I oktober fick jag plötsligt och oväntat ont i en fot. Hålfoten och underbenet. Tänkte att det går väl över, men det fortsatte att göra ont och efter en vecka ringde jag vårdcentralen för att få en tid. Det är inte det lättaste; i början av december fick jag komma.
På vårdcentralen fick jag träffa en ny (inhyrd) läkare som var ortoped. Efter att ha knackat och klämt på relevanta punkter och knycklat ihop mig för att kolla om skelettets olika delar sitter ihop som de ska, föreslog han att jag borde träffa en sjukgymnast. ”Va”, sa jag ”en sjukgymnast?” Det kändes lite irrelevant, men läkaren insisterade på att det var vad jag behövde.
Sjukgymnasten sa att detta var verkligen inget för honom, eftersom det verkade mer handla om något cirkulationsrelaterat. Ny kontakt med vårdcentralen som föreslog ett blodprov. Ny läkartid i januari för uppföljning av proverna.
Rosenlunds sjukhus. Varför är sjukhus ofta så ocharmiga i sin utformning?
Jag fick träffa ytterligare en ny (också inhyrd) läkare som inte verkade verkade ha läst på. Han sa att jag borde träffa en ortoped. ”Va?”, sa jag ”det har jag ju just gjort.”
Läkaren tyckte att det ändå är bäst att utesluta skelettskador och remitterade mig till röntgen på Rosenlunds sjukhus.
”Va!”, sa jag, ”där är det ju sådana köer att man aldrig kommer in!” Nä, det hade läkaren aldrig hört talas om, deras Drop in funkar finfint, enligt honom.
Så jag linkade iväg till Rosenlunds sjukhus för röntgen.
”Ack nej”, sa Rosenlunds sjukhus, ”här är så fullt att vi inte kan ta emot dig. Kom igen en annan dag, gärna en förmiddag mitt i veckan.”
Så på onsdag kom den lilla damen igen. Men då sa sjukhuset ”Ack nej, datasystemet på röntgenavdelning har pajat, här är en remiss till Farsta i stället”.
I Farsta finns bra och gratis parkering, så det gick smidigt att ta sig dit med bil och leta upp läkarhuset i sin undanskymda vrå. Men där hade röntgenapparaten gått sönder, så det gick inte att röntga. ”Försök på Dalens sjukhus”, sa Farsta.
På Dalens sjukhus har de ett parkeringssystem som sköts via sms. Man ska knappa in väldigt många siffror, som finns att läsa i liten stil på en skylt högt upp. Med hjälp av en längre medmänniska med god synskärpa gick det bra. ”Kom ihåg att du ska skicka ett nytt sms och avsluta parkeringen när du åker härifrån”, sa medmänniskan.
På Dalens sjukhus var det också många väntande, men gott om plats så att det gick bra att tillbringa dagen med fika och tidningsläsning. Det tog sin lilla tid, men röntgad blev jag och jag hann kasta mig iväg i sista minuten för att hinna åka innan stängningsdags och hämta ut ett paket som legat lite för länge på sitt utlämningsställe.
I morse fick jag ett sms från Dalens parkeringsbolag om att min parkering avlutats och att jag har debiterats för maxtid.
Lite igenkänning där. Yrkesfolk som bestämmer vad man har för krämpa utan att läsa journalen och skickar en vidare mest bara för att bli av med en. Nästa gång jag hamnar hos en inhyrd läkare ska jag vända i dörren och säga Nejtack. Tror jag.
Jag parkerade också vi Dalens sjukhus, en solig dag. Och jag fattade inte det där parkeringssystemet så jag frågade en yngling på mitt bredaste dalmål (osvikligt vapen i Stockholm). Han instruerade och sa Tryck på skärmen. Hm, liten tant med polaroidsolglasögon såg inte vad skärmen visade. Det löste sig.
