Hittills har jag aldrig klickat i någon sådan där ruta där man ska markera tummen upp eller tummen ner. Gillar, gillar inte – hissa eller dissa, ni vet. De har inte känts tillräckligt angeläget för att jag ska övervinna motståndet mot att använda en symbol som står för död och undergång. Tror jag.
Såhär har jag uppfattat symboliken. Gesterna användes vid gladiatorsstrider gamla Rom där publiken gestikulerade för att visa om de tyckte att förloraren förtjänade att dö eller skonas. Men de två alternativen var inte tummen upp eller ner. De var i stället antingen att visa tummen (upp, ner eller i sidled sp
elade ingen roll) eller dölja den i handen. Om man visade tummen betydde det ”döda honom”. Om man i stället lade tummen mot handflatan och slöt de andra fingrarna skyddande runt tummen, då signalerade man ”skona honom”.
Det svenska uttrycket och vanan att hålla tummarna kan hänga ihop med den här förklaringen. Ett sätt att önska tur och välgång, helt enkelt. Lustigt att t.ex. engelskan inte alls har samma uttryck. Där heter det ”keep your fingers krossed”. Korsa fingrarna. Vilket inte är samma sak som vårt häx-X.
Kanske bäst att hålla fingrarna i styr, rent allmänt, Det kan ju bli missförstånd.
Mer om detta finns bland annat att läsa här.
