Hur gick det sedan?

Jo så här gick det sedan med frågan om amerikansk närvaro på 17 baser i Sverige. I förrgår kväll röstade riksdagen om DCA-avtalet, efter en ovanligt lång debatt. Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade emot; i andra hand ville de se att beslutet skjuts upp så att det blir mer tid för debatt. Det tycker jag också var en bra idé, men riksdagens majoritet ville annorlunda.

Så nu handlar det, som Karl Vennberg skrev en gång, om att hantera sin besvikelse. Och inse att demokrati ofta gör oss besvikna, som Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap konstaterat i olika sammanhang och böcker. Demokratin innebär att vi långt ifrån alltid får som vi vill. Själva meningen med demokrati är att makten ska spridas, inte samlas hos en enda individ eller grupp. (Ja, ja, tänker jag, men ÄNDÅ! )

Jag får väl gå in i midsommar-mood så länge och försöka hantera besvikelsen på måndag.

Här har jag hittat en bild från tiden som färdledare för Club 33, en researrangör för ungdomar upp till 33 år. Vi fixar midsommarstång i Westerland, som är huvudort på den lilla tyska badön Sylt.

På norra delen, kanske det är bäst att tillägga, eftersom ön är känd för sina nudistbad på södra delen. Söderut är det Textilfrei, som det heter. Badstränderna på norra delen kallas för Manhattan (Man hat an = man har på sig).

En riktigt trevlig midsommar önskar jag alla!

Det här inlägget postades i Att resa, DCA, Livet, Midsommar, När det skiter sig, Politik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Hur gick det sedan?

  1. Kicki Englund Frost skriver:

    Kanske svårt att kompromissa fram en lösningen, det blir liksom antingen eller. Men det borde ju diskuterats mer offentligt.
    Men det är intressant med omröstningar. När det var EU-val så hade vi också omröstning om en skola skulle byggas i en korsning mellan väg 70 och väg 45. Det var alltså inte omröstning om det skulle byggas en skola eller inte utan om den skulle byggas i korsningen eller ej.
    Röstdeltagandet blev stort till båda valen, stört i landet när det gäller EU-valet tror jag och det var röstningen ang skolan som drog folk till valurnorna. Röstetalen blev 67% mot skola i korsningen och 33% för.
    Det är mycket tveksamt om kommunledningen tänker följa valresultatet.
    Tänk om vi fått rösta om DCA-avtalet.

    • Karin skriver:

      Det ska bli spännande att se hur det går med skolbygget. Svårt för kommunledningen att strunta i ett så pass tydligt svar på frågan om det är en bra idé att bygga en skola på en grusplätt mellan två vägar och järnvägen (om jag förstått planerna rätt).

      DCA-avtalet hade nog legat illa till om det blivit folkomröstning om det. Men en debatt innan, och då menar jag innan det skrevs på i december, hade kanske kunnat innebära ett bättre avtal än idag.

  2. Staffan Lagerström skriver:

    Om DCA-avtalet kan man skriva en lång drapa eller dräpa. Därför avstår jag.

    Däremot var Manhattan fyndigt.

    Av Club 33 har jag endast svarta minnen. Det år jag inte fick åka med längre kändes som färd mot ättestupan. Snacka om åldersdiskriminering!

    • Karin skriver:

      Japp, åldersdiskriminering var själva affärsidén med Club 33! Men sedan, när ungdomarna blev mer företagsamma och ordnade sina resor på egen hand tynade kundunderlaget liksom bort.

      När det gäller DCA-eländet hoppas jag verkligen att jag inte får anledning i framtiden att säga ”Vad var det jag sa!”

Kommentarer är stängda.