PS, du vet att du har en släkting alldeles bredvid Dalens sjukhus DS
Tyvärr måste jag meddela att det där parkeringssystemet som du bekantat dig med inte finns längre. Nu är det ett nytt och ännu värre. Inga skärmar att trycka på. Och naturligtvis ingenstans att betala med kort. Du får be sonen assistera nästa gång du ska parkera vid Dalens sjukhus!
Och ja, jag funderade på om jag skulle promenera över till sonens (din) adress och kolla läget, men vågade inte lämna min plats i röntgenkön. Men endera dagen så …
Att både cirkulera i den sjuka vården OCH tvingas att parkera medhavd bil, är bara för mycket!
Margaretha
som undrar hur små
tanter utan smarta (sic)
telefoner gör för att bli
av med bilen
Ja och jo och visserligen. Men den medhavda bilen är också mycket praktisk ibland när man ska ta sig mellan olika vårdenheter och det är ont om turer med de allmänna kommunikationerna.
Men små tanter utan smarta telefoner får vara utan vård …
Man behöver inte vara så mycket tant för att ha problem med parkeringsautomaterna, vi har en parkering här som beroende på vilken rad man står så ska man välja mellan tre (!?!??) olika automater och det är två (!?!?!??) bolag inblandade. Mycket snurrigt!
Det låter som om ni hunnit ikapp i utvecklingen på parkeringsområdet i era trakter… Varning dock för Easypark! Det verkar enkelt, men är en fälla:
Appen markerar en zon och jag startar parkeringen. När jag kommer tillbaka har jag en p-bot på 900, eftersom Easyparks app har föreslagit en felaktig zon.
Jag klagar hos deras kundtjänst som säger att en gps-tjänst aldrig är 100% еxakt. Det är mitt ansvar att kolla att det stämmer och jag borde dessutom lära mig hur gps-navigering fungerar. ”Och du borde gå en charmkurs!” hann jag säga innan samtalet bröts.
Haha, bra sagt! Undrar hur vår far/bror hade tacklat det!?
Brorsan skulle inte ha gett upp så lätt! Han skulle ha ha tagit fallet vidare, till Högsta domstolen om så krävdes och troligen fått ett prejudicerande domslut om att man inte får lura P-kunderna.
Jag gav upp. Men jag kollade i alla fall vad som gäller för alla dessa privata parkeringsbolag och det visade sig att det verkligen är vilda västern. Fri prissättning både på parkeringsavgift och ”böter”. När ska insikterna om privatiseringarnas nackdelar leda till vettiga begränsningar och förändringar, undrar jag alltsomoftast.
Det är synd att du inte bor närmare Lindesberg och kunde besöka lasarettet där för man får parkera gratis!!! och det är oftast gott om plats och har man ärende till apoteket finns det särskilt markerade rutor för detta. Jag hälsade på SG i våras och sa till sköterskan att jag står på en apoteksruta och måste gå snart men hon tyckte att det kunde jag strunta i, jag fick stanna så länge jag behövde och ville. Så det gjorde jag utan att det blev några repressalier.
Annars är det fint att inte behöva springa ut varje kväll och parkera om bilen, så som en del har det i tättbefolkat område. Jag behöver inte ens skotta rent runt bilen för Bettan, grannen mitt emot går metodiskt fram med snöskyffeln varje gång det har kommit några centimeter och även mig innefattar hon i sin välvilja.
Så träffades vi ute på gatan och jag fick en ingivelse, gick in och hämtade ett par sprillans nystickade hyttevantar, varma och goa och gav henne och sedan den dagen sopar hon också av bilen varje gång det har snöat, något som ju egentligen inte är ett särskilt betungande jobb. Funderar nu på vad som kan få henne att i vår tvätta bilen…
Något förslag….
Till sist kanske jag flyttar dit! Eller till trakterna där barn jag lekt, för det närbelägna sjukhuset där har ett liknande parkeringssystem. Och fungerar föredömligt även på andra sätt. Det har listats som bästa sjukhus flera år i rad av de AT-läkare som gör sin tjänstgöring där.
