Hmmm… Jag försökte bara vara lite pedagogisk i mitt inlägg om katakreser i går. Skogsgurra protesterar: Avesta-pilsner är ingen katakres, eftersom pilsner betyder ”öl av Pilsenertyp”.
Jo, men det är i alla fall en katakres. Here’s why: Egentligen är Avesta-pilsner och plastglas samma sak. Nordisk familjebok kallar dem etymologiska katakreser ”d.v.s. som bero på oöfverensstämmelse endast med den ursprungliga betydelsen af ett ord” och de menar att mot dem ”kan ingen anmärkning göras ur den språkliga korrekthetens synpunkt.” Ett av deras exempel är mässingsstrykjärn, där ”järn” övergått till att betyda något som man 
plattar till tyg med.
Svensk uppslagsbok från 1937 tycker också att sådana katakreser är ”fullt oantastliga” (men, Skogsgurra, katakreser ändå). Deras exempel är ”järngryta”, där gryta från början betydde stenkärl. Svensk Uppslagsboks exempel på en mer typisk katakres är ”han bragdes till tiggarstavens rand”.
Borde ha varit tillverkade av glas och sten.
De tar också upp katakreser som ligger någonstans emellan den etymologiska katakresen och den ”äkta” katakresen; uttryck där kunskaperna om ursprungsbetydelsen finns kvar, men det funkar ändå: kvinnlig barnavårdsman, tennsoldater av bly.
Men, som sagt, det är de där krockande bilderna som är roligast. ”SAS tappar passagerare i Sverige.” Fler exempel mottages tacksamt!
Penna är något man skriver med men ursprungligen var det en fjäder, eftersom vingpennor användes som skrivdon. Du använder sammansatta ord som exempel på katakres men ”penna” krockar ju med sig själv och kan väl knappast anses som katakres eftersom det är så etablerat. Kan ett ord sluta katakres och i så fall när?
Kanske penna är själva urkatakresen? Alla katakresers moder.
Bara ordet katakres var roligt – nytt begrepp för mig. Men så var jag som gammal latinare bara helklassiker en vecka…. Men jag fick en aha-upplevelse: När slakteriet skär ner på personalen så är det en katakres – jag har bara lite slarvigt tänkt paradox!
Ingen katakres men en sjävmotsägelse tycker jag som etnolog/folklorist är när människor säger att de ”vädrar morgonluft” så vill de uttrycka något positivt men om man ser det som ett citat från Shakespeare (alla citats urfader?) så säger Hamlets far det – och för vålnaden är det inte alls något positivt! Han måste ju avvika.
En annan rolig betydelseförskjutning är ”övermaga” – det lärde jag mig via ett förmyndarskapsprotokoll; änka med sju övermaga barn. Inte möjligt tänkte jag att man ger ett sådant omdöme i dylik handling. Och det hade man inte gjort heller – förr betydde övermaga samma sak som omyndig.
Vad intressant! Det där med övermaga går ju helt på tvärs mot språkkänsla och intuition. Men om man funderar lite: maga och förmåga hänger väl i hop. Om något är över maga, ovanför vad man kan nå, så att säga – ja då blir det där med övermaga inte helt obegripligt. Eller…när jag kollade Hellqvist (etymologisk ordbok) har han en delvis annan förklaring: Det är helt enkelt ordet oförmåga, men man har tappat känslan för ursprunget och f har blivit ett v och i stället för o-förmåga har folketymologin delat upp ordet som over-måga som, för att bli begripligt (nåja!) blivit övermaga.
Jag lägger mig. Som så många gånger förr då jag i så kallat ’blandat sällskap’ försökt få ett ord med i laget.
Hur är det med en ’Crash course for pilots’? Är det bara en olycklig formulering, en oxymoron eller en katakres?
Klockren katakres, tycker jag.