Det vanliga midsommarfirandet i Bruksparken var inställt i år, eftersom det är ett evenemang som drar flera hundra personer.
Så då blir det mera ”envar sin egen midsommar” och det funkar ju det också. Den här midsommarstången totade vi ihop. Barnbarnen plus ett par kompisar till dem bidrog ivrigt med en blomma eller ett grässtrå i taget: ”Blir den här bra?”
Det fick bli mest löv och lupiner, eftersom sommarblommorna trots allt gör sig bäst där dom står.
Den hemmagjorda stången fungerade i alla fall utmärkt för allehanda lekar och upptåg, där jag förstås fick hålla mig på lagenligt avstånd. Idag ser den lite trött ut.
Och de här blommorna får stå kvar i gräset så länge och locka till sig fjärilar och bin. Sen får dom vissna ner och fröa av sig innan det är dags att ta fram lien eller trimmern.
Diskussionen om vilken som egentligen är Dalarnas landskapsblomma rasar vidare: blåklocka eller ängsklocka? Själv har jag alltid hävdad blåklockelinjen, men på senare år har jag börjat vackla. Visst är ängsklockan på många sätt en elegantare blomma? Fast blåklockan är förstås jättegullig, med sina lite bulligare former.
Kan man inte vara lite lurig och säga att Campanula är landskapsblomma, då är det ju vilket som!
Fortsatt trevlig midsommar!
Jag beslöt att gå till botten med detta. Vilken är EGENTLIGEN landskapsblomma? Det visar sig att du är något på spåret. På sidan om Dalarnas landskapssymboler står det: ”I en lista publicerad av Bergianska trädgården 1909 fick Dalarna blåklockan som landskapsblomma. Men många protesterade och menade att ängsklockan är mera typisk för landskapet. Numera brukar båda arterna räknas som Dalarnas landskapsblomma”. Wikipedia meddelar: ”Ängsklocka är tillsammans med liten blåklocka betraktad som Dalarnas landskapsblomma. Den senare var fram till slutet på 1960-talet populärast, men sedan 1970-talet har ängsklockan vunnit allt mer sympati.” Campanula it is!
Sammalunda!
Då får du finna dig i att knölklockan också anses som Dalarnas landskapsblomma. Ingen aning om hur den ser ut. Men den finns i Krok-Almqvist. Slemklocka hittar jag ingen, och det känns lite lugnande.
Knölklocka, aka byskvaller, är spridd i hela landet. Kanske till och med kan anses vara internationell. FN:s egen blomma?
Dom är här, alla knölklockor är här i mina land. Knölarna går att äta sägs det, dom finns ca 2 dm ner i jorden.
Omöjlig att utrota, hatar knölklocka.
Jag vårdar min lilla tuva ömt. Den överlever nätt och jämt och sprider sig inte. Jag som trodde att det var du som brukade klaga å att du har dålig jordmån
Knölklocka verkar älska mager sandjord, men åkervindan som jag planterade och skötte så ömt, den dog, bara tynade bort.
Du får så gärna ta fler åkervindor! Hur många som helst!
Det var ju huvudet på spiken! Vad lurig jag är!
Det har jag alltid misstänkt!
Vi bor ju nästan i Dalarna bara 20 km till landskapsgränsen norrut. Som bevis för närheten till omnämnda landskap har vi i vår trädgård enbart ängsklockor. De tycks betrakta vår tomt som helt OK som växtplats.
Jamen då är det ju bara en gränsdragningsfråga! Om det skulle visa sig svårt att flytta dalgränsen 20 km får ni väl utropa er tomt till en utbrytarenklav av Dalarna.
Men bilden då?
Helt OK. Somrig och allt.
Själv anser jag att det är blåklockan som haver gällit, gällde, gäller och skolom gällom i evigom tidom! Ursäkta, inspirerad av kidsens sätt att få gammelstuk på texten).
Blåklockom är ju sååå 1960-talom!
Roligt att göra en egen liten midsommarstång, med god hjälp.
Här blev det en liten bordsmidsommarstång och ganska många blommor.
Fortsatt trevlig helg!
En liten midsommarstång är också en midsommarstång, som vi numera säger här i Dalarna, när alla gör sin egen variant!