för många olika saker – det skulle nog bli förvirrande för alla inblandade om jag började konstrecensera, jag som inte ens vet vad jag själv ritar! Men tack i alla fall för snällt omdöme!
Jag tror inte jag skulle ha gillat att få allt där prinsesslivet gratis. Att inte behöva ta jobb som färdledare för att ha råd att resa, att inte kämpa med olika projekt för att komma vidare till det man vill. Att inte kunna dra iväg på tågluff eller campingsemester eller vad det nu kan vara. Att inte tvingas snåla och spara för att sedan klara av att skaffa det man vill ha. Mycket av det som varit spännande och givande i livet verkar väldigt avlägset för en prinsessa tycker jag.