Och visst är det fint med grannsamverkan. Förra gången jag var i Horndal var det ganska lite snö och jag kunde köra upp till huset. På natten snöade det ordentligt och jag gruvade mig för hur jag skulle kunna ta mig ut på stora vägen. Att skotta hela vägen går inte. Då dök grannen upp med sin lilla traktor och plogade mig mig fri! Något liknande hände aldrig när jag bodde vid Mosebacke …
Tror du att Bettan skulle gilla Piraten? Eller Woodhouse? Eller någon annan av de författare som du har dubbletter av?
Har ingen aning om hennes preferenser i bokväg, ska nog fråga ut henne, ska bli spännande. Tänkte inte på det ….
Ha! En människa som kanske vill ha böcker!! Det kan bli ett omvänt rofferi och den intet ont anande människan får plötsligt hur mycket böcker som helst för vi är många som vill lätta på trycket i bokhyllorna.
Jaaaaa! Kan vi inte ha en bokbytardag i Nora i sommar om det eländes viruset tillåter!? Alla tar med böcker de vill bli av med och sen plockar vi runt. Det som blir kvar kan jag köra till bokhyttan i Hjulsjö.
Om man vill kan man bada, fiska, grilla, ja man kan t o m gå på bäversafari och sova i vindskydd!
En alldeles utmärkt idé. Vi kommer
Omikron och SMHI får bestämma dag men vi siktar på sommaren då! Huh vad jag längtar till sommaren, räcker faktiskt med att det blir vår.
Strålande bra idé, Brorsdottern! Jag kommer med en billast böcker!
Du har ju dessutom en hållbar plan för slutförvaring (vilket ju är mer ifrågasatt när det till exempel gäller kärnbränsleavfall).
Hjulsjö är värt ett besök, nån gång har jag haft med en kasse böcker och åkt hem med en ny. Sök gärna på Hjulsjö bokhyttan
Hur har Barry det med sin järnvägsstation? Fortfarande antikvariat där också? Eller är det samma som Bokhyttan?
I somras hade Barry fortfarande antikvariat men det har nog hyttis mer koll på
Jaaa, vilken bra idé. Nu vet jag hur jag ska rensa. Ställer alla böcker jag vill ha kvar i hyllorna och lägger resten i prydliga kartonger och OBS!! skriver på vad som är inuti.
Sånt kan man ju börja med redan nu. Och ångrar man sig så vet man var den boken finns. Hurra!
Kan man inte lura Båsmor Lotten till Nora då, det vore väl extra kul.
Just så! Skriva på. Även om man i iläggningsögonblicket är SÄKER på att man kommer att komma ihåg. Det gör man ju inte.
Jag ska lura dit båsmor, jag har mailen
Flera år sedan (2019) vi var i Hjulsjö och då träffade vi Barry. Han jobbade där men har nog kvar sitt eget antikvariat. Bokstation tror jag han kallar det.
2020ville vi inte åka till Hjulsjö och 2021 var det inte roligt att åka ensam.
För dem som ska leverera böcker eller är rörelsehindrade på något sätt är det fritt fram att åka fram till stora ingången och parkera och ev smita in och parkera utanför det fantastiskt fina dasset utformat som en masugn.
Masugnsdass! Bara det är ju värt ett besök.
En rolig text mot svart botten. Den summariska frågan måste bli: Varför är det som det är – vad är det för ett samhälle vi byggt oss?
Jag förväntar mig inget förlösande svar…
Nej, något förlösande svar har jag ju inte. Men jag tror att problemen delvis består av ogenomtänkta privatiseringar. Både inom vård och parkering (och bilbesiktning och apotek, mm).
Såhär säger en läkare i en intervju:
”I och med att läkarna får ersättning per patientbesök tenderar privata aktörer att skapa flera besök. Ena dagen får patienten träffa läkaren, återbesök med röntgen nästa vecka, sedan en åtgärd och därefter träffar man läkaren igen. Det förlänger väntetiderna i vården och kostar samhället mycket pengar.”
och:
”Vårddrakarna – Aleris, Capio och Praktikertjänst har mäktigare huvudkontor än de offentliga landstingen och finns inte i första hand till för patienterna, utan för sina aktieägare.”
