Det är inte bara de enskilda orden som kan ställa till problem när man översätter. Kroppsspråket är olika i olika kulturer – eller åtminstone uppfattningarna om kroppsspråkets innebörd och signalstyrka. Engelska romaner sägs innehålla många axelryckningar. ”He shrugged his shoulders …” dyker upp rätt ofta utan att det stör. Eller bara ”He shrugged…” Det engelska kroppsspråket är på något sätt mer diskret. På svenska blir det lite spastiskt. ”Han ryckte på axlarna” är helt enkelt starkare.
Nu kämpar jag med en text där man skakar på huvudet en hel del.
Jag har inte märkt det i den engelska texten, men på svenska blir det ett väldigt skakande. Känns för kraftfullt på något sätt. Jag testar ”ruska” i stället, men det blir inte bättre det. ”She shook her head”, passerar ganska obemärkt medan ”Hon ruskade på huvudet” märks mer.
Så jag får väl trösta mig med ett gammalt visdomsord: ”Det är med översättningar som med karlar. De vackraste är inte alltid de trognaste.” Jag stryker helt enkelt minst varannan huvudskakning.
Hej Karin, du skriver verkligen roligt om svengelskan! Skylten nedan känns särskilt bekant -våra barn skrattar alltid åt den typen skyltar när vi kommer till Sverige:) Reflektionen omkring trohet är också festlig. Never let the truth interfer with a good story, säger man ju också -det ligger mycket i det!
Jag minns att du i ett tidigare inlägg nämnde hur ditt skrivande ibland främjades genom att skriva på engelska -du antydde att du ”stannade upp” och ifrågasatte den vanliga, ibland nästan automatiska ordflödet. Det har jag tagit till mig. Att röra sig mellan olika språk blir ett sätt att väga orden. Jag tycker fortfarande att jag blir lite otålig på prosa, men det går allt lättare. Fackspråk är inga problem, men det har ju pågått relativt länge.
Det ska bli intressant att följa dina erfarenheter framöver. Jag har lite svårt att logga in hos dig, via min egen blogg -det är något tekniskt som jag hoppas komma underfund med, för att snabbare & lättare kunna ”klicka” hit:)
En av mina favoriter – Piraten – hade sin uppfattning om detta: ”Förakta sanningen, men ha respekt för det sannolika”
…med tillägget att det handlar om att skapa fiktion, väl? Som allmän livsfilosofi kan det bli äventyrligt.
Säg inte det du…
Sofie, hoppas det inte är min sida som är svårklickad! Jag har ingen aning om det tekniska – satte bara igång att skriva, men det kan mycket väl hända att det finns finesser som jag missat. Berätta om du kommer på vad som krånglar. Kan det vara att du kör Blogger och jag WordPress?