För ett år sedan skrev jag om hur SL:s kortläsare passar på att norpa lite extra pengar när jag betalar med månadskort i spärren. Jag fick ett nonchalant svar från SL:
Jag förstår att man som resenär blir frågvis när det dras pengar från ditt konto trots att du har en giltigt 30-dagarsbiljett. Kortläsaren har dragit en enkelbiljett från ditt betalkort trots att du har en giltig biljett på ditt SL kort, eftersom läsaren är väldigt känslig av sig.
När jag nyligen (av en helt annan anledning) gick igenom förra årets utbetalningar från mitt konto upptäckte jag flera sådana där SL-betalningar. Totalt nästan 500 kronor för enstaka fullprisbiljetter, trots att jag 1. använder månadskort, 2. är pensionär och 3. alltid har mitt Visa-kort i tryggt förvar i min handväska. SL-kortet hanterar jag – vis av tidigare erfarenheter – helt separat från Visa-kortet, vanligtvis löst i fickan.
Jag ringde SL och medan jag väntade i telefonkön påminde jag mig själv att jag inte skulle låta min irritation gå ut över den stackare som tog emot samtalet. Jag hann knappt förklara varför jag ringde förrän jag blev uppläxad: ”Du ska inte lägga på plånboken med Visa-kortet på kortläsaren!” Jag invände att det gör jag ju inte … men avbröts av SL-mannen: ”Resenärerna måste lära sig att hantera sina betalkort mer ansvarsfullt!” Jag föreslog att han skulle lyssna på min förklaring och vid det laget var min ton kanske en smula irriterad. Då sa SL-mannen: ”Hej då, ha en bra dag!” och la på.
Tror ni jag har en chans att få tillbaka pengarna? Jag tror att det blir svårt. Först måste jag ange kortnumret på det SL-kort som jag använde när de extra betalningarna drogs från mitt Visa-kort. Det SL-kortet låg löst i min jackficka och stals under en julmarknad den 21 december. Sedan måste jag gå in på SL:s hemsida (vilket är en utmaning även för en hemsidesvan person), logga in och leta upp kvitton för fullprisbiljetterna som dragits felaktigt. Problemet är att sådana kvitton bara sparas i ett år. Sedan raderas de. Mitt bankkontoutdrag gills inte.
De flesta felaktiga betalningarna skedde första kvartalet förra året. Så det är nog lite kört för min del.
Det enda positiva med allt detta är att jag köpte mig en bra cykel i april förra året, för att slippa åka med SL annat än i nödfall.
DN skrev för ett tag sedan om problemet med SL:s kleptomani, men SL svarade även på den artikeln att det är resenärernas ansvar att se till att ”hantera sina betalkort ansvarsfullt”.
För ett år sedan tipsades jag om att det finns ett slags betalkortsskydd som man kan lägga in sitt kort i. Dags att köpa ett sånt, tror jag.
Så glad jag är, att jag inte bor i Stockholm längre!
Jag kände mig plötsligt gammal när jag kom att tänka på att jag var med när 50-kortet infördes. Men sen kom jag att tänka på att jag minns när man köpte 45 öres biljetter (övergångsbiljett) av konduktören — då kände jag mig uråldrig.
Fast redan då gick jag hellre än åkte.
Men minns att det fanns stelbenta kontrollanter — vi (mor & jag) hade köpt en biljett för 50 öre till Skanstull, men påstod kontrollanten, fått en biljett till Gullmarsplan, dit det också kostade 50 öre att åka, så han krävde att vi skulle köpa nya biljetter (vilket vi inte gjorde).
Margaretha
Det har faktiskt hänt i modern tid att jag har sagt något i stil med ”Var sjutton är mitt 50-kort?” Jämnåriga förstår vad jag menar. Ungdomarna ser frågande ut.
Övergångsbiljetter måste tillhöra tiden innan jag flyttade till Stockholm, för det kan jag inte minnas att jag råkat ut för. Fast kanske i alla fall? SL bildades ju först i samband med högertrafikomläggningen och även om min flytt till Stockholm skedde gradvis under sextiotalet bör jag ha stött på fenomenet någon gång före 1967. Eller också gick jag för det mesta.
Heja dig och din mamma!
Jag känner ett liiitet svid i magkatarren när jag läser det här!
Sorry och förlåt! Det kanske slutar lyckligt ändå, vem vet? Jag hoppas att mina påpekanden till SL kan innebära en förbättring, både när det gäller frontpersonalens behov av charmkurser och de där överkänsliga kortavläsarnas överdrivna reaktionsförmåga.
Jag tycker nästan att den ocharmiga personalen är det största problemet resten kan man liksom ”ta” om man får hjälp och blir trevligt bemött
Absolut värst med SL-personalens attityd. När SL-mannen klippte av samtalet innan det knappt börjat var jag tvungen att djupandas en stund för att inte bli ohälsosamt arg. Jag tror det var i liknande situationer förr i tiden som damer tog fram luktsaltet
Finns det ingen högre upp i hierarkin som du kan klaga hos ? Personen borde ju få en åthutning allra minst. Så där svarar man bara inte. Det var fördelen med att bo på Åland, man gick ända upp till högsta hönset/tuppen och satte sig nästan bokstavligt talat på skrivbordet ..och så fick man saker uträttade …vem vill ha en tant på sitt skrivbord? En som kan börja skrika och vifta?
Lycka till !
Tack, Karin! Ja, jag kanske ska skriva ett pappersbrev till SL:s VD, för något annat sätt att komma fram med ett budskap ser inte ut att finnas. Eller jo, efter mitt samtal med SL-mannen kom en sån där automatisk uppringning där jag ombads gradera min ”upplevelse” på en skala från 1 till 5. Min upplevelse låg liksom utanför den skalan.
När jag köpte åk-lapp på SL för några veckor sedan handlade jag av ett stenansikte på Centralen. Först tänkte jag att det var en en robot men så kom jag på att såna verkar ju vara så väldesignade och artiga och belevade så det var nog en ovanligt tråkig och less karl.
Men varför?
Han har nog fått nytt jobb idag. Det kan vara han som svarar i telefon och läxar upp SL-resenärerna.