Samtliga besök skedde inom samma vårdkoncern, kanske jag ska tillägga.
Om du har rätt, vilket du säkert har, är det väl hög tid att ändra på sakernas tillstånd. Varför går det så segt i Sverige att ändra fel till rätt? Allt och alla gör fel, men det är ofta ingen katastrof. Den kommer om man låter fel vara fel.
För denna världsomruskande slutsats förväntar jag mig ett nobelpris – i vad kvittar.
Det blir inte Nobelpris, men väl Riksbankens ekonomipris till Nobels minne för din världsomruskande insikt. Men för att den globala marknadsliberalismen ska kunna hållas borta från samhällsservice och infrastruktur krävs andra politiska majoriteter än idag. Kommunalt, regionalt och nationellt.
Det verkar som man i Sverige idag måste vara frisk för att klara av att vara sjuk.
Så krångligt och dålig organisation.
Tycker idag synd om många inom vården som måste jobba under dessa omständigheter.
Jag klarar inte av att parkera längre, körmässigt är jag en fena på det, men lösa biljett, då är det slut. Jag har inte bil längre, delvis p g a allt detta tekniska som inte har med körkunskaper att göra.
Skönt att du fick ordning på det, trots att det kostade både möda och pengar.
Skön söndag!
Ja, man bör vara frisk och stark och ha oceaner av tålamod och gärna också bil. Då kan man ta sig runt i vårdkarusellen.
Men visst är det knäppt att man kan vara hur bra som helst på att parkera (fickparkering är en av mina bästa grenar), men att det sedan ska vara så förgrymlat svårt att betala för parkeringen.
När det gäller min vård-odysse är det tyvärr så att it ain’t over… När väl röntgenresultatet skickats till vårdcentralen är det tänkt att jag ska få en ny remiss till – gissa vad? Jo en ortoped!
Du är modig som ger dig in i vården i dessa tider. Jag väntar tills det har lugnat ner sig med Covid-19varianter och alla akuta problem är fixade och personalen har vilat ut och är lugna och glada. Det finns ju värktabletter.
Men dom kontroller jag blir kallad till tar jag ju, dock med viss tvekan.
Det är nog inte så mycket en fråga om mod utan mer desperation. Tre månader med obrukbar fot leder till att vikten och blodtrycket går upp, medan humöret går ner. Allmänheten varnas!
En gång blev jag upplyst om att det går att stelopererad den där leden som sitter en bit in ovanför ringtån, kändes inte heller kul. skelettet i fossingarna är som mosaik så det kan nog vara knepigt att börja justera där. Är det på ungefär samma ställe? Gissar att det blir kortison. Jag fick en antivärkkräm och fick inte vara i solen, jamenvaf…
Suck! Är du i maskopi med den där läkaren som höll för öronen när jag sa att det gör ont i hålfoten och underbenet, att det nog inte är skelettrelaterat och absolut inte hälsporre, som han föreslog. Känns mer som nån slags kärlkramp, tyckte jag. Mjölksyra. ”OK, då skickar jag en remiss till skelettröntgen”, sa han.
Nä, men jag har fötter. Och blev delvis hjälpt av ortopeden men dina fötter verkar ju onekligen vara på villovägar när de hamnar hos ortopeden.
Ska man skratta eller gråta???? Hur mår foten efter alla dessa umbäranden?? man har klämt och röntgat och vridit och vänt. Tålamod är en dygd, o visst, det är pandemitider, men nog är det rent ut sagt för jävligt…Jag har själv inte träffat en ”ordinarie” läkare på en vårdcentral på säkert tio år, men nya stafetter varje gång som inte läst sig in på vem jag är över huvudtaget. Nu behåller jag mina krämpor för mig själv, i alla fall så länge det går, orkar inte ta striden…
Stå på dig, ge dig inte förrän man kommit fram till i allafall en diagnos och en behandlingsplan!
