Visst är det vackert med höstlöven, men man ska se upp med de där löven som kletat sig fast på trottoaren när de torrare lösen blåsts bort. (Varför, undrar jag för övrigt varje år, varför finns det inte lag på att lövblåsare ska ha ljuddämpare?)
Jag har – som hämnd – lagt i lite caput mortuum i den här akvarellen. Dödskallemärkning, liksom …
De där löven som är för fuktiga och och halvmultna för att följa med i blåsandet, de är livsfarliga. Halare än is! Om man till exempel kommer i god fart, med långa steg för att hinna till affären innan stängningsdags, då är risken stor så här års att det blir en praktvurpa. Det blev det.
Både fötterna i luften och på något sätt som jag inte förstår landade jag upp och ner, men höger arm och axel tog den värsta smällen.
Så nu försöker jag hitta sätt att klara vardagen med en arm, tills det värsta ontet lagt sig. Det tar tid att duscha och klä på sig. Och sedan dyker oväntade svårigheter upp: Hur skär man till exempel ost med osthyvel om man bara har en hand? Jag funderade på om det gick att hyvla med osten fastklämd mellan mina knän. Men innan jag hann testa den metoden, tipsade en kompis om att jag kanske kunde använda rivjärnet. Det kräver visserligen också tvåhandshantering, i vanliga fall, men rivjärnet går ju, till skillnad från osten, att fixera med en tving. Så här:
Frukostmackan är räddad!
Nu ska jag bara klura ut hur jag ska kunna öppna en burk med fikonmarmelad med ett lock som sitter ovanligt fast. Där skulle det behövas en hyvelbänk med skruvstäd och en rörtång, allraminst.
Extremt värdefullt burköppnartips. Direkt från hästens (han som kom på det mun):
Om du minns de gamla konservburkarna (glas) med en gummiring med flärp så minns du också att det inte gick att få av locket om man inte drog ut flärpen så att luften kom in. Innan man gjorde det trycktes locket ner av lufthavets tyngd. Det blir ungefär 50 kg på ett lock av vanlig storlek (ca 80 mm diameter). När tryckskillnaden är utjämnad så var det lätt att lyfta av locket.
Med marmeladburkar är det exakt samma sak. Lufthavet trycker fast locket så in i bängen. (finns andra betydelser än polis)
Man kan se att det är så genom att lockets mitt ligger ett par millimeter djupare än kanterna.
Kan förstås angripas på flera sätt. Ett är att köra en vass syl genom locket. Då kommer luften in och locket kan skruvas av. Men det kan bli lite osnyggt efter några veckor.
Det andra, smarta, sättet, som också fungerar som partytrick, är att leta reda på flärpen och dra ut den. Men den finns ju inte. Då funkar ett brytverktyg (3 mm skruvmejsel), en sked – använd den ofta lite spetsiga avslutningen på skaftet – eller allt som du får in mellan glaset och plåten. Bänd tills du hör en liten smäll och locket blir plant. Sedan är det bara att öppna.
Det partytricket ska jag lägga på minnet, tack! Men nu är det så att min problembeskrivning kanske var lite felaktig. Troligen sitter locket inte särskilt hårt. Jag har ju öppnat burken i modern tid, utan större besvär, medan jag kunde använda båda händerna. Men nu när jag försöker hålla fast den mellan fötterna, mellan knäna, mellan höften och väggen, etc för att kunna skruva av locket med den fungerande vänsterhanden går det inte så bra. Burken snurrar och locket sitter kvar. Jag har inte testat att lägga burken och sätta mig på den och skruva av locket, eftersom marmeladen är lite rinnig.
Lätt övervåld brukar hjälpa mot nästan allt. Om inte uppfann farbror Nobel ett jädrans bra medel som skulle omintetgöra alla krig…
Jag inser att jag inte har beskrivit min målbild riktigt tydligt. Att öppna burken är ett – visserligen viktigt – delmål. Om det vore slutmålet skulle jag tillgripa någon av mina utmärkta hammare; för den burken räcker det nog med min lilla damhammare. Men eftersom slutmålet är att jag ska kunna äta det som är i burken funkar det inte med övervåld eftersom jag inte tror att det är nyttigt med glassplitter.
Damhammare? Finns även herrvirknålar?
Jajamen! Samt även virknålar för vänsterhänta.
Då kan jag pusta ut. Eller som det heter i dag: Då kan jag känna mig trygg.
Du får vänta och längta efter marmeladen tills du kan öppna burken.
Jag känner en kille, fullt frisk med två hela fungerande händer, men med världens sämsta motorik. Han kan verkligen inte hyvla ost över huvudtaget. På riktigt! Varje gång vi är med honom som han ska hyvla ost så sitter vi med tindrande ögon, ett leende på läpparna och håller andan….. Ska han lyckas denna gång….. Näääeeej!
