Idag bidde det en tumme … Det är tydligen både de inställda resornas och de havererade akvarellernas dag idag.
Akvarellveckan i Dalarna som skulle hållits i mitten juli är inställd. Läraren vågar sig inte hit från Tyskland. Men det inställt också förstås av allmänna försiktighetsskäl.
Som lite plåster på såren tänkte jag att jag skulle måla någon av vyerna i Malingsbo, som verkligen är en vacker trakt, naturreservat och allt. Jag har en del bilder därifrån, men det gick inte att få till det. Så jag övergav det projektet efter några haverier.
Exempel på påbörjad Korsika-målning. Att måla från foto är svårt.
Och akvarellresan till Korsika alldeles i slutet av augusti ser också ut att ligga illa till.
Där finns det ju hur många läckra motiv som helst som jag skulle kunna måla och bilder har jag gott om.
Jag skulle ha åkt till Ile Rousse, där jag har varit några gånger förut. Det är intressant att återvända till motiv och se om man förändrats sen sist.
Det var därför jag valde Malingsbo och Korsika i år igen, i stället för att testa nya ställen.
Akvarellresor finns det ju annars många, till en mängd spännande platser: Irland, Lofoten, Provence, Toscana …
Så vad bidde det då? Jo det bidde några magnolior från närområdet.
Tummar kan göra underverk. Korsikamålningen är fin. Den skulle nog Ivan Aguéli ha gillat.
Tumma på!
Men nu tar du väl i!
Svar: Nej!
Joho! (Eller han hade i alla fall haft synpunkter på bristen på koncentration och laddning …) Men tack i alla fall!
Men du har ju Ile Rousse närmare än du anar. Ön i Rossen ska väl duga eller hur?
Jamen det har du ju alldeles rätt i! Sommaren är räddad, Île Rousse by By, it is!
Jag har väl berättat om de gånger jag blivit utskälld av passkontrollanter, som missnöjt granskat raden för födelseort i passet, där det står By. ”By”, säger de upprört, ”by what?”
Akta dig så inte någon hembygdsentusiast kommer på att sjön Rossen nog är det röda hav som Moses passerade torrskodd.
Rudbeckarna ville ju också att civilisationen uppstod i den kärva Norden och att den livsduglighet detta ju måste medföra fortplantade sig till diverse ”undermåliga civilisationer” i sydliga nejder där den ofrånkomliga beblandningen med veklingarna gav upphov till en ny befolkning med kraftfullt nordiskt kynne som med tiden berikade hela Jorden och ledde till en rik civilisation som så småningom hittade tillbaka till sin hemtrakt.
Allt helt logiskt och utan invändningar – om man bara gav sig faen på att det var så. Eller?
Allt som råskinnen vid iskanten behövde var alltså lite värme och lämpligt kvinnligt sällskap.
Jag har förstås också haft lite problem med By. Jag funderade lite på det och i amerikanska gränskontroller fick jag för mig att svara ”By by By. Bye-bye!” Det underlättade inte. Gränskontroller är allvarliga saker.
Om Moses vågar jag – i likhet med Tr*mp inte ha några synpunkter. Och Rudbeck var ju fantasifull på ett sätt som övertygade ganska många. Har man bara en bra konspirationsteori kan man bilda skola, tydligen.
”Bye-bye”! Att du vågar! I det våldsbenägna landet.
Tummen upp för dina akvareller!
Visst är det tråkigt med inställda resor och kurser, men man får försöka tänka om och göra något annat trevligt.
Ha det bra!
Tack Lena! Ja, man får leta upp nya spår, eller kanske återknyta till gamla. Och akvarellmotiv finns det ju överallt!
Mina tummar höjs också i skyn för dina akvareller Karin! Och inte tar Staffan i alls…
Det här året är som det här året är. Helkonstigt på så många sätt.
Men vi gör väl det bästa av det i alla fall. Hittar jag någon vy som kan se akvarellintressant ut så hör jag av mig. Du kan ju resa på många sätt
Tack Karin! Alla dina bilder är ju egentligen akvarellintressanta, men jag minns särskilt fina dörrar och någon gammal port …
Ja, vilket konstigt år. Minns din dramatiska skildring av resan hem från Madeira. Tänk om ni hade blivit karantäniserade (karantänade?) där i ovisst antal veckor!