Tackar som frågar, men så länge jag inte använder den mår foten finfint. Skulle jag däremot drista mig till att gå mer är 300 steg, då strejkar den. Så jobbigt, för det där med raska skogspromenader är vad jag kommit fram till att jag mår bäst av. Det höjer både kondition och humör. Jag blir lätt uttråkad av andra träningsformer, men skogspromenader är alltid lika spännande, omväxlande och humörhöjande.
Idag gick jag och fick mitt allmänna tillstånd kollat på ett gym, som är ett under av tekniska moderniteter. Man kan till exempel mäta hur kroppens olika delar mår i förhållande till ens ålder. Jag var väl beredd på en viss försämring, men inte på att benen skulle ha åldrats 30 år på de tre månader som jag inte gått mina långpromenader. Deprimerande. Armar, ryggmuskler och magmuskler håller måttet, tack vare lite yoga och situps, men benen, benen … Snart ramlar de nog av.
Snart kommer nån med en träningscykel åt dig. Inte jag dock.
Sonen hotade med det, därav besöket på gymmet idag! Träningscyklar är nog bra, men som inredningsdetalj är de inget vidare. Om jag hade något extra oanvänt rum kunde det funka, men det har jag ju inte.
I sovrummet kanske, kan vara bra som klädhässja skulle jag tro
Nix. Ingen träningscykel kommer över min tröskel. Behovet av klädhässjor har jag minimerat med hjälp av diverse hänga-över-dörren-krokar, inte minst i badrummet, som alltmer fungerar som mitt omklädningsrum. Och så finns det ju stolar …
Ja du!!! Jag sitter och nickar åt varje läkare du träffade och blev mer och mer upprörd… man hör lite sånt här för mycket nu… det värsta är nar man blir uppringd och inte förstår ett ord heller. Jag vet en som la på och bad att få bli uppringd av en svensk läkare (OBS både jag och den andra personen har inget emot utländska personer) Men det kan ju vara bra med en bra kontakt. Ja du parkera ja… min tredje vaccin spruta vart det något liknande med, tror det vart 135:- Rätt onödigt. Men att återgå till allt läkarkrångel: Man ska orka vara frisk för att ta sig igenom läkarvården ibland. Tänk bara dom här som inte grejar knapptryckningar med alla val tex. Eller flera val man ska lyssna och välja rätt eller ta bara de som inte har bank id. Jag har en nära bekant som sköter om en person och är förvaltare. Denne fick ett sms att komma till en mottagning för covid test, personen hade varit och besökt en sjuksköterska som hade covid utan att veta om det. Personen kan inte boka covid test för har inget bank id. Får inte åka bil med någon (har inget körkort) Ska bli roligt att se hur det löses. Jag måste få påpeka en detalj på din blogg, du skriver mycket bra och framför allt intressant.
Ja, det krävs kondition, digitalt kunnande och tålamod för att kunna vara sjuk idag. Gärna också körkort och bil. Jag kämpar på. Blev i alla fall uppringd av en läkare idag, som var överens med mig att ytterligare ett besök hos en ortoped nog var en omväg. Får se vad nästa steg blir.
Tack för ditt trevliga påpekande om bloggen!
Det här med bankId som jag inte har men tänker ordna …….nån gång.
Nu när jag varit i farten med bouppteckning, försäljning av företag och omstuvning av bankkonton och kontakter med Telia har jag lärt mig massor. När inget annat hjälpt har jag, då saken inte brådskat, skrivit vanliga högst fysiska brev med ibland kanske lite väl många bilagor och förklarat för mottagaren – myndigheter. bank osv att det är deras förbaskade skyldighet att se till att det finns andra valmöjligheter när man inte har BankId. Jag tycker om at bråka med myndigheter på ett bestämt, lite ironiskt och snällt sätt och till slut har mina brev fått den effekt jag avsett. Jag har fått pinkoder och kontrollnummer och jag vet inte allt. Nu väntar jag bara på att Tele2 ska förstå att jag vill ha autogiro på månadsavgiften och skicka mig en blankett.
