VEM VANN VÄSKAN MED FRANSK OCH KORSIKANSK PARLÖR?
Evas och min lilla skrivartävling har givit intressanta och tänkvärda
resultat. Den fråga vi ställde var varför damen i det korsikanska bageriet var så otrevlig mot oss. Efter alla inblickar i hennes bekymmersamma liv börjar vi snarare känna det som om hon är en kär vän med svåra problem.
Skogsgurra utgår från en svensk motsvarighet. ”Situationen är alltså följande: Ni kliver in på exempelvis Vetekatten vid St Eriksbron och frågar expediten vad det är i fettisdagsbullarna. Eftersom alla vet vad det finns i dom så kan hon inte uppfatta det som annat än att ni småjävlas med henne. Ert fortsatta tjat gjorde henne inte vänligare.”
Margareta bidrar med ett annat perspektivbyte, kan man säga, våra egna förväntningars och tolkningars roll i sammanhanget: ”Varför åkte jag hit? Vad inbillade jag mig att jag skulle uppleva här? Och hur ska det bli med resten av turistandet, efter den här starten!? Sur bageritant är bara vad jag borde ha väntat mig…”
Carina lever sig in i bageridamens verklighet och lyckas dessutom smickra juryn i förbigående. Bageridamens son har blivit kär i en 47-årig fastlandsfransyska. ”När han äntligen kom hem på morgonen var han bakfull och tog en värktablett. Detta var hennes enda värktablett, och just då fick hon mens med tillhörande mensvärk…” Och så kommer vi och hon tar för givet att en av oss är sonens amorösa äventyr. 47-årig fastlands-fransyska. Tack och bock!
Jenny menar att hon helt enkelt blev grymt avundsjuk på att vi verkade ha så trevligt: ”Efter ni gått sa hon upp sig från bageriet på stående fot, tog ut sina sparade pengar från banken och gick till väninnan och frågade om hon ville följa med ut på en resa med kvinnans segelbåt. Väninnan packade väskan. Igår kväll styrde de ut från Korsika mot okända hav och en gemensam framtid.”
Jane M är inne på ett liknande spår. Damen orkar inte med att någon vill äta gott: ”Som dessutom funderar på att sätta i sig kakor. I hennes liv äter man inte överhuvudtaget, bara det absolut nödvändiga.” Insiktsfullt! Vi hade bara antytt att damen var smal, men inte att hon såg gravt undernärd ut.
Maria R har troligen träffat på samma folkilskna dam och skildrar livfullt en liknande situation. ”Vår teori är bara att den här kvinnan inte borde jobba i den här branschen, hon har nog försökt vinna respekt på andra områden och aldrig fått det.”
Eva G skildrar en tung vardag för bageridamen och hennes längtan bort: ”Två stiliga semesterdamer kliver in genom dörren. Hon avskyr deras ledighetskvitter. ’Jag ska få ut dem illa kvickt’, tänker hon och ser på dem med suraste minen.”
Eva Granne anser att korsikanskorna är livrädda för att deras karlar ska hoppa över skaklarna och bageridamen såg oss som verkligt farliga konkurrenter och vi tackar för komplimangen…tror vi. ”Tvingad att sälja bröd till sina värsta konkurrenter efter en tråkig påsk tillsammans med svärföräldrarna.”
Lennart P har facebooksvarat på temat sälja smöret och tappa pengarna, ungefär, med ett förtydligande: smör=butter och Gunnar F följer upp med en butterkaka.
AND THE WINNER IS…
Vi kunde faktiskt inte välja någon vinnare blad alla välskrivna och psykologiskt insiktsfulla svar så lotten fick avgöra.
Korsikaväskan går till (trumvirvel): Carina!
Dessutom finns det ytterligare två vinster, som lottats till
Margareta som får Kärlek och Käk, 
Evas kokbok som är full av bra recept för livets alla skiften.
Skogsgurra som får Hue of Blue, av Nina Jaribu, vilket passar ovanligt bra eftersom han engagerat sig i diskussionerna om färgnyanser på den här bloggen.
Tack för alla fina bidrag! Vi återkommer med nya skrivaruppdrag framöver.
