Hiss och diss på Johan-Olovdagen 2024

Vem skulle kunna tro att det hölls 150-årskalas här, bara några timmar innan bilden togs?

Det festvana gänget i Johan-Olov-sällskapets styrelse, plus några till, fixade fram bord, stolar, parasoller, dukar, blommor, kringlor, kaffe, tårta och sju sorters kakor för ett 50-tal personer.

Varje år hålls en Johan-Olov-dag, vid författaren Johan-Olov Johanssons barndomshem Tvåbo. Det är alltid en lördag i anslutning till hans födelsedag, den 12 augusti, och i år var det alltså 150-årskalas!

Här hälsar sällskapets ordförande, skådespelaren Lars Hjertner, välkommen till festen.

Innan vi fick fika, var det ett innehållsrikt program som började med bruksmusik av en mässingsextett. Sjuåringen, som själv spelar saxofon, lyssnar intresserat.

Sedan läste Lars Hjertner, som sig bör, en Johan-Olov-novell. Novellerna lämpar sig ovanligt bra för högläsning och uppskattades mycket på den tiden då Johan-Olov själv läste dem i radio under 40-talet.

Därefter var det boksläpp och Johan-Olovs sonson, Lars Jarnhammar, presenterade den bok som han har sammanställt, med sin farfars opublicerade anteckningar om olika personer som han mött: ”Johan-Olov hyllar och häcklar”.

Det är både hiss och diss, fast mest diss, faktiskt, om lata, högfärdiga eller opålitliga politiker och fackföreningsledare i dåtidens Sverige, dvs under ett par årtionden före Johan-Olovs död 1955.

Till programmet hör också utdelandet av Årets mästersmed, till någon som gjort insatser i Johan-Olovs anda. Upplägget bygger på att det hålls hemligt – ungefär som vid Nobelpriset – fram till själva utdelningen.

Här sitter den blivande mästersmeden och lyssnar på Lars Hjertners motivering till Årets mästersmed. Möjligen funderar hon på om det kan vara någon hon känner, kanske rentav någon kollega.

Och på nästa bild står en lika glad som överraskad Mästersmed 2024, framför den vedbod som en gång användes av dem som bodde i Tvåbo. Hon heter Maria Backåkers Lee och i motiveringen står bland annat:

”Årets mästersmed har stort lokalhistoriskt intresse och är en ledande kraft i ett föreningsliv med inriktning på historieforskning, inte minst i grannsocknen Garpenberg, med styrelseuppdrag i flera föreningar. Det egna släktforskandet har resulterat i en bok som handlar om Anna Maria Andersson från byn Lönnmora, strax norr om Horndal. ”

Men hur kunde jag missa att dokumentera alla kakfat och tårtor? De var många och det var mycket gott!

Kaffet dracks ur en jubileumsmugg, som ser ut så här, framtagen till 150-årsdagen. Svart som sot på utsidan och glödröd på insidan.

Ja se det var ett riktigt 150-årskalas!

Det här inlägget postades i Att läsa, Böcker, Jubileum, Porträtt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Hiss och diss på Johan-Olovdagen 2024

  1. hyttfogden skriver:

    Hur kommer man åt att köpa en mugg?

    • Karin skriver:

      Det ska jag ta och undersöka!

      För dem som kom på Johan-Olovdagen ingick muggen i entré-avgiften, men hur vi gör sen vet jag inte. Kollar!

  2. Staffan Lagerström skriver:

    Härligt med folk som kan fixa storkalas på (snart) öde vischan. Medaljer till dem, eller åtminstone en jubileumsmugg!

    • Karin skriver:

      Ropen skalla, jubileumsmuggar till alla! Visst är det bra med kalas och här är det man tager vad man haver som gäller och många bidrar med sitt.

  3. Kicki Englund Frost skriver:

    Ja det var en sockerchock! Kolesterol och kolhydrater är ju så gott!
    Och trevligt med högläsning.

    Det där med att det bara händer en fest är väl lite väl positivt och fel uttryckt. ”Någon” var nog ganska aktiv. Gräset var klippt, inga leksaker och trädgårdsmöbler i vägen. Borden och stolarna levererades och placerades ut. Ibland behöver man låna toa och det fick man.
    Dagen efter var allt ihopplockat och kört till magasinering.
    Jag tror det var ”någon” som varit i farten.

    • Karin skriver:

      Det har du rätt i! Både att socker och smör är gott ihop och att ”någon” varit i farten; det var till och med många ”någon” inblandade i firandet. Bara en sån detalj som att försäkra sig om att den blivande mästersmeden faktiskt finns på plats, för att ta emot utmärkelsen – utan att ana vad som väntar – kräver sin logistik. Men eftersom tillräckligt många ställer upp (tack för alla insatser!) känns det plättlätt.

  4. Så kul ni har det på ”era” kalas! Fint att de hålls…
    Gillar ordet plättlätt, tack för det! Var rädd om den lilla med andakt sådda körsbärsplantan!

    • Karin skriver:

      Ja det är roliga lättsamma och lättfixade fester! Det vill till att vädret är vackert, så att vi kan vara hemma hos Johan-Olov Men om det hällrengnar har vi tillgång till en stor modellbod, där min farbror arbetade för länge sedan innan han startade eget snickeri

      Var tror du att körsbärslantan mår bäst? I jorden i Dalarna? I en STOR kruka på min inglsade balkong i stan. Jag är utsedd till vårdnadshavare och jag är jättenervös!

  5. Vilken trevlig fest med massor av godsaker.
    Känner inte till författaren. Något jag missat.
    Trevlig helg!

    • Karin skriver:

      Ja det var ett riktigt kalas! Författaren i fråga var mycket känd, framförallt genom sina uppläsningar i radio, på tryggt bergslagsmål. Att du inte känner till honom är inte så konstigt. Idag är det väldigt få som vet vem han var, men vi gör så gott vi kan i Johan-Olov-sällskapet, för att han inte ska glömmas bort helt.

      Trevlig fortsatt helg till dig också!

Kommentarer är stängda.