Nej då, detta är inte ytterligare ett inlägg i Benkefejden. Inte alls. Jag råkade bara läsa en artikel om hur vi beter oss i folkmassor. Eller i folkströmmar som uppstår på folktäta trottoarer med många som har bråttom. Väjer du åt höger eller vänster reflexmässigt och vanligtvis? I går hade jag ärenden på stan i lagom rusningstrafik. Trångt på Vasagatan, Västerlånggatan och Götgatan. Och har man sett, de flesta väjer instinktivt åt höger!
Det stämmer bra med de resultat som forskare i Zürich och Berlin kommit fram till, beskrivet i senaste Economist, med rubriken ”Massans visdom”. Inga offentliga påbud, ingen lagstiftning, men ändå verkar det som om de flesta gångtrafikanter i Europa och USA väjer åt höger, oavsett om men har höger- eller vänstertrafik på vägarna. I Asien däremot går man för det mesta åt vänster. Forskarna har ingen annan förklaring än att det råkat bli så och det kanske räcker. Man vänjer sig snabbt att inte krocka och enligt samma forskare lönar det sig inte att försöka ”köra om” på en trång trottoar, då blir det störningar som gör att det går långsammare för alla.
Själv minns jag ett möte med Olof Palme på Drottninggatan
för 28 år sedan – ofattbart att det var så länge sedan. Vi hade båda bråttom och höll på att krocka. Så vi gick åt sidan, men åt samma sida, och sedan åt andra hållet och så höll vi på tills jag tog tag i honom och sade: ”Håll till vänster du så blir det bra.” Då log han det där strålande 1000 watt-leendet som jag bara hört andra beskriva tidigare. Lysande blå ögon. Först då insåg jag att min replik kunde ges en dubbel innebörd.
Men till vardags, till fots i eftermiddagsträngseln är det alltså högertrafik som gäller för att trafiken ska flyta smidigt på trottoarerna. Som i den käcka högertrafiksången från 1967, Håll dig till höger Svensson!
Vi pratade om den saken i helgen, höger och vänster som riktning alltså. Vi har ju lite svårt med det där. När vi åker bil och ska ange färdriktning så får det heta fiolhanden och stråkhanden. I alla fall när det gäller dottern och mig. Men hon sa att hon tänker ”vänster” och ”ickevänster”. Och, ja, så känns det nog.
I vår bil låter det ungefär såhär.
– Du ska ta till höger här.
– Menar du höger eller vänster?
– Ja alltså DITÅT. Och så får jag peka med hela handen, vilket känns bra. Fast om det är höger eller vänster är jag aldrig riktigt säker på.
Tydligen fler än jag som hade/problem med höger vänster. Vi hade ibland högerstyrda bilar när jag var barn, vilka jag kallade tvärtomstyrda.
Minns också en episod från våren -68, när jag som fotgängare väjde åt vänster på Regeringsgatan, och en dam spydigt sa’ åt mig att ”har ni ännu inte förstått att vi nu har högertrafik”. Jag smålog bara – för jag borde ju verkligen ha vetat bättre, eftersom jag inte varit i Sverige på nästan ett år.
Margaretha
Vad praktiskt om det var tvärtomstyrda bilar under vänstertrafiktiden, för det var ju rätt korkat med det system vi hade då, ratten inne mot vägrenen, så att man inte såg någonting alls när man skulle köra om.
Det satt i länge, det där med vänstertrafik för mig, trots att jag tog körkort i allra sista minuten före högertrafikomläggningen. Sedan hann jag bara köra högertrafik något halvår innan jag flyttade till länder med vänstertrafik, så lite ursäktad var jag kanske för min förvirring.