Ja, marmeladen står i kylskåpet på vänteläge.
Den killen med osthyvlingsproblem känns just nu som en besläktad själ. Kanske du kan tipsa honom om mitt rivjärnsknep. Om han använder BÅDA händerna och ett välvässat rivjärn kanske det går bra?
Risken finns att det blir väldigt blodigt…
Aj då, så pass …
Det där med att hyvla ost är en liten ovana vi har i Norden. Det känner du ju redan till.
Men i sammanhanget kan jag berätta om en holländsk familj som var på besök. En rejäl bit Prästost stod på bordet. Jag brukar skära nosen av dom eftersom den annars lätt blir osnygg. Dessutom är det ett bra sätt att snika åt sig en rejäl bit.
Holländarna satt och tittade på osten och funderade på hur de skulle hantera situationen. Det var far och mor och två döttrar. Till slut bestämde far att de skulle fortsätta att hyvla där jag hade lagt snittet. Och vi ville inte vara besserwissrar. Så den osten blev med tiden rätt så stäckug.
Jag tänkte hälsa på dem för drygt en månad sedan för att se om ovanan hade spritt sig. Men jag åkte osthus förbi. Vi ville inte riskera att viruset fick tag på oss.
Slutsats. Vertikala snitt med kniv tror jag att du klarar.
Numera finns det gott om osthyvlar i Nederländerna. Vi hade med sådana på en jobbresa, som present till medarbetarna på IISG (International Institute of Social History). Dom är rätt många.
Tack för tips och omtanke på ostskärarfronten! Det där med att skära skivor vertikalt testade jag den första desperata enhänta morgonen, men de blir antingen bara flisor eller för tjocka. Hellre ett par hyvlade tunna skivor på varandra än en vertikalskuren tjock kloss. Och rivjärnsmetoden fungerar ju oväntat bra.
Sköna påhittiga lösningsfokuserade du Karin!
God ost? har du fått upp marmeladburken? Har du kollat skadorna?
Frågvis kommentarska.
Jaa, det är farligt med lövhalkan.
Jag går som en staplande vet inte vad … i går gick jag promenad med strax 90 åriga nya väninnan här, hon har vigheten i stegen än, gymnast hela livet, cyklade tills för två år sedan. Då blev synen för dålig och det påverkar när hon går.
Mycket relevanta frågor, Tove! Osten är mycket god, men tyvärr nästan slut. Det är en lagrad herrgårdsost som har precis den där rätta balansen. Om jag inte haft den hade jag nog köpt färdigskivad ost i stället. Men den här osten är värd lite problemlösningsmöda. Marmeladburken får vänta tills jag är tvåhänt igen.
Skadorna är snabbkollade av en familjeläkare – eller läkare i familjen, snarare. Hon tyckte det verkade OK med rörligheten och eftersom det blir lite bättre vartefter är det nog ingen fara.
Bra att du går försiktigt! Jag har inte riktigt tänkt på det där med höstlöv som en halkrisk tidigare, men nu vet jag.
Vilken otur du hade!
Ibland händer bara en olycka. Jag stukade min fot i mars, av ingen anledning alls.
Fiffighet kommer man långt med. Bra lösning!
Ta väl var på dig!
Tack Lena! Ja plötsligt händer något och allt blir så mycket krångligare. Det verkar dock som om det kan gå över av sig själv. Väntar någon vecka och ser hur det känns.
Var rädd om dig och se upp för höstlöv!
Jag hoppas verkligen att du varit iväg och röntgat armen! Man tror inte alltid att något är brutet, men det kan vara en spricka och det kan ta väldigt lång tid att läka och man behöver prata med sjukvården hur man ska sköta om sig! Jag blev röntgad en gång då jag ramlat o slagit armen i isen. Svaret var att det inte var något brutet. Skönt, tänkte jag men blev nästa dag uppringd från röntgenavdelningen. Då hade någon expert hunnit titta o en spricka hittade han! Jag var tvungen att få sjukgymnastik för att återfå rörelseförmågan (förstås höger arm här också) och att torka av diskbänken med en trasa gjorde ont i flera månader! Ta hand om dig och krya på dig!
Njae, jag har nog mest avvaktat och hoppats att det ska gå över. Man jag kanske ska ta till mig dina råd och få det undersökt ordentligt. Torka av diskbänken är det ju inte tal om, för min del. I alla fall inte med höger arm.
Vilken tur att de dubbelkollade din röntgenplåt!
Osis!
För några år sedan opererade jag höger hand och jag minns problemen, man blir ganska kreativ. Jag hade ju tid på mig att öva med vänster hand, det underlättade främst tandborstning och andra göromål i hygienavdelningen. Fast tandborstningen blev till att börja med att sticka tandborsten i munnen och skaka och huvudet.
