När får vi läsa något om det där ritandet, frågade en kompis som läst underrubriken till bloggen: Om att läsa, skriva, översätta och lite om att rita.
Mäh, tänkte jag, ritar gör jag väl hela tiden! Så kollade jag vilka inlägg som fått etiketten ”att rita” och ser att av totalt tre inlägg i rita-kategorin är ett felmärkt, ett är lite dubiöst och bara ett enda handlar om att rita. Nästan i all fall.
Förklaringen är nog att jag också ser bloggandet som en väldigt bra anledning att rita. Jag vill gärna ha illustrationer till inläggen och det är inte alltid det finns foton och då – hurra! – måste man ju rita. Det är något rogivande med att rita. Det känns som om hjärnan trivs väldigt bra när jag sitter med block och penna, eller numera allt oftare med ritplattan.
Bikinins 65-årsdag den 5 juli verkade först vara ett 
sådant där rit-tillfälle. Det var ju så sorgligt och symboliskt alltihop. Jag såg en liten notis om hur bikinins skapare inte kunde få tag i någon fransk flicka som ville exponera sig i bikini och därför måste han hyra in ”en exotisk dansös” från en nattklubb. Där skenade min fantasi iväg lite grann och när jag först inte kunde hitta några uppgifter om den exotiska dansösen tänkte jag att då får jag väl rita en.
Föreställde mig att hon kanske kom från någon ögrupp i Stilla Havet. Från Bikiniatollen, till exempel, från någon av de där öarna som utnyttjades så hänsynslöst för kärnvapenprov. Så jag började skissa på en bild med en kvinna och havet som bakgrund.
Men så hittade jag av en slump den där bilden på den faktiska kvinna som åtog sig jobbet och då lade jag ner ritandet, även denna gång. Jag har hundratals sådana teckningar som aldrig nådde bloggen. Det är därför som jag tror att jag ständigt ägnar mig åt att rita på denna sida. Svaret på frågan om varför jag inte skriver om att rita är helt enkelt att jag ritar i stället. Trots att det inte märks så mycket av det. Kanske skulle öppna en klottersektion här på bloggen för alla skisser, slumpskott och sånt? Eller kanske inte.
