Veckans tema är lopp. Eftersom jag inte är så bra på sånt – varken Vasalopp eller maratonlopp – kör jag en (förkortad) repris på det enda lopp jag deltagit i på senare tid. Förra året, tänkte jag. Det visar sig att det är snart tre år sedan! Men allt annat stämmer. Missade yogapass och raserad kondition efter vintern.
Så här års är det dags att ta itu med spänsten, konditionen, formen, allt det där som vintern gör sitt bästa för att rasera. Så hej och hå, till yogapass vi gå! tänkte jag. Om man väl hittat ett yogaställe som man gillar är det så enkelt. En drop-in-lektion på lagom nivå och så är man igång igång, trots ett alldeles för långt uppehåll. Det är mjukisbyxor, tisha och barfota som gäller. Billigt, bekvämt och lättfixat.
Men det gick det inte så bra. Jag var sen till yogapasset, som redan var fullt. Inte en ledig fläck på golvet. Det blir en speciell situation när mattorna ligger kant i kant, för då krävs det samordning med grannarna så att man inte petar varann i ögonen, eller nåt.
På hemvägen fick jag i alla fall en chans till lite motion, för jag lockades att delta i Ångestloppet. Världens kortaste stadslopp! Det fixar jag nog tänkte jag, hivade in yogamattan därhemma och tog på mig springskor. Och så fäste jag min nummerlapp på jackan. Nummer 209.
Starten gick i Götgatsbackens nedre del, nära Slussen – masstart, alla på en gång – och UPPFÖR backen förstås. Då upptäckte jag något konstigt. Alla hade samma startnummer som jag.
Jag kollade lite närmre på en rygg framför mig. Då såg jag att det står 209 meter på ”nummerlapparna”, loppets längd. Och då var vi framme. Det går fort att springa 209 meter. Men det var rätt kul ändå.
Ja, så såg det ut för tre år sedan. Jag noterar särskilt att det är barmark, eller vad det heter när gatorna är snöfria. Snart dags att hålla utkik efter årets Ångestlopp!
Återbruk är bra! Ångestlopp låter jobbigt, särskilt i uppförsbacke!
Och nog är våren sen, alltid. Så har dags brukar jag har massor med vintergäck och snödroppar sedan flera veckor men i år kurar ett fåtal under ett, visserligen tunt, snötäcke.
Ett år för länge sedan plockade jag blåsippor hemma i Dalarna till pappas födelsedag den 26 mars. Men det var såpass sällsynt att jag noterade det och kommer ihåg det över femtio år senare.
Här i stan har vi numera feministisk snöröjning, något som inte är alltigenom lyckat. Tanken är att man i första hand ska göra cykelbanorna snöfria, eftersom kvinnorna tar cykeln medan männen tar bilen (tror jag att Fi menar, men jag kan ha fått det om bakfoten). Så i går kväll när jag gick en rejäl promenad, till och från Hornstull, fuskade jag lite och gick i cykelbanan, eftersom trottoarerna var hopplöst snömoddiga. Det innebar visserligen att jag alltsomoftast fick hoppa undan för (manliga) cyklister, men cykelbanan var ändå mera lättgådd än trottoaren, där det kändes som man hela tiden halkade bakåt eller i sidled utan att alls komma framåt.
Jag tycker att ångestloppet låter som ett icke-ångestlopp. Kravfritt på något sätt, alla lika på ett annat sätt. 209 meter låter också väldigt lagom. Ett lopp i min smak!
Jag har inte kollat bakgrunden till Ångestloppet, men uppfattar det som väldigt ångestbefriat. Kanske alla som har ångest för att dom inte lyckats motionera mer under vintern kan få utlopp för sin ångest genom att i alla fall springa 209 meter. Lite åt det hållet fungerande det i alla fall för mig.
Kretslopp och återbruk är bra. Jag tipsar om Retuna återbruksgalleria.
Den har även fått internationell uppmärksamhet.
https://inhabitat.com/sweden-opens-an-entire-mall-full-of-reclaimed-goods/
http://www.floornature.com/blog/retuna-aterbruksgalleria-eskilstuna-sweden-worlds-first-recy-13410/
http://www.puregreenmag.it/apertura/svezia-centro-commerciale-vende-riciclato/
https://www.curbed.com/2017/4/28/15472896/mall-sweden-recycled-second-hand
Kretslopp, såklart – den självklara kopplingen till Lopp-temat!
Retuna imponerar! Hoppas fler kommuner följer efter.
(Men jag blev tvungen att fiska upp dig ur spam-högen, p.g.a. alla länkarna!)
Jamen uppför, det är ju drygt ju.
Japp. Men om det handlar om 209 meter funkar det. Och uppför känns lite snällare mot knäna än utför.