Marmeladburken, lägg en fuktig disktrasa på diskbänken och tryck-vrid upp locket. Det kanske funkar.
Annars kan man ju ringa på hos grannen också.
I det här läget är det väldigt skönt att ha en eltandborste. Och det får ta sin tid, duschandet, hårtvättandet, kläpåandet, osv. Det är dessutom bra mycket bättre idag än tidigare.
När det gäller marmeladburken får den vänta. Tryckvridandet förstod den sig inte på. Och det där med att ringa på hos grannen har jag försökt på en annan adress. Det missförståndet borde jag ha skrivit ett blogginlägg om. Jag blev av med den burk som jag ville ha hjälp med eftersom jag uttryckte mig lite otydligt och de uppfattade det som en present …
Jag håller med Paula här ovan om att du ska ta dig till sjukvården och få axeln/armen röntgad. Det är alltid bra att kolla upp det och så får man det dokumenterat, vilket är bra i händelse av framtida olyckor/försäkringsärenden. Jag förstår att vistelse på en akutmottagningen är ännu mindre lockande än i vanliga fall, men gör ett besök relativt tidigt på morgonen så kanske du undviker den värsta trängseln.
Förmodligen har du och Paula rätt. Det bär emot, men jag får göra ett försök i morgon. Tack för omtanken!
Det finns en liten sak som får ev vakuum att släppa, moster gav oss syrror varsin, min är grön och du borde kunna få den att fungera – finns där bra pinaler för oss handikappade kan inhandlas. Du får hålla fast burken med hakan… Eller som sagt, avstå från fikonen
Det kan ju vara en bra idé överhuvudtaget att ta en titt i en butik med praktiska prylar för handikappade. För de brukar ju vara användbara även om man inte är handikappad. Tack för tips!
Höstlöv är förrädiska. Också jag drattade på ändan här om dagen men lade mig raklång på ryggen i gräset och klarade mig bra. De är hala som attan de vackra som ligger där och är förrädiska.
Skönt ändå att du klarade dig utan att bryta dig Karin men visst är det ju jobbigt. Men du är ju en energisk uppfinnare på många sätt, försöker lära dig leva med handikappet, det tillfälliga. Och delar med dig av uppfinnarJockiga lösningar. Själv skulle jag nog inte ha kommit på det där med skruvtvinga och rivjärnet. Smart.
Jag har fått ett litet behändigt bräckjärn av Uffe för att klara av lock-eländena när de sitter som hälleberget. Nu går det hur lätt som helst att få locket av det mesta. Tänk hur man lär sig när man måste lära sig.
Lycka till och krya på dig!
Tack Karin! Jag har tänkt att nästa gång jag är i närheten av en affär som specialiserar sig på prylar utformade för enhänta, vänsterhänta, allmänt klenhänta, mm ska jag shoppa loss ordentligt. Vi uppmanas nu att bara gå in i affärer med nödvändigheter, med dit räknar jag verkligen olika handikapphjälpmedel. Då ska jag hålla utkik även efter bräckjärn.
Bräckjärn kan vara lömska. Grannen Ulf behövde ta bort några verkligt grova plank och åkte till BilTema där han hittade ett bräckjärn som verkade passa.
Planken satt rejält och när han kom på att det nog skulle ge mera kraft om han satte fötterna mot väggen så blev det för mycket för bräckjärnet så halva bräckjärnet och Ulf for rakt ut och landade på golvet.
Brottet visade att det var ett gjutet bräckjärn och inte ett smitt.
Så nu vet vi varför det heter bräckjärn. En smidd kofot är säkrare. Tag varning!
Kan det möjligen vara så att det finns bräckjärn i olika dimensioner? En för grova plank och en för burklock?
Den kofot som jag har här i nypörtet är överdimensionerad för locköppnande, men jag har – på annan ort – en jättefin liten spikutdragare, som ser ut som en minikofot. Den är ofattbart användbar i många sammanhang, men just till burklocköppnandet är det lite tveksamt om den funkar. I alla fall med en hand.
Jag kan berätta att om man glider på knät i blöta höstlöv så blir det otroligt likt hundbajs på benet. Detta har jag provat idag.
Aj, aj, onda knän?
Är du säker på att det inte ÄR hundbajs? Om någon annan som luktar på löven säger att det är bajs ska du nog coronatesta dig!
Haha, jag är tämligen säker på att det var löv men vad vet jag! Vi har stor smittspridning i Örebro nu. Kanske du har rätt!
Inte ont i knäna, det var en väldigt mjuk hög med, eventuellt, löv. Jag försökte glida på ett elegant sätt meeeen det gick sådär. Det stod ju folk och tittade på!