Det har varit bokdagar i Säffle (en utvidgning av bokdagarna i Dalsland) och Sara Lövestam pratade om sina böcker, men mest om sitt älsklingsämne grammatik.
Hon är enastående bra på att få en att inse att fullständigt självklara saker kan vara väldigt konstiga om man som invandrare ska lära sig svenska. Ta vår ordföljd. Jag har aldrig någonsin tänkt på att vi har en underlig ordföljd, men det har vi.
Titta på de här enkla meningarna: ”Här sitter jag” och ”Nu äter jag”. Verbet på andra plats i meningen. Försök att översätta till engelska med samma ordföljd: ””Here sit I.” ”Now eat I.” Det går ju inte! För dem som lär sig svenska är det naturligare att säga ”Nu jag äter”, oavsett vilket språk de kommer från. Sara beskrev hur det krävs övning, övning och övning just på verbets placering i huvudsatser. Om man börjar med plats eller tid ska verbet alltid komma tvåa.
När hon gnuggat in detta hos sina elever med övning på övning utbrister de till sist lyckligt:”Tack Sara, nu jag förstår!” På Youtube finns ett klipp med hennes beskrivning av detta. Lyssna gärna på hela föreläsningen. Just ordföljden kommer ungefär 17 minuter in i filmen.
Tack för filmen. V2-regeln kände jag inte till, men väl att vi byter plats då och då.
Visst är hon en lysande, Sara L?
Men hennes poäng är att vi INTE byter plats, i alla fall inte för verben i huvudsatser. Där kommer verbet alltid som nummer två: Plats+verb, tid+verb, pronomen+verb, bisats+verb. Helt fascinerande!
Egentligen kallas det väl för SVO, Subjekt->verb->objekt?
Och ja, detta är något som jag ofta märker hos läkarna.
Likaså är de väldigt förtjusta i ord som inläggs, insätts, påtitta och liknande.
Nja, V2-regeln hanterar det där med att verbet alltid kommer tvåa i huvudsatser, efter tid, plats eller bisats. Sara L har gjort en liten visa om det:
Efter tid kommer verb
Efter plats kommer verb
Efter bisats kommer verb
– och sen kommer subjekt
SVO gäller för en mening som ”Jag äter mat”. Men vad händer när man säger ”Nu äter jag”? Nu är ju inte subjekt, det är ”jag”. Så, V2 rules!
Du har rätt i att verbet inte byter plats i meningen. Men det byter plats/ordning med subjektet ibland. Det är det som jag har uppmärksammat. Inte att verbet är konstant tvåa.
Fast i frågor så står inte verbet alltid tvåa: ”Äter du (nu)?”
Även om ”Vad äter du?” uppfyller v2-regeln.
Däremot gäller min spaning att ”subjekt och predikat byter plats”.
Gah!
Aha, jo, det är väl det där att vi inte alltid har rak subjekt-predikat-ordföljd som förvirrar. Och ja, i frågor blir det ju annorlunda. Och i bisatser, tror jag …
Hennes allmänna kommentar att vi har de krångligaste ordföljdsreglerna i världen är ju lite överraskande, men ju mer man tänker på det desto mer tror man henne.
Svenskan är inget enkelt språk, men intressant.
Lyssnar en del på poden Spraket, intressant.
Ha en skön helg!
Det är ju när man börjar förklara för icke svensktalande som man inser både hur pass krånglig svenskan kan vara och – inte minst – hur bristfälliga ens grammatikkunskaper är.
Jag granskar mina meningar jag skriver på jobbet och jag tycker de där verbena hoppar runt lite hur som helst: ”Om det där är plats två – vad sjutton föreställer då de där orden före?” är tankar som jag får, men som jag inte kan svara på.
Nej, jag har inte läst (den) boken (heller).
Alltså, Cecilia det är träligt när du pular ned jackan i väskan sådär för det blir bara ett rul av det. ;)
Japp, världens krångligaste ordföljd! ”De där orden före” kan vara plats (Här i södra Dalarna skiner solen.), eller tid (Under senare delen av nästa vecka åker jag hem.), eller bisats (Trots att jag var trött, gick jag upp tidigt.) Alltså inte bara ett ord, utan några till som ingår i plats- eller tidsangivelsen, eller bisatsen. Men sen kommer verbet. Vi som har svenska som modersmål HÖR att det låter galet att säga ”Trots att jag var trött, jag gick upp tidigt.” Andra måste plugga in det.
Jag har både läst hennes romaner och också sett på video hennes grammatiska uttalanden. Det jag retar mig mest på i ordföljdsdjungeln är att man i svenskan gått över på engelska ordföljden vad gäller ” ett till barn” ”en till muffins” istället för ett barn till osv. Jag kan liksom inte förlika mig med detta trots att jag vet att ursprunget är från engelskan-
Håller med att det skaver med ”ett till barn” och man riktigt hör ”one more child” i bakgrunden.
Visst är Lövestams romaner och grmmatikböcker bra!
Språk är intressant, verkligen och det svenska språket är inte alls lätt för en nykomling. Inte ens för en ickenykomling och allt som förändrar språket hela tiden. Jag har svårt med många ”nydaningar” som blir mera regel än undantag efter ett tag när man har sagt det tillräckligt många gånger.
En får vänja sig vartefter. Eller spjärna emot, när det känns för avigt.
Grattis från pörtet.
Utan anledning, egentligen. Kanske snarast tvärt om?
Bruksparken missade vi också. Blev det nåt?
Skogs och Hyttis
Ja, jo, kanske tvärtom egentligen, men tack i alla fall. Och det är ju en bra anledning att samla ihop några stycken i närområdet och få sig ett mål mat. Vi sammanstrålade på Urvädersgränd. På tunnelbanan hem till nya pörtet fick jag sällskap på linje 17: sonen & co till Kärrtorp, dottern & co till Bagis och sedan var det bara en hållplats till hem till mig och mindre än två minuters väg från tunnelbanan till min port.
Bruksparken eller Tvåbotunet? Om bruksparksbegivenheter är jag dåligt underrättat. Men Johan-Olov-dagen i Tvåbo verkar ha kommit av sig helt och hållet i år. Hoppas det tar sig igen.