Med tanke på mitt förra inlägg borde det komma ett riktigt lössläppt färgexperiment här, men det får vänta lite. När jag återigen försökte fånga snöns alla färger råkade det bli ett hus också och alltihop är ju ganska konventionellt. Men kul att måla. Och lite har ju färgerna fått härja fritt, i himlen och skogen i bakgrunden. Vått i vått och olika färgduttar som får flyta in i varandra.
Eftersom arga akvarellisten (som brukar granska alla mina bilder och tala om vad som är fel) åter är i tjänst får jag veta att den där vägen borde plogats annorlunda. Nu går den ju rakt in i husknuten. Och om det nu är plogat till huset borde det kanske finnas andra tecken på liv, som en spark, kälke eller skidor. Och har huset ingen el överhuvudtaget?
Du kan be den arga akvarellisten att dra dit pepparn växer. Målningen är helt underbar. Ingenting mer behövs – snarare skulle det minska ödsligheten i bilden. Det är ju det man känner när man ser den. Har man lite fantasi kan man ju tänka sig att det är någon gammal man eller kvinna som har fått hjälp med att skotta en väg till huset och just nu sitter inne och dricker kaffe. Om du inte redan har skickat in några av dina akvareller till Liljevalchs vårutställning tycker jag du ska göra det.
Ingrid
Tack Ingrid! Om man tolkar bilden som du gör – ett lite ödsligt hus utan el – då får man också en förklaring till varför det inte ligger kvar någon snö på skorstenen: det eldas i spisen både för matlagning och värme och då smälter snön bort!
Liljevalchs… tål att tänka på. Kanske om något år eller två?
Jag tycker att det är en framtidsbild och har blivit det utan att konstnären tänkt på det av texten att döma. När jag nämner framtiden så menar jag att elledningarna redan är nedgrävda i backen och att det gjorts redan från början för att inte drabbas av elavbrott vid stormar o.dyl. Sedan när det gäller snön så är det en engagerad snöröjare som på eget bevåg plogat lite extra nära huset för att pensionärerna som bor där inte ska behöva skotta snön mer än framför den egna trappan. Jag anar också att pensionärsparet i huset sitter och njuter av kaffet som de nyligen har kokat på vedspisen som dessutom sprider en mysig värme i huset. Bilden är dessutom vacker.
Jamensåklart att elledningen är nergrävd! Lysande! Jag oroade mig lite för hur gamlingarna i huset skulle kunna läsa utan el, men med nedgrävd elkabel och vedspis klarar de sig nog.
Kanske till och med att det finns en brevlåda runt den snävt plogade knuten och att brevbäraren kör ända fram.
Jag är säker på att det är plogat runt hörnet på framsidan av huset också . Man kan ju bara inte se det p.g.a. all snö och snövallen framför. Så är det ju! Självklart!
Liljevalchs nästa! Jag håller med Musikanta!
Så är det ju. Och jag har redan placerat ut en brevlåda där på husets framsida där verandan också finns. Dom har det rätt bra i sin stuga tror jag.
Tack för uppmuntrande tillrop. Tänker att jag kanske känner mig redo för att skicka en lite målningar om ett år eller två.
Din bild är så fin – strunta i arga akvarellisten eller vad hen heter – måla på! Tycker mycket om ditt ensamma hus och alla skiftningar i himmel och skog och snö
Tack Margareta!
Det intressanta med den där (inre) arga akvarellisten är att hen verkligen driver på. Du anar inte hur många versioner det kan bli av samma motiv, till följd av arga akvarellistens synpunkter. ”Jamen om jag gör så här…” säger jag. ”Eller så här…” Och så testar jag. Och så kommer jag på en ny idé: ”Så HÄR!!!” Det är rätt lärorikt att testa olika idéer på samma motiv. (Även när man skriver, för övrigt. En diskussion som utspelar sig på stranden är något helt annat är samma diskussion i en trång bil i hetsig stadstrafik.)
Tycker mycket om målningen!
Och tänker igen… ska jag våga ge mig på akvarellmåleri? Kanske blir det nån gång.
Tack! Absolut att du ska testa! Det är kul hur man än gör: om man låter färgerna sköta sig själva och bilda vackra ytor, om man försöker åstadkomma olika motiv, om man bara använder dem för färgläggning av teckningar.
PS. Kollade din blogg – snygg och läsvärd!