Jag hörde just i ett radioprogram att midsommarhelgen ligger just i skarven mellan torrt och ganska varmt i början av juni (statistiskt sett) och lite varmare och regnigare i slutet av juni och resten av juli. En mycket svår helg att förutspå väder för, enligt den meteorolog som intervjuades. Och statistiken är svårtolkad, eftersom midsommar flyttar sig hit och dit, med midsommarafton den 19:e förra året och den 25:e i år.
Borde man alltså flytta midsommar? Försommarfest? Eller augustifestival?
Nej tyckte någon som intervjuades i programmet. Det hör ju till, denna spänning och detta flyttande ut och in med med midsommarlunchen allteftersom molnen skiftar riktning. Jag håller med! Och just i år råkade det vara fint hela midsommarhelgen, med lite regn på nätterna och några spänningshöjande stänk på dagen.
Precis som det ska vara. Och så några riktigt fina solnedgångar som extra bonus. Och dessutom mycket sommar kvar! (Jo, jag vet. Nu vänder det … Men ändå!)
När jag ser den här bilden, tagen från fönstret i farfarsstugan känns det extra vemodigt att jag inte kan dela den med min bror. Han föddes här i huset och han var mycket förtjust i alen nere vid stranden, som sträcker ut en gren i en dramatiska gest.
Midsommarafton är min favorithelg på året och det är alltid lika spännande att se om man kan sitta ute, bada, gå i klänning eller om det blir regnjacka och långkallingar.
Denna midsommarafton blev lite avslagen och vemodig som du kanske kan ana. En så vacker tid att gå runt och vara ledsen på.
Ja, vädret kan ju vara lite hur som helst. Vår kära mor tyckte något år (1983?) att det kunde väl vara lagom med samma kläder på nyåret, som på midsommar. Snarlik temperatur.
En vacker tid att vara ledsen, ja. Det blir liksom mer vemod och det kan ju också vara en mild och fin känsla. Pappa sa någon tid innan han dog i slutet av juli att han tyckte att det var en bra tidpunkt att dö.
2006 var det elva plusgrader både midsommar och julafton. Det konstiga är att INGEN skulle ens tänka tanken att ha shorts i elva grader på julafton men midsommar
Eller sandaler …
Jo, människan är ett konstigt djur!
När jag hörde resonemanget om att flytta midsommar på radio så tänkte jag genast på hur brorsan skulle kommenterat det, ganska ingående och genomtänkt som han brukade.
Sen skulle det följa en lång och underhållande dialog mellan er, det brukade vara som uppvisning i pardans.
Det blev så tyst.
Ja, så tyst det blev! Hans redovisningar av sånt som hänt honom (och som sällan händer andra), hans huvudstupa engagemang i olika diskussioner. Han hade säkert länkat till diskussionen om uttalet på ”midsommar”, https://youtu.be/zag9DqM76OU
Ja den där indignerade utläggningen om missommar och midsommar citerade Gunnar gärna och försökte med framgång låta som den där karln. Det var inte nån jäkla katt inblandad utan det heter midsommar fast på slutet av monologen ville det sig inte riktigt för personen ifråga.
Jag hörde också Martin näs han sa att det var en fin tid att dö på. Han sa också, vill jag minnas, att om han fick en tallrik kräm med mjölk och skart bröd till skulle allt vara perfekt. Det älskade han.
Gunnar hade ju dialekten lite till skänks, tror jag, även om den där personen som är arg över hur midsommar uttalas kanske kom mer från sydvästra Dalarna, om jag minns rätt. Hursomhelst gillade Gunnar hans engagemang!
Och visst skulle fader Martin ha tyckt att det var ett trevligt himmelrike om det serverades jordgubbskräm med mjölk som han kunde smula ner hårt bröd i!
Ska vi flytta midsommar eller ska vi flytta Sverige? Midsommar är som det är och har alltid varit och Sverige är där det är och ska så förbli.
Alla vet att midsommar kan var varm eller kall, sol eller regn. Klimatet i Sverige är som det är, på gott och ont.
Midsommar i Sverige är i alla fall något mycket speciellt, något att bevara!
Så tråkigt med din bror, förstår din saknad❤.
Kramar!
Du har alldeles rätt i att både Sverige och midsommaren ligger bra där de ligger! Och just att midsommaren ligger i en väderskarv gör det ju lite extra spännande…
Kram tillbaks!
Vilket stämningsfullt foto med den vackra solnedgången. Vem som helst kan bli känslosam av att se det, och du som även har anknytning till den vackra platsen .
Jag skulle inte kunna bo i t.ex länderna kring Medelhavet, jag vill ha de fyra årstiderna, men jag tycker vi är på väg bort från dem mer och mer när klimatet blir allt varmare. Nu rapporteras åter om redkordvärme på många håll i världen, helt onaturliga fluktuationer bland annat i Kanada och norra USA. Oregon som brukar ha 20 grader är nu uppe i nästan 50! Samma fenomen i Sibirien! Mig skrämmer det otroligt mycket, det är ju vi som lever nu som skadat miljön för alla kommande generationer. Och inte ens nu fattar vi…utan dundrar på som förut. Nu ska jag sucka o pusta här i några dagar när vi ändå ”bara” ligger under 30 graders värme. Helst skulle jag ligga i plurret hela dagarna!
Ja hur skulle man klara sig utan våra årstider! Jag bodde några år i Östafrika (Kenya och Tanzania) och ibland saknade jag vintern så mycket att jag stack in armarna i frysen, bara för att få känna den där svidiga känslan som när man får in snö innanför vantarna och jackan. Till exempel när man vurpar på skidor. Men det var inte riktigt samma sak …
Så skrämmande med dessa temperaturer som rusar iväg. Och ännu mer skrämmande med bristen på panik hos dem som kan göra något storskaligt.
Kan tänka mig att det märkliga och färgmättade fotot inspirerar till en akvarell – småningom…
Visst ser det overkligt ut med de starka färgerna! Jag funderade på att dämpa ner lite, men tänkte att det var ju så det såg ut, så jag kör no filter.
Kanske möjligen en akvarell, men sådana där vackra motiv hör till de svårare. Det blir liksom inte trovärdigt och lite för ”fint”.