Om man fixar tampar till båten, samma slags tamp fram och bak, samtidigt, och sedan en av dem går av efter ungefär tio års nötning. Vilken slutsats bör man då dra?
Helt rätt! Den andra går också av ungefär samtidigt. Det borde jag ha tänkt på när jag genomförde min båträddningsbedrift häromdagen, men jag var så nöjd med att ha öst och förtöjt båten att jag inte ens tänkte på det. Men idag insåg jag mitt misstag.
Där låg den och slängde lite hursomhelst, hit och dit. Jag halade in den, öste igen och satte dit en provisorisk tamp som jag inte riktigt litar på trots att den är tredubbel.
Det regnar och stormar och det vettigaste vore väl att ta upp båten, men då är ju sommaren slut, så det får allt vänta lite till!
När vi bodde i Lundemo (Ärla socken, en mil från Eskilstuna) på sjuttiotalet hade vi ju sjön Borsten i närheten, visserligen inte så att vi såg den från gårdsplan men ändå så tyckte vi att en liten båt vore bra att ha. Så vi köpte en på höstrea och lade i den i sjön ungefär när advent gjorde sitt intåg. Och där låg båten snällt infrusen i isen med åror och allt tjudrad med en rejäl kätting vid en stor björk. Då slapp vi ju sätta den i sjön våren därpå.
Oj, vilken djärv lösning! Och praktisk, så länge båten överlever de törnar som det kan bli när isen pressar på frampå vårkanten. Jag kanske ska ta och bygga mig en liten pir?
Nu får du väl hjälp i morgon av två handlingskraftiga damer. Ta en sista roddtur till storön och se om det finns kantareller där och sen när ni kommer till fastlandet igen drar ni upp båten, går in i stugvärmen, rensar svampen, steker den i smör med salt och peppar och häller i en skvätt grädde och sen tar ni knäckebröd och brer på svampen. Oj, oj, oj så gott.
Bra plan! Kanske några Karl Johan slinker med också, för år år växer dom som … ja, ungefär som svampar ur jorden.
En pir låter bra.
Förtöjningsmaterial borde ha bäst-före-datum.
Om inte annat så kunde man begå en årlig ritual bland isflaken där man offrar förra årets tåtar under mer eller mindre högtidliga formet och sätter dit nytt.
Vi hade båten på föreningsbrygga i sjön Alkvettern för många år sen.
Praktiskt, man såg att allt var väl ute från vägen också.
Eller alternativet, som den gången båten låg herrelös mitt i sjön.
Det var nog bråttom för båten låg så lågt i vattnet av all sjö på insidan att jag slängde mig i och sam ut.
Det var inte läge att försöka komma ombord och ösa så det blev bogsering mot land i resterna av repen.
Efter det och en incident med båten hastigt och vackert uppstaplad på tre pålar, avkapade strax under vattenytan invid bryggan började vi ha båten på kärra mellan turerna ut.
Praktiskt det också!
Tanka, städa, ladda batteri och stuva picknickmaterial skedde hemma.
Dock var det inte riktigt samma sak som att bara drulla ombord och lägga ut.
Sen var det ju det där med våren året efter.
Våren som inte riktigt… mja… för vi la ju inte längre i båten.
Vet du, jag känner mig väldigt förstådd där! Både bäst-före-datum, för var behövs det bättre än på förtöjningstampar, undrar jag och det där med att båten är på väg att segla iväg på egen hand … Det är bara att ingripa så gott man kan.
Eller som det där året när ekan var på väg att frysa fast i isen och jag stampade loss den, isflak för isflak, tills jag blev övermodig och stampade på fel isflak och druttade i. Väldigt kallt och obehagligt, med som en liten belöning fick jag se två kräftor som klamrat sig fast på isflakets undersida och som exponerades när det vändes upp och ner. De dök, väldigt elegant, tillbaka ner i vattnet. Och jag lyckades få båten in till stranden och dra upp den hjälpligt.
_ _ _ ”samma slags tamp fram och bak”_ _ _
Det är tur att du inte skrev så i en ansökan till Sjöbefälsskolan. Hade du även skrivit ”vänster ut” och ”höger ut” hade din hemställan garanterat blivit akterseglad. ;)
Förstår hur du tänker… Men ska det inte vara liksom lite mera båt, åt fartygshållet, för att man ska ta till sjötermer? Jag är rädd att jag skulle bli utskrattad om jag sa: ”Här ska du bära av lite åt styrbord!”
Det är med tampar som med billampor, de borde gå sönder samtidigt. Det upptäckte vi på vägen hem från Horndal, lagom i Örebro började det mörkna och, oj, så mörkt det blev…. Inget halvljus!
Aj då! Det gick tydligen att komma hem i alla fall! Hoppas sensommarkvällen gav lite vägledningsljus!
Men det där ska jag tänka på: om en lampa pajar ör det bäst att byta båda.
Ja det har faktiskt hänt ett par gånger och tyvärr märker man det ju liksom först när det är mörkt
Med facit i hand är det alltid enkelt att vara efterklok. Men det kräver en hel del sinnesnärvaro för att just i rätt stund tänka sig för, och hur ofta gör man det? Tur ändå att ekan snällt väntade nära land, även om den slängde och krängde…
En kanske dum fråga, varför smörsteker du svamp som du fryser in? Du vet att hållbarheten minskar, då måste du anse att svampen inte är lika god om du tillför smöret först då du tinat svampen och tillagar den? Jag förväller i eget spad, skulle svampen vara mycket torr kan jag tillsätta lite vatten innan jag fryser in den. Men man gör förstås som man vill, var bara lite nyfiken! Dags att önska trevlig hösthelg
En mycket bra fråga, som det brukar heta, Paula. Jag smörsteker nog svamp för att jag är lite dum i huvudet, skulle jag tro. Tänker inte efter före då heller! Jag gillar smörstekt svamp och när jag får mer än jag kan äta har det varit det naturliga alternativet. Har inte ens funderat på andra alternativ, men nu ska jag nog ändra lite på vanorna. Klart det inte behövs smör för att frysa in dem!
Trevlig helg till dig också!