Gårdagens sparkinlägg leder till klarhet i en fråga som jag undrat över länge. Inte så att jag våndats och legat vaken om nätterna, men då och då, särskilt vintertid, brukar jag undra vad den där behändiga manicken heter som man sätter på sparkmedarna så att man står stadigare på dem.
Nu verkar det enligt expertisen (”Hyttfogden”) vara så att den kallas 
sparkjärn. Det låter riktigt rimligt och bättre än de gissningar som jag hört under åren. Medstöd är på något sätt för vagt. Jag har svårt att tänka mig att man kunde gå in på ortens järnhandel och be att få ett par medstöd. En medorm är i så fall mer måleriskt, eller sparkorm. Men jag gillar ändå sparkjärn bäst, sakligt och liksom självklart.
Sedan förstår jag av en annan kommentar (”Miss Gilette”) att det anses lite eljest, eller till och med mesigt, att använda sparkjärn. Hon tänker minsann susa fram utan sparkjärn med hjälp av sina nyinköpta dubbar. Men kära nån, vad händer då när medarna skär ner en aning? Jo det slår obevekligen stutt, som det heter i våra trakter. Tvärstopp! För när medarna skär ner når broddarna underlaget och gör precis det de ska: bromsar. Med ett sparkjärn kommer man däremot upp lite till från vägbanan och då funkar det med broddar om det inte är hopplöst väglag så att medarna skär ner jättemycket, men då måste man å andra sidan bära sparken i alla fall.
Det är kul att läsa om hur du hittar ordet som vi andra inte har. Jag har kallat dem fotstöd, mina barn sa vilor, som i att vila fötterna. Vi är ju lite för korta ord här vid älvens strand. Fotjärn låter rejält och passar väldigt bra. Dina är fina och dekorativa i en spiral. Våra var som en platta som vi nöp fast på meden.
En lapsus
sparkjärn var det ju.
Vilor är ju ett väldigt bra ord. Lite poetiskt dessutom.
Fotjärn leder tankarna mot forntida bestraffningsmetoder. En black om foten till exempel.
Men bry dig inte om vad jag muttrar om sparkjärn! Det är massor med folk som har såna, man hade bara inte det här i huset. Och då tyckte ju den mycket lilla fröken Gillette att det var så det skulle vara.
Broddarna hade jag bara tänkt nyttja på sjöåkning, och eftersom jag dessutom är svårt högerfotad på sparksparkning har jag dessutom bara tänkt ha brodd på höger fot. Så det grejar sig nog utan järn.
Här tar vi kommentatorernas kommentarer på Största Allvar. Och ser fram mot en spark-medelst-brodd-rapport.
Men om Huttis tubbar så blir det nog ett järn i alla fall!
Obs! Återupplivning av verbet ”tubba”
Bra! Jag hade en alldeles för snäv tolkning visade det sig. Trodde att det bara handlar om mutor, men att tubba någon är också att förleda, locka och övertala, med mera.
Det var väl det jag trodde – dom finns i Vansbro på Sparkfabriken. Sparkjärnsormarna!
Men så utomförträffligt! Vi har två sparkjärnslösa sparkar och så kan vi ju inte ha det. Vansbro nästa. Förra året tog både sparkar och sparktillbehör slut, fick jag veta i Västanhede. Men i år har det nog inte varit samma åtgång.
Pensionären svetsade ihop några järnsparkar en gång när han var svetsnödig och trött på träsparkar som ruttnade ner. Jag kallar dom Pansarsparkar, någon som behöver en?
Låter häftigt! Kunde nog behövas på vår skruttväg som dödar allt utom skogstraktorer. Då kanske vi kan hämta posten lite oftare. Häng på en adresslapp och lägg på lådan!