Hoppas slippa kontakt med sjukvården ett bra tag framöver. Man kanske borde utforma ett högtidligt hållet dokument som ber nån ta bort alla externa livsuppehållande funktioner så blir det plats för nån annan som fortfarande skulle tycka att det var värt att leva.
Heja dig! Allt det där är ju rätt svåra uppgifter även för en van administratör, vilket du ju är. Skickligt att reda upp det! Att ta till pappersbrev är ett bra trick. Det är så ovanligt nuförtiden att folk tar det på allvar, verkar det som.
Bank-Id är rätt behändigt och okrångligt, så det rekommenderar jag, in due time. Det minimerar antalet lösenord man måste hålla reda på. Jag fixade det på den tiden då man fortfarande kunde gå in på ett bankkontor och be om hjälp. I dag är det knepigare för 1. många bankkontor har försvunnit och 2. de få som finns kvar är så knökfulla med folk att man drar sig för att gå in i ”dessa tider”. Men framåt våren kanske det lättar. Hoppas jag!
Ja, sjukvården vill man helst klara sig utan och jag hoppas du slipper det framöver också. Och när det blir dags att avsluta för gott hoppas jag, som du, på att det sker mjukt och lugnt, vid behov med lite vänligt dödsbejakande metoder.
Jag som alltid har varit avundsjuk på dem som bor i Stockholm och har tillgång till all världens läkarexpertis! Var han en riktig läkare den där ”ortopeden” som inte ens vet att det numera heter fysioterapeut?
Här fungerar sjukvården utmärkt, åtminstone för min del. Vi har en privat vårdcentral i Söderköping där jag blev undersökt av samma (fasta) läkare som året innan vid en vanlig hälsokontroll.
Och utanför Vrinnevisjukhuset i Norrköping är det gratis parkering ca 400 från entrén. Finns alltid en parkeringsplats där.
Det är ett elände med parkeringsautomaterna nu för tiden. Kent undviker vissa i Norrköping eftersom det alltid strular med betalningen.
Hoppas att du får komma till en duktig ortoped som kan tala om vad det är för fel på din fot och kan hjälpa dig. Jättejobbigt när det gör ont när man går.
Jag vet, eftersom jag har fått en höftledsartros som dock har blivit bättre genom övningar som jag just fått av en fysioterapeut. (Jag försöker lära mig att säga det eftersom jag har en svägerska som är en pensionerad sådan och inte längre känns vid den tidigare benämningen.)
Ingrid
Så var det kanske för länge sedan, att vården var bättre i Stockholm, men nu när de tre stora internationella vårdjättarna släppts in i här för att etablera sig där det är lönsamt och utforma vården så att de får maximal utdelning (=så många besök som möjligt per patient), så tror jag faktiskt att den ”vanliga” vården fungerar bättre på mindre orter. Jag har bara goda erfarenheter av Avesta lasarett, allt från parkering till snabb behandling. När det gäller riktigt svåra eller sällsynta sjukdomar är det nog fortfarande så att de stora universitetssjukhusen är bäst.
Fysioterapeut heter det, ja. Men den där läkaren sa faktiskt sjukgymnast. Ska säga det till honom om vi träffas igen!
Jag äääälskar sådana här historier (men beklagar naturligtvis att du utsattes för allt detta) eftersom man inte ens kan hitta på stolligheterna i ett manus till en film. Framför allt parkeringsapparna fyller mig med … häpnad.
Fortsättning följer med ett förhoppningsvis lyckligt fot-slut?
Oh ja, fortsättning följer säkert framåt våren! En läkare ringde upp och berättade att min fot ser jättefin ut på röntgenbilderna. ”Bra va?” Jo, visst kunde jag hålla med om att det är bra, men det gör ju ont i alla fall. Han verkade tycka att jag var otacksam, suckade och sa att jag kanske skulle boka en tid hos dem, vilket jag nu har gjort. Det blir i